Nu åker vi tillbaka till nittonhundrasjuttionånting … kanske tre ..? I Sverige är det valår, men det är inte särskilt spännande. Men jag vet ju inget egentligen – jag har ju knästrumpor, träskor och kringlor i håret. Björn Borg är på gång, men det vet de flesta ingenting om. Någonstans i Sverige går på tv och någonstans i Sverige kommer någon på en lysande idé:
– Vi drar land och rike runt med ett valkadaver som döper till Jonas och låter alla få se hur stor en val egentligen är!
Nu kan man kanske protestera med tanke på att just 1973 var ett tillräckligt spännande år, även utan valen Jonas. Gamle kungen dog, Norrmalmstorgsdramat lärde världen vad ”The Stockholm Syndrome” var för något och inom politiken var det efter valet lotteririksdag när slumpen fick avgöra många frågor. När vi sedan fick ha kul och mysigt med bensinransonering, behövdes väl inte en död val på gator och torg?
Men jo. Och jag var där. Jag, Broder Jakob och pappa åkte till Clemenstorget (tror jag) i Lund och gick in i ett stort tält (tror jag) för att titta på detta vrak till val. Broder Jakob minns med bestämdhet att valen var uppstoppad, medan jag är lika säker på att den var blöt, luktade pölsa och påminde lite om regalskeppet Vasa.
Sedan minns vi inget mer. Och tydligen ingen annan heller. Det står inget på nätet och det står inget i min dagbok och det står inget i någon av mina nostalgiböcker. Tänk om vi har hittat på allt.
Hint hint, å, den som hade tillgång till en tidningsredaktions jättearkiv, hint hint.
Uppdatering 1: Stefan Andhé lär ha skrivit om valen Jonas, men Stefan Andhé bor i London och har inte mejl och ska man ha kontakt med honom måste man skicka ett pappersbrev till hans förlag, som sedan skickar det vidare till honom. Nope.
Uppdatering 2: Jag har fått ett trevligt svar från Göteborgs Naturhistoriska museum:
Det var absolut inte Malmska valen – den går inte att ta ut ur valsalen med mindre än att en av väggarna rivs! Däremot har det till och från förekommit att man åkt runt och visat upp döda valar, oftast kaskeloter. Har själv minne av en sådan ”utställningskaskelot”, som besökte Göteborg på 1950-talet. Den luktade starkt av härsket valspäck och formalin. Valens buk var öppnad och vissa inälvor avlägsnade (säkert nödvändigt), Hjärtat visades bredvid, liggande på en träpall.
Sista gången jag noterade en turnerande val var i Sydfrankrike för tio år sedan. Fler lär det inte bli eftersom de europeiska naturvårdsreglerna numera sätter stopp för allt sånt.
m v h Torkel Hagström
Mysteriet kvarstår alltså.
1973!
Ett sån´t sammanträffande.
I min blogg idag står också en händelse 1973, om inte i centrum så bra nära…
Jag har ingen tillgång till ett tidningsarkiv. Jag vara bara ett år när Jonas var på turné men jag ser med märklig spänning fram emot att få se bild från hans turné.
Det jag dock tänker är att han förmodligen varken var stor eller speciellt nyfångad, barndomsminnen har en förmåga att förstora och förvränga saker.
Den döda valen, ja, som jag aldrig fick se. Var det Jonas han hette? Jag har en vag hågkomst av en tidningsannons och min egen fundering över hur en död val egentligen ter sig när man får se den på nära håll.
När man som jag har växt upp vid Öresund så har man fått sin beskärda del av uppspolade kadaver i form av soljästa sälar och ruttnande tumlare. Jag kommer särskilt ihåg en klumpfisk (Mola mola) som visades upp för skolbarnen i baracken på Bäckaskolan.
Du hittar inte på! Stefan Andhé, som sitter i London och skriver den njutbaraste svenska, har berättat om valen som anlände per tåg till stationen i Linköping. Stadens skolbarn fick tåga ned för att titta på den. Cirka -73. Valen fanns!
Ökenråttan! Tack. Puh.
