Jag var hemma hos min lilla lillasyster – som egentligen är jättestor eftersom hon ju är vuxen men ändå aldrig i mina ögon kommer att bli äldre än ungefär sju år. När jag kom in i hennes badrum skrockade jag storasystrigt vid åsynen av detta.
– Tandkräm som räcker till år 2011?
– Jamen vi var ju på vahettere, och det var så billigt och då …
– Jaja, men ska alla stå här? sa storasystern med ett överlägset leende.
Så fel, så fel. Alla vet att jag står i glashus hela dagarna och kastar stora stenbumlingar på allt som rör sig. Tyst. min mun. När jag kom hem och satt på toa och filosoferade över livets mångfald, i-ländernas överflöd och den där envisa finnen bakom örat, såg jag plötsligt detta på hyllan framför mig.
Om vi svettas riktigt rejält under de närmaste fem åren, kan detta kanske vara till någon tröst. Vaddå, enkelspåriga? Nej. Sponsrade? Nej. Dassiga på att planera inköpen? Ja.
Men egentligen kanske det bara beror på att jag ju tycker så mycket om att ha många. Många av vad som helst.
