– Ojojojhimmeljagmåste vänta jagkanintekoncentr ojojkolla men nu tappadejagtrådenigenej och varförskavigå dit ellerskavigådit, vartärvipåväg, ursäktajagäralldelessnurrig, varför ärjagsåhimlatörstig nu igen?
Det där är en ”sugar rush” efter en helt normal amerikansk frukost. Jag vet, jag. För under ett par dagar bodde vi hos en familj med peanut butter.
Jag åt alltså varje dag mackor med jordnötssmör och hemkokad sylt, nerspolade med grönt te utan tein. Det funkade rätt bra, även om jag hallucinerade om havregrynsgröt efter ett par dagar.
Plötsligt en morgon hade värden långkok med gröt på spisen … jag måste ha högljutt yrat om gröt i sömnen. Nu vet jag inte riktigt vad detta heter på svenska, men det är gjort på havregryn före förädlingen och tillplattningen – kanske rå-gröt? Havrekärnsgröt? Det var mycket gott, även om jag inte ville hälla smör och farinsocker på som amerikanarna gör.
Hemma hos borgmästaren i Iowa bjöds vi på amerikanskt kaffe och nyköpta donuts med glasyr på. Oiiiiii, gick blodsockret i taket och doiiinck föll det ner i skosulorna långt före lunch.
Morgonen därefter fylldes borgmästarens hus av nyfikna grannar och släktingar som ville bjuda på brunch. Utsökt äggröra, knaperstekt bacon, uppskuren frukt och det amerikanska kaffet som är så svagt att man lätt kan se botten på plastmuggen. I fettet som blev kvar i baconpannan stekte de brödskivor, vilket sades vara en gammal holländsk tradition. Det smakade förstås gott, baconfett är ju … gott.
Igår morse betedde jag mig riktigt frukostilla. Jag provade nämligen allt. Allt. Frukosten som hotellet bjöd på sades vara ”continental breakfast”, men var i själva verket det som nu följer i det …
Stora Frukosttestet i Minneapolis
Bästisgrannens neutralt färgade frukost. Nästan inte alls fel ur näringssynpunkt. (Tallrikar, muggar och bestick är i plast. Hallå, sopberg?)
Jag satsade på en mer färgglad variant och inledde med mjölk och barnflingor. Det smakade frigolit med tvål och en släng av diskmedel med citronessens. Sedan fortsatte jag med en äggindränkt formfranska som jag stoppade i en rost, och så smetade jag in den i philadelphiaost med jordgubbssmak. Det smakade som spunnet socker i omelett.
Degnöten (den runda ringen) var torr och erbarmligt trist; förmodligen skulle jag ha doppat den i kaffet. Apropå kaffe, så testade jag för första gången decaffeinated-varianten där man har tryckt bort allt skadligt kaffein. Det smakade mer än det vanliga, var starkare och hade en lätt bränd ton. (Jag låter ju som Broder Jakob, vinprovarexperten.)
När första testrundan var färdig, gick jag ett varv till. Blåbärsmuffinsen var god, men precis som vanliga svenska muffins med blåbär. Den kringliga donuten var doppad i glasyr, vilket bara gjorde den tautologisk och alls inte godare.
Kanelbullen – med smör och glasyr på – hade en stark kanelsmak som närapå dränktes av glasyren. Dock var den så himla varm att jag hade kunnat äta den bara för att få lite värme i min AC-nedkylda kropp.
Det bästa på frukosten var den lilla, lilla gula muffinsen med svarta prickar. God (men förmodligen artificiell) citron och knastriga vallmofrön i hela munnen. Perfekt! Poff, poff, poff knastrade det vid varje tugga.
Den lilla förproducerade våfflan (på bilden med de färglada flingorna) var en ännu större hit: den värmde jag upp i en rost och smetade philadelphiaost på. Dock var det tydligen inte alls meningen att jag skulle äta den på så vis, visade det sig när jag blev tillrättavisad av en stor amerikanska. Så jag fick börja om.
På våfflan skulle man ju ha smör och maple syrup (lönnsirap) eller sylt förstås! Smör på våffla smakade bara slisk i gommen, medan våffla med lönnsirap ju var en kulinarisk delikatess. (Jovisst, jag har ätit American pancakes med denna sirap tidigare, men våfflan var minst lika god som nystekta, centimetertjocka pannkakor som påminner om blinier.)
