Hoppa till innehåll

Etikett: allmänbildning

Kunskap som går förlorad

Med döden (ett ord som ska uttalas som Astrid Lindgren uttalade det: tre gånger) försvinner inte bara t.ex. rösten, stegen och snarkningarna utan även alla erfarenheter och all kunskap som har inhämtats under ett helt liv.

Ja, ni får gärna hojta ”floskelvarning!” eftersom jag påpekar självklarheter – men visst är det bedrövligt?

brain

Min pappa intervjuade – och spelade in på rullband – min farfar strax innan han dog, och fick sig till livs en helt osannolik historia som inbegrep skidåkning i flera månader, 10 000 kr innanför västen och spanska sjukan.

Därför ska man förstås intervjua den äldre generationen innan de dör.

– Hej, får jag intervjua dig innan du trillar av pinn?

Mjaeh. Det låter inte så bra, va?

– Heeej, kan inte du berätta allt du minns från ditt liv?
– Du menar innan jag kolar vippen? Tar ner skylten, kastar in handduken, kilar runt hörnet, seglar vidare, trillar av pinn och loggar ut?
– Eh. Neeeej, du har många år kvar, det är jag säker på!

Hm. Hur ska man lägga upp det?

Fast nu har jag helt snöat in på överlevnadskunskap som går förlorad. Jag och min djefla man kan t.ex. hugga ved. Kan våra barn det?huggaved Kan vi döda ett stort djur och äta upp det? Jag är faktiskt inte säker på att jag fortfarande kan rensa en fisk utan att fråga om råd och har totalt misslyckats med att lära mina barn att sticka, virka, putsa skor och åka skidor.

Bedrövligheters bedrövligheter och elände.

Men jag har hittat en intressant lista på sådant som har gått förlorat – och lärt mig en hel del.

Stradivarius – tillverkningssättet var så hemligt att blott pappa Antonio Stradivari hans söner Omobono och Francesco kände till det. När de dog, visste ingen hur man gjorde längre. (Det finns dock de som säger pffft och anser att en Stradivarius låter som vilken annan skrikande fiol som helst.)

Nepenthe – en drog som ibland kallas ”glömskedryck” på svenska, och som återfinns i Odysséen, Harry Potter och Edgar Allan Poes ”The Raven”: Quaff, oh quaff this kind Nepenthe and forget this lost Lenore! Tydligen funkade den lite som opium och var ångestdämpande. (Man kan också ta en dos basketträning, det funkar lika bra.)

• Antikytheramekanismen – något så obegripligt som en analog dator från ungefär 100 f.Kr. Obegripligt? Ja, än idag vet man inte riktigt hur den funkade. Den ser ju lite anfrätt ut:

Antikythera-Mechanism1

• Teleharmonium – ett musikinstrument som uppfanns 1897 och som skulle spela musik via telefonnätet. (Japp, nu vet jag vart [närt?] jag ska åka när jag väl får chansen att resa i tiden.)

telharmonium

Biblioteket i Alexandria som brann upp – det var som ett internet, fast f.Kr. Och där fanns säkerligen massa information om den där nepenthe.

Damaskusstål – en blandning av mjukt järn och hårt stål som gör t.ex. svärd och knivar obegripligt tuffa. Kanske måste man ha tillgång till wootz (en sorts hårt gjutstål), kanske är det bara själva slipningen som gör’t. Man vet inte!

ManraketenMånraketernas teknologi – kanske min favorit här på listan. Man kan förvisso bygga en likadan raket som Apollo och de andra grabbarna eftersom material från 1960-talet finns kvar och man till och med har kvar en raket eller två, men … dokumentationen är tydligen under all kritik! De hade så bråttom att de inte förde noggranna  böcker och alla teknikerna har ju dött eller glömt bort hur de gjorde.

[…] A lot of the information about how the engineers of the 1960s made the voyages work is invaluable. Amazingly, the records remain so disorganized and incomplete that NASA has resorted to reverse engineering existing spacecraft parts that they have lying around in junkyards as a way of understanding just how the Gemini and Apollo programs managed to work so well.

Åh, jag tycker att de ska åka till månen NUUU bara för att jag ska få se hur det funkar med modern teknik!

• Silphium – en numera utdöd medicinalväxt som funkade som preventivmedel, hostmedicin och bot mot magont, smärta i största allmänhet samt vårtor. Förmodligen är detta lösningen när det gäller mina knän … men det lär vi aldrig få veta (sade hon bittert).

pantheon

Romarnas cement! Utan denna fantastiska blandning som ingen vet hur man tillverkar idag, hade inte Pantheon och Colosseum funnits för oss att fotografera i vacker solnedgång. (Hej kommentatösen Bess!) Uppdatering! Läs här!

Colosseum

Grekisk eld, bysantinsk eld eller flytande eld – eld som inte slocknade ens under vatten! Och jo, den har jämförts med napalm, men trots att vi ju kan åka till månen (eller kanske inte, se ovan) kan man inte med säkerhet säga hur den grekiska elden skapades.

