Alla ska inte till Bokmässan. Alla har inte varit på Bokmässan. Alla är inte intresserade av Bokmässan. Här ett stämningsskapande ögonblick från Bokmässan 2005:
”Man hade förmodligen kunnat dela ut små björkkvistar till överlyckliga besökare på bokmässan. Små gråa stenar? Hårbollar? Ströbröd? Man tar emot allt. Jag har fått en folder om samer, jag har femton sushirecept, jag har ätit kycklingsnittar och seg kola, mintpastiller och chips. Jag har till och med sett en kursdeltagare som blev arg på mig en dag i januari.
Det är som Barnens Dag 1979. Det är män på styltor, det är trollkarlar och häxor, det är spågummor och tomtar. Väldigt många gråskäggiga tomtar i kavaj. The Freak Show är poesiuppläsning på en liten röd-svart scen.
– Ja, det var då på Baldakinen … säger en man i khakibyxor, blå blazer och loafers (sko som påminner om Skogaholmslimpa).
– Jaaa, Baldakinen, säger en annan man i khakibyxor, blå blazer och loafers.
– Var det Baldakinen? säger en tredje man i khakibyxor, blå blazer och loafers.
– Om det inte var … nej det var Baldakinen, säger en fjärde man i khakibyxor, blå blazer och loafers.
Nej, detta ägde inte rum på en scen, det är helt normal konversation mellan fyra helt normala förlagsherrar i en helt normal, fast väldigt stor, monter på Bokmässan 2005.”
—-
Igår i en kommentar, frågade Bloggblad när jag skulle anlända till Bokmässan den 27 september. Jag hade ju ingen aning, så jag plockade fram biljetterna.
Tillbakablickspaus. Detta är så vansinnigt imponerande: att jag lyckas planera min tillvaro såpass att jag fyra veckor före avfärden faktiskt har biljetter! Under alla år, genom alla flyttar, i alla väder och på jobbintervjuer såväl som över sommarlov har jag tagit allt på en höft, på volley utan kontroll och av ren impuls. Några exempel:
- När jag och Bästisgrannen i åttan åkte ensamma till Stockholm med endast 50 kr att leva på och i en vecka bodde i min kusins ”tomma” lägenhet tillsammans med en uppdykande knarkare som just hade kommit ut ur fängelset. Skörbjugg, på min ära!
- När jag skulle bo i USA i ett år och började packa en timme före avfärd.
- När jag inför varenda tenta bara hade läst 50 % av kursmaterialet.
- När jag tio sekunder innan jag gifte mig skrev på papperen om namnbyte och då kom på att jag ju hade glömt att sy fast alla de klädda knapparna i ryggen på klänningen.
- När jag gick på kadettbal men var klädd för kräftfest.
När man köper tågbiljetter på nätet beställer man så här: först tur och sedan retur. Right? På mina biljetter (som Bloggblads fråga fick mig att rota fram) stod det så här: retur och tur. Till Göteborg den 30/9 och hem igen den 27/9. Fel alltså.
Jag ringde till SJ och fick slå numret fem gånger innan jag förstod att jag inte skulle trycka 5 för avbeställa och inte skulle trycka 0 för automaten med en röst som bad mig åka på Martin Stenmarcks show i Stockholm och inte skulle trycka 4 för information utan 1 för något annat. Då hamnade jag i en sjuminuterskö. Det var lugnt; jag hackade lök samtidigt.
Men i sju minuter var jag tvungen att var femtonde sekund höra en kvinna säga att jag var placerad i kö och lyssna på en helt felbetonande man som bad mig åka till Stockholm ”i sommar”. Ren och skär tortyr. Sommarn är slut, strö inte salt i såren!
Allt ordnade sig fastän SJ sa att det var jag som hade beställt fel. Men hur kunde jag göra det?
– Detta händer ofta, va? sa jag förhoppningsfullt till kundtjänsten.
– Nej, faktiskt aldrig, sa kundtjänsten.
Frågan kvarstår. Hur kan man beställa biljetter i fel riktning?
41 kommentarer
