Ja, det är verkligen fem i tolv och alldeles för sent – men vi höjer väl ett glas för vår vän kundvagnen? I 22-årsåldern skrev jag till faktiskt ett ångest-kåseri som handlade om att jag nu hade kommit i den åldern när man började handla med kundvagn istället för korg.
För det är ju så vuxet. Skrev jag.
Lite senare – i 32-årsåldern – skrev jag ännu ett kåseri om kundvagnarna eftersom jag inför tredje barnets ankomst hade börjat stå i affären och vyssja och vagga mina varor som om 
kundvagnen var en barnvagn.
Den 4 juni 1937 såg alltså världens första kundvagnar dagens ljus på Piggly Wiggly i Oklahoma City. De kallades då för ”vikbara korgbärare” (folding basket carriers) eftersom nya uppfinningar ofta har väldigt beskrivande namn.
På bilderna här syns den allra första modellen, som verkar både instabil och perfekt att slå smalbenen i. Och damen handlar minsann jättemycket mat iklädd en päls.
Mina barn har fått utstå mycket i livet – som att jag inte gör pannkakor och bakar bullar och envisas med korta kjolar. Men en av mina riktigt stora missar är tydligen att de aldrig har fått åka i ”roliga kundvagnar.
Men nu ska ni få se på något intressant!
Och så till den eviga frågan till tokiga länder: papperpåsar utan handtag? Hur tänkte ni nu?
Åh, den där wikipediaartikeln om kundvagnar var ljuvlig i sin pedantiska torrhet, påminnande om Nordisk Familjeboks noggrannhet i beskrivningen av allt tänkbart i världen. (Jag glömmer aldrig när en arbetskamrat på biblioteket högläste NF:s artikel under ordet ”dans”.) Det känns nästan som om den vänder sig till någon som aldrig i sitt liv har sett eller ens hört talas om en kundvagn!
Min Oma, i Tyskland utan vettiga påsar med handtag, hade en egen shoppingväska med sig när hon skulle handla, som världens naturligaste sak. Mjölken inhandlades på Minimal, medan grönsakerna var bäst på Aldi, brödet hos der Bäcker och köttet på torget. Vinet levererade vinbonden vid dörren i lådor.
NU är det sent. Jag hittade ”Svett och etikett” på SVT Play och blev fast. Som Historieätarna, fast för träningsnördar.
Pantpengsmojängens bild anser jag felvänd. Vänligen vrid bilden 180 grader.
Jag tror att Lotten, som kompensation för att bergmanbarnen aldrig fick åka kundvagn, vill visa den sedd från vagnens inre. Hon är såå omtänksam och rar mot barnen.
Papperspåse utan handtag är en vidareutveckling av struten och den hopvikta tidningens idé. Och som sådan är den alldeles förträfflig.
Den introducerades innan så kallat kraftpapper blev allmänt tillgängligt, och senare förstärkt genom så kallad mikrokreppning. Detta gjorde att påsar med handtag var otänkbara. Både påsen och handtagen gick sönder så fort det blev lite vikt i påsen. Och vid fukt blev det förstås ändå värre.
I Frankrike ser man fortfarande handtagslösa påsar som bärs i ett ömt famntag med stöd under påsens botten.
Att påsarna lever kvar i just Frankrike beror nog på att begreppet ”veckohandla” fortfarande känns som ett fånigt misstag. Veckohandla? Hur ska man då kunna servera fräsch mat? Nej, mat ska handlas på torget eller i butiken samma dag som den ska ätas. Och brödet någon timme innan måltiden.
Papperspåsarna utan handtag levde ju också länge i USA där man bara skulle flytta dem mellan kassan och bilen (medelst kundvagn) och sedan från bilen till köket (medelst hemmafru). Det finn ett foto på mig som späd elvaåring bärandes en dylik – i princip helt dold bakom påsen. Idag har de övergått till flortunna plastpåsar som istället är så små att man behöver ett dussin för minsta lilla shoppingtur.