Fantastiskt. Otroligt. Men hur rensar man en fisk?

Share
78 kommentarer

Grattis på födelsedagen, världens alla kundvagnar

inthestore Ja, det är verkligen fem i tolv och alldeles för sent – men vi höjer väl ett glas för vår vän kundvagnen? I 22-årsåldern skrev jag till faktiskt ett ångest-kåseri som handlade om att jag nu hade kommit i den åldern när man började handla med kundvagn istället för korg.

För det är ju så vuxet. Skrev jag.

Lite senare – i 32-årsåldern – skrev jag ännu ett kåseri om kundvagnarna eftersom jag inför tredje barnets ankomst hade börjat stå i affären och vyssja och vagga mina varor som om firstkundvagnen var en barnvagn.

Den 4 juni 1937 såg alltså världens första kundvagnar dagens ljus på Piggly Wiggly i Oklahoma City. De kallades då för ”vikbara korgbärare” (folding basket carriers) eftersom nya uppfinningar ofta har väldigt beskrivande namn. 

På bilderna här syns den allra första modellen, som verkar både instabil och perfekt att slå smalbenen i. Och damen handlar minsann jättemycket mat iklädd en päls.

Mina barn har fått utstå mycket i livet – som att jag inte gör pannkakor och bakar bullar och envisas med korta kjolar. Men en av mina riktigt stora missar är tydligen att de aldrig har fått åka i ”roliga kundvagnar.

roligkundvagn
Alltså en sådan här. Jätterolig.

Men nu ska ni få se på något intressant!

pantpeng
Hallå, barn! Ni kanske inte har fått åka rolig varuvagn — men har ni sett pantpengsmojängen i genomskärning förut? Va? Va? Va?

Och så till den eviga frågan till tokiga länder: papperpåsar utan handtag? Hur tänkte ni nu?

papperspåsar

 

Share
18 kommentarer

Lyd mig och gå ner 5 kilo!

Har ni kollat på Minnesvärt? Det är ohyggligt intressant och väldigt allmänbildande och en lisa att läsa och om man vill kan man gå ner 5 kilo bara genom att läsa fem texter där varje gång man blir sugen på påmmfritt.

Skärmavbild 2013-12-30 kl. 18.11.29

(Vaddå, ni ropar ”det funkar inte”? För att det gör alla andra bantningstips? Pfft, tillåt mig fnysa.)

Minnesvärt är ett ljus i mörkret – en folkbildande blogg där massa olika människor skriver om svenska kulturpersonligheter som har fallit eller riskerar att falla i glömska. Skribenterna är frivilliga gästbloggare som skriver om någon som de själva väljer – kanske någon i kommentatorsbåset? Någon som hittills bara har läst i hemlighet här? Välkomna! Mejla mig eller min djefla man.

I januari har vi musik-tema med en text per dag – tidigare har det bara varit litterärt folk.

Det ska vara korta (2 100 tecken inklusive mellanslag), gärna personligt hållna texter där framställningsformen i huvudtexten är helt fri. Det viktiga är att man skriver på ett medryckande och intressant sätt – de biografiska detaljerna kan läsaren söka upp via länkar till Wikipedia eller andra ställen.

Vi är öppna för alla förslag, men personen (i januari även verket eller låten) ska 

  • vara känd av sin samtid
  • ha avslutat sin huvudsakliga gärning före 1990
  • ha varit verksam i Sverige, alternativt skrivit/sjungit på svenska (finlandssvenska författare är t.ex. inkluderade).

Man får (som vanligt i sådana här sammanhang) inte betalt, men får ingå i ett glatt, bildat och entusiastiskt nätverk. Kanske kan alla skribenter samlas till en fest om några år?

Poängen med Minnesvärt är förstås att skribenterna ska ha kul och få beröm samt applåder – men främst att vi ser till att de begåvade människor (eller företeelser?) som håller på att glida ur den yngre generationens eventuella allmänbildning ska få en chans till. (Eller om det kanske är den yngre generationen som ska få en chans till?) Det är därför texterna ska vara kortare än vi egentligen vill ha dem. 

Man ska inte skriva
• fullständiga och uttömmande rapporter 
• halva avhandlingar
• på ett komplicerat sätt.

Man ska
• se till att fånga läsarens intresse 
• vara spirituell (om man kan – alla kan inte)
• kanske, kanske, kanske skapa ett sug efter mer information.

Mitt tips till er som vill skriva är att
• länka mycket (t.ex. ”en mycket längre version av denna text finns häääär”)
• använda etablerade förkortningar om ni vill – närmare bestämt dessa: bl.a., ca, dvs., etc., fr.o.m., jfr, m.fl., m.m., nr, osv., pga., s.k., t.ex., tfn, t.o.m.
• utnyttja punktlistans effektivitet (se ovan)
• killa darlingar på löpande band
• be mig redigera.


