Jag hade en dinosaurieperiod när jag var liten.
– VAD ÄR VÄL DET, DITT SPÅN, DET HAR VÄL ALLA HAFT? vrålar alla bloggläsare i kör.
Jahaja. Men jag hade även en Pompejiperiod, hade ni det? Pizzavulkanen Vesuvius dränkte Pompeji i aska år 79 e.Kr. och invånarna hade inte en chans. När man på 1860-talet grävde fram staden, sprutade man in gips i hålrummen efter kropparna, och skapade därför … ptja, statyer av de döda.
Som värsta CSI.Surtsey var en spännande vulkanö som dök upp 1963. Min farfar gav mig en bok om den när vulkanen Helgafell på den isländska ön Hemön 1973 fick ett utbrott. Då led jag alls inte med dem som bodde där. Nej, jag tyckte bara att vulkanen skulle ta i från tårna och explodera mera.
Pang, tjoff, spruuut! (Mitt vuxna jag är mer sansat och gläds åt att Hemönborna klarade krisen väl och har tagit sig ur askan.)Mina fem barn har också specialpassioner som komma och gå. Med tanke på min egen inte alls geologiska karriär, har jag förmodligen inte närt en kemist eller en geograf vid min barm … men detta var vad som hördes vid frukostbordet igår morse:
– Vad är b-u-u-u-t-a-a-a-a-n? läste Femåringen.
– C4H10 svarade den kemigalna Tioåringen.
– … och huvudstaden heter Thimphu, svarade den geografigalna Femtonåringen.
Höll någon av er fast vid barnpassionen eller är ni som jag? (Jag kan inget om vulkaner idag.)
54 kommentarer