Jösses! Jag har ju försummat min basketmission in life genom att inte en enda gång ha berättat om basketlaget Harlem Globetrotters! Ni kanske känner igen dem om jag visar en bild?
Inte det? Okej så här då?
Laget bildades 1927, när en amerikansk basket-proffsliga hade varit igång under ett par år i USA. Men den här proffsligan hade en amerikansk specialregel eftersom det här ju skedde i USA och man där genom åren har haft en extra konstig syn på det här med ras, religion och hyns färgton.
Afroamerikanska killar fick alltså inte spela basket i proffsligan. För de var ju inte ”vita”!
Pffffftt! fnös några av de bästa, och organiserade sig under ledning av en liten man som hette Abe Saperstein i ett lag som fick heta N.Y. Harlem Globetrotters (trots att de kom från Chicago). Namnet kom sig av att Abe tänkte att det skulle se ut som om laget hade kommit långväga och kanske till och med var ute på en turné. Judarna samlades i ett annat lag och irländarna i ett tredje; all idrott var i USA så här segregerad och det ansågs inte alls konstigt.
Från början bestod laget bara av sex spelare (se svartvita bilden ovan), medan man i ett vanligt basketlag hade tio spelare att tillgå (nuförtiden tolv). De kuskade runt (fem åt gången) i den amerikanska mellanvästern och tjänade 25 dollar per match – tillsammans. De letade fram motståndare varhelst de kunde hitta dem och ställde upp mot vem som helst. Det handlade alltså inte om en organiserad idrott med spelschema utan mer som ett kringresande cirkussällskap … som bara spelade basket. På hög nivå, ska tilläggas.
De spelade mot ett lag med skogshuggare, ett med bönder, några college-basketlag och många andra, och 1934 hade de spelat 1 007 matcher och vunnit prick 1 000 av dem. Trots att de överallt möttes av fördomar och diskriminering som innebar bl.a. att de inte fick äta på samma ställe som motståndarna och inte kunde ta in på hotell som inte hade separata rum för afroamerikaner. En gång när de spelade i Nebraska fick Harlem Globetrotters sova i häktet eftersom staden inte hade något ”svart hotell”.
Coach Saperstein behandlade dem inte särskilt väl; han tog 2/7 av alla pengar medan de andra sex fem fick varsin sjundedel och på det hela taget var det ett ganska tufft liv som man idag kan jämföra med att vara kringresande i språkregler. Men spelarna var i stort sett nöjda: de fick ju betalt för att göra det roligaste de visste.
Numera analyserar man Harlem Globetrotters intåg i basketsporten så här:
- Den ”vita basketen” var som klassisk musik, styrd av regler. Man skulle liksom passa runt bollen minst fem gånger och sedan skulle någon sätta ett skott. Om man inte gjorde på det här sättet var det som om pukslagaren plötsligt skulle spela en egen kadens mitt i violinkonserten. Denna basket störde ingen och spelarna visade upp vad som förväntades av dem – inte mer.
- Harlem Globetrotters ”svarta basket” var som jazz — en improvisation. Man kunde göra fyra passningar och plötsligt rusa mot korgen och DUNKA den i korgen! Eller låtsas att gå mot korgen bara för att springa rakt igenom försvaret och passa bollen till en fri spelare som under tiden hade smugit sig in under korgen. Egna initiativ premierades och sådant som publiken gillade var extra berömvärt.
Det här spexandet och bolltrolleriet på planen började när Harlem Globetrotters hade säkrat segern och ledde med till exempel 20 poäng. Då passade de på att göra lite ovanliga saker som att passa bollen bakom ryggen, finta pass genom att lägga bollen på sin egen nacke, dribbla i cirklar runt motståndarna och humpa iväg bollen till synes på måfå mot korgen och på så sätt göra spektakulära poäng. Men de slutade aldrig att spela basket – Bill Cosby har förklarat det som ”när bollen efter ett roligt anfall till slut gick i korgen var det som the punch line of a joke”.