Om man vill, får man inloggningsuppgifter och skriver rakt in i WordPress – annars kan man mejla texten rå, rakt in i ett mejl (helst inte i ett ordbehandlingsdokument). Bildtexter, den inledande faktarutan och informationen om vem som har skrivit ingår inte i de 2 100 tecknen.

Okej? Så här ser planeringen ut just nu:

2014-01-01: Hans Alfredson nästan sjunger egna bitar för barn, LP (Olle Bergman)
2014-01-02: Tor Aulin, tonsättare (Martina Finnskog)
2014-01-03: ”Vid en källa”, text: J. L. Runeberg, musik: F. A. Ehrström (Alexandra Hibolin)
2014-01-04: Vincenzo Albrici, tonsättare (Anne Marie Tålig)
2014-01-05: Hilmer Borgeling, sångare (Fredrik Tersmeden)
2014-01-06
2014-01-07
2014-01-08
2014-01-09
2014-01-10
2014-01-11
2014-01-12
2014-01-13: Gösta ”Smyget” Redlig, Sveriges förste framstående jazzsolist (avled just detta datum 1957) (Fredrik Tersmeden)
2014-01-14
2014-01-15
2014-01-16
2014-01-17: Lyckliga gatan med Anna-Lena Löfgren (Ulla Åkerström)
2014-01-18
2014-01-19: Cosmic Overdose. Progressiva synthare med dadaistiska stilgrepp. (Petter Lönegård)
2014-01-20: Alice Tegnér (Martina Björk)
2014-01-21
2014-01-22: Ja dä ä dä; Pugh Rogefeldts debutalbum (Rosman Jahja)
2014-01-23: Birgit Nilsson (Eric Ericsson – skribent)
2014-01-24
2014-01-25
2014-01-26: Anders Burman (Tomas Blom)
2014-01-27:
2014-01-28:
2014-01-29: Barbro Hörberg (Petra Jankov Picha)
2014-01-30: ”Etta på Söder” med Margareta Hallin (Anna Toss)
2014-01-31: Evert Taube (Klas Wounsch; Everts dödsdag)

FÖRSLAG

Musiker, sångare & artister

Elfrida Andrée
Alice Babs
Carl Michael Bellman
Jussi Björling
Jenny Lind
Siw Malmkvist
Helena Munktell
Kristina Nilsson
Hep Stars
Hoola Bandoola Band
Hootenanny Singers
Barbro Hörberg
Wenche Myhre
Marie Pauline Åhman
Anna-Lisa Öst (Lapp-Lisa)

Album

”Goda’ goda” av Jojje Wadenius
”Jazz på svenska” av Jan Johansson
”Och stora havet” av Jakob Hellman
”Sudda sudda” av Gullan Bornemark
”Varför ska man ta livet av sig …” av Magnus Uggla

Låtar

”Det gåtfulla folket” med Olle Adolphson och med text av Beppe Wolgers
”Dunkar varmt” med Tant Strul
”Du är den ende” med Lill Lindfors
”Glimmande nymf” med Fred Åkerström
”Gulligullan” med Jokkmokks-Jokke
”Ingenting är längre som förut ”med Anders Fugelstad
”Ljuva sextital” med Brita Borg
”Lyckliga gatan” med Anna-Lena Löfgren
”Omkring tiggar’n från Luossa” med Hootenanny Singers
”Sommar’n som aldrig säger nej” med text av Lars Forssell
”Trettifyran” med Per Myrberg
”Visa i Molom” med Alf Hambe
”Visa vid vindens ängar” med Mats Paulson
”Är det konstigt att man längtar bort nån gång” med Lena Andersson

Konserter & uppsättningar

Ingmar Bergmans uppsättning av Trollflöjten
Ebba Gröns spelning i Konserthuset i Helsingborg
”Åh Carl Gustaf” med Kjerstin Dellert och Elisabeth Söderström

Eventuell snedfördelning vad gäller det slutgiltiga urvalet beror inte på något annat än att vi låter skribenterna själva välja och väljer gör man blott på lust och intresse!

Go for it!

Share
44 kommentarer

Om världshistorien vore ett filmmanus …

På något sätt hamnade jag i en fantastiskt rolig tråd om hur världshistorien faktiskt aldrig hade godkänts som filmmanus. Ni vet — vi kritiska filmtittare kollar på ”Scent of a Woman” och blir irriterade över att alla på slutet reser sig upp och ger stående ovationer.

– Gah! Precis som i ”Brubaker” – Robert Redford får stående ovationer av alla fångar. Och i ”Döda poeters sällskap” när alla applåderar Robin Williams! Tröttma! Kom igen, kom på nåt nytt!

Eller för den delen när alla tjejer envisas med att springa från tjuvarna med de högklackade skorna på.

