När man om skruttifjutton år ska sammanfatta mitt liv och bedöma vad det var som gjorde mig den jag var, kommer man felaktigt att tro att jag var olycklig för materiella ting jag saknade – med tanke på hur ofta jag skriver om prylar som jag inte har.
För nu ska jag visa upp saker som jag hittade i USA men inte köpte. (Ni som inte har varit med: i slutet av juli flög jag och Bästisgrannen till the Midwest och klev i majsfält, bodde hos en borgmästare, diskuterade kyrka och politik, åt ölrumpskyckling, träffade grisar och gick på apotek, dreglade i mataffärer och sköt med pickadollor. Och lite annat.)
Ett händigt påskfat som jag inte köpte. Uppdatering: Av Ewas fick jag tips om användningsområde: ”deviled eggs”.
En vinbag i gummityg. Jag skulle ha köpt den och lekt Woodstock.
Droppstoppare för vinflaskor. Det finns en försvarlig mängd prylar för läckande vinhalsar – men var är alla vinspillande människor? De flesta jag känner häller vin i glas utan att drälla på vinflaskans hals. Sedan spiller de visserligen på slipsar och i dekolletage, men det handlar ju mer om människoläckage. En haklapp som sätts på den vindrickande hade alltså inte varit helt fel.
I det majstäta Iowa finns många majsrelaterade prylar. En majskornsavskalare till exempel. Detta skulle jag inte få för mig att använda – om man nu har majskolvar till hands, ska de gnagas av som ekorrar gör med kottar. (Man kan lägga en smörklutt på ett smörpapper och sedan omsluta majskolven med smörpapperet i sin hand. Då kommer det så mycket smör som möjligt överallt, lärde jag mig.)
Denna bautapipett tror jag faktiskt finns hemmavid. Man behöver den när man ska ösa sky över sin tiokiloskalkon till Thanksgiving som tydligen är den stora ångesthelgen när man
1) måste åka hem till sina föräldrar
2) äter som om världens ände är nära.
Men vad skär man med detta? Väldigt smala pizzastrimlor? Degsnören till äppelpaj? Flygplanskapare?
Potatisstöt á la basketspelare. (Ni ser att Bästisgrannen måste spänna musklerna?)
Men här är i alla fall en pizzaskärare! (Som man kan kapa plan med.)
En hamburgerpressformare. I femton storlekar!
Donutpanna. Degnötterna äts ju till frukost med massa underbart klet och kladd ovanpå. Om man är huslig, friterar man alltså sina egenbakade. Om inte, tar man bilen first thing in the morning och åker till närmaste mack och köper en låda.
Och här har vi handlingssystemet: man tar sin korg med prylar och ställer den på kassörens rullande band. Hela korgen åker till kassören, som plockar upp varorna och registrerar dem och sedan placerar dem i påskarusellen. (Spidermanväskan hör inte till karusellen.) Kassören tar sedan korgen och sätter den på golvet bredvid sig tills en annan anställd en minut senare kommer och plockar undan den. För säkerhets skull möts man i utgången av ännu en anställd som frågar om man lyckades hitta allt man sökte i affären.
– Nej, inget vin! sa jag en sen kväll i bibelbältet.
– Iiiiih, andades den anställde och tittade förskräckt på mig.
Det var ju söndag.
Den där väskan och inte droppa-kragen finns att få tag i här med.
Haha! Jag kan inte låta bli att älska USA: bodde ju ett halvår i Idaho. Det har varit jätteroligt att följa din resa, jag gjorde precis samma dokumentär av USA under mitt halvår på min privata webbsajt, med dagboksinlägg och foton. En pre-blogg skulle man kunna säga. Skrev varje dag faktiskt. Ambitiöst.
Men, det var inte det jag skulle skriva om. Mejlade ett logierbjudande inför bokmässan på din info-adress. Men det är bråttom för ett av alternativen: dödlinjen är kl 15 idag!! Skynda! 🙂
Åh, jag älskar min pizzaskärare!
Och man kan använda en turkey baster till annat också.
Jag älskar att shoppa när vi hälsar på släkten i Miami! Nu fick jag grava ryckningar i shopping-tarmen; måste försöka planera in en resa till andra sidan pölen snart igen!
N
Inget av det som finns på bilderna hade jag råd att köpa när vi var där.
En nyvunnen insikt är att det var ju bra … jag saknar inget av det!
(Däremot hade jag i detta nu inte sagt nej till en i strimlor skivad donut.)
