Jag har ramlat över ett fantastiskt koncept: ”spite houses”. Det handlar om byggnader som SKA irritera, skava och ibland till och med fungera som hämnd.
Har jag någonsin hämnats på någon? tänker jag nu. Hm, det tål att tänkas på. Jag stal förvisso Barbieskor av en kompis 1973, men det var inte för att hämnas. Det var för att hon hade så himla många och jag inte helt hade utvecklat min känsla för rätt och fel.
Nämen nu fokuserar jag ju på fel sak. Husen, vareja.
1.
Här kommer ett väldigt smalt hus – lite drygt tre meter brett. Det byggdes i slutet av 1800-talet i Boston som en protest av den yngre av två bröder. Storebrorsan byggde ett normalstort hus på deras gemensamma, nyligen ärvda mark och lämnade bara en liten smal remsa åt lillebrorsan, som var ute och stred i inbördeskriget. Som hämnd byggde denne då det smala huset som helt stängde av ljusinsläpp i storebrorsans hus.
”The Skinny House” i Boston. (CC-BY-SA-4.0)
Paret som bor där nu är mycket förtjusta och glada åt det knasiga i situationen.
– Ja, om vi har gäster och nån vill gå på toa måste alla flytta på sig. Tihi.
2.
På 1950-talet var det en annan ilsken bror som på pin kiv saboterade havsutsikten i Beirut för sin brorsa. Släktfejder är inte att leka med. Läs mer här.
Som en kuliss bara! (Foto: Sandra Rishani)
3.
I Massachusetts står sedan 1920-talet ett oanvändbart hus på hopplös mark, utan kommunikationer eller … nåt egentligen. Det byggdes efter en skilsmässa, där exmaken skrev på papper om att han till sin före detta fru skulle bygga en exakt kopia av deras gemensamma hem. Som besvärliga människor plägar göra, såg han till att hämnas genom att se till att hon aldrig skulle kunna bo i huset. Läs mer här.
Rosa huset – obebott i vacker solnedgång. (Foto: Getty Images/Thomas H. Mitchell)
4.
I början av 1900-talet byggdes under blott en enda natt ett helt fantastiskt hus – i protest mot att stadsplanerarna ville att staden skulle ha gator i ett strikt rutnät. Mannen som byggde detta hus gjorde det på en trekantig tomt som helt saboterade det planerade rutnätet.
”Freeport Spite House” i N.Y. (CC BY-SA 3.0)
Det krävs förstås enorma monetära resurser för att hämnas på detta vis. Då kan man istället bygga en mur eller ett staket som stör! Om man inte bor i Sverige förstås, för där måste man ansöka om bygglov och fråga grannarna om lov. Boverkets regler ställer till det alldeles förfärligt för alla hämndlystna:
”Muren eller planket får inte vara högre än 1,8 meter. Om uteplatsen, planket eller muren placeras närmare tomtgränsen än 4,5 meter krävs medgivande från berörda grannar.”
Men i Storbritannien! Där kunde en ilsken landägare 1880 i protest mot en ny grannes hus sätta upp en jättehög mur …
Det var alltså markägaren till vänster som med muren där protesterade mot huset till höger. (CC-BY-SA-2.0)
Läs mer om hämnd-staket och hämnd-byggnationer – och hjälp mig komma på om vi har några liknande i Sverige! Grannar kivas ju hela tiden om nedhuggna häckar, hög musik, ”fel” husfärg, grenar som sträcker sig in på någon annans tomt och så vidare. En gång kom en granne i Skåne in i vår trädgård och bad oss klippa gräsmattan. Jahapp, sa vi och lydde utan minsta lilla tanke på att inte göra som han sa.
Tänk att jag fortfarande inte har kommit på ett enda exempel på när jag har hämnats. Förträngningsmekanismerna funkar tydligen finfint!
Okej, vi lirar fortfarande i gruppspelet (de tre första matcherna när man får fortsätta att vara med även om man förlorar en match här och där) och Sverige är redan klart för åttondelsfinalen (asså nästa match), så det spelar ingen roll vad som händer denna kväll. Ingen viktig stjärna får ju riskera att bli skadad eller avstängd, så bäst är det nog att ställa andraelvan på planen mot Polen och spara förstaelvan till nästa match, right?
OOOOOOOOOOOH NEJ! Ack, så fel det hade varit. För det gäller att spela så inihelskotta skitbra vi nånsin kan ikväll för att slippa möta Nederländerna (iiiihhh!) eller Belgien (ujujuj!).
Sveriges startelva!
1. Robin Olsen (lång målis med knottror på ovansidan av handskarna)
2. Mikael Lustig (mager veteran som har ett gult kort med sig och inte vill ha ett till) 3. Victor Nilsson Lindelöf (arbetshäst som jobbar i det tysta) 24. Marcus Danielson (Eskilstunakille, debuterade i landslaget när han var 30) 6. Ludwig Augustinsson (tänk … vad jag inte lägger märke till honom )
7. Sebastian Larsson (gammal kapten från Eskilstuna) 8. Albin Ekdal (son till journalist-Lennart) 20. Kristoffer Olsson (som jag inte ser, har ett ruttet gult kort) 10. Emil Forsberg (ser alltmer ut som en hipsterhippie)
22. Robin Quaison (ny i startelvan, har olika färg på håret) 11. Alexander Isak (som, sanna mina ord, gör mål ikväll)
Polens spelare heter – med nästan alla fnuttar på rätt plats:
Szczęsny, Bereszyński, Glik, Bednarek, Jóźwiak, Krychowiak, Klich, Puchacz, Zieliński, Świderski, och sist men inte minst den som gör alla mål: Lewandowski. Uttalet:
Den där målvakten Szczęsny sågs röka en cigg igår. En helt vanlig med filter. Detta skapade lika braskande rubriker som när Patrik Sjöberg gjorde samma sak en gång på stenåldern.
De som ut som Paul Newman när de sa: ”Fnyyyyys, pah, pfffft, jag behöver inte nån kondis i mitt yrke!”
Klockan 18 börjar rapporteringen. Dock med en stor brasklapp: jag kommer att äta pizza och dricka öl samtidigt. Imma på linsen är bara förnamnet. Alla foton är tagna av mig framför tv:n! Heureka!