– Ta av dig skorna, Pepper Potts! Vet du inte att du kommer att få jätteont i knäna?
– Ta av dig skorna, Pepper Potts! Vet du inte att du kommer att få jätteont i knäna?
Bara för att jag kan, serverar jag härmed en förstoring av Gwyneth Paltrows stackars fot.
Bara för att jag kan, serverar jag härmed en förstoring av Gwyneth Paltrows stackars fot.

Både Jack och Rose hade faktiskt kunnat få rum på dörren, Marty McFly hade inte kunnat fixa allt som skulle fixas, dynamiten uppfanns faktiskt så sent som 1864, vi hade naturligtvis inte kunnat höra alla människors tankar – och bovarna berättar ju inte för sina offer varför de har gjort som de har gjort så att Bruce Willis hinner fram i tid. Egentligen.

Men nu till världshistorien – här är några exempel på orimligheter som ingen filmproducent hade släppt igenom. (Jag har tagit min djefla noggranna historieman till hjälp när det gäller fakta.)

  • Under defenestreringen i Prag 1618 kastades två guvernörer ut genom jättehöga slottsfönster eftersom de hade brutit mot religionsfriheten. De föll handlöst 20 meter, landade i en stor dynghög, borstade av sig skiten och gick oskadda därifrån. Var det månne för att klara PG12-gränsen?
  • Hannibal följde aldrig upp segern vid Cannae 216 – världshistoriens mest lysande seger som alla fältherrar och lajvare har studerat och analyserat sedan dessVar var producenten till denna kassako – ”Hannibal Returns”?
  • Bysantinska riket – en himla seg storfilm som borde ha klippts ner. Man fattade att det var kört redan på 800-talet och ändå fortsatte filmen i nästan 600 år till. Lite som Gladiator, om ni frågar mig.
  • Gustav II Adolf – Lejonet från Norden– är som en bisarr revenge-film där hämnaren kommer till Tyskland 1630 och dör som  1632 – 16 år innan filmen är slut. Bara för att det ju funkade i Psycho kan man inte bara sno idén. Skriv om!
  • Belägringen av Belgrad klår till och med Polisskolan vad gäller uppföljare.
  • Harald Hårdråde är alldeles för overklig – han är med i slaget vid Stiklastad, blir officer i väringagardet i Konstantinopel, blir sedan kung i Norge och slåss slutligen vid Stamford Bridge så att Harald Godwinson förlorar slaget vid Hastings. Bruce Willis-klass på honom alltså.
  • Magellan – nej, här måste vi stryka. De seglar alltså ut på Stilla Havet efter att ha passerat Magellans sund (som dessutom heter Magellans sund!) och tror att det ska ta 3–4 dagar att nå Kryddöarna och så tar det 3,5 månader. Visserligen hittar de de pluttesmå Guam-öarna – men mitt i denna väldiga vattenmassa måste de ju i så fall ha haft en osannolik tur. Nej, helt osannolikt är det.
– Skulle Konstantin XI ha sett ut sådär? Nejnej, här måste vi ha någon som sköter castingen bättre!
– Skulle Konstantin XI ha sett ut sådär? Nejnej, här måste vi ha någon som sköter castingen bättre!

Här finns inspirationskällan. (Enjoy – men den är relativt svårläst.)

Share
56 kommentarer

Harlem Globetrotters

Jösses! Jag har ju försummat min basketmission in life genom att inte en enda gång ha berättat om basketlaget Harlem Globetrotters! Ni kanske känner igen dem om jag visar en bild?HG1930

Inte det? Okej så här då?

Harlem-globetrotters_plansch

Laget bildades 1927, när en amerikansk basket-proffsliga hade varit igång under ett par år i USA. Men den här proffsligan hade en amerikansk specialregel eftersom det här ju skedde i USA och man där genom åren har haft en extra konstig syn på det här med ras, religion och hyns färgton.

Afroamerikanska killar fick alltså inte spela basket i proffsligan. För de var ju inte ”vita”!

Pffffftt! fnös några av de bästa, och organiserade sig under ledning av en liten man som hette Abe Saperstein  i ett lag som fick heta N.Y. Harlem Globetrotters (trots att de kom från Chicago). Namnet kom sig av att Abe tänkte att det skulle se ut som om laget hade kommit långväga och kanske till och med var ute på en turné. Judarna samlades i ett annat lag och irländarna i ett tredje; all idrott var i USA så här segregerad och det ansågs inte alls konstigt.

Från början bestod laget bara av sex spelare (se svartvita bilden ovan), medan man i ett vanligt basketlag hade tio spelare att tillgå (nuförtiden tolv). De kuskade runt (fem åt gången) i den amerikanska mellanvästern och tjänade 25 dollar per match – tillsammans. De letade fram motståndare varhelst de kunde hitta dem och ställde upp mot vem som helst. Det handlade alltså inte om en organiserad idrott med spelschema utan mer som ett kringresande cirkussällskap … som bara spelade basket. På hög nivå, ska tilläggas.

plansch_harlem

De spelade mot ett lag med skogshuggare, ett med bönder, några college-basketlag och många andra, och 1934 hade de spelat 1 007 matcher och vunnit prick 1 000 av dem. Trots att de överallt möttes av fördomar och diskriminering som innebar bl.a. att de inte fick äta på samma ställe som motståndarna och inte kunde ta in på hotell som inte hade separata rum för afroamerikaner. En gång när de spelade i Nebraska fick Harlem Globetrotters sova i häktet eftersom staden inte hade något ”svart hotell”.

