Morning has broken. Någon borde använda mig till att mjölka kossorna. Jag borde jobba skift på akuten eller dela ut morgontidningar.
Hjälp, jag är pigg.
Jag kan ju också använda min morgontid till att skriva en dikt om hur att somna är att dö en smula. Igår sneglade jag kl. 21:57 på klockradion och kände hur hjärnan bäddades in i kolasås och hur jag långsamt seglade iväg på ett moln som om Per Gessle skrev mitt livs manus. Jag hann släcka och lägga kudden rätt och sov som en klubbad säl tills telefonen väckte mig.
Klockan 22:06!
Sedan kunde jag inte på några villkor somna om. Till slut satte jag på tv:n och tittade tills programmen blev för dåliga runt ettsnåret. Då somnade jag, för att klockan 04:30 vakna av att Fyraåringen skrattade i sömnen.
En Lundellsk dikt
Sömnens tid är här
Solen lysen röd
Mina ögon tynger samvetet
Såsom sömnbristen sänker tanken
Vila
Ta vara på timmarna
Ingen väntar på rimmarna
I skuggorna av sömnens tid
Denna diktformel lyder:
naturfenomen + kroppsdel + underlig liknelse + ensamt ord + ett allmänt hållet råd + plötsligt rim + obegriplig position.
Författare som följer formeln brukar få mycket beröm. Häpp!
—–
Uppdatering
Det pågår något mycket intressant i kommentatorsbåset!