Under nationalsången fokuserade jag stenhårt på piggarna på Robin Olsens handskar.’1 Pfuitt!
’2 MÅL!!! Emil från dagis gör mål i första anfallet!
Emils 1-0-mål! (Men stackars Ekdal där i nederkant verkar ha tappat huvudet.)
’9
Jag förlorade sans, vett och öl när jag inte ens hade blicken på tv:n när målet gjordes! Sedan tappade jag datorn och vips, har det gått tio minuter när alla har kastat sig handlöst och Eskilstuna-Danielson har fått ett gult kort!
Hurra vad kul det är!
’15
Målisen är ju inte den rökande! Det är en annan! Utan fnuttar!
(Min teori faller helt och komplett – att den polske målvakten har dålig kondis. Äsch, nu måste vi klura ut nåt annat fel på den här. Undrar var han har fnuttarna.)
’17
Polen skjuter i ribban två gånger! Hjälp! Robin Olsen kan inte stå! Han ligger knockad! Ta hit luktsaltet!
Efter luktsaltet tog han sig i nacken med pigghandskarna och reste sig med möda. Andremålvakten värmer upp.
’21
Nämen vaffan. Det ÄR ju den rökande målvakten som vaktar Polens bur! Kommentatorn har blivit galen!
’22
Det händer så mycket att jag inte hinner med i svängarna. I en annan viktig match har Spanien missat en straff mot Slovakien. Och i en tredje match ligger Sveriges basketdamer under med 19-12. Och här får Polen en frispark för att Sebbe Larsson kom nära en polack. Nästan 17 centimeter ifrån honom tror jag minsann att han var.
’26
Matchen spelas i S:t Petersburg (ja, ungdomar, det ska vara ett kolon där annars måste man säga ”Stora Petersburg” och då utreda var ”Lilla Petersburg” ligger) och där är det 32 °C i skuggan och 53 °C i Robin Olsens panna.
’30
Ooooh, nu är det AAARRRIIIBA och VIIIIVAAA EL SPANJA med Sylvia Vrethammar här för nu gjorde Spanien mål mot Slovakien. Eller vänta, spanjoren här skrattar så han inte kan stå upp. Luktsaltet hitåt!
Jaså, en spanjor sköt mot mål bollen tog i ribban och for rakt upp i luften. När den kom ner igen gjorde målvakten en liten knyck och la bollen lätt och försiktigt i sitt eget mål.
’35
Kristoffer ”Den osynlige mannen” Olsson var plötsligt öppen för en målpassning.
Men ingen såg honom.
’39
Fina lilla Sebbe Larsson råkar sparka ut bollen till hörna. Puh. Det gick bra. Quaison gör likadant: ny hörna. Puh. Det gick bra. Fem svenskar ramlar omkull samtidigt. Alla reser sig. Puh. Det gick bra. Fina lilla Sebbe Larsson orsakar ny hörna. Puh. Det gick bra. Kristoffer Olsson (som syns!) orsakar ännu en hörna. Puh. Det gick bra. Offside av Polen.
Nu måste jag ta en pizzatugga.
’43 Olsons handsktaggar funkar som såna där antivindmojänger bak på bilar, för han kastar sig fram snabbare än alla som springer och sparkar alla bollar som han sen tar! Det är som när Soldat Bom (Nils Poppe) straffexercerar i lera tills översten Gunnar Björnstrand tappar rösten!
’45
PFUIITTTT! Fy bubblan vad jobbigt det var att heja. Jag sover middag en stund. En hörna till och jag tuppar av.
’46
Pfuiiiittt! Nu är vi igång igen och har fattat att Spanien leder med 2-0. I en helt annan match, för här är det Sverige och Soltad Bom som är igång. Ja, polackerna är också där, ja.
’48
En polack haltar. En svensk fnyser åt honom.
’50
Polen får sin åttonde hörna (jag tror Sverige har haft en på sin höjd), och Sverige samlas som en man och röjer.
’51
– DET ÄR INTE STRAFF! DET ÄR INTE STRAFF! skriker kommentatorn.
(Vi har ingen aning om varför det skulle ha varit straff. Eller inte.)
Det är 35 °C på innerplan och solen ligger inte ens på. Spelarna ruskar på sig som afghanhundar och stänker som vattenspridare. En polack drar omkull en svensk och polackerna skäller på varandra. Som afghanhundar, ja.
’54
En helt galen fluga åker i en åtta mellan mina ben. Pizzan smörjer gommen, ölen är slut sedan länge och nu kommer snart ett byte för Sverige. Alla journalister slickar sig om munnen, för de älskar Kulusevski! (Quiason går ut … för att han är trött tror jag.)
’57
KULAN Kulusevski dribblar över hela halvplan och det ser ut som om han är en springande Hulken och så passar han in till Dagis-Emil – SOM GÖR MÅL! 2-0!
’58
Polen gör 2-1 innan jag ens hinner dra efter andan! Sluta springa så fort hörni! Åh, det var minsann Ludwig ”Vaheterhan” Augustinsson som tydligen tappade bollen och bjöd in till målet.
Ni ser att bollen är jätteskruvad.
’65
Kurwa! vrålar alla polacker när de nu gör ett sedan underkänt mål. Puh. Nej vänta nu kallas herr VAR in. Han är en tv som domaren stirrar in i och som visar hur det egentligen var. Puh. Det är inte mål, och vi leder fortfarande matchen.
’68
Ett trippelbyte för Sverige! Berg, Krafth och Claesson kommer in medan Isak, Lustig och … nån … nej, va? Oj så sorgligt. Claesson bytte om, värmde upp, ställde sig redo att hoppa in och så sa nån ”äh förresten, vänta, sätt dig ner”.
’69
Spanien leder med 4-0, så spanjoren här hemma sitter och är så nöjd så. I basketen går det alldeles jättedåligt för Sverige (52–39), så nu förtränger vi den matchen. Oj, Spanien leder nu med 5-0, vilket enligt spanjoren beror på att de glömde hur man gör mål i de första två matcherna.
’73
Polens Krychowiak är utan fnuttar och jättesur, så han krossar Kristoffer Olssons knä. Nu kommer stackars Claesson in. Bra, för han är ju uppvärmd och full av jävlar anamma. (Det hände mig en gång. Jag gjorde 16 poäng i rad när jag väl kom in med blott sex minuter kvar av matchen, och vi vann med 2. Skol-SM 1981.)
