Igår serverade jag paella till 16 personer. En baggis. Paella är jag van vid. De 16 var inte kräsmagade – och det är nästan alltid poppis med mat som smakar lucia.
Men igår brände jag den stackars paellan.
Swoooosch, raskt ner med hela klabbet i en annan Sigvard Bernadottesk gryta. Det brända kom då högst upp och kunde klafsas upp och slängas. Men jag var inte nöjd. Paellan skulle vara mindre kladdig! Äh, ett par minuter till på spisen så blir det så bra så.
– Vad är det som brinner? sa ett litet gästande barn som kom in i köket.
Förbaskat! Fram med ännu en jättegryta; paella till 16 personer tar plats. Dunk, ner i grytan, krafs upp med det brända på toppen, bort med det!
När maten väl serverades kallade jag den jambalayisk barbeque-paella med en rökig ton. Ingen gick på det, men vitlöksbrödet gick åt såsom vitlökssmör försvinner i en varm baguette.
Receptet räcker till 16 personer och två omgångar brända lager? Imponerande! 🙂
Var det nån som fyllde år eller?
Det räcker nog särskilt bra om alla proppar sig fulla med vitlöksbröd.
åh, paella! det har jag aldrig fått smaka. jag bjuder in mig till nästa gång. Oavsett brändhet.
Kallas detta antimatblogg???
Ja, jag tror faktiskt att detta kallas antimatblogg! Fast det var inte en födelsedag, det vara bara en stor familj på besök och en Bästisgrannefamilj som alltid får komma med som bonus.
Jag gör aaaaalltid sådär ohemult mycket mat. För säkerhets skull. Och en grävskopa sallad. Ett gäng brön. Gärna vitlöksguck överallt. Massa extrakryddor på bordet. Skål!
Ica: paella är väldigt gott — särskilt när den inte är bränd. Däremot går det inte att följa recept när det gäller mängden saffran, man måste alltid hälla på extra och dessutom se till att saffranet fräser i början. Sedan vill man sjunga Natten går tunga fjät.
Hm…paella gjord i gryta???
Ok, jag ska inte vara för petig (den ska ju göras i en lagom djup stekpanna!!!) vi är i Sverige nu jag vet.
Men…Natten går tunga fjät…kära nån var har jag hamnat…
Hursomhelst, jag tänkte berätta att den brända delen, ifall det är till någon/någons glädje, är en delikatess i Alicante och Valencia.
Delikatessen kallas ”socarrat” och måste oftast lämnas till de äldre männen i det ätande sällskapet.
Mmm, Lalandakid, jag vet att paella ska göras i en enoooorm wokpanna. Liksom. Måste önska mig en sån!
För övrigt kan jag skicka diverse brända bitar runt jorden nästa gång paellan förolyckas.
(Mitt liv som matbloggare har snubblat i en varggrop.)
Jag kan försäkra att paellan var jättegod. Vitlöksbrödet försvann innan jag hann smaka på det. Nu vet jag varför jag inte hinner blogga … jag är hos Lotten och äter hela tiden:) Du är en förträfflig kock kära grannfru.
Sexig också:)
wv=uydzexsx
dubbelsexig?
Oh, shit, snart måste jag tydligen börja sexblogga också. Som om modebloggning och matbloggning inte vore nog!
[…] pojkvän är spanjor) ju måste laga spansk pyttipanna –paella – på nyårsafton. Paella brukar jag göra och jag är uppvuxen på 1970-talspaella – men jag är inte riktigt nöjd med hur den brukar bli […]