Men. Ok, hallå, är det någon som känner Stefan Andhé då? Jag känner att jag måste få detta bekräftat! Egentligen vill jag ha en bild av mig och valen också. Fotomontage för Tvillingmammans skull? Anyone?
Ja, ja ja! Fotomontage på Jonas och Lotten!
Montera genast. Någon!
WV uppmanar mig
wvjoudo jodå, jag måste väl det.
Valen Jonas stannade till i E-tuna också. Parkerad på Järntorget, Nyfors. Och den var stor! Och lackad på något vis. Stor, svart och glänsande. Bestämt fanns det inspelade val-ljud också. Den låg på en trailer i ett stort tält. Hela ”Mesta-gänget”, vi var då mellan 11 och 15 år, cyklade in till stan för detta. Det var en stor händelse. Bästa killkompisen, som fått ny Instamatic-kamera, blev tillsagd för han fick inte fota därinne. Ett foto borde det finnas i alla fall, för det var ju när kub-blixten flashade som han blev upptäckt!
Man kan nå Stefan A. genom hans förlag, Norstedt. Träffade honom på bokmässan i fjol men i år kommer han tydligen inte.
Vad coolt, Cina! (Ni andra — ”Mesta” är en stadsdel i Eskilstuna. Där jag bor idag. Jag är alltså med i Mestagänget idag … men vi har inga valar på besök.)
Håll med om att det är underligt att det inte går att hitta lille Jonas på nätet — jag är van vid att allt, allt finns!
Det var väl inte helt enkelt Malmska valen som var ute på turné?
Men den Malmska valen var ju jäääättegammal. Jonas var liksom nydöd.
WV: lowiu … oh, ditto, som Patrick Swayze skulle ha sagt.
Bloggen idag väckte minsann gamla minnen till liv och mitt bland febertermometrar och snorpapper har jag nu letat fram gamla fotoalbum. Ett är från -73, alltså nämnda val-år, men nej, någon Jonas FANNS inte på bild. Däremot en hel del andra kuliga bilder från Mesta. Ibland ses vi igen, på lokala pizzerian, Mestaria…. Om jag stöter på den då bästa killkompisen ska jag minsann fråga om han minns något av Jonas. Jag blir ju också nyfiken Lotten: Hur kom du PÅ att skriva om valen? Om man får vara nyfiken….???
Men tänk om du minns fel och broder Jakob minns rätt, d.v.s. att den var uppstoppad? Skulle det inte kunna vara den då? Det mest fascinerande med Malmska valen är förresten att dess hud fortfarande, efter nästan 150 år, utsöndrar tran!
Översättarhelena: Jag ska fråga museet!
– Hej, jag undrar, er gamla fina val … heter den möjligtvis Jonas Malm?
Cina: Jag vet uppriktigt sagt inte hur jag ”väljer” att skriva det jag skriver om. Naturligtvis har ordet ”val” och Aequinoxias uppmaning till mig om att skriva valblogg påverkat mig. Valen Jonas har jag försökt lurka reda på förr, men inte lyckats då heller.
Studiomannen Peter bad mig häromdagen att skriva något om musik. Nu väntar jag bara på att hjärnan ska komma på något om musik. Det här låter ju flummigt, men hjärnan går liksom inte dit jag vill.
Eller så är jag fortfarande i den där dumma förkylningsaliens grepp, bara.
Översättarhelena: Nu är du som Torgny Lidgren: ”utsöndrar tran”. Du får inte!!!
Mina valminnen påminner mycket om Cinas.
På en överbliven tomt/(parkeringsplats för långtradare?) nästan mittemot gymnasiet, där det nu finns en konsumaffär stod det ett långtradarsläp med en svart glänsande val. Jag vill minnas att jag tyckte den såg ut som tjära.
Jag och pappa var där. Men han är död så jag kan inte fråga honom om händelsen.
Lukt minns jag inte något om, men att han var stor och ”tjärig”.
Hette valen nåt? Varför det?
Däremot har jag för mig att det sades vara en blåval.
Men jag vet inte. Jag har för mig att jag blev besviken över att en blåval inte var ännu större.