’78
Olsson med knät är kvar på plan. Så förvirrande. Emil The Goalscorer går ut istället.
’79
Tänk om han lirade i galoscher istället. Emil The Galoscher.
’80
Det här är lika avslappnande som nånsin en sträckbänk eller att få naglarna målade. Utdragna menar jag. Eller både och. Alla bollar åker mot Sveriges mål och alla spelare är jättearga på gräset, på luften, på domaren, på klockan, på tröjorna och på tingens beskaffelse.
’83
Kulan blir omkullputtad sådär som jag skulle ha puttat omkull en kompis 1973. Raka armar. Plupp. Donk.
Och DÄR gör Polen 2-2. Jag (som inte är fopollskunnig egentligen, as you see) tycker att vår coach Janne Andersson skulle ha behållit våra stabila Alexander Isak och Emil. Men nejdå, nu ska vi spela försvar. Och så gör vi inte det!
Spanjoren har lämnat den spanska matchen åt sitt öde, och han är nu jätteförbannad på Sveriges byten.
– FARMOR SPRINGER SNABBARE ÄN MARCUS BERG! MIERDA!
’89
Nu svär jag också. Det är så himla konstigt spel – alla polska spelare är inne i straffområdet, men Olsen tar bollen. SWOOOOOSCH är vi på andra sidan. Kulan faller som en gran i vårt straffområde. SWOOOOOSCH är vi på andra sidan. Alla polacker sparkar på alla bollar. SWOOOOOSCH är vi på andra sidan. Svenskarna tappar bollen. SWOOOOOSCH är vi på andra sidan. Den polske målvakten är över halvplan! Nu borde vi lobba in den över honom så att den gliiiiiiiiider in i mål!
SWOOOOOSCH är vi på andra sidan.
’92
Kommentatorn säger:
– Berg är smart.
Förmodligen säger han nåt mer, men vi hör inte eftersom spanjoren ömsom skrattar, ömsom svär så att allt fotbollsljud dränks.
’94
Kulan dribblar, dribblar, dribblar, tar fart och dribbl… nej han passar till … huh?
Dribbel dribbel dribbel!
Han passar till … Claesson. Claesson? Vänta, kan inte han skju… JO! Det kan han!
Claesson sätter den!
MÅÅÅÅL! Vi leder med 3-2!
PFUIIIIIITTTT!!! SANKT PETERSBURG I MITT HJÄRTA!!!
Puh. Det gick bra.
Nu kommer fem kilometer reklam emedan matchen ju går i tv4. Jag stänger av ljudet och sätter på det igen under de få sekunder som Kim ”Hästsparken” Källström pratar.
Kanske spelar vi mot Ukraina i nästa match. Hm. Då blir det svårt med färgerna. Men vackert på läktarn! [kontrollpaus] Aaaah. Vi spelar kanske mot Tjeckien i Glasgow på tisdag istället. Om vi vinner den matchen kommer vi att spela mot helt hopplöst bra lag i kvartsfinalen. England, Spanien eller Nederländerna. Lika bra att ge upp medan vi är på topp.
Men nu springer vi fem varv runt huset och sjunger Här kommer Pippi Långstrump tills vi blir hesa!
Nä, det händer inte så mycket här när det inte är EM-fotbollsmatch. Jag redigerar en bok om vitaminer, lagar mat, promenerar med bollen i famnen, klappar får, svär åt myggorna och spanar på blommor och hus.
– Bäääääääää!
Allt som är lite, lite annorlunda är positivt.
Idag under promenaden såg vi ett hus som var rött nyss (för tio år sedan), men som nu var gult!
I morse fick jag vatten i örat, och det skvalpar därinne fortfarande.
Hettan utomhus avbröts av ett plötsligt, kort, otroligt överraskande regnväder som ångade bort på tio minuter.
Jag hittade en kall öl i kylen! Kan inte ha hänt sedan det där huset ovan var rött, tror jag.
– Öööööööl!
Därför är det roligt att få era rapporter i kommentatorsbåset om tokiga grannar, nytillverkad konst, fågelbon och vilka kändisar som går med rollator och inte. Men idag blev det livat värre här i krokarna. Plötsligt lät det som jordbävning på gatan utanför vårt hus – gatan som leder ner till Tjugosjuåringens och spanjorens hus. Lo and behold!
TRE STORA BRANDBILAR DUNDRADE FRAM!
I vanliga fall är det för mig bara fruktansvärt hyenalikt spännande med brandbilar. Jag sitter stilla och uppför mig väl. Fast den här gången blev jag livrädd. Bilarna tutade inte, så de hade inte bråttom. Men ändå, liksom. Ungdomarna var inte hemma, så jag kastade mig på cykeln för att kolla läget – kanske skulle jag behöva bryta mig in i ett brinnande hus för att rädda ett par skor, några sladdar och en t-shirt?
Så här såg det ut! Oh dear, oh dear!
Pil på huset, fyrkant runt en av de stora brandbilarna. Hjälp!
Framme vid huset sa jag förlåt och ursäkta och konverserade fyra brandmän som tydligen hade åkt i tre bilar. (Fast nu kom jag på att det kanske finns fler bakom krönet där borta …)
Det brann inte alls, tack och lov. Brandmännen var bara ute och rekade och kollade brandposter – som det heter fastän de ser ut som brunnar och jag i mitt huvud tror att de ser ut som i Kalle Anka och amerikanska filmer.
Den här snygga fotograferade jag i Belgien. Urläcker ju.– Vattentrycket var dåligt. Ujuj. Det här ser inte bra ut. Nej, titta här på kartan.
Efter en stund visade det sig att det dåliga trycket inte alls var dåligt för att … nånting … och det var därför dags att posera för mig eftersom man ju måste ta bild på brandmän när man får en chans.
– Ska vi göra nåt speciellt? sa en.
– Ska vi dra in magen? sa annan.
– Jag kan spänna en muskel! sa en tredje.
Perfekt.
Det var det. Nån som vill veta nåt om nån vitamin?
Nu spelar vi fopoll mot Slovakien i EM 2020 (fast ja, 2021) och alla ni som egentligen inte bryr er, kan läsa här i realtid vad som egentligen hände(r). För i andra normala sportrapporter nämns till exempel inte kullerbyttor, trasiga strumpor eller fula shorts.