(Musiken som hörs är lagets trademark: ”Sweet Georgia Brown”.)
I början av 1940-talet uppskattades Harlem Globetrotters på ett mer värdigt sätt: de fick möta proffslag i uppvisningsmatcher på utsålda arenor. Och vann. Och vann. Och vann.
Åren gick och Harlem Globetrotters fortsatte att imponera: 1948 spelade de mot NBA:s (och världens) bästa lag Minneapolis Lakers på fullt allvar utan skoj och trams. Globetrotters vann med två poäng på ett skott som sattes i sista tiondelens sekund. (Vaselin på linsen och stående ovationer.)
Runt 1950 kom man i NBA (National Basketball Association) på att man kanske skulle kunna krydda sina lag med i alla fall ett par afroamerikanska spelare, så några av Harlem Globetrotters bästa draftades till proffslagen. Nat Sweetwater Clifton blev den första – som av coach Abe lurades på en rejäl del av övergångspengarna. (Om man ska vara riktigt nogräknad är han den andre – den förste var Harold Hunter [som dog så sent som i april 2013], men han kickades på försäsongen och spelade aldrig någon NBA-match.)
På 1950-talet utvecklades ”The Trotters” till ett fullfjädrat showgäng – basket-entertainers. De turnerade i hela världen och spelade mot alla tänkbara och otänkbara lag. Och planer. De spelade
- ute på åkrar
- på av lösa brädor hoplappade dansgolv som hade placerats ovanpå öltunnor
- i en tömd simbassäng
- i en tjurfäktningsarena
- i regn, storm och snöoväder.
I slutet av 50-talet var Harlem Globetrotters så populära att laget egentligen bestod av fyra lag som turnerade samtidigt. Och som spelade fler matcher än hela NBA. Men grundaren och coachen Abe Saperstein fick alltmer kritik för att han var snål, orättvis, okunnig vad gäller spelet och jag vet inte allt. Gav upp gjorde han däremot inte förrän han dog knall och fall 1966 – och laget släpptes ut på grönbete med showandet. Domarna involverades, vissa spelare lirade med mikrofoner så att man kunde höra vad de sade och mången ung pojke i USA tränade basket med ett enda mål: att få bli invald i Harlem Globetrotters.
Under medborgarrättsrörelsen på 1960-talet fick Harlem Globetrotters dock kritik av de politiskt medvetna för att de var ”larviga” med sina skämt och lät sig skrattas åt och för att de ”förlöjligade afroamerikaner” samt ”ställde upp på den vite mannens åsikter om vad som var roligt”. Numera skrattar man åt detta eftersom de spelarna alls inte uppoffrade sig: de fick bra betalt, de fick de fem blekfisarna i motståndarlaget att se ytterst fåniga och inkompetenta ut och de fick miljoner människor att skratta och titta på basket – fastän de kanske inte ens var intresserade av sport.
Motståndarlagen, ja. Det är alltså basketspelare som turnerar med Harlem Globetrotters och vars enda uppgift är att vara ”the straight guy” som visserligen lirar … men som kommer att luras till misstag. Och så är det fortfarande. Ofta ser man dock till att matcherna vad gäller poängställningen är relativt jämna – om någon till äventyrs skulle komma på tanken att kolla på poängtavlan.
År 1970 fick Globetrotters en egen tecknad serie som visades på tv och gjorde spelarna till superduperstjärnor i klass med Stålmannen, men precis som i alla amerikanska filmer följer ju uppgång och segeryra av en period när det inte går så bra. Några vita spelare (ja, fortfarande är det tydligen viktigt att påpeka hudfärgen) har valts in i laget, 1985 valdes första kvinnan in och de åker fortfarande omkring i hela världen och roar publiksamlingar i mastodontstorlek. Jag var själv på en match i Malmö 1988 och höll på att dels skratta mig fördärvad, dels trilla av stolen av hur väl de spelade.
