Månad: september 2006

En trevlig person jag känner skickade mig en ”påminnare”. Ett trevligt nyord som av honom användes som en lite mindre uppfordrande form av ordlistans påminnelse.

På webben har påminnare börjat användas som benämning på tekniska tjänster som påminner oss, t.ex. via automatiska mejl- eller sms-utskick. Ordet ”bältespåminnare” ger f.ö. 26 800 träffar vid en googling.

Lämna en kommentar

Vi ska åka till Lund och gå på bröllop i morgon. Bra. Olles kusin gifter sig och det blir kul och kalas och jag har ju faktiskt bara varit på en, två räkna räkna … fem bröllop i mitt liv. Bara fem! Undrar om det är så att jag inte blir bjuden när det vankas bröllop eller om jag umgås i kretsar där man i helt enkelt inte gifter sig. Eller är fem rentav ett lämpligt antal?

Nu så här dagen före, har jag precis konstaterat att jag äger fyra klänningar. Ok, treånhalv. (Många siffror här idag, jag vet.) Dessa klänningar inköptes alla i mitten av 90-talet och finns med på alla festbilder, alla släktkalasdokumentationer och alla partyfoton sedan dess. Och nu kommer det:

Jag tycker att de ser jättesnygga ut.

Samt:

Detta är förmodligen en helt felaktig åsikt.

– Men vad kul, då ska jag ut och köpa en ny klä… vänta, eh, får man ha kjol?

Jag har vansinnigt många kjolar som räcker ner till halva låret, hallå, kan jag gå på bröllop i en sådan om jag har en knypplad blus till? (Förlåt, nu svänger jag mig med termer. Jag ska förklara: man kan väl ha vad som helst nertill om man är väldigt genombruten upptill?)

Och så är det skorna. Jag har i källaren ungefär 723 skor, varav ungefär 716 är gympadojjor. De resterande är underbara konstverk till antika skönheter med taxklack och stilettklack och kilklack (usch) och klumpklack. Men inga passar längre. Jag får hugga av hälen som Askungens syster för att komma i dem. Fast det kanske räcker om jag bara filar av en liten tå eller två?

För att inspireras till inköp gick jag i detta skede av shoppingpeppningen in på http://www.hm.se – som omedelbart (så himla modernt!) meddelade följande:

Inget stöd där alltså. (Försök gärna själva – det är inte världens mest lättsurfade sajt – inte ens när man byter till en Fire Fox som de faktiskt godkänner.)

Så nu vet ni. Jag ska idag sälla mig till shopparna och hitta
1) en sån där klänning som jag år 2015 kommer att titta på och säga ”nämen, den här duger väl, jag var himla snygg i den för ett sekel sedan”
2) ett par skor som jag förmodligen kommer att förbanna på söndag morgon.

36 kommentarer

Nu åker vi tillbaka till nittonhundrasjuttionånting … kanske tre ..? I Sverige är det valår, men det är inte särskilt spännande. Men jag vet ju inget egentligen – jag har ju knästrumpor, träskor och kringlor i håret. Björn Borg är på gång, men det vet de flesta ingenting om. Någonstans i Sverige går på tv och någonstans i Sverige kommer någon på en lysande idé:

– Vi drar land och rike runt med ett valkadaver som döper till Jonas och låter alla få se hur stor en val egentligen är!

Nu kan man kanske protestera med tanke på att just 1973 var ett tillräckligt spännande år, även utan valen Jonas. Gamle kungen dog, Norrmalmstorgsdramat lärde världen vad ”The Stockholm Syndrome” var för något och inom politiken var det efter valet lotteririksdag när slumpen fick avgöra många frågor. När vi sedan fick ha kul och mysigt med bensinransonering, behövdes väl inte en död val på gator och torg?

Men jo. Och jag var där. Jag, Broder Jakob och pappa åkte till Clemenstorget (tror jag) i Lund och gick in i ett stort tält (tror jag) för att titta på detta vrak till val. Broder Jakob minns med bestämdhet att valen var uppstoppad, medan jag är lika säker på att den var blöt, luktade pölsa och påminde lite om regalskeppet Vasa.

Sedan minns vi inget mer. Och tydligen ingen annan heller. Det står inget på nätet och det står inget i min dagbok och det står inget i någon av mina nostalgiböcker. Tänk om vi har hittat på allt.

Hint hint, å, den som hade tillgång till en tidningsredaktions jättearkiv, hint hint.

Uppdatering 1: Stefan Andhé lär ha skrivit om valen Jonas, men Stefan Andhé bor i London och har inte mejl och ska man ha kontakt med honom måste man skicka ett pappersbrev till hans förlag, som sedan skickar det vidare till honom. Nope.

Uppdatering 2: Jag har fått ett trevligt svar från Göteborgs Naturhistoriska museum:

Det var absolut inte Malmska valen – den går inte att ta ut ur valsalen med mindre än att en av väggarna rivs! Däremot har det till och från förekommit att man åkt runt och visat upp döda valar, oftast kaskeloter. Har själv minne av en sådan ”utställningskaskelot”, som besökte Göteborg på 1950-talet. Den luktade starkt av härsket valspäck och formalin. Valens buk var öppnad och vissa inälvor avlägsnade (säkert nödvändigt), Hjärtat visades bredvid, liggande på en träpall.

