… om han bara inte hade dött, förstås.
När Hasse & Tage var igång som mest, gick vi omkring och ryckte på axlarna och tyckte att det var helt normalt. Javisst, serru, en revy här, en film där och ser man på där kom en ny bok. Min favorit – ”Grallimatik – struntpratets fysiologi och teknik” – kom 1966, och den har jag citerat förut. Så nu gör jag det igen. I ämnet ”varför ska man ha gemensamma skrivregler” skriver han:
”Nu är det klart att det är mest praktiskt att vi använder orden i den betydelse som vi har kommit överens om. Det blir så besvärligt annars, och man kan lätt bli missförstådd. Å andra sidan är naturligtvis ingen tvungen att använda alla ord i överenskommen betydelse — särskilt som ju varken du eller jag har fått vara med och bestämma från början att limpa ska heta limpa och krasse krasse. Du och jag kan ju till exempel komma överens om att kalla en tur- och returbiljett Stockholm—Malmö för en åtsittande aftonklänning med svarta tofsar. Men jag lovar dig att vi får ett helvete i biljettluckan på Centralen.”
Jag står i radiostudion och bloggar. Och knäppte nyss upp bh:n i direktsändning. Jahoo!
