Jag är en farlig hotellgäst. Månget hotell skälver av rädsla när jag närmar mig. Små familjehotell har inget att frukta – men de som utger sig för att vara finare än de är … Buh! Jag har nyss hittat damm bakom elementen, flera års damm på ovansidan av dörrposterna och suttit på toa med handfatet rätt i nyllet. Men det gör faktiskt inte så mycket.
Att duschskynket (oj, kolla, fem konsonanter i rad) var muggigt och hade blivit lite svartprickigt i nederkanten, att kakelfogarna var svartprickiga och att toadörren krockar med en garderobsdörr utanför, är lite mer irriterande för hotellinspektör Bergman.
Nere i lobbyn finns bilder på berömda gäster fotograferade i hotellmiljön så att man ska förstå att man kanske har sovit i samma säng som en kändis, även om det inte var samtidigt. Dessutom har de präglat kändisarnas namn på en liten guldglänsande skylt och satt upp på blå sammetsbakgrund. Ernst Billgrens skylt sitter inte bland de andra i räta rader utan på sniskan längst ner.
– Utanför ramarna, jag vill vara en outsider, stäng inte in mig med de andra fåren! kan jag tänka mig att han sade, Ernst.
Micke Dubois har lossnat från sina fästen och ligger på väg ner mot Bo Åkermark.
(Här kan ni se förra årets inspektion – skrolla ner till 14 och 15 augusti.)
Nu ska vi inspektera hotellfrukosten. (Leverpastejen avslöjar allt.)
Uppdatering: 
Den skivade leverpastejen hade börjat få rynkor och det överkokta ägget var grönt av avund, sneglandes på baconet som tvärtom inte hade fått vara i värmen tills knaprighet inträtt. Teet var visserligen enligt en förklarande skylt ekologiskt, men endast serverat som påsar som doppas i pyttesmå muggar fyllda med ljummet vatten. (Som tekonnässör är detta ett motto jag lever efter: Te ska drickas hett i baljor, inte jonket i decilitermått.)
Toadörrens handtag hade tappat en skruv och höll på att lossna. (Ni ser den läckert bruna plastknoppen till garderoben utanför och hur smidigt toalettens dörr krockar med garderoben?)
Den alltgenom superfläckiga heltäckningsmattan i korridorerna och trapporna var så sjavig att jag hellre hade sett vårt blommiga plastgolv i dess ställe. Jag har fem foton till – tagna på andra ställen. På alla bilder ser mattan ut så här.
Den fina brödkniven, vars skaft hade tejpats fast, gav naturligtvis en extra krydda till det annars välsmakande brödet som var skrynkligt sådär som gårdagens bröd plägar vara.
!