Exakt samma elva personer börjar den här matchen som mot Spanien i måndags, men fem andra killar kan bytas in under de 90 minuterna som ska spelas. För sådana är reglerna numera.
Sveriges startelva!
1. Robin Olsen (lång målis som fläkte ut sig alldeles enormt i måndags)
2. Mikael Lustig (mager veteran som maskade och fick ett gult kort) 3. Victor Nilsson Lindelöf (matchens lirare mot Spanien) 24. Marcus Danielson (Eskilstunakille, debuterade i landslaget när han var 30!) 6. Ludwig Augustinsson (född 1994, ser ut som 17 år)
7. Sebastian Larsson (gammal kapten från Eskilstuna, vars bil brann upp i onsdags) 8. Albin Ekdal (son till journalist-Lennart) 20. Kristoffer Olsson (vår minst kände, känns det som) 10. Emil Forsberg (medlem i dagisligan, numera jättevuxen)
9. Marcus Berg (duracellkaninen som missade öppet mål i måndags) 11. Alexander Isak (som dribblade som en virknål i en myrstack i måndags)
Slovakiens spelare heter – med nästan alla fnuttar på rätt plats:
Dúbravka, Pekarík, Satka, Duda, Hrosovský, Škriniar, Hubocan, Hamšík (som i våras spelade i IFK Göteborg!), Kucka, Mak och Koscelník.
Hamšíks frippa ser ut såhär ovanifrån.
Nu har jag precis förstått att Sverige i genomsnitt har det allra äldsta laget i EM – och då är åldermannen Zlatan inte ens med.
Nationalsång. Av nån mysko anledning regredierar alla män – de sjunger Du gamla du fria med målbrottsröster. Sjöng Ralf Edström?
Än en gång: vad äääär det med målvaktshandskarnas taggar?
’2
Kristoffer Olsson blåser som vanlig omkull en slovak som dör av smärta i baksida lår. Stackarn.
’5
HÖÖÖRNA! Till Slovakien! Det kallas en ”fast situation” fastän alla vajar som liljor i straffområdet och knuffas och … puh. Inget mål. Liljorna drar sig snabbt mot andra målet, där jag tänker mig att vi gör ett par mål såhär inledningsvis.
’8
Från säker källa har jag nu fått bekräftat att Ralf Edström sjöng så det skallrade i München 1974. Men om jag publicerar ett bildbevis kommer TT att skicka en faktura på uppåt 5 000 kr.
’9
Kristoffer Olsson har nog vaknat på fel sida, för han manglar omkull slovaker på löpande band nu. Sverige har tjongat iväg en kass hörna och alla ser jätteförvirrade ut. Oj, nu ligger en slovak igen.
Det hade ju varit ballt om domaren ger slovakerna varningar för att de spelar teater som Mary Pickford på skurborsteskridskor.
(Inom parentes måste det ju tilläggas att svenskarna aaaaaldrig filmar eller trillar i onädan. Näää.)
’18 Sverige spelar i gula tröjor och slovakerna i vita. Lite intressantare är det ju att domaren är ljusblå, den slovakiske målvakten är mintgrön och vår målis är rosa som en My little pony-ballong.
’22
Domaren blåser och blåser och går fram och tittar på slovakerna som har brutit både ben och armar och lider alla helvetes kval. ”What happened?” ser jag att han säger. Slovakerna ser ut att säga bolesť, bolesť, bolesť, bolesť. (Aj, smärta, ont, värk.)
’24
Kristoffer Olsson har inga som helst hämningar utan far fram som Mike Tyson … och får följaktligen ett gult kort (varning). Han ba ”pffft”. (Jag hade blivit så ledsen av att varnas. Jag hade bett om att få bli utbytt och bannat mig själv. I basket kan man ju få hela fem foul innan man får sätta sig på bänken – och då får ju en ersättare komma in.)
’29
Men händer det inget vikitgt på planen nu? undrar ni. Jo, vi springer. Passar. Hoppar. Viftar med armarna. Slovakerna trillar. Dom måste vara runda under fötterna så svårt som de har att hålla sig upprätt.
’33
Men. Hur kunde jag se så fel? Robin Olsen är inte alls rosa. Han är skrikorange. Var tusan är Bengt Grive när man behöver honom?
Eskilstuna-Danielson visar bara med detta brottargrepp att han gillar Hamšík.
’40
Om det är en kul match? undrar ni. Om jag är nervös och tuggar på naglarna? Om jag kanske står upp och hoppar och skriker ANDRA SIDAN ÄR NI KLARA?
Nope. Jag ligger ner i en soffa och kippar efter andan. Sverigetröjan är väldigt varm. Det är trettinånting grader utomhus …
’44
Kommer ni ihåg Kristoffer Olsson som ju fick gult kort? Well, han är fortfarande sådär galet på språng och jag skulle så himla gärna vilja slippa ha honom på plan eftersom vi måste spela med en man mindre om han får ett kort till (efter två gula i en och samma match blir det ”rött” och man åker ut med huvudet före).
’45
Åh! Vi klarade oss! Det är 0–0 i halvtid!
PAUS! Kissa, snusa, gör en armhävning och strunta komplett i analyserna som pågår i studion.
Fast. Den gamla spelaren Toivonen och den gamla domaren Eriksson är jättebra.
(Det är verkligen jättefåniga kommentarer i halvtid. Sverige måste göra ditten, göra datten, han kan inte göra si, han kan inte göra sååå, och här måste Sverige se til att bla bla bla. Sverige måste vinna duellerna. Laget måste vilja mer. Man måste komma ut på kant. De måste vara modiga. Sverige ska inte vara kompakta. Gäsp.)
ANDRA HALVLEK
’47
Ojojojojoj jösses panik, den förbaskade gulkorts-Olsson är kvar på planen.
’49
Svensk hörna – det där som är en fast situation som rör på sig. Alla slovaker faller omkull. Bollen far åt tjotaheiti och plötsligt som på en given signal har alla slovaker rest sig på den tredje dagen och hej vad de springer. Mot vårt mål. Dumma, dumma slovaker! (Jag är så välformulerad.)
Emil Forsberg skjuter jättebra, men bollen tar i ryggen på en slovakgubbe men domarn missar det, så vi får inte hörna och halva Sverige står upp och vrålar ut sin frustration.
