SvD analyserar Perssons eventuellt stundande regeringsbildningsproblem (Vilket ståtligt ord jag kom på!) och återger vad Lars Ohly sa till TT i maj:
”Det vore det ultimativa självmordet att acceptera rollen som stödparti i en regering där vänsterpartiet inte ingår.”
Det besynnerliga ordet ultimativ sticker i ögonen på vänner av språkordning. NEs ordbok ger förklaringen ”som utgör ultimatum” – något som Ohly knappast kan mena i det här sammanhanget. Det handlar snarare om en förvrängning av ordet ultimat kom in i svenskan någon gång i början av 1990-talet (enl. NEs ordbok) och blev ett vida (miss)brukat modeord. Och som modeord plägar göra så muterade det; här ser vi ett av de missfoster som skapades.
Om du läser Ohlys yttrande en gång till och funderar på vad han egentligen vill ha sagt så är det en sak som är säker: varken klarhet eller slagfärdighet hos formuleringen gynnas av det instoppade ordet ultimativ!
Bli först att kommentera