Hoppa till innehåll

Dag: 9 augusti, 2007

Bloggerbludder funkar som min hjärna

Dagens text om hur enormt och brutalt jätte-jet-laggad jag är lägger upp sig själv i multipla versioner … men finns inte i verkligheten. Trots att jag inte har gjort något, finns det nu två identiska texter. Men. Jag kan inte ta bort en text som inte finns i min inläggslista. Där finns

”Jätte, jätte laggad!”

ju endast en gång. Jag är förvirrad, men anar att jag och mina fingrar har något med i spelet.

Bonusbild!
Inte bara jag är förvirrad. När jag kom hem, låg min enda långklänning (uppsydd 1988 för hiskeliga 2 800 kr och full med sneda vinklar och volanger) på lit de parade i källaren. Ihjälslagen av två borrmaskiner, ett par hörselkåpor, några skruvmejslar och andra verktyg.

Share
5 kommentarer

Jätte, jätte laggad

Den biologiska klockan tickar helt fel. Jet lag är ingen dans på rosor, det är ett maratonlopp i kuperad terräng och luriga orienteringskontroller med tipsrundefrågor runt varje hörn.

Jag har nu varit hemma i huset i …

(räknepaus, det tar ett tag att räkna när man är bäng i kolan … 24, 36, 41?)

… i … i ungefär 41 timmar. Första dygnet sov jag kl. 21–04, vilket påminner om J-O Waldner i storform. Igår höll jag på att slå hakan i kycklingsallad redan 19:32 (vilket ju är Michael Johnson på 200 m 1996), men lyckades sorterandes tvätt hålla mig vaken till midnatt med baktanken att jag minsann skulle få dygnsrytmen på fötter genom att bli så trött att jag var tvungen att sova.

Detta fungerade inte alls. Man kan inte hötta med fingret och uppfostra en rytm. Jag somnade med stor svårighet runt halv ett och vaknade pigg som en lärka klockan 04:51. Vilket inte påminner om mycket mer än kanske ett stavhopp. Heter hon Kirsten Belin? Kjell Isaksson, han var cool i Superstars. Men det har jag väl skrivit förut?

(Detta är en effekt av jet lag: associationsbanorna går vindögt och trådar går inte att komma ihåg på annat sätt än att man snubblar över dem. Så här:

Superstarsminnen

  • Ricky Bruch dängde medicinbollen i väggen när de andra klarade att hysta den blott tre meter. Funktionärerna mätte centimetrar upp på väggen.
  • Kjell Isaksson bad Ricky Bruch om teknikhjälp med medicinbollen och lyckades med hans goda råd komma tvåa i denna gren.
  • Ricky Bruch kallade Guy Drut för Drutten.
  • Drutten hade så dålig kondis. Och skadade sig i ett avsnitt och fick avsluta sin karriär i och med denna skada.
  • Kjell Isaksson vann allting. I två år, tror jag.
  • Ingemar Stenmark hade harpofrisyr och var helt bedårande.
  • Malcolm Macdonald kallades Supermac och hade gigantiska polisonger. Himla populär var han.
  • Ricky Bruch sprang som en kråka, men var explosiv och snabb trots det. Han var alltid besviken över sin insats ändå: ”Äh, detta konde jao ha jårrt bettår”.
  • Johan Granath, som egentligen åkte skridskor, var väldigt duktig som cyklist. Låren!
  • När Ricky hade simmat och låg som en utslagen säl på bassängkanten, begrep han inte att han skulle simma en gång till.
  • Kjell Isaksson gick på händerna på väg till prisutdelningen.
  • Den värsta disciplinen var dips på barr – där knäcktes en och annan hjälte.

Detta var alltså Superstars på 1970-talet. Back to the nutid.)

  1. Jag hällde fil i teet igår. Det har hänt förr, men då har jag i alla fall upptäckt det före första klunken.
  2. Jag skulle banka på en tvestjärt inne i tidningen nu i morse och missade fem gånger.
  3. Jag blev bjuden på fest på lördag och tackade instinktivt omedelbart nej. Det har då aldrig hänt förut.

Nu läser jag i NE att det är svårare att anpassa sig när man reser österut, och att man korrigerar sin inre klocka ungefär 45 minuter per dag. Med detta i bakhuvudet inser jag att jag på måndag nästa vecka är ok. Oj, nu hittade jag några förnumstiga råd:
Tillåt mig fnysa! Oj, nu fick jag snor på hakan.

Share
15 kommentarer