Stefan Andhé skriver krönikor i veckotidningen Året Runt. Tills för några år sedan fanns en staty utan för Stadshotellet i Eskilstuna, som hette ”Jonas och valfisken”, den togs visst bort för lagning el. rengöring innan den s.k. ”Pinnen” i rondellen vid Nybron sattes upp. Var denne Jonas finns nu vet jag inte.
Jag tror inte att Malmska valen heter Jonas, i alla fall inte officiellt. Däremot hette Naturhistoriska museets chef när det begav sig Aron Jonason, så det skulle kunna vara någon göteborgare som försökte vitsa. Mysteriet tätnar.
Ökenråttan: Oj, väldans vad jag äcklar mig nuförtiden. Jag är inte alls sån egentligen, tvärtom. Men faktum är att den där valen är alldeles klibbig på utsidan. (Man får förstås inte känna på den, så frågan är hur jag vet det. Gissa det, den som kan.)
Äsch, nu blandade jag allt ihop det hela. Museichefen hette ju August Malm. Aron Jonason var däremot göteborgsvitsens fader.
Både valen och Aron figurerar i ett av Kapten Stofils äventyr, därav sammanblandningen.
Den här valen Jonas verkar vara en berest val … jag såg honom i Skellefteå!
Valen var i Ystad också, var bara sex år men minns det ganska tydligt, stor svart och låg på ettlastbilssläp.
Det här tror jag kommer att bli en följetong. Jag hoppas på fler vittnesmål och den slutgiltiga lösningen: ett foto på underverket.
Alla minns valen Jonas, men ingen har hört av den sedan 1973. Mycket mystiskt.
(Om detta hade varit en bok av Enid Blyton hade vi nu åkt på utflykt med scones och stora högar med tomater.)
Bra att du påminde om scones – det var länge sedan jag gjorde…
Nittonhundrasjuttionnånting…. då var bara Jan Björklund 30 år efter sin tid!
Valen hette väl Jonas efter Bibelns berättelse om Jonas i valfiskens buk?
Stefan Andhé, som skrivit om denna val, f.1944, bor i London, skriver i Östgöta-Correspondenten (där hans far var chefredaktör), Året Runt och Svenska Dagbladet. Började som ung wonderboy-reporter på Vecko-Journalen. Kåserier i Damernas Värld i många år. Har fått Stora Journalistpriset och Fredrika-Bremer-Förbundets journalistpris. Har gett ut rätt många kåserisamlingar på Norstedts. Den som heter ’Hej, det är bara jag igen’ är ett väldigt representativt tvärsnitt ur hans produktion. Skriver älskansvärt med stilistisk precision.
Han använder manuell skrivmaskin och hamstrar färgband som han lagrar i sitt frysfack, ett hushålls tips som han har fått av Jan Guillou.
Plötsligt inser jag varför jag inte är prisbelönt, berömd och förmögen bestsellerförfattare: jag har kycklingfiléer i frysen, inte färgband.
Som vän av ordning tycker jag att vi försöker rekonsturera Jonas färd genom Sverige.
Jag såg den i Staffanstorp, undrar om han kom från Ystad eller om han var påväg dit?
Ja, Jörgen! Hurra!
1973… åtta år och livet var aldrig större än då. När Jonas kom till Ljusdal lyckades jag och mina kamrater lyfta på tältduken(?) och krypa in. Jag minns att det var en utpräglad men obekant lukt, eller möjligtvis stank. Och visste hette däggdjuret Jonas!
Så trevligt att vi kan bekräfta våra minnen på ålderns höst!
Kom att tänka på barndomsminnen för ett tag sedan,tänkte på valen Jonas,fanns han eller bara i min fantasi.Vet att mina vaga minnen brukar stämma bra,speciellt år och datum.Googlade för säkerhets skull på valen Jonas och den fanns ju.Det mest märkliga är ju att alla har så vaga minnen och inga foton.Men jag vet att jag och min Far åkte in till Hudiksvalls hamn och tittade på Jonas år 1973 .Det måste varit en stor grej för vi åkte mest in till stan vid jul.Det borde finnas nån annons i Hudiksvalls Tidning från den tiden.Mitt minne är att det var en blåval.Den var liksom hopsatt på vagnar eller lastbilsläp i 2-3 delar och luktade konstigt.Är osäker om man kunde gå in i den,kanske?Var 12-13 år då.Ska fråga mina syskon om någon var med.Tror att nån var det.
