Hoppa till innehåll

Dag: 14 september, 2006

Valbloggen (uppdat.)

Nu åker vi tillbaka till nittonhundrasjuttionånting … kanske tre ..? I Sverige är det valår, men det är inte särskilt spännande. Men jag vet ju inget egentligen – jag har ju knästrumpor, träskor och kringlor i håret. Björn Borg är på gång, men det vet de flesta ingenting om. Någonstans i Sverige går på tv och någonstans i Sverige kommer någon på en lysande idé:

– Vi drar land och rike runt med ett valkadaver som döper till Jonas och låter alla få se hur stor en val egentligen är!

Nu kan man kanske protestera med tanke på att just 1973 var ett tillräckligt spännande år, även utan valen Jonas. Gamle kungen dog, Norrmalmstorgsdramat lärde världen vad ”The Stockholm Syndrome” var för något och inom politiken var det efter valet lotteririksdag när slumpen fick avgöra många frågor. När vi sedan fick ha kul och mysigt med bensinransonering, behövdes väl inte en död val på gator och torg?

Men jo. Och jag var där. Jag, Broder Jakob och pappa åkte till Clemenstorget (tror jag) i Lund och gick in i ett stort tält (tror jag) för att titta på detta vrak till val. Broder Jakob minns med bestämdhet att valen var uppstoppad, medan jag är lika säker på att den var blöt, luktade pölsa och påminde lite om regalskeppet Vasa.

Sedan minns vi inget mer. Och tydligen ingen annan heller. Det står inget på nätet och det står inget i min dagbok och det står inget i någon av mina nostalgiböcker. Tänk om vi har hittat på allt.

Hint hint, å, den som hade tillgång till en tidningsredaktions jättearkiv, hint hint.

Uppdatering 1: Stefan Andhé lär ha skrivit om valen Jonas, men Stefan Andhé bor i London och har inte mejl och ska man ha kontakt med honom måste man skicka ett pappersbrev till hans förlag, som sedan skickar det vidare till honom. Nope.

Uppdatering 2: Jag har fått ett trevligt svar från Göteborgs Naturhistoriska museum:

Det var absolut inte Malmska valen – den går inte att ta ut ur valsalen med mindre än att en av väggarna rivs! Däremot har det till och från förekommit att man åkt runt och visat upp döda valar, oftast kaskeloter. Har själv minne av en sådan “utställningskaskelot”, som besökte Göteborg på 1950-talet. Den luktade starkt av härsket valspäck och formalin. Valens buk var öppnad och vissa inälvor avlägsnade (säkert nödvändigt), Hjärtat visades bredvid, liggande på en träpall.

Sista gången jag noterade en turnerande val var i Sydfrankrike för tio år sedan. Fler lär det inte bli eftersom de europeiska naturvårdsreglerna numera sätter stopp för allt sånt.

m v h Torkel Hagström

 

Mysteriet kvarstår alltså.

 

Share
45 kommentarer