Strimlaren vill jag ha! Användningsområdena bara haglar över mig.
Pizzaskäraren verkar också bra. Med fem i familjen kan nog potatisstöten också vara motiverad
Men inte gräddar man väl doughnuten i ugnen innan man friterar den?
You tell me, Tiila, jag bara antog att man först bakade runda ringar och sedan stoppade ner dem halvfärdiga i flottyr … Man kanske … hm.
Hur gör man?
Hur gick dagens föreläsning? Stod utanför och du såg ut att vara helt inne i det du sa… synd att man inte hörde igenom.
Nämen tadaaa, en spion!
(Det var glasfönster vid dörren, men inte lade jag märke till tjuvlyssnare. Tjuvtittare.)
Ja, det gick bra, jag beordrade alla att blogga, läsa mycket oavsett ”kvalitet”, starta eget företag samt stava rätt och ha fullständiga meningar i sms.
(Det där sista är det ju inte någon som bryr sig om.)
Johodå, jag skriver alltid fullständiga meningar i sms!
Varför har jag ingen aning om, det har bara blivit så.
Jag såg en göra donuts en gång, i Kaliningrad av alla ställen och då klickar man smeten rakt i en balja med fett, men hur usa gör sina specialfyllda varianter vet jag inte. Hur hålet kom dit vet jag inte.
En svensk variant av stekösaren har min mamma haft sedan urminnes tider. I all fall sedan sextio- eller sjuttiotalet.
En annan grej vi hade hemma, med gummituta överst, var ett smalt rör som man stoppade in i flaskorna med blåbärskompott så att blåbären kunde ta sig ut och bli uppätna. Varför vi hade blåbärskompotten på flaskor vet jag däremot inte. Och när nu minnet är och rotar i barndomshemmets kökslådor efter långa smala ting, så dyker där upp en gräddtjuv också, samt en sprits man kunde spritsa diverse olikformde sorters kakor med. Den var nog från trettiotalet.
Hollywood
Gummituta. Gummituta. Gummituta. Gumitutta. Gumtut. Tuttigum. Tuggummi.
Tuttar av gummi.
/poetlotten, som har fastnat för ett alltför sällan använt ord
Blåbär borde väl ha ganska lätt att ta sig ur flaskor. När jag var liten satte ”de” (mormor och antagkligen mamma behjälplig) jordgubbskompott på flaskor!
Ketchupeffekt! Bah!
Cecilia: Vår blåbärskompott var nödbedd. Den behövde att man via röret blåste in luft i flaskan. Kanske hade någon sorts vakuumeffekt inträtt vid tillverkningen eller förvaringen.
Lotten dina poetiska gummitankar fick mig att minnas en redan mycket saknad poets hälsning från sitt rimlexikon:
Till en lappgumma
Till dej min lilla sunda runda lappgumma
jag köpte för en någorlunda knapp summa
uti presentaffären
där bakom glaciären
en löjlig liten böjlig sliten papptrumma.
Ack, månne denna enkla lilla klapp låta
förgylla upp din dunkla lilla lappkåta!
Och när till fjälls ni vandra
den kan bland alla andra
små lappgummors papptrummor kappståta.
(Povel Ramel, 1965 — samma år som jag blev inte gumma som nu, men väl moder.)
Det där påskfatet är väl ett fat för Deviled eggs?
Som nyfiken svensk har jag plågat de amerikanska släktingarna med frågor om varför de kallas så men ingen av dom vet!
”Devilled” i a nslutning till mat brukar användas i samband med att något har piffats upp med chili.
men du! jag såg på martha stewart härom månaden och en croissantbakare i paris hade precis sånadär pizzaskärare på rad, som liksom gick att justera! han gjorde mycket fina strimlor av degen som han sedan rullade ihop, så jag tror nog att en dylik manick kan spara mycket tid om man är en rutinerad croissantbakare.
Martha, oh Martha — hon finns inte i mitt liv. Nu måste jag börja göra croissanter så att jag få en anledning att åka till USA och köpa simultanskäraren!
Och jag som gick in på de här kommentarerna just nu bara för att få reda på vad de där ställbara multiskärarna var för nåt – och så har ni precis förklarat! Tack!
Men guuuuuud vad har du varit hela mitt liv?? Eller bloggen dååra .Jag skrattar så att jag frustar ( jag borde egentligen sååva efter nattens jobb) Jag länkar till dig så ja ghittar dig igen .
Nödvändigt med femton storlekar när den enda som kommer att användas är extra mega monster huge ändå.