’53
Okej hörni. Det ser (peppar peppar peppar peppar) lite, lite bättre ut nu. Vi liksom … springer.
’57
I Sveriges lag finns en ny kille som heter Dejan Kulusevski, som alla vill ha in på planen. Förra veckan insjuknade han i covid-19 för andra gången. Nu värmer han upp på sidlinjen och jag tänker på mig och min egen vilja att över huvud taget stå upp en vecka efter corona.
Här vrålade jag jättehögt – jag skrek PAJALA – för att slovakerna höll på att göra mål. Min nervositet var helt onödig för Olsen tog bollen – och det var dessutom avblåst för offside.
’63
En slovak skäller på domaren. Domaren ger tillbaka genom att blåsa i visselpipan rakt i örat på honom.
– Vad gnäller du för? Jag vet vad jag gör! sa domaren.
– Va? sa slovaken.
’64
Gulkorts-Olsson byts äntligen ut! Viktor Claesson in! Berg (han som har lite svårt att pricka mål) byts också ut, Robin Quaison kommer in!
Nu äre bra mycket mer fart! Nu tjongar vi på bra mycket bättre! (Det vet jag för att Glenn Strömberg som är expert och bisittare säger ”klååt mycke bättre”.)
’71
Alexander Isak dribblar sig förbi dinsaurier och taggbuskar och koner så det står härliga till! Men skottet går strax utanför! Jag är Alexander Isak, för så här såg jag också ut!
GAAAAH! PAJALA!!
’76
Målvakten i Slovakien kapar Quaisons ben! Straff! Vi har straff!!! Men det tar en timme, känns det som, innan han får skjuta. Det ska drickas vatten och pratas och göras byten. Bla bla bla.
Målvakten kapar ben.
Emil Forsberg ska lägga straffen! Hm. Kan han verkligen göra detta? Iiiiih. Jag är så nervös. Han är ju så ung. Eller inte.
Andas … andas … andas …
MÅL!!! Vi leder med 1–0!!!
Bollen satt långt ner vid högra stolpen! YEAH!
’81
Nu dribblar Alexander Isak genom hela durkslaget som är Slovakiens försvar och vi skriker så böckerna här hemma trillar ur hyllorna.
’85
Pierre Bengtsson byttes tydligen in för länge sedan utan att jag eller nån annan har märkt det. Man undrar ju lite vem som gick ut, för det har vi heller inte lagt märke till.
Nu anfaller bara Slovakien. Fasicken, om man anfaller så här länge i basket blåser domaren av för ”24 sekunder”. Jag tycker att vi tar den regeln till fopollen också.
´87
Tyvärr spelar Slovakien som om de har bestämt sig för att göra ett par, tre mål nu innan matchen tar slut.
Nu gick Albin Ekdal och Augustinsson och satte sig på bänken och in kommer Jonas Svensson som ju ser ut som Shaggy. Och Pierre Bengtsson! Det var som fan, han hade inte alls kommit ut på planen fastän han sades passa bollen alldeles nyss. Hm. Jag anar en komplott från bytesansvarige.
’91
Pierre Bengtsson lade sig på bollen och klämde ihop låren som vore den en melon som skulle delas på mitten. Det tyckte domarn var dumt.
’93
Domarn har bestämt att matchen ska hålla på i fem extraminuter. Det känns väldigt jobbigt här i soffan. Slovakien får hörna på hörna på hörna. Även den slovakiske målvakten går upp och anfaller inne i målområdet.
’97
Nu är det så att domaren ska gå fram till tv-apparaten och kolla om det kanske ska vara en straff … nej, han ska … göra nåt annat. Han petar sig i örat. Tiden går. Det har gått mer än sex minuters övertid nu!
– PFUIIIIIITT! SLUT! PUUUUH!!!
Vad fiiiiint! Alla kramar om varandra och tackar publiken! NU VINNER VI EM! (Det gör vi nog inte, men i alla fall.)
Avslutningsvis måste min analys nog innehålla konstaterandet att Sverige nog har kommit på hur man vinner matcher utan att liksom spela särskilt kul eller bra. Vi vet bara hur man utnyttjar reglerna.
Slutligen en rekommendation: kolla på England–Skottland ikväll kl 21.
Fotbolls-EM pågår för fullt och tv:n står på mest hela tiden – publikljudet gör att allt känns nästan normalt. När England gjorde sitt första mål, exploderade läktarna i total yrglädje som for ut över Europa och lade sig som ett varmvått omslag i hjärtetrakten.
När det inte är fopollstittande, redigerar jag böcker. Först kom en om babymassage och nu sitter jag med en om vitaminer; fördelen är att jag ju numera är specialist på nästan allt i hela världen.
Den engelska förlagan med meningar som: ”The main function of biotin is a cofactor for five carboxylases, enzymes that regulate the metabolism of food components: fatty acids, glucose, and amino acids.” Buhu.
Och så promenerar vi – basketbollpromenaderna tar inte paus. Vi går över stock och sten i en eller två timmar varje dag, vilket gör att jag ser på mitt unga jag med förakt: VARFÖR tyckte jag förr att det var mesigt att promenera? Jag vägrade till och med att ha på mig det som mamma kallade ”promenadskor”. (Bruna och jättefula var de förstås.)
Bollen luktar på Sörmlands landskapsinsekt strimlusen (Graphosoma lineatum).
En bit går vi genom en fårhage med får som har fått namn som Ulla och Fårskallen samt Baggböle, där årets stora begivenhet är ett lamm som ser ut som Lilla gubben!
– Bääääääääääää!
Men igår hände nåt i knät. Det dåliga knät som opererades 2013 och 2017, alltså. Det svullnade upp och vägrade sträcka och böja sig. Jag skällde ut knät efter noter och betonade att jag ju faktiskt inte har varit i närheten av en basketplan sedan jag vet inte när. Komma här och komma! Och sedan lyckades jag pga. någons återbud få en läkartid!
– NU SUGER VI UT VÄTSKAN! ropade den förtjusande läkaren och fick ut säkert … en halv tesked.– Okej. Det var ju inte alls så mycket som jag hade tänkt mig. Men det är helt klart, det finns inget blod och inga kristaller. Så det är ju bra. Titta en bubbla!– NU SPRUTAR VI IN LITE KORTISON! ropade den fantastiske läkaren, och lyckades därefter spilla ut halva dosen. Uhuuu.