Sista gången jag noterade en turnerande val var i Sydfrankrike för tio år sedan. Fler lär det inte bli eftersom de europeiska naturvårdsreglerna numera sätter stopp för allt sånt.

m v h Torkel Hagström

 

Mysteriet kvarstår alltså.

 

45 kommentarer

SvD analyserar Perssons eventuellt stundande regeringsbildningsproblem (Vilket ståtligt ord jag kom på!) och återger vad Lars Ohly sa till TT i maj:

”Det vore det ultimativa självmordet att acceptera rollen som stödparti i en regering där vänsterpartiet inte ingår.”

Det besynnerliga ordet ultimativ sticker i ögonen på vänner av språkordning. NEs ordbok ger förklaringen ”som utgör ultimatum” – något som Ohly knappast kan mena i det här sammanhanget. Det handlar snarare om en förvrängning av ordet ultimat kom in i svenskan någon gång i början av 1990-talet (enl. NEs ordbok) och blev ett vida (miss)brukat modeord. Och som modeord plägar göra så muterade det; här ser vi ett av de missfoster som skapades.

Om du läser Ohlys yttrande en gång till och funderar på vad han egentligen vill ha sagt så är det en sak som är säker: varken klarhet eller slagfärdighet hos formuleringen gynnas av det instoppade ordet ultimativ!

Lämna en kommentar

I fredags beklagade sig kommentatorskan Ökenråttan i kommentarerna för att hon inte behärskade gasugnsmatlagning (=gasugnslagamat, kommer i nästa upplaga av SAOL). Kommentatorskan Cruella rusade till hennes hjälp, men Ökenråttan förstod ingenting.

Här i Sålunda stad kontaktar vi omedelbart gasugnsfilosofen Orangeluvan – tillika min lilla lillasyster – som har jättemånga tandkrämer och som på inga villkor någonsin tänker skaffa sig en blogg men som gärna breder ut sig när det gäller gasugn. (Mina repliker är kursiverade.)

Det finns olika typer av gasugnar. De bygger alla på tre förutsättningar:

1. Stora gaskranen ska vara öppen. Vår gaskran sitter i ett köksskåp. Kan också finnas under diskbänken.

– Mästerschwester frågar sig omedelbart var den lilla gaskranen sitter.

Men äh.
2. Gas skall strömma ur själva plattans gasring.

– Platta? Men finns det plattor i ugnen?

Sssccchhhh.
Det åstadkommer man genom att vrida på något som ser ut som ett vanligt elugns-vrede. Ibland kan det krävas att man trycker in ett vrede samtidigt som man vrider, och håller det intryckt tills man har tänt gasen. Se 3.
3. Eld/gnista skall antända gasen. Det kan ske på tre sätt:

– Jag tycker att ”skall” är ett för starkt ord och anser att man kan ta bort de två ll:en efterso…

Du är ju hopplös. Lyssna nu.
a) Med hjälp av tändsticka som stryks mot plån och sedan förs mot gasen.

– Åh. Kommer du ihåg tändstickorna som jag köpte i England 1979 som man kunde tända mot sko…

Ja.
b) Med hjälp av gnistgenerator, som även kan vara defekt/tom cigarett-tändare, emedan den oavsett tillgång till drivmedel brukar kunna generera gnistor. En gnista räcker för att tända gasen.

– Du låter som en gasugnsprofessor. Coolt. Alltså, man kan använda en tom sådan där som ser ut som en pistol och som inte längre funkar som ljuständare? Vill du ha mina gamla?

Mhm. Kanske det.
c) Med hjälp av inbyggd gnistgenerator, som kan sitta vid sidan av vredena. Men om man nu har tillgång till a) eller b) kan man ju strunta i att leta efter c).

Vill man använda ugnen är det oftast så att gasutsläppet sitter under en bottenplåt nederst i ugnen.

– Är det inte det som är poängen? Att man vill anvää…

Märk inte ord.
I bottenplåten kan det finnas en liten öppning, där man kan föra ner a) eller b), eller hålla denna intill öppningen. När gasen strömmat upp genom hålet når det a) eller b) och så säger det whom! och så antänds gasen. Kan vara läskigt för den ovana. Särskilt om gasen har hunnit fylla ugnen innan man får a) eller b) på plats…

– Ööööh. Vad heter den där filmen där hon lägger sig med huvudet i ugnen och …

Koncentrera dig.
Titta även på punkt 2) ovan: håll ugnsvredet intryckt tills gasen har värmt upp någon termostat någonstans – gasen kan sluta strömma ut om du släpper för tidigt, och så får du börja om.

Övriga punkter som är bra att veta:

* Det är ganska svårt att baka bröd i gasugn. Små, nätta frukostbullar är i det närmaste omöjliga att få färg på. Lite större bröd med längre gräddningstid är inne tillräckligt länge för att få färg. Det går lättare att få färg om man först penslar med ägg på ytan.