Jag bodde i USA ett år i början på 70-talet. I ’vår’ Supermarket fylldes påsarna av kassapersonalen och sattes på ett rullband. Sedan körde man fram, drog i en liten spak som öppnade bakluckan och en lastare fyllde på. Det blev aldrig förväxlingar, minns inte hur det gick till men vi bör ha haft nummerlapp.
OT: Folk gick och rökte inne i affären!
Jag saknar ibland de gammaldags kundkorgarna som var korgar. Numera har de flesta mataffärer jag frekventerar bara såna där på hjul som man ska dra efter sej. De går att bära på armen också, men inte lika bekvämt, och det blir ett fasligt bockande för att lasta dem där nere, särskilt om jag ska sortera om sakerna så inte salladen hamnar underst.
Jag hatar de där hemska korgarna på hjul! Vet inte riktigt varför, de tar ju mindre plats än en vagn. Jag tror det är för att många inte riktigt tänker på var de har dem och därför inte drar dem åt sidan eller över huvud taget håller reda på var de är. Korgarna släpas som övergödda bulldoggar en dryg meter efter sin husse/matte, och man får göra en klumpig imitation av Sanna Kallur för att inte sätta en fyrtiofemma bland mjölkpaketen och tomaterna. Tacka vet jag i så fall de små vagnarna som liknar vagnurmodern, där man sätter ner sin korg av gammalt snitt. De är ganska sällsynta, men finns bland annat på Willys i Åtvidaberg, om någon är intresserad och har vägarna förbi.
Nämen jag som tycker riktigt mycket om de där små rullvagnskorgarna! Däremot är de ju omöjliga att bära, så jag begriper inte varför de ens har den funktionen.
När jag bodde i USA 1981–82, rökte folk inne i affärerna, ja. Och pappan i familjen kedjerökte i bilen så att jag ständigt gick omkring med små rökmoln puffandes ur öronen.
Jag gillar inte heller dra-på-golvet-korgarna, bland annat av de skäl Christer andrar. De är dessutom svårstyrda, svänger jähättedåligt och hamnar ofta där man inte alls vill ha dem. Om jag ska handla mer än vad som är praktiskt för en liten armkorg (som guskelov finns kvar där jag brukar befinna mig) men betydligt mindre än vad som går i en vanlig standardkundvagn, så föredrar jag definitivt de grundare kundvagnarna som numera finns i de butiker jag frekventerar. (Nu ska vi se … jo, här finns en sådan typ.)
Tänk att man kan ha så starka åsikter om något så vardagligt!
Hörni, jag har skrivit intressanta saker om getingar och fritiDs i förra båset!
Shopping by magnets: http://piercespierce.wordpress.com/2012/12/28/hmagnet-shopping-the-future/
en ny version av shoppingvagnen.
Tyvärr tror jag Stockholmsbutiken numera frångått detta, och har riktiga varor på hyllorna. Synd, för jag tycker idén var briljant, ett ex av varje vara visas, och så samlar man små magneter och fäster på sin magnetiska kundvagn.
Och jag om rökning i förförra 22:34. Låt ingen diskussion förtvina i tvärdöda Bås!
Jag gick till förra båset och skrev om källing, äsping och — i förbifarten — strömming. Så kan det gå.
Oj, nu hittade jag något — Christiano Ronaldo är skadad, och en häxdoktor säger sig ha gjort det. Så utomordentligt intressant. Och jag kunde inte låta bli att tänka lite på Lotten, för det är en knäskada (och en muskelskada, okej då). Är du säker på att du inte har irriterat nån gubbe i Ghana som har samlat ihop fyra hundar och … så vidare?
(felåt, jag har lite sjuk humor)
…så har ännu ett bås — det 97:e om jag har förstått rätt– tvärdött.
Det är för att vi är i nästa och förra, den här gången. Men det är nog snart bara jag. Eller snarare, snart inte ens jag för om jag ska fortsätta måste jag hämta elkabeln ty macens* batteri håller på att somna.
* Oerhört fult men om jag säger något annat än ”datorn” så säger jag ju macen.