Och så har det fortsatt – de fortsätter att vinna mot de bästa collegespelarna och fortfarande värvas spelare som man skulle kunna tänka sig borde platsa i NBA – men som kanske bara är fel spelartyp.
Fotnot
NBA är alltså männens proffsliga; sedan 1997 finns WNBA för kvinnorna. (Innan dess fick duktiga baskettjejer åka till Europa [Sverige!] för att bli proffs. Det var tider det.)
Häromdagen spreds ett förfärligt klipp av en basketspelare som (helt emot reglerna) hängde kvar i ringen efter en dunk … varefter hela korgen med ställning och allt rasade över honom.
Plankan (av plexiglas numera) gick sönder och basketspelaren såg ut att ha krossat näsan och blodet sprutade och då fick jag ungefär tio mejl från kompisar som tänkte ”det där måste ju Lotten se” eller ”sådär får man väl inte göra?” samt ”det var mig ett lustigert matchställ”.
Så kom Pysseliten med en förfrågan: skulle jag inte möjligtvis kunna berätta om det där laget som spelaren tillhörde? Va? Har jag inte gjort det? Iiiiih!
Såja, nu är ordningen återställd.
Fler imponerande filmklipp:
Kolla här vid 2:27 och 5:00.
Regnmatchen ses här vid 7,47.
Uschäkta men på den översta bilden ser grabbarna ut som om dom är stajlade för Ladies night. Grääsligt.
Liten undran om andelarna av inkomsterna. Fanns det åtta sjundedelar att fördela?
Nu ska jag se på filmklippen.
Förklaringen kom redan i första filmen! Det var fem spelare + cochen och inte sex spelare + cochen. Cochen spelade också och cochade. Då kan man förstå att han fick dubbelt betalt. Då funkar det med sjundedelarna.
Hihi, Agneta uti Lund — vad bra att du såg min tankevurpa! De var sex spelare, men bara fem åt gången spelade match. Och den som inte spelade fick förstås inga pengar.
Vilket för övrigt låter underligt. Åkte man verkligen iväg med blott fem spelare? Vad hände om någon skadade sig? Blev utfoulad? Trött? Eller satt den sjätte stackarn på bänken och fick bara komma in och spela om något av ovanstående skedde?
Mysko.
Flera förklaringar: de är sex som värmer upp i första filmen, men den filmen är nog så sen som från 1950-talet, när det var mer ordning och reda. (Fast nog borde de ha varit fler än sex då?)
I filmerna ser man ibland hur de spexar och har sig och det inte alls spelas basket — men det är pausunderhållningen. Som alltså Harlem Globetrotters har hand om alldeles själva.
Jag minns inte mycket, men har faktiskt sett dem på 70-talet i Idrottshuset i Örebro. Får väl utgå ifrån att det var kul.
Här kan man se dem spela kläderna av motståndarna. (Amatörvideo – inte så bra kvalitet.)
…och jag som alltid trott att HG var en reträttpost för NBA-spelare som kommit över krönet.
Hade jag ingen aaaaning om. Men jädrar vad kul!
Åh, tack för lektionen!! Hade ingen koll på historiken.
Här märks det att båsvärdinnan vet vad det handlar om. Initierat, engagerat och intressant. Har sällan gått in i en text med så magert kunnande och kommit ut ur den med så mycket nya insikter. Folk- eller allmänbildning när den är som den ska vara.
Tackar, Skogsgurra – och tacka Pysseliten som påminde mig. Vad ska jag skriva om imorrn då?
Ja, tvärtom, Lars W! När man har kommit över krönet som NBA-spelare har man alldeles för ont i knäna och alltför mycket pengar för att idas kuska världen runt med The Trotters.
Det finns några spelare som är kortkorta — t.ex. han som kallas ”Too Tall” och är 157 cm. Han hade inte platsat i ett NBA-lag även om han hade dribblat ihjäl sina motståndare. Och så finns det ju en som kallas ”Tiny” som är 232 cm och alldeles för vek för att spela med belgian blue-lirarna i NBA.