Nu får vi se vad som händer. Tillsagd att ta det lugnt i alla fall idag, har jag förberett morgondagens redigeringspauser som ska fyllas med hantverkssysslor.
Allt detta ska fixas utomhus, för det ska bli solsken och i boken som jag redigerar betonas vikten av D-vitamin för oss norr om Medelhavet.
Jag fick en fråga om vad jag anser om ordet ”elsparkcykel”, och snöade direkt in på hur ofattbart dumma de är, de som lägger dem mitt på trottoaren och mitt på cykelbanan. Dessutom är de dumma som far fram så inihelvete snabbt utan hjälm eller ens kudde på rumpan. Dumma, dumma!
De kanske bara ligger och vilar? (Foto: Per Andersson.)
Fast det var ju inte alls det jag skulle fokusera på, utan ordet. Men vad tycker jag om ordet? Hm. Hmmm. Jag satte mig på cykeln och gjorde några ärenden för att under tiden tänka efter. (Min gamla begagnade cykel är egentligen bedrövligt tungtrampad, men jag gillar den för att jag har utrustat den med tre stora korgar så jag skulle kunna forsta 15 basketbollar på den om jag det skulle vilja.)
Och där! Pang! Mitt på cykelbanan satt en tjej med bruten arm bredvid en liggande elsparkcykel! Två poliser och två hjälpande människor var redan på plats och så kom ambulansen precis när jag cyklade förbi. Hade hon åkt omkull? Hade hon snubblat på en liggande sparkis? Hade någon åkt på henne och sedan smitit? (Jag motstod frestelsen att stanna och fråga samt ta en bild, förstås.)
Bara en slängbild. (Unsplash.)
Det förnicklade fordonet (som egentligen är helt okej som fortskaffningsmedel) heter ”sparkcykel” för att man fordom sparkade i marken för att få fart och ta sig framåt. När den sedan blev eldriven blev den ”en med el driven sparkcykel”, och häpp – då blir det ju en elsparkcykel även om man har slutat sparka för länge sedan.
Men vad kommer den gamla vanliga sparkcykeln att kallas om några år? Exempel på retronymer som har fått ett tillägg i namnet är
tjock-tv
akustisk gitarr
papperstidning
snigelpost.
En sparkcykel utan el kanske kommer att benämnas … sparksparkcykel? Vid närmare eftertanke sparkar man ju inte; man skjuter ifrån! Och inte fasiken är det en cykel!
Med andra ord kan vi krångla till det ytterligare: det är en ”elskjutifrånskateboard med styre”.
Eller kommer den som ungdomarna här hemma säger att kallas scooter [sko´ter] och aldrig nånsin blandas ihop med vattenskotern, snöskotern eller … skotern?
En skoterskoter? Sittskoter? Bensinskoter?
Hoppsan. Enligt Svensk ordbok utgiven av Svenska Akademien kan man tydligen sparka både framåt och bakåt – observera ordet ”vanligen” här nedan:
… ge (någon/något) en hård stöt med foten genom att med kraft svänga benet vanligen bakåt och sedan framåt.
Jaja.
Sedan fick jag en annan fråga: ”Kan man ta studenten när studentexamen faktiskt avskaffades 1968?”
Ja!
Kan man ”lägga på luren” när man har en mobiltelefon? Ja!
Kan man ”rulla ner bilrutorna” när man bara trycker på en knapp? Ja!
Kan man ”gasa” i sin Tesla? Ja!
Så: ”ta studenten” betyder idag helt enkelt blott ”gå ut gymnasiet”. Vilket minstingen Sigge – aka Artonåringen – gjorde denna vecka.
Efter 14 månader utan fest och glam eller armkrok och kindpussar, har jag plötsligt varit ute på krogen som förr.
Eller … nästan som förr. Man måste ju fortfarande hålla avstånd, sprita (händerna) och sitta max fyra personer per bord.
Det var jag och två adjunktkolleger från MDH som spatserade ut på Eskilstunas grogg-gata. Det är jättepraktiskt: utskänkningsställena ligger vägg i vägg och man kan lätt slinka in på den som för tillfället ser trevligast tommast ut.
– Här! tjoade jag och pekade på ett tomt bord.
– Där! skrek Björn.
– Kom! skrek Johan.
Vi pekade åt tre diametralt olika håll, varför en stunds förvirring vidtog. Jag klev med bestämda steg iväg till bordet som jag hade spanat in och sa HURRA! högt och tydligt.
– Det där är inte ett bord, sa en man vid ett bord intill.
– Är det inte ett bord?
– Nej. Det här, det är ett bord! sa mannen leende och klappade ömt på sitt bord.
– Men …?
Jag letade med blicken efter Björn och Johan, som stod och viftade med armarna en bit bort.
– Men ditt bord är ju likadant som mitt? sa jag.
– Ja, men det räknas inte som bord.
– Ahaaaa.
Efter en stund lyckades vi få tag på en tjej i personalen för att fråga vilka bord som var bord och vilka som bara var kamouflerade som bord pga. coronarestriktionerna, och fick en väldigt trött suck till svar.
– Där. Sitt där. Tänk på att vi stänger 22:30. Ni måste gå ut härifrån 22:30.
– Men om v… försökte jag skoja till det med nån jättejättetrist tolkning av 22:30.
– Nej. Suck.
Så satt vi där med både behörigt avstånd till varandra (vi som har fått en vaccinationsspruta var) och lagom avstånd till de andra kroggästerna. Ölen slank ner.
Så här.
Klockan 22:30 reste sig alla upp på den givna signalen i form av trött personal som sa UT och UT samt NEJ NU. Därefter vidtog det i sammanhanget regelvidriga gatuminglet som andades sprit, glädje, sommarvärme och kor på grönbete.
Det är Björn, Johan och jag där lite till vänster om mitten.
Och som vi pratade med folk! Ja jädrar! Esko från Finland hade varit tyngdlyftare i sin ungdom och Pertti från Norge (ja, han hade helt fel namn) hade slagit ut alla framtänder utom en när han spelade hockey 1972. Esmeralda från Eskilstuna kände alla och introducerade oss till Arvid, som jobbade som servitör så han visste precis hur man kan få bättre service. (Ledtråd: man ska inte försöka vara rolig, för alla drar samma skämt.) Linnea från Strängnäs kom och höll en föreläsning för oss om hur framtiden kommer att se ut. Vi lyssnade uppmärksamt. Stödord: back to nature, hårstrån, linser, AI, AW, PC, äppelpaj, hårband, liktornar och snygga böcker.
