Om jag hade varit en karaktär (alltså rollfigur) i en dassig svensk roman hade jag sagt:
– Det är i sanning skamligt. Jag kan inte påminna mig om att jag har blivit så upprörd tidigare. Får jag bjuda på lite kaffe?
Om jag hade varit en lustigkurre i en amerikansk komediserie, hade jag tjutit:
– It’s totally inappropriate. It’s lewd, vesivius, salacious, outrageous!
Om jag hade varit politiskt korrekt, hade jag i detta läge konstaterat:
– Nej, vi kan inte peka ut några syndabockar. Hur skulle det se ut om all… eh.
Men shiiit!Det handlar om vår återvinningsstation. Jag sköljer mjölkkartonger och forslar säckar och sorterar in absurdum. Och alltid ser det ut så här när jag kommer och är en god medborgare. Själva behållarna – de gröna i bakgrunden – är alls inte fulla, nejdå.
Egentligen gör syndarna ju helt rätt. Det finns ju just här ingen återvinningscontainer för metalliclila dammsugare, porslin, små barnpallar och vinröda skinnjackor från 1989.
Men nu till det mästerdetektiviga. I säckarna och lådorna ligger även kuvert och räkningar och andra papier med namn och adress på. Jag vet var de bor! Moahahahaaaaa.
38 kommentarer