Coach Saperstein behandlade dem inte särskilt väl; han tog 2/7 av alla pengar medan de andra sex fem fick varsin sjundedel och på det hela taget var det ett ganska tufft liv som man idag kan jämföra med att vara kringresande i språkregler. Men spelarna var i stort sett nöjda: de fick ju betalt för att göra det roligaste de visste.

Numera analyserar man Harlem Globetrotters intåg i basketsporten så här:

  • Den ”vita basketen” var som klassisk musik, styrd av regler. Man skulle liksom passa runt bollen minst fem gånger och sedan skulle någon sätta ett skott. Om man inte gjorde på det här sättet var det som om pukslagaren plötsligt skulle spela en egen kadens mitt i violinkonserten. Denna basket störde ingen och spelarna visade upp vad som förväntades av dem – inte mer.
  • Harlem Globetrotters ”svarta basket” var som jazz — en improvisation. Man kunde göra fyra passningar och plötsligt rusa mot korgen och DUNKA den i korgen! Eller låtsas att gå mot korgen bara för att springa rakt igenom försvaret och passa bollen till en fri spelare som under tiden hade smugit sig in under korgen. Egna initiativ premierades och sådant som publiken gillade var extra berömvärt.

Det här spexandet och bolltrolleriet på planen började när Harlem Globetrotters hade säkrat segern och ledde med  till exempel 20 poäng. Då passade de på att göra lite ovanliga saker som att passa bollen bakom ryggen, finta pass genom att lägga bollen på sin egen nacke, dribbla i cirklar runt motståndarna och humpa iväg bollen till synes på måfå mot korgen och på så sätt göra spektakulära poäng. Men de slutade aldrig att spela basket – Bill Cosby har förklarat det som ”när bollen efter ett roligt anfall till slut gick i korgen var det som the punch line of a joke”.


(Musiken som hörs är lagets trademark: ”Sweet Georgia Brown”.)

I början av 1940-talet uppskattades Harlem Globetrotters på ett mer värdigt sätt: de fick möta proffslag i uppvisningsmatcher på utsålda arenor. Och vann. Och vann. Och vann.

Åren gick och Harlem Globetrotters fortsatte att imponera: 1948 spelade de mot NBA:s (och världens) bästa lag Minneapolis Lakers på fullt allvar utan skoj och trams. Globetrotters vann med två poäng på ett skott som sattes i sista tiondelens sekund. (Vaselin på linsen och stående ovationer.)

Runt 1950 kom man i NBA (National Basketball Association) på att man kanske skulle kunna krydda sina lag med i alla fall ett par afroamerikanska spelare, så några av Harlem Globetrotters bästa draftades till proffslagen. Nat Sweetwater Clifton blev den första – som av coach Abe lurades på en rejäl del av övergångspengarna. (Om man ska vara riktigt nogräknad är han den andre – den förste var Harold Hunter [som dog så sent som i april 2013], men han kickades på försäsongen och spelade aldrig någon NBA-match.)

– Vaaaaar är bollen?
– Vaaaaar är bollen?

På 1950-talet utvecklades ”The Trotters” till ett fullfjädrat showgäng – basket-entertainers. De turnerade i hela världen och spelade mot alla tänkbara och otänkbara lag. Och planer. De spelade

  • ute på åkrar
  • på av lösa brädor hoplappade dansgolv som hade placerats ovanpå öltunnor
  • i en tömd simbassäng
  • i en tjurfäktningsarena
  • i regn, storm och snöoväder.
Basket i regn kräver paraply i alla fall för guarden.
Basket i regn kräver paraply i alla fall för guarden.
Spel på den djupa delen av en simbassäng.
Spel på den djupa delen av en simbassäng.

I slutet av 50-talet var Harlem Globetrotters så populära att laget egentligen bestod av fyra lag som turnerade samtidigt.  Och som spelade fler matcher än hela NBA. Men grundaren och coachen Abe Saperstein fick alltmer kritik för att han var snål, orättvis, okunnig vad gäller spelet och jag vet inte allt. Gav upp gjorde han däremot inte förrän han dog knall och fall 1966 – och laget släpptes ut på grönbete med showandet. Domarna involverades, vissa spelare lirade med mikrofoner så att man kunde höra vad de sade och mången ung pojke i USA tränade basket med ett enda mål: att få bli invald i Harlem Globetrotters.

Här har planen lagts ut på Dodgers basebollstadium.
Här har planen lagts ut på Dodgers basebollstadium.