Ungefär så här såg vi ut.
Tiden gick, och vi bara pratade och pratade och livet lekte i trängseln på gatan. Alla krogarna en meter från oss stängdes och uteserveringarna bord och intebord stod tomma.
Vid midnatt cyklade jag hem i sommarnatten, trallande som vore det 1982 eller nåt. Det finns en framtid! (Som innehåller back to nature, hårstrån, linser, AI, AW, PC, äppelpaj, hårband, liktornar och snygga böcker dårå.)
Idag den 1 juni 2021 får vi i Sverige sitta på krogen till halv elva. Det vill jag verkligen inte göra.
Vi får också samlas 500 sittande personer på ett och samma utomhusevenemang som t.ex. en fopollsmatch. Det vill jag heller inte.
Jag hade däremot hemskt gärna deltagit i nån lägerverksamhet, cuper och matcher ”i mindre skala”, men än så länge är det oklar vad ”mindre skala är – och inte är jag inbjuden att spela på nån basketcup heller. Men jag får delta i ett motionslopp om det är jag och max 149 andra som springer. Det ska jag anordna! (Skoja ba. Aldrig i livet!)
Hemmafesterna är fortfarande begränsade till åtta personer åt gången, vilket vi håller hårt på.
Vad tror ni om detta? Är det början på tillbakagången till det som förr kallades det ”normala”? Mitt liv bestod till fredagen den 13 mars 2020 av
föreläsningar i hela Sverige för 100–300 personer åt gången
basketträningar
basketmatcher
basketresor
basketfester
middagar hemma i köket för 7–20 personer åt gången
hotellfrukostrapporter med äggrörebetyg.
Avdelning ”sånt jag saknar”
Det här var ett förfärligt hotell, men kul med så kass äggröra.Ibland var (imperfekt som komme den tiden aldrig tillbaka) äggröran så bra att jag smög ut i köket och tog en bild. (Så får man ju inte göra, vet jag nu, smittspridningskunnig som jag är.)Förr i tiden var jag till och med utomlands ibland: Breakfast in America.
Men att återgå till det omkringflackande livet som handelsresande i skrivregler är kanske inte så lockande, frukostarna till trots?
Avdelning ”sånt jag inte saknar”
För hur mycket njuter jag egentligen av
stressen på Katrineholms svinkalla järnvägsperrong
de mobilpratande, tydligen lomhörda, företagscheferna i förstaklass
kursutvärderingar – hur bra de än är
basketmatcher på Gotland i januari
den kilometerlånga mikrofonsladden som ska in under kläderna
automatkaffet i Sveriges alla konferensanläggningar?
Nej, jag tror på en mystisk förändring av levernet för oss alla – även vi som är relativt extroverta har kommit att njuta av en relativt tom almanacka. Jag vill fortsätta att vandra omkring i naturen med basketbollen!
Bollbehandling! Strax drar han den bakom ryggen och kollrar bort försvaret.– Sitt nu ner så ska jag berätta om svarta får och recessiva gener.Den väger bara 520 gram, så den kan gå på svag is.
Frågan är bara hur jag ska försörja mig. Kan man tjäna pengar på att tillverka såna här småfilmer?
(Gjord som distansundervisningsföreläsning med min ärade kollega på MDH: Björn Fundberg.)
Det var en gång ett 80-tal som hade axelvaddar. Jag hade massa axelvaddar. Till och med möblerna hade axelvaddar. Men det fanns ju annat också: jättestora brallor, fladdriga kappor, spretiga frisyrer och trianglar precis överallt. Allt var brett och högt!
Och så fanns det då en tidning som hette Månadsjournalen, som var salig Vecko-Journalen – fast en gång i månaden. I det nummer som jag har hittat, vet man att berätta att Strindbergs kanske kluddigaste tavla ”Inferno” nyligen har sålts för 13 miljoner kronor.
På nästa uppslag gör den fenomenale dansaren Niklas Ek reklam för kaffe på detta vis.
De som skriver artiklar i detta nummer är Nils Petter Sundgren, Clarence Crafoord, Alf Henrikson, Björn Nilsson, Oscar Hedlund, Göran Hägg, Jörn Donner, Per Wästberg och Fabian af Petersen. Samt Marianne Zetterström. (I rättvisans namn finns det fler skribenter, som inte nämns i innehållsförteckningen [bl.a. Kid Severin], men andelen kvinnor är med dagens ögon mycket, mycket liten.)
Det är ovant att läsa så långa meningar, så kompakt text och så bestämda åsikter. Som den banala 20-talist jag tydligen är numera, hoppar jag raskt till annonserna. Jahaja. Hm. Jaså. Man är rädd på advokatkontor, man kör inte BMW för att förflytta sig och vissa produkter behöver inte nån reklam, så de får … reklam…
Så himla konstigt.”Ingen kör BMW bara för att förflytta sig från en punkt till en annan.” Sa alltså denne man i fiskartröja och kavaj och promenerade därefter till sin slutpunkt i fjärran medan bilen fick stå kvar? (Jag kollade registreringsnumret och vet att berätta att denna BMW är skrotad sedan länge.)Avsändaren Blåvitt skriver: ”Våra tandborstar behöver ingen reklam.” (Vän av ordning undrar i sammanhanget varför de här tandborstarna verkar vara nedsänkta i bubbelvatten.)En i gula strumpor klädd arkitekt gör (sittande i en Le Corbusier-stol) reklam för en svindyr liten tv. MED TEXT-TV! (Och 3 000 kr 1989 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 9 163 kr år 2021, mätt med löneindex.)
På ett helt uppslag får vi se vilka som kom på 4–10:e plats i en gigantisk menytävling. De bor i Finland, Belgien, Japan – och i Västerhaninge.
Har de månne blandat samman de två pastasåserna vid monteringen?