– Tänk om man kunde pensla ägg på sig på sommaren om man ville ha lite extra färg.

Lita inte på färgen! Om du vill veta om brödet är färdigt, prova med provsticka.

– Låter som en valaffisch! ”Lita inte på färgen!” Kommer du ihåg att mamma bröt provstickor av en trävisp?

Ja.
* Gas som förbränns kommer att lämna efter sig koldioxid och vatten. Med andra ord kan du odla tomater i ugnen. Nej, skojar bara. Ugnen är i allmänhet fuktigare än en vanlig ugn pga. ångan som genereras, och fungerar därför som en omvänd varmluftsugn, som ju är torrare än en vanlig ugn.

– Ångbastu! Kommer du ihåg när jag bastade med Vasiljev?

Ja.
* Vill du gratinera något? Glöm det. Alternativt: sätt ugnen på högsta värme, vänta några minuter, och placera rätten allra högst upp och håll tummarna. Oftast är gratängen soggig och överfärdig innan rätten fått någon som helst solbränna.

– Soggig är ett bra ord. Kleggig inbegriper liksom att man är nere och kladdar med händerna i kletet, medan soggig bara antyder kladdigheten utan palperande. DEN SOGGIGE HÄMNAREN ANFALLER MÖRDARTOMATERNA!

Vad du tramsar.
* Ugnen och plattorna blir varma snabbt. Man behöver inte förvärma ugnen eller sätta på start en halvtimme i förväg. Den blir varm på ett kick. Samma sak med plattorna: det går väldigt snabbt att anpassa värmen upp och ned, vilket är en väldigt bra egenskap.

– De som har kommit i klimakteriet funkar inte som gasugnar, med andra ord.

Nu måste jag jobba, tyst storasyster: jag är en seriös, yrkesarbetande kvinna!

– Du är en seriös kvinna med en bulle i ugnen! (Ja, min syster är lite inom parentes.) När du flyttar till radhus som en ärbar kvinna om ett halvår ska du ha varmluftsugn, va?

Ja.

37 kommentarer

Jag har blivit ombedd att länka till texten jag skrev då. Klicka här.

*snyyyt*

3 kommentarer

Jag är en alien som har invaderat Lottens hjärna; jag har startat en bacillkatastrof och förlamat hennes annars så väl fungerande tankar. Kolla, nu får hon prova:

ja e så snorförschyld att jag inte kan se varken caps lock eller shift

däremot har jag hittat en lustiger tangent som ser ut som en snöstjärna *skakar på huvudet så att snorslem flyger*

har åxå kommit på att alla ord å bokstvr inte ebhövs och inte i rätt orning ens

men mellan slags tangenten är fin fin den

å vet ni va att om folk inte fattar att de ska skratta kan man skriva haha här å där
haha

Jag är så himla på. *gäsp*
*snyyt*
haha
god natt

Ser ni? Sådana där skribenter kan man ju inte ha springande lösa.

19 kommentarer

Igår serverade jag paella till 16 personer. En baggis. Paella är jag van vid. De 16 var inte kräsmagade – och det är nästan alltid poppis med mat som smakar lucia.

Men igår brände jag den stackars paellan.

Swoooosch, raskt ner med hela klabbet i en annan Sigvard Bernadottesk gryta. Det brända kom då högst upp och kunde klafsas upp och slängas. Men jag var inte nöjd. Paellan skulle vara mindre kladdig! Äh, ett par minuter till på spisen så blir det så bra så.

– Vad är det som brinner? sa ett litet gästande barn som kom in i köket.

Förbaskat! Fram med ännu en jättegryta; paella till 16 personer tar plats. Dunk, ner i grytan, krafs upp med det brända på toppen, bort med det!

När maten väl serverades kallade jag den jambalayisk barbeque-paella med en rökig ton. Ingen gick på det, men vitlöksbrödet gick åt såsom vitlökssmör försvinner i en varm baguette.

11 kommentarer

Jag var hemma hos min lilla lillasyster – som egentligen är jättestor eftersom hon ju är vuxen men ändå aldrig i mina ögon kommer att bli äldre än ungefär sju år. När jag kom in i hennes badrum skrockade jag storasystrigt vid åsynen av detta.

– Tandkräm som räcker till år 2011?
– Jamen vi var ju på vahettere, och det var så billigt och då …
– Jaja, men ska alla stå här? sa storasystern med ett överlägset leende.

Så fel, så fel. Alla vet att jag står i glashus hela dagarna och kastar stora stenbumlingar på allt som rör sig. Tyst. min mun. När jag kom hem och satt på toa och filosoferade över livets mångfald, i-ländernas överflöd och den där envisa finnen bakom örat, såg jag plötsligt detta på hyllan framför mig.
Om vi svettas riktigt rejält under de närmaste fem åren, kan detta kanske vara till någon tröst. Vaddå, enkelspåriga? Nej. Sponsrade? Nej. Dassiga på att planera inköpen? Ja.

Men egentligen kanske det bara beror på att jag ju tycker så mycket om att ha många. Många av vad som helst.

17 kommentarer