Hoppa till innehåll

Etikett: allmänbildning

Filmer som gör livet bättre (?)

Här kommer nu den utlovade kilometerlånga listan på filmer som man kan se på tillsammans med barn från ungefär 8 år – filmer som på något sätt här till allmänbildningen och som kan få barnen att förstå världen bättre. (In my dreams, kanske. Men i alla fall.)

1916: Chaplin: The Vagabond
1927: Buster Keaton: Generalen
1932: Helan & Halvan: The Music Box
1933: Bröderna Marx: Duck Soup. Detta är sista gången tråkbrorsan Zeppo är med – och varken piano eller harpa spelas!
1933: King Kong – som ju borde kombineras med den från 2005. Den med Jessica Lange (1976) kan man däremot hoppa över.
1936: Chaplin igen: Moderna tider
1938: Bringing up Baby
1939: Trollkarlen från Oz
1940: His Girl Friday
1941: Citizen Kane
1941: Chaplin en tredje gång: Diktatorn. Filmen är briljant, men som vuxen måste man förklara många poänger som annars går förlorade.
1941: Bröderna Marx igen: En dag på varuhuset
1942: Casablanca.
1944: Arsenik och gamla spetsar
1951: Afrikas drottning
1952: Singin’ in the Rain. Efter bara två glas vin kan man stundom se mig dansa Gene Kellys regndans. Denna film har jag sett många gånger.
1953: Roman Holiday (Prinsessa på vift).
1953: Semestersabotören
1959: Plan 9 from Outer Space – som förstås kombineras med Ed Wood (1994).
1959: I hetaste laget (Med Tony Curtis som fyller 81 år idag.)
1959: North by Northwest – några år senare kollar man på Arizona Dream (1993).
1963: En ding ding ding ding värld (It’s a Mad Mad Mad Mad World)
1964: My Fair Lady
1965: Att angöra en brygga
1965: Sound of Music
1971: Äppelkriget
1974: Dunderklumpen
1975: Hajen
1976: Alla presidentens män
1976: Det våras för stumfilmen
1977: Stjärnornas krig
1978: Picassos äventyr. Ska ni bara se en enda film på denna lista, så är det nog denna.
1978: Grease
1979: Life of Brian
1980: Blues Brothers
1980: Vi hade i alla fall tur med vädret. Som gick på tv igår!
1981: Göta Kanal
1982: Annie
1982: E.T.
1983: Dr Hfuhruhurrs dilemma
1984: Amadeus
1984: Ghost Busters
1985: Ett päron till farsa
1985: Tillbaka till framtiden
1986: Ferris Bueller’s Day Off
1986: Three Amigos
1988: Beetle Juice
1988: Dirty Rotten Scoundrels (Rivierans guldgossar)
1988: Willow
1989: Föräldrafällan (Parenthood)
1990: Edward Scissorhands
1990: Quick change (Snabba pengar)
1993: Benny & Joon (Sedan kan man överraska med Guldfeber [1925] och få barnen att jämföra Depp med Chaplin.)
1993: Groundhog Day
1994: Forrest Gump
1997: Allt eller inget (The Full Monty)1997: Livet är underbart När barnen blir äldre kan de fortsätta med Schindler’s List (1993).
1999: Galaxy Quest
2000: O Brother, Where Art Thou?

Några av de förslag jag fick, är inte med på listan av någon anledning: för mycket våld, för mycket snusk eller bara för mycket som behöver förklaras. Släpp fångarne loss, det är vår! (1975) har jag försökt se på med barnen, men de förstod inte alls att jag tyckte att den var rolig. (Jag var förmodligen urkass på att förklara och satt bara och njöt av Gösta Ekmans tänder.)

Kom gärna med förslag på filmer som jag har missat (igen). Det måste inte vara en alltigenom bra film, men den bör på något sätt vara sevärd. Jag tyckte till exempel att Forrest Gump var lite småtrist, men fjortonåringen drar sedan två år historiska paralleller till den filmen hela tiden. Ergo: nyttig film. Om ni har specifika minnen från filmerna, är jag nyfiken också. (Jag har t.ex. ett starkt minne av att Annie var mestrist, men har nu förstått att den filmen ska man i alla fall se.)

Naturligtvis är även protester mot filmurvalet tillåtna. Kanske har jag glömt att Tom Hanks slår ihjäl någon så att blodet sprutar, kanske har jag förträngt att man får se hur barnen i Sound of Music alstrades, kanske är Grouchos påmålade mustasch mardrömslik och därmed komplett olämplig eftersom barnen för all framtid kommer att hata mustascher (helt ok för mig) och till och med rata jultomten (helt ok för mig).

Share
31 kommentarer

Inför helgen: en film eller två?

Under påsklovet berättade jag att vi hade en ambition att se ett gäng gamla klassiker … eller i alla fall bra filmer med de tre äldsta barnen (födda -92, -94, -97). Eller kanske inte bra filmer, men filmer som man borde se någon gång. Eller kanske är det bara filmer som jag vill se igen och därför tänker tvinga barnen att se så att de när de blir stora kommer att prata om sitt filmiska barntrauma? Nåväl.