Det allra allra allra godaste var ändå den där blåbärsbageln, som rostades i en rost med fem cm breda fack och sedan kluddades full av philadelphiaost.
Rap.
—–
Vi är hemma nu. Jag ska rapportera lite mer senare – t.ex. om allt vi köpte och 10 kg övervikt. Vad gäller väskorna alltså.
Matkulturen verkar vara varierat dålig! Men så är dom väl formade därefter?!
Antar att du missade det där jag skrev om US Mail istället för DHL, med tanke på övervikten på bagaget?
Maple syrup har jag hemma i kylskåpet efter min fars tripp till amerika. Jag tycker inte att det är särskilt gott men om man tar lite på tungspetsen drar hela tungan ihop sig i sötmakramper…och det är ju ganska festligt, menar jag.
Oj , vad roligt det har varit att följa din resa…
i det stora Amerika…
Å fy attan – inte konstigt de är hysteriska i Amerika, rent politiskt – mår illa bara efter att ha läst om denna skräpmat *rap* (ursäkta, det var ett halvt paket Hägendasz glass…)
Hmm, glömde hur glad du blir över våra unga basketdamer som tog silvermedaljen!
Sov gott!
Yeuhh!, måste vara det korrekta uttalandet efter detta frukostinlägg.
Fattar inte att man kan leva utan fil och nyttiga flingor på morgonen.
Glad att jag inte jobbar med barn i USA.
Det är illa nog med sockertopparna här!
Och vad gör man när man vill lyxa till det lite?
Beats me!
Fast fördelen är ju att man känner sig OTROLIGT nyttig nu. Inte dumt. Då kanske man kan unna sig en liten godsak…
jag ska be att få tacka för en ypperlig reseberättelse som belyst precis de delar av den amerikanska mat- och småstadskulturen som jag finner mest intressanta.
OK. Nu blir jag avis här. Imorgon vill jag ha din frukost! Den där Svullofrukosten alltså. Den med extra allt!
Tiden, tiden.
Hur kan detta vara publicerat 8/8 00:03?
Nu är klockan 23:41 den sjunde augusti. Problem med tidszoner. Kommer Lotten att leva 3 timmar före alla andra?
Annars håller jag med hyllningsorden. Har varit en fröjd att läsa reseberättelsen. Med alla bilder. Och även grannens version.
Blåbärsbagel är amerikanarnas bästa uppfinning! 🙂
Smuckers!!!
Underbart namn.
Ni har inte testat frukosten på IHOP än då?
Jessika — nej, vi kollade även US Mail, som var ÄNNU dyrare. Jag rynkade pannan och lade huvudet på sned och såg tydligen extremt ouppfostrad och uppkäftig ut, för sedan fick jag mig med höttande pekfingrar förklarat att absolut ingen mat få transporteras i paket (och det hade jag ju köpt) och att inga ANVÄNDA kläder få skeppas över. Alla kläder måste ha ”the tag” kvar. Och att det visst då var ett högst rimligt pris med uppåt tusen spänn för en låda.
(Fortsättning följer i ett separat blogginlägg.)
Oj, IHOP, nej! Jag måste åka tillbaka!
Bengt: du har helt rätt. Jag kommer att för all framtid ligga tre timmar före alla andra. Nu, till exemepl har jag redan varit uppe ett bra tag medan ni sover i tre timmar till.
”Tiden … tiden, tiden är förvriden.”
Var det Strindberg som sa så?
Ah! Jag blir proppmätt bara av att läsa det. Och allt låter underbart att krubba, men inte till frukost. Urk. Men flingorna ser coola ut, och resten spär bara på ens amerikanska fördomar, vilket alltid är lika trevligt.
Äsch, vem sover tror du?
Lotten – jag vaknade också vid femtiden. Slapp i allafall att dricka teliknande kaffe och äta sockerkaka till frukost. Uääh, vilken äcklig frukost det var på flygplanet:) Leve svensk fil och starkt kaffe!
Ser ut som vanligt: två olika sidor av samma frukost! Reseprogram tack!
Själv har jag just konstaterat att Gudmodern fyller år idag och jag lovat middag och efterrätt. Detta innebär att jag missar träningen och Sexåingen missar att inviga sina nya basketskor.
Å välkommen hem!! Men var det verkligen 10 kg övervikt på bagaget? Jag menar blott … efter sådana frukostar 😛
Vad är det för fel på yoghurt med müsli, två knäckemackor med messmör och två koppar starkt kaffe. Vad är det för fel på Amerika. Vad är det för fel på mig? Av mina drömmar kan man tro att jag ätit amerikansk frukost till kvällsmat.