Under medborgarrättsrörelsen på 1960-talet fick Harlem Globetrotters dock kritik av de politiskt medvetna för att de var ”larviga” med sina skämt och lät sig skrattas åt och för att de ”förlöjligade afroamerikaner” samt ”ställde upp på den vite mannens åsikter om vad som var roligt”. Numera skrattar man åt detta eftersom de spelarna alls inte uppoffrade sig: de fick bra betalt, de fick de fem blekfisarna i motståndarlaget att se ytterst fåniga och inkompetenta ut och de fick miljoner människor att skratta och titta på basket – fastän de kanske inte ens var intresserade av sport.

Motståndarlagen, ja. Det är alltså basketspelare som turnerar med Harlem Globetrotters och vars enda uppgift är att vara ”the straight guy” som visserligen lirar … men som kommer att luras till misstag. Och så är det fortfarande. Ofta ser man dock till att matcherna vad gäller poängställningen är relativt jämna – om någon till äventyrs skulle komma på tanken att kolla på poängtavlan.

År 1970 fick Globetrotters en egen tecknad serie som visades på tv och gjorde spelarna till superduperstjärnor i klass med Stålmannen, men precis som i alla amerikanska filmer följer ju uppgång och segeryra av en period när det inte går så bra. Några vita spelare (ja, fortfarande är det tydligen viktigt att påpeka hudfärgen) har valts in i laget, 1985 valdes första kvinnan in och de åker fortfarande omkring i hela världen och roar publiksamlingar i mastodontstorlek. Jag var själv på en match i Malmö 1988 och höll på att dels skratta mig fördärvad, dels trilla av stolen av hur väl de spelade.

Och så har det fortsatt – de fortsätter att vinna mot de bästa collegespelarna och fortfarande värvas spelare som man skulle kunna tänka sig borde platsa i NBA – men som kanske bara är fel spelartyp. 

Fotnot
NBA är alltså männens proffsliga; sedan 1997 finns WNBA för kvinnorna. (Innan dess fick duktiga baskettjejer åka till Europa [Sverige!] för att bli proffs. Det var tider det.)

Share
79 kommentarer

Vem var Mona-Lisa Englund?

Jag är förbryllad. I en Se-tidning från april 1950 står det om en 17-åring som heter Mona-Lisa Englund (1933–99). Hon var ett fullständigt unikum vad gäller idrott – och jag har mig veterligen aldrig hört talas om henne.

”Häck ser ut att bli hennes bästa gren- Blir hon bara snabbare mellan hindren blir tiden 12,5 sekunder på 80 meter reducerad.”
”Häck ser ut att bli hennes bästa gren. Blir hon bara snabbare mellan hindren blir tiden 12,5 sekunder på 80 meter reducerad.”
Bilderna är verkligen läckra, skrev eller inte skrev. Det är fullt fokus på idrottsprestationen och kompetensen och inget annat.
Bilderna är verkligen läckra, skrev eller inte skrev. Det är fullt fokus på idrottsprestationen och kompetensen och inget annat.

Det här med att visa upp idrottare med full insyn i skrevet är inget nytt. Vad jag kan se efter en snabb men naturligtvis helt vetenskaplig undersökning visades männens och kvinnornas skrev upp på exakt lika villkor och med samma frekvens åren 1943–59.

Mona-Lisa vann SM i häck, höjd, trekamp och femkamp, badminton, konståkning och handboll åren runt 1950 och jag kan inte ens föreställa mig hur detta hanns med samtidigt som hon gick i skolan och tog realexamen.

Helt sanslöst. ”Det räcker med att träna tre minuter i veckan för att hålla formen” skrev man i våras, va? Det kanske var hennes hemlighet?

”Om Göteborg hade en konstisbana finge nog Barbara Ann Scott se upp! Götalandsmästarinna – trots liten träning.”
”Om Göteborg hade en konstisbana finge nog Barbara Ann Scott se upp! Götalandsmästarinna – trots liten träning.”
”Badminton är hårdast och slitsammast av alla idrotter.”
”Med fjäderboll. Badminton är hårdast och slitsammast av alla idrotter. Detta var SM-träning – i DM vann hon.”
”I handboll har Mona-Lisa gått längst, hon ståtar bl.a. med ett nordiskt mästerskap. Tre gånger i landslaget. Alla målvakters skräck!”
”Kanonskytten. I handboll har Mona-Lisa gått längst, hon ståtar bl.a. med ett nordiskt mästerskap. Tre gånger i landslaget. Alla målvakters skräck!”
”Slottsskogens mjuka tuvor skänker rekordspänst. Vårsolen gör det lätt att sträcka ut över äng och backar.”
”Joggning. Slottsskogens mjuka tuvor skänker rekordspänst. Vårsolen gör det lätt att sträcka ut över äng och backar.”
"Prick i kassen. Att vara lång och ståtlig är nyttigt i korgboll – det här blir säkert mål! Tre skol-DM är skörden i grenen.”
”Prick i kassen. Att vara lång och ståtlig är nyttigt i korgboll – det här blir säkert mål! Tre skol-DM är skörden i grenen.”