Sprrruuuuuutt, sa det i kommentarerna i påskas – ni slängde er över mig och gav en miljard filmtips. Jahooo, sa jag och utlovade en sammanställning. Nu råkar den ha blivit en kilometer lång, den där listan. Därför:

Allmänbildande filmskolan som inte är komplett

Här kommer inför långhelgen med spöregn varenda minut några filmer som är värda att ses och som inte innehåller snusk eller tortyr eller liemän som spelar schack. Och nu krånglar jag till det för pedagogikens skull: bara en film per decennium!

1916: The Vagabond
Nu är detta inte Chaplins absolut roligaste film, men den är bara 25 minuter lång, så om barnen mutas med ovanligt seg kola kanske de orkar.

1927: Generalen
Buster Keaton rör inte en min och är jätterolig. (“Jamen mammaaaa, är den också svart-vit?” ”Ssschhh, ta en kola till!”)

1938: Bringing up Baby
Cary Grant och Katherine Hepburn klättrar på dinosaurieskelett och jagar leoparder.

1940: His Girl Friday
Journalisten Cary Grant försöker charma sin f.d. fru, som också är journalist. De pratar hela tiden i mun på varandra, vilket var ovanligt så här tidigt inom filmkonsten. (”Fusk! Två filmer på raken med Cary Grant! Och så är de gjorda med bara två års mellanrum!”)

1959: I hetaste laget
Marilyn Monroe, Tony Curtis och Jack Lemmon spelar musik i ett damband. Kanske den roligaste filmen som någonsin gjorts. Marilyn Monroe var förfärligt besvärlig under hela inspelningen, och enligt Tony Curtis inte ens särskilt bra på att kyssas.

1965: Att angöra en brygga
På den här tiden var det visst så att alla somrar var soliga, alla politiker ärliga, maten billig samt modet snyggt och så var Monica Zetterlund, Lars Ekborg, Birgitta Andersson, Gösta Ekman, Hans Alfredson och Tage Danielsson med i varenda svensk film och så var alla lyckliga förstås.

1976: Det våras för stumfilmen
Mel Brooks! (”Men räcker det inte med gamla svartvita stumfilmer nu, mamma? Kan vi inte se Hajen istället?”)

1986: Ferris Bueller’s Day Off
Matthew Broderick bestämmer sig för att skolka och i detta moraliska förfall dra med sig sin snuvige bästis.

1999: Galaxy Quest
Tänk er att vi skulle få besök av marsianer som har försett sig på Star Trek och att vi då dammar av William Shatner och låter honom sköta snacket. Ungefär så.

Jaha, en lista utan Helan och Halvan, Bröderna Marx, Steve Martin, Johnny Depp, Elizabeth Taylor och Picassos äventyr! Va? Är det upprörande? Nejdå. Jag lovar att ni ska få se hela långa listan, men inte nu. Spring ut och hyr eller köp eller låna dessa filmer och grundlägg ett livslångt filmintresse för ungdomen av idag så att de slutar köra fort på moppe och slänga skräp på marken.

Ni som inte vill se, utan bara blogga om film idag: jag utmanar er på denna:
Min första filmupplevelse: Hugo & Josefin (1967) med Beppe. Någon åt ett helt ägg, annars minns jag inget.
Min största filmupplevelse som liten: Bugsy Malone (1976) med Jodie Foster – på en bio i London!
Min värsta filmupplevelse: Jag var superkissnödig under hela Pretty Woman (1990) och kunde inte förmå mig att gå på toa utan led bara, sittandes med benen i kors – och mindes därefter ingenting av filmen.

Share
30 kommentarer

Att göra en länk

Att tillaga en tjälknöl, att impregnera sina mockaskor eller klämma en finne på rätt sätt utan att drabbas av sepsis må vara användbara kunskaper. Men hur många gånger ombeds jag att föreläsa om detta?

God morgon, pojkar och flickor! Sitt ner! Denna lördagslektion handlar om att tillverka en länk i en kommentar. Då måste man göra en kod. Det är som att man måste lägga upp maskor innan man kan börja sticka eller som att man först måste bygga ett ståltrådsskelett innan man kan börja kleta på papier-maché. Eller att man ju måste öppna snusdosan för att på in en ny fräsch prilla under överläppen. Om jag vill göra en länk till mig som ser ut så här:

… så ser den ut så här i koden:


Passa på att testa i kommentarerna här. (Glöm inte det lilla mellanslaget efter a:et i början.) Länka till intressanta sajter eller till rolig information som ni tror att jag behöver. Eller till er egen sajt. Kanske blir det i detta exempel ännu tydligare?


Bonuskunskaper: när man vill skriva fetstil eller kursivt i sina kommentarer använder man små koder i början och slutet av det som ska kursiveras eller fettas till. (Kursivt ska man dock vara sparsam med, det blir ofta svårläst på skärm.) Nu vill jag kursivera:

Jag tycker om Brown Brothers.

Och nu vill jag verkligen deklarera följande:

Jag tycker inte om spindlar i maten.

 

Ser ni? Det är som att man öppnar ett kaffepaket och sedan återförsluter det. Koderna börjar alltid med en ”mindre-än-hake” och avslutas med en ”större-än-hake”. På samma sätt börjar ett toalettbesök alltid med att man tar av sig brallorna och avslutas med att man tar på sig brallorna. Själva toalettaktiviteten är det som står inom hakarna.

Share
90 kommentarer