Nåja.
Jätteroligt att läsa om din Amerikaresa! Jag måste ta mig dit snart igen, få se nu, det var … 26 år sen jag var där. Men då bodde jag å andra sidan på Hawaii i tio månader. Minns att jag åt en sallad med dressing gjord på baconfett i San Fransisco när jag hälsade på någon på vägen hem. Transfett? GI??
Jag blir lika imponerad som mörkrädd av matrapportern. Engångstallrikar… på ett hotell?! Bah. Men shit vad man vill prova, helst de där flingorna som mer såg ut som strössel.
Nu har jag svarat på dina kommentarer med nya kommentarer i mina kommentarer.
Bara för att vara lite tvärtom måste jag ju säga att jag tyckte att den där havrekornsgröten var det som såg allra äckligast ut. Grå mat är aldrig kul.
Åhå, låter mystiskt, men jag böjer mig ;).
Jag gillar maple syrup på gränsen till beroende.
Välkommen hem för övrigt till er båda :).
De där små våfflorna är galet goda. Vi köper dem frysta och kör dem en liten stund i ugnen, på med hallonsylt och wham! in i munnen! Aaaahhh…
Smuckers ja… förekom överallt verkar det som… var det det bästa eller sponsrat typ? Hoppas du fått sova, Lotten, så att du inte vandrar runt i huset och ser små mysko fåglar flyga runt eller något ditåt.
Verkar som Kruskakli inte är nån större hit over there.
Det är bara så, att jag hittade dig på google under ”kåserier”. Bloggar själv om hur det är leva 60+, och vill lära mig mer om att skriva kåserier. Har du tips om kurs (i alla fall till våren). Välkommen in och besök min blogg.
http://www.bagrell.blogspot.com
Rap. Nu har jag kollat och låtsasätit på Smuckers sajt. Jag vill aldrig mer äta något med socker i.
Bibi: Sorry. Jag borde inte lära ut hur man kåserar eftersom jag är kickad från alla mina kåseritidningar. *vrider ur min av tårar blöta näsduk*
”With a name like smuckers, it *has* to be good”
Well, om man lägger till ett ch så att det bildar schmuck så betyder det idiot. FYI typ ;).
Men smuckers verkar ju vara lite som Kraft fast mindre, många olika märken trängs under samma paraply.
Och de mångfärgade cheerios som bästisgrannen stoppade i sig! Är lite avis – jag som inte har ätit några andra cheerios än de där färgade.
Nejnej, rättning i ledet, Bästisgrannen åt inte mångfärgade cheerios, där går hennes gräns. Det var jag som njöt av färgerna och hon som var neutralfärgad. Som ett resultat av detta somnade hon på planet hemåt.
Det gjorde ju inte jag …
AHA!!!!
Å andra sidan kan man ju säga att man inte har levt förrän man har ätit färgade oreos 😉
Är detta rätt plats att deklarera att dagens inlägg är färdigt och klart sedan flera timmar men att bloggerbludder inte kan lägga ut det?
(Tänk om jag är så jetlaggad att jag bara har tryckt på fel knapp.)
Du kan visst lära ut hur man kåserar! Det är inte ditt fel att tidningarna är dumma!
Jag vill gå din kurs om att skriva roligare. Kommer den att bli av någon mer gång? Kanske i södra Sverige?
Bra sovplats finns i Löddeköpinge!
Fruit loops – barnens favorit när vi bodde i tropikerna. Blir alldeles sentimental av att se dem igen. Vad smakar de, egentligen?
INte undra på att de har problem med övervikt där borrrta i amerikatt…med den matkulturen. Inte ens en godisgri som jag känner mig frestad. Snarare en avvänjningsterapi att hädanefter låta bli sånt däärrra
[…] Trots att vi inte har sett till några amerikaner (usaingar), fanns det amerikanskinspirerade flingor. Som jag åt senast 2007. […]
[…] Det här var ett förfärligt hotell, men kul med så kass äggröra. Ibland var (imperfekt som komme den tiden aldrig tillbaka) äggröran så bra att jag smög ut i köket och tog en bild. (Så får man ju inte göra, vet jag nu, smittspridningskunnig som jag är.) Förr i tiden var jag till och med utomlands ibland: Breakfast in America. […]