Men vänta nu. Kasse? Mål? Och vad ÄR det för basketboll hon har? Jaja, tyst min mun.

Mona-Lisa Englund gifte sig med herr Crispin och fick en dotter  (f. 1960) och en son (1962–97) och skrev en bok om konståkning 1977, men mer än så har jag inte lyckats rota fram om henne. Kanske är hon världsberömd i hela Sverige — men för mig är hon en helt ny, fascinerande bekantskap. Jag är fortfarande förbryllad, but on a higher level.

Share
89 kommentarer

Rubriker från förr – t.ex. om Berlinblockaden

Nämen det är inte så svårt. Faktiskt. Man tar en viktig händelse från förr som vi vet var viktig eftersom vi ju känner till den fortfarande. (Jag är smart.)

Sedan gör man om den enligt nutidens mått. Man kan göra till exempel så här som xqcd:

headlines

Kan ni identifiera allt?

Det här är allmänbildningshumor när den är som bäst. Min favorit just här ovan är 1948 – ”fem vansinniga planer för hur man ska få in mat i Berlin”.

– STÄNG DÖRREN!
– Såja. Välkomna ska ni vara alla till detta akutmöte i juni, detta nådens år 1948.
– Tack. *mummel mummel mummel*
– Jag förstår att ni här på kanten hellre hade velat vara på puben och ni där borta hellre hade stannat i trädgården med barbequegänget. Men nu måste vi planera. Sovjet har alltså stängt av alla landsvägar och järnvägar och sett till att vi inte kan komma in till vår del av Berlin längre. Det handlar om 2,5 miljoner invånare som varken har mat eller kol.
– Merde! Salop!
– Nämen ojdå, är du här? Då har du gått fel, ni har möte längre ner i korridoren.
– Ça pue.
– Så. Kom igen nu. Vi har räknat ut att det behövs flygplan. Stora flygplan. Hur många tror ni?
– Hrrrm. Jag har räknat på det här och kommit fram till att om vi gör 500–600 landningar per dag och utgår från diverse tyska städer med flygplats och dessutom sjöflygplan från Elbe som kan landa i Tegel… nej Havelsjön tar vi istället … Ja, då bör det bli bra.
– Ska vi åka med tomma plan tillbaka?
– Nej, det verkar ju dumt.
– Jag vet! Vi tar med oss sjuka barn! Ja!
– Utmärkt.
– Jag beställer genast en miljard jutesäckar som vi kan packa i.
– Ja, för de är ju så praktiska också.
– Hur mycket mat behövs?
– Ursäkta, det har jag räknat på. Om alla personer i Berlin får i genomsnitt ungefär 1 700 kalorier per dag, kommer vi att klara av det här i ungefär tio månader. Om Sovjets satans idiotblockad fortsätter längre, får vi nog komma på något annat än att flyga in allt.
– Har dom kossor i Berlin?
– Bara ett fåtal.
– Okej, jag beställer två miljarder extra glasflaskor till att börja med.

mjölk2

Titta gärna på den här tio minuter långa filmen så får ni veta vad flygplanen vägde och hur mycket de kunde lastas med samt se hur man bäst lastar in en Volkswagen-bubbla i ett flygplan:

Läs mer här.

Share
165 kommentarer

GeoGuessr kan bli orsaken till jordens undergång

Ujujuj, nu kommer ni att inte få något gjort på flera veckor.

Frågan är om GeoGuessr går att kombinera med fiskgjusar och allt annat BNP-sänkande trams som vi håller  på med här. Nej, förmodligen är det  kört nu. Inga fler barn blir gjorda, inga toaletter kommer att städas och aldrig mer kommer vi att ta oss tid att quilta ett överkast. Kommentatorn LL99 förklarade det hela så att jag förstod, och nu är jag fast.

Detta var Osaka, visade det sig.
Detta var Osaka, visade det sig.

Man får se slumpmässigt utvalda vyer och ska sedan gissa var någonstans i världen man är. Som ”På spåret” fast utan järnväg, utan fart, utan Fredrik Lindström och utan en trist orkester. Ju bättre man du gissar, desto högre poäng får man. Tävlingsmänniskan i mig blev på två sekunder galen av poängbegär och jag troooor att jag lyckades jättebra.

Varje omgång består av fem olika vyer som man gissar på, och efter de fem omgångarna får man ett slutresultat.

Här ser man att jag råkade hamna i USA två gånger, Canada en gång och Japan en gång.
Här ser man att jag råkade hamna i USA två gånger, Kanada en gång och Japan en gång.

Håll koll på skyltar, bilar, brevlådor, flaggstänger och …

… kitsch …
… kitsch …

Kännarna vet att gula streck på vägen betyder USA, Kanada eller Norge.