Åh, tack Krister E., för att du har EXAKT samma minne som jag. Nu är ju detta inlägg snart fyra år gammalt, men vi måste snart komma till avslut och hitta tidningsurklipp om Jonas för att kunna knyta ihop säcken, eller hur?
Hej! Jag tror jag är den som kan ”knyta ihop säcken”!
Jag var åtta år när valen visades upp på torget i Tibro, det glömmer jag aldrig! Till helgen ska vi besöka Naturhistoriska i Gbg och jag kom därför tänka på Jonas så jag googlade på ”valen Jonas” och hamnade här. Jag skummade igenom inläggen och tänkte, skit också att jag inte fotade den. Men när jag såg ordet ”tidningsutklipp” tänkte jag att detta kommer att ordna sig!
En gammal släkting till mej klippte ut allt från tidningen som handlade om Tibro men även stora riksnyheter och klistrade i klippböcker år efter år, nu finns de på Tibro muséum. Så fort jag har tid skall jag bege mej dit och bläddra fram Jonas, den kan han omöjligt missat!
Jag återkommer. 🙂
Pukor och trumpetfanfarer! Karina! Hurra! Nu sitter vi här och tuggar på naglarna tills rapporten kommer! (Och lyckas du ta bilder av tidningsurklippen så blir det banne mig ett nytt, uppdaterat inlägg, tillägnad dig och enbart dig!)
Jisses! Jag satt och tittade på ”Svenska hemligheter” på SVT Play där de plötsligt körde ett inslag om en val som visades upp i Stockholm för länge sedan. Jag drog mig då till minnes att jag varit med min pappa och tittat på valen Jonas i Luleå (kring Östra skolan har jag för mig) någon gång på 70-talet. Om det nu var 1973, så var jag då 8 år och hade en instamatickamera. Jag kommer inte ihåg någon lukt, men valen låg definitivt på ett stort täckt långtradarsläp. Man visade också upp en harpun brevid. Googlade nyss på ”valen Jonas” och hamnade här! Tänk så det kan bli så många år senare…
Jag har pappersfoton här någonstans, det är jag säker på! Jag tror t o m jag gjorde en förstoring på en av bilderna. Skulle kunna försöka digitalisera det på något sätt om nån är intresserad.
Anders I! Vi är jätteintresserade! Om du lyckas, mejla mig! info@lotten.se
såg en val på en järnvägsvagn i bollnäs på 1950 talet men vilket år man kunde gå in och titta i magen
Det sägs att det bara är valen i Göteborg som ibland öppnar sig för en titt och en sitt — och det bara var fjärde år på valdagen. Dock är det väldigt många som minns att de visst har klivit in i valars innandömen.
Fick du inte en bild av mig i våras? Var det inte den valen? Lägg gärna ut den om nån annan känner igen den…
Jodå, Anders — den ligger ju här:
https://www.lotten.se/2011/01/valen-jonas-an-en-gang.html
Flåt… NU ser jag! Jag är inte vän med att leta i bloggar verkar det som….
Tänk om jag då 1973 som 8-åring hade vetat att det där suddiga kortet skulle presenteras 38 år senare i något slags världsomspännande spindelnät på en lysande TV-skärm kombinerad med en skrivmaskin…
:-O
[…] åtta intervjuades jag av Radio Uppland från Radio Sörmlands lokaler om blogginläggen som handlade om valen Jonas som turnerade i Sverige på 1970-talet. (Ljudklippet finns […]
Jobbade med Jonas 1974 i Danmark 1975 i Holland. Det WWF som höll i det. Jonas var behandlad med formalin därav lukten.
Jättevalen Jonas var i Sundsvall också. Det bör ha varit 1973-74 och vi fick åka in till stan med klassen för att se den. Trodde ett tag att jag drömt men min bror kommer också ihåg valen.
Hej Susanne! Visst är det fantastiskt!