När jag igår gav mig åstad för att köpa finkläder, såg jag ut såhär. Detta är vad man kan kalla en uniform. 
Jag ser alltid ut så här, om jag inte har basketshorts eller en liten kjoltrasa istället för jeans. Och alltid har jag en nudelsoppa till frisyr.
Igår tog jag alltså med mig den stora kappsäcken med gullpengar och gick in i en tantaffär (”den där på hörnet”, för er som undrar). De brukar ha väldigt fina finkläder och väldigt tantiga tantkläder. I sandaler, jeans och säckig kofta var jag denna gång som Pretty Woman i sina arbetskläder.
– Det är väldigt vad ni har fina sidenklänningar, den här röda är ju underbar! småpratade jag med damen som jobbade med armarna i kors och blicken på mig.
– Mhm.
– Jag brukar gå hit när jag behöver något när jag ska vara riktigt fin, fortsatte jag.
– Jaaadu.
När jag gav upp, approcherade hon en tantkund och kvittrade något om det underbara vädret.
Jag fortsatte med de vanliga affärerna – en snabb titt in räcker, sedan går jag vidare. Men plötsligt stod det KRISS med stora bokstäver och KONKURS med ännu större och HALVA PRISET PÅ ALLT i enorm stil. Där inne såg det ut ungefär som på mitt skrivbord.
Trettio pensionärer stod med stora leenden och sprittande skratt och miljoner galgar och ryckte i bedårande sköna kläder. Alla pratade med varandra och personalen (som jag tycker hade all anledning att vara lite ledsen över affärens öde) skuttade omkring och gav goda smakråd. Jag hittade direkt en kjol, en klänning, en blus, en kjol till, en kavaj och några plagg som jag inte riktigt kan namnen på. Men kön till provhytterna var längre än en jättepyton, så jag frågade:
– Är det ok om jag ställer mig i den där skrubben och provar?
– Tihi, ja, men du kan inte stänga om dig och det finns ingen spegel så du måste komma ut och visa alla oss andra hur du ser ut. Den där kjolen, vänta, jag har en perfekt överdel till den.
En liten stund senare kom jag ut, vacker som en glass. Jag vände och vred på mig och njöt.
– Det där sitter jättebra på dig, det passar dig verkligen! sa en daaaaam.
– Vet ni, jag tror att idag passar allt på mig! svarade jag, totaldrabbad av hybris.
Hela affären skrattade och några började nypa i överdelen och sade att jag nog skulle bli tvungen att sy in lite här och lite där. Så det gjorde jag.
Det är säkert ett etikettsbrott att på sin blogg visa upp de kläder man senare under dagen kommer att ha på sig på bröllop. Det coola är att kjolen är längre bak än fram … och sprundet, ser ni sprundet där mitt på och på överdelen finns det små sprund som visar min filé till mage. Och skorna! Gör jätteont!