En av vinnarna presenterar ”svensk tsatsiki”, som blott innehåller gurka, yoghurt, salt och gräslök. Jag gick ofta till skolan efter att ha ätit Boursin-mackor till frukost, och fick nästan alltid höra att jag stank av vitlök. På något sätt var det ändå värt det …
Men. Tänk ändå va, att få leva i en tid när man (iklädd axelvaddar) kan få läsa en nyskriven dikt av Alf Henrikson då och då. (Just denna bör läsas högt.)
Alf Henrikson, Månadsjournalen 1989.
Sådärja, nu har ni varit med på en liten tidsresa. Säg till om ni vill veta mer om 1989!
Helrenovering … av mig själv, dårå. Tänk om jag bara kunde sprutlackera nudelfrisyren eller sätta på nya lister under ögonen och piffa upp med nya krukväxter runt halsen eller nåt sånt. Men nej, här tas det i med hårdhandskarna. Jag
deltar i nåt som heter ”Joint Academy” som ska träna upp och fixa det trasiga vänsterknät (fan tro’t)
har en app som heter ”Curable” som ska få mig att koppla bort smärtan i det trasiga vänsterknät (fan tro’t)
får laserbehandling på den högra hälsenan som är svullen som en falukorv för att jag kompenserar för det trasiga vänsterknät (faan)
fick idag första vaccinsprutan så att jag … hm, den har underligt nog inget att göra med det trasiga vänsterknät.
Kommer så här långt tänkte jag berätta kort om hur oerhört krångligt det var att få sprutan. Vad kan man jämföra med?
Att fixa pass och köpa en tågbiljett samt resecheckar 1978 var svårt, för det inbegrep passfoto inne på Domus, biljett på stationen och jättelång kö på banken.
Att köpa vin 1984 var också lite krångligt, för då stod man i kö och rabblade namnet på en flaska som nån annan hade rekommenderat [laaaan-gue-dock, laaaan-gue-dock].
Att beställa taxi var också krångligt eftersom telefonkön alltid var löjligt lång.
Att framkalla foton var ganska krångligt ända till 1999.
Men som att beställa tid för vaccin 2021 var det inte. Den 11 maj fick vi här i Sörmland beställa tid från kl 08:00 hos ett privat företag som hette Vaccina på Kungsgatan. Jag var ute i god tid och letade mig tokig efter en lämplig länk till en lämplig sida nånstans via 1177, vilket var helt fel. Med 25 öppna flikar på datorn lyckades jag till slut boka genom att googla ”vaccin kungsgatan” – redan klockan 07:45, fastän bokningen inte öppnade förrän kl 08. Well.
Sedan kraschade tidsbokningen så brutalhårt att region Sörmland avbröt allt samarbete med stackars Vaccina redan efter två timmar.
Vaccineringen skulle alltså ske av regionens läkare, inte av Vaccina på Kungsgatan. Det hindrade dock inte Vaccina från att igår påminna mig om att jag skulle göra något på Kungsgatan, oklart vad.
Eller handlade det om en särskriven avbokning?
Fyra timmar senare (vilket tydligen är tidsmåttet för ”precis”) kom dementin. Med en fin ursäkt.
Okej. Men två timmar senare gick jag ut till den alltid så tomma postlådan. NÄMEN! Där låg två brev! Ett till mig, ett till min djefla man! För nu blev vi erbjudna vaccin även per frankerat brev!
Nämen, si på tusingen, Vaccina på Kungsgatan!
Nu gör det här inte mig så mycket – jag är ju van vid teknikstrul OCH van vid analogstrul. Men tänk på alla stackare som inte förstår, som kanske inte är så bra på att läsa svenska, som kanske är oroliga själar som inte mår bra av motstridiga besked och förvirring.
Huga. Nu tänker vi en stund på dem.
Men hur var det då på Parken Zoo, där jag skulle vaccineras? Jo, först spelades det välkomnande musik.
Sedan möttes jag av en snäll vakt som hällde sprit i mina händer och serverade ett munskydd som vore det små snittar på ett mingelparty.
– SÅ FÖRTJUSANDE TREVLIGT! ropade jag ut över nejden innan munskyddet åkte på.
In i lokalen, hej och välkommen, gå dit, hejsan hejsan, varsågod, rakt fram till nummer tio, där, ja just det, Pfizer dos nummer ett, lycka till.
Det var så effektivt att jag inte riktigt fattade hur det gick till när jag hamnade på stolen och pratade med en dalmas till läkare som var så oerhört nöjd med livet.
– Välkommen! Vänster arm, varsågod och sitt!
– Men vill du ha vänstran även om jag är vänsterhänt?
– Näe … är du vänsterhänt?
– Nä. Eh. Det är jag ju inte.
– Hihi.
– Går ni ofta hi… Äh. Är det okej att jobba med det här?
– JA! Jag har så roligt! Det känns så bra! Det är så fantastiskt positivt att få möta alla människor som vill göra det här för allas bästa.
Det kändes inte!
– Och … det här krånglet med Vaccina på Kungsgatan, hur upplevde ni det?
– Vi är jätteglada över att vi fick ta över. Vi har ju skaffat oss rutiner, allt går så smidigt och vi har så kul här.
– Är det besvärligt med munskyddet?
– Inte ett dugg! Jag har varit kirurg i 23 år, så det här stör mig inte det minsta. Kolla, jag har satt en tejpbit på näsan så att inte glasögonen ska imma igen.
Sedan var det dags för den kritiska kvarten när man ska sitta och känna efter hur man mår, eller förstås spela cello. Jag drack te.
Vilket förstås inte var så genomtänkt pga. munskyddsobligatoriet.
Den dam som övervakade oss nyvaccinerade, berättade att allt hade gått bra. Ja, förutom ett fåtal som svimmade för att de hade fastat.
– FASTNAT? sa jag sådär brutalt och högt som det ibland blir när förvåningen slår till.
– Nej. Fastat.
– FASTAT? sa jag, faktiskt lika förvånad över detta ord.
– Ja, man ska ju inte komma hit på fastande mage, liksom, sa damen.
– MEN VEM TUSAN FASTAR STRAX FÖRE VACCINATIONEN? sa jag lite för högt igen.
– Hm … eh … jo, r.a.m.a.d.a.n… viskade damen, som minsann visste hur man är diskret.
Och härmed sluts cirkeln vad gäller denna helrenovering, för nu ska jag redigera en text som handlar om skönhetsoperationer.
