Hoppa till innehåll

Språktidningen har landat (uppdat.)

På Södra Teaterns balkong sitter jag i solskenet och försöker att se väldigt avslappnad och cool ut. Sanningen är ju att mingel ger mig hackitänder och i bästa fall ett glas att hålla i foten.

Där sitter en man och monterar sin filmkamera som när de övade på att sätta ihop sina vapen i Full Metal Jacket. Där kommer folk och tar varandra i hand. Där sitter en kille som ser lika svårmodig ut som jag. Fem killar har Lilla My-frisyr, det var länge sedan jag såg det senast.

Releasepartyt för Språktidningen börjar strax. Det blåser styv kuling i Stockholm … vilken himla tur att det är varmt ute och att jag inte har någon frisyr värd att nämnas.

Uppdatering
Jag häpnade. Jag tappade hakan. Tänk att dagens språkintresserade människor och svensknördar är så coola. Förutom Lilla My-frisyrerna (långt hår i hästsvans uppe på huvudet, men hästsvansen är inte helt igenomdragen utan går i en ögla) såg jag djuuhuuupa urringningar och höga klackar samt två elgitarrer.

– Men för fan, tarej en tallrik, du hajunte ätit! sa en halvklädd kille med tatueringar till mig.

Jomen. Jag hade ju gått vilse och befann mig på en felaktig releasebalkong. Tre trappor upp hittade jag rätt och omedelbart en f.d. NE-kollega.

Känner ni er också hemma i sådana här skomiljöer?
Drinkpinnarna. (Äggulan i bakgrunden är ett värmeljus.)

Jag har inte särskilt stor erfarenhet av drinkpinnar, så vem är väl jag att recensera? Men champagnen bleknade när jag hittade dessa … trekantiga, vassa med glaskänsla … de var så … stilrena. (Se där, ett ord som jag mycket sällan använder mig av.) Jag rekommenderade alla att ta ett par drinkpinnar med sig hem, pratade till höger och vänster och diskuterade stavningen av ”smileys” (smilis? smajlis?) och busvisslade några balkongmänniskor till lomhördhet.

Alla berömmer både innehåll och utseende. På tidningen alltså. Säkerligen tar det ett tag innan f.d. Språkrådsprenumeranter vänjer sig vid blanka, färgfyllda sidor och artikelförfattarnas ansikten överallt. (Vad ska man annars illustrera? Dubbel supinum?) Hur som helst rekommenderar jag en provprenumeration.

—-
Kort intervju med Patrik Hadenius, den ytterst trevlige chefredaktörn som har tusen bollar i luften:

– Har ni fått mycket beröm idag?
– Ja, det är inte kl… Jag … Hej, ja hej, var var jag? Jo, vi trodde ju att … Hej, ja, just det, hejdå … Vi todde att vi sku … Hej då! Nej men välkommen! Vad sa jag?
– Beröm? Har ni få…
– Vi trodde att … HEEEEEEEEJ! Nej, inga njugga kommentarer, alla bara … F’låt, oj, hej. Nej, javisst, tag den bara. Hejdå. Va?

Share
Publicerat iBloggen

15 kommentarer

  1. Tiila

    Lilla my var en av mina idoler när jag var liten!
    Inte för att jag ville vara sådär arg jämt, men att våga ifrågasätta och säga vad man tyckte så oförbehållsamt hade jag velat kunna. Ibland åtminstone.
    Hur har killar Lilla my-frisyr?
    Lycka till på partyt!

    wv: ynxclwmv = ynkligt: wirrig men velig.

  2. O, va hhxvu, som wv anger.

    Eller som jag tänkte skriva: Å va skoj med releaseparty.
    Ha det så trevligt!

  3. cruella

    Åh vad kul! Vilka är där mer då? Kan man gatecrasha? Jag var på Mosebacketerassen så sent som i lördags kväll – man kan bedriva hela sitt nöjesliv kring Södra teatern, vad man än är sugen på tror jag!

  4. Cruella — du med dina kunskaper hade säkerligen varit hur välkommen som helst. Men nu är vi på O’Learys vid Götgatsbacken.

  5. När vi gick från releasepartyt örlade en miljard höga, spännande klackar och snäva jeans omkring. Vi i sandaler tittade under lugg och beundrade frisyrer (ännu fler män i Lilla My-knutar) och bh-balkonger.

    Förmodligen var det ett privat party, för jag kunde varken hitta klargörande planscher eller information om tillställningen på nätet.

    /nyfiken i en strut i kubik

  6. jag har aldrig varit sådär jättebra på att mingla, jag vill alltid stå i hörn och titta på men jag har blivit bättre på cocktailprat.
    Men gratis drinkar och snittar, värre finns väl.

    wv
    dpisa

  7. Jag kostar på mig en glädjeyttring: Attans vad kul med en språktidning. Jag beställer direkt och hoppas verkligen att jag snart kommer att få frossa i dubbelsupinum…nu måste jag dock kila, jag har bilen står på gatan…(=dubbelsupinum…väl?)

    Varför var inte jag bjuden? Jag har väl alltid haft ett väldans finfint språk? Vem håller i kalaset?

  8. Har allaredan tecknat ett abonnemang. Å yrkets vägnar förstås. Någon förmån måste man väl ha även som offentliganställd!

  9. Ica

    Jag hajade till direkt när jag läste ordet stilren i din blogg. Det har jag nog aldrig sett förr.

    För övrigt ska det bli mycket trevligt att få läsa den tidningen.

    Hörru. Allvar nu: Imån möter Sverige Usa i fotboll.

  10. Den har landat hos mig! (Tidningen alltså. Det följde inte med några drinkar.) Jag blev glatt överraskad av det första numret och kan varmt anbefalla en provprenumeration för alla språkintresserade!

  11. Södra Teatern. Då var du ju bara cirka tjugofem jämfotahopp från min port. Min jobbport alltså. Min hemport får du nog lägga på minst tre nollor för att nå.

    WV: otaur – otur på gotländska

  12. Snålråttan

    På Språktidningens webbplats kan man prenumerera förmånligt och därvid spara 100 kr, står det. Men jag har nappat på det erbjudande som kom med Forskning och framsteg och då sparar man 459: kr. Hurra!

  13. Oh mingel ger mig gåshud och en känsla att vara i ett parallellt universum helt ensam. Men en provprenumeration blir det!

  14. R Skriverier — jag säger till när jag nästa gång trippar förbi din jobbport!

    (Egentligen borde jag agera detektiv och leta bland företagen och lista ut var du jobbar.)

    Hm. Borde jag inte få en massa prenumerationsprovision?

    Anja: Jag ställde mig i det parallella universumet som heter hörn. Andra hörnståingar sällade sig till mig, och vi hade det riktigt trevligt med ansiktena tätt intill varandra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.