Hoppa till innehåll

Dag: 14 oktober 2006

Sport tycker jag om

Kanske började det med de där stunderna i skolan när vi fick se Stenmark fastän vi egentligen skulle ha matte. Jo, kanske var det också buttre Björn Borg som bara vann och vann som bidrog. Eller så var det Ralf Edströms enorma polisonger.

Hur som helst: jag tycker mycket om att kolla på sport på tv. Landskamper i fotboll och hockey, alla OS och VM, vissa EM – jag sitter där, klistrad. Förfärligt slöseri med tid egentligen, jag kunde ju istället ha putsat silvret eller tvättat bilen. Eller i alla fall se på idrott på riktigt. (Ser endast basket live, men blir gärna ivägdragen på mitt livs första fotbolls- eller hockeymatch, hörni.)

Igår råkade jag fastna i en tennismatch. John McEnroe spelade i par med Jonas Björkman mot några som jag inte brydde mig det minsta om. (Ok, de hette Aspelin och Perry. Gäsp.) McEnroe servade som förr trots att han såg mager ut i axelpartiet och stönade och såg ruskigt besviken ut hela tiden och jag var swooooosch ungefär 15 år igen. Fast publiken hejade helt klart på McEnroe, vad han än gjorde – och så var det ju inte förr. Tänk er nu en berättade, lite hes, dämpad dokumentärröst, återhållen av spänning:

Det är tie break. Mcenroe tar emot servereturen med foten. Publiken vet inte till sig av glädje trots att bollen är lika förlorad som när Olof Mellberg stoppar en boll med handen. De räddar två matchbollar. Björkmans serve hade fått böter på vilken motorväg som helst men går ut. Publiken hejar och jublar ändå. Kameramannen zoomar in f.d. dokusåpastjärnor som tydligen har drabbats av det stora tennisintresset, särskilt dubbel. Dessutom oldboy.

McEnroes enhandsbackhand är plötsligt lysande – den som alla alltid annars har föraktat till förmån för Borgs dubbelfattade. Björkman missar och missar men McEnroe sköter sig.

Tror jag. Kommentatorerna (som vet bättre) är kritiska mot att McEnroe inte lyckas döda sin boll. Stoppboll, ville de ha, en stoppboll! Sedan kommer strålande servereturer av den dumme Aspelin, som känner Björkman som sin egen ficka, tydligen. Fusk.

Aspelin? Vilken jävla Aspelin? Jag vill ha kvar McEnroe i turneringen! Jag vill hålla honom på bra humör så att han inte slår omkull vattenflaskor och skäller på domaren. Jag tycker att kommentatorn Janne Gunnarsson (som inte alls var en lattjo spelare på sin tid, så det så) är onödigt kritisk mot mina favoriter, men ”servrarna avgjorde en oerhört jämn match och nu ävar det sista gången vi fick se John McEnroe i Kungliga hallen”. McEnroe intervjuas två sekunder efter att han förlorat matchen:

– Jonas is a great player, but I need to inspire myself. I apologize, I didn’t play good enough.

(Borde det inte heta ”well enough”?)
Well, well. Raskt och utan övergång över till fotboll. Ica är en bloggande fotbollsmålvakt, och jag har bett henne om en analys av de stora svenska landslagsmålvakternas kvalitéer eftersom min egen är så här larvig:

  • Ravelli var sprattlig och lajbans men ojämn.
  • Shaaban är oerhört respektingivande pga. sitt coola utseende.
  • Isaksson är Shaabans motsats. Skrämmer ingen och måste därför vara en bättre målvakt egentligen.
  • Bengt Andersson är ett underskattat unikum.
  • Ronnie Hellström hade mustasch.

 

Share
14 kommentarer