Själv tror jag att detta är en megasuccé och att alla lärare kommer att hjula medelst joddling av pur förtjusning. Men förmodligen går världen under ändå eftersom vi ju inte kommer att hinna quilta överkast och göra allt det andra som vi borde.

Share
46 kommentarer

Ägg och lök

bild

Ibland tittar jag på löken som jag hackar, och så säger jag barskt till den:

– Men sluta!

För jag begriper inte varför den har utrustat sig med en gråtgas. Handlar det om självförsvar eller konflikts(l)ökeri? Om löken hade uppfunnits idag, hade man tvekat länge efter den obligatoriska genomläsningen av bruksanvisningen. Det kunde ha stått så här:

”Om löken hackas rumstempererad, finns en viss risk att allinaser (enzym) frigörs och reagerar med svavelhaltiga aminosyror så att syn-propantial-S-oxid bildas. Denna stör ögats hornhinna, varför tårkanalerna levererar tårar.”

Oj, jag glömde att svenskan alltid är konstig i bruksanvisningar. Fortsättningen lyder alltså:

”Sätt på skyddsglasögon eller löken i frysen eller värma den i vatten, så att du inte sticker svider.”

Sanna mina ord, det här med lök borde inte godkännas av skyddsombuden egentligen.

Tvärtom måste det ju vara med ägg, som är skapelsens krona – som Johnny Depp, Salma Hayek, Stephen Fry, Birgitta Andersson och Mozart i en k(r)opp. Man kan göra allt – utom kanske skokräm – med ägg. Ägg i vattenglas har vi pratat om förut här på bloggen, men igår lärde jag mig något nytt i kommentatorsbåset: man kan frysa separerade gulor och vitor! Man måste alltså inte kasta sig över vitorna och göra onödiga maränger och suffléer på studs! Eller för all del glass och majonnäs av gulorna.

Ur Matlexikon (1956), där man också får lära sig att inte på några villkor koka smutsiga ägg. Men man får heller inte skölja dem i vatten, så det blir till att försiktigt torka av dem med en fuktig trasa.
Ur Matlexikon (1956), där man också får lära sig att inte på några villkor koka smutsiga ägg. Men man får heller inte skölja dem i vatten, så det blir till att försiktigt torka av dem med en fuktig trasa.

Avslutningsvis mitt främsta film-äggsminne ur ”Kramer mot Kramer” (1979).

Share
93 kommentarer

Idag lärde jag mig något om sotning förr i tiden

Vi har ju en 1700-tals-kakelugn i vårt hus från 1932. Förre ägaren forslade hit den och satte in den ity har var en synnerligen händig man.

Här en bild från när det hade brunnit i huset och det stod i tidningen att det var kakelugnens fel fastän han faktiskt var helt oskyldig.
Här en bild från när det hade brunnit i huset och det stod i tidningen att det var kakelugnens fel fastän han faktiskt var helt oskyldig.

Idag kom sotarn hit. Jag brukar hänga honom i kjolarna och fråga om alla prylar och pryttlar, men sedan vi förra året fick skarpa tillsägelser om vår farliga stege som han ju hade påmint oss om i två år och som vi ändå inte hade åtgärdat, kände jag att jag kanske skulle hålla mig undan och låta honom jobba ifred. Därför måste jag återanvända en bild från 2008:

Sotarmojar.
Sotarmojar.

Sotarn kom, han kollade, han sa ”honom” till kakelugnen och han berättade att det var en komplicerad själ samt att vår stege var jättejättefin och att vi verkligen hade spottat upp oss. Jag blev glad som en liten hund blir av en pinne och ville vara så till den milda grad till lags att jag började googla fram information om sotare som han kanske skulle tycka vara rolig.

Och se.

1.
Tag en sotig skorsten.

2.
Tag en gås.

redan smutsig gås

3.
Bind ett snöre om halsen på gåsen.

typiskt snöre

4.
Tvinga in gåsen i skorstenen nerifrån eldstaden.

5.
När gåsen börjar flaxa med vingarna, drar du ner den en bit. Låt den flaxa uppåt, strävande mot skyn i skorstenens topp – och dra den nedåt igen.

6.
Njut av din väldigt rena skorsten.

Tydligen är detta inte en skröna utan verkligen så som man gjorde särskilt i de fattigaste kvarteren i Storbritannien. Vissa källor säger att man släppte ner gåsen uppifrån, men det verkar ha varit vanligare med nedifrånvarianten.

gåssotning på gång

Pling – det var dagens allmänbildningsbidrag! (Att jag delar med mig till er här och nu, beror bara på att när jag väl var färdiggooglad, hade sotarn redan åkt till nästa skorsten.)

Tillägg eftersom oroliga snyftningar har hörts i fjärran:

INGA GÄSS KOM TILL SKADA UNDER SKRIVANDET AV DENNA BLOGGPOST

Share
42 kommentarer