Jag har alltid önskat att få se dem på riktigt någon gång, men gu’ vet när det ska bli tillfälle som passar.
Och jag undrar sååå när det kan ha varit som ett program om och med dem visades på teve. Jag vet inte om jag var liten eller bara väldigt ung (dvs. om jag var typ sju eller typ tio) men jag minns det än, för det var då jag lärde mig inte bara vilka Harlem Globetrotters var, utan också vad Harlem, i sig, var (jag måtte ha frågat föräldrarna). Och hela familjen skrattade så tårarna rann.
Har heller aldrig hört talas om dem (jo, namnet låter vagt bekant), men kul att veta nu. Så de bidrog med humor, briljans och showmanship till basketen? Rena livsverket!
Herr Ehrenmark har skrivit om Abe Saperstein nånstans …
Mycket intressant. Sparar filmerna till kvällen.
Sedan undrar man ju varför den stackars killen längst till höger på första bilden måste klia sig i baken just då.
och
Eftersom TOHGT:s aldrig förekommer på bild utan att en boll är närvarande (se de övriga bilderna) så har killen längst till höger gömt bollen på lämpligt ställe och måste hålla den kvar på plats med vänsterhanden.
Ah, yes of course! Men han ser lite olycklig ut.
Vem fan skulle inte vara det!?
Väldigt off topic: Slögooglade just mig själv, dvs ”och”, för att se vad som hände.
Hamnade på Wictionary där detta svenska ord också förklarades efter bl a engelska och skotska,, och inte visste hur invecklat bruket av det egentligen är!
Se bara:
1.
Swedish[edit]
Etymology[edit]
From Old Norse ok, unstressed variant of Proto-Germanic *auk (“also”). Cognate with Norwegian and Danish og and with German auch.
Pronunciation[edit]
* IPA(key): /ɔ(kː)/
*
audio
Conjunction[edit]
och
1. and; used to connect two homogeneous (similar) words or phrases
Jag gillar hundar och katter.
I like dogs and cats.
2. and; used to denote the last item of a list
äpplen, apelsiner och päron
3. (mathematics) and, plus
Två och tre är fem.
Two and three is five.
4. used to connect two finite verbs to denote that the two actions are performed at the same time
Jag sitter och läser.
I’m sitting reading.
5. used to connect two finite verbs to denote that the first is done in order to be able to do the second
Ska vi gå och bada?
Should we go swimming?
6. (poetic) Introduces a main clause which somehow is bound to a previous clause
Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.
And there was evening and there was morning, the second day.
Related terms[edit]
* ock
Apropå Wikipedia, gissa vem som fortfarande är en känd människa som bär kubb.
Bra idé! Jag slögooglade också mig (själv). Det är mycket intressant som kommer fram:
MiG, now Mikoyan, a Russian aircraft corporation, formerly the Mikoyan-Gurevich Design Bureau
Metal inert gas welding or MIG welding, a type of welding using an electric arc and a shielding gas
MIG, Inc., formerly Minnesota IMPLAN Group, Inc., an economic software and data company.
Marfin Investment Group
Main Industrial Groupings classification in trade statistics
Mig Ayesa, an Australian singer-songwriter.
Macquarie Infrastructure Group
Mortgage Indemnity Guarantee
MEMS Industry Group, a not-for-profit trade association advancing MEMS across global markets
Mikoyan MiG-29, one of many MiG series Soviet/Russian aircraft
Mig 29 Soviet Fighter, 1989 game by Codemasters
MiG-29 Fulcrum (1990 video game), 1990 combat flight simulation by Domark
MiG-29 Fulcrum (video game), 1998 combat flight simulation by Novalogic
Mig33 mobile social networking
Luton Town MIGs, an English football firm following the side Luton Town F.C.
Minimal Intrusion Grid, a minimal grid system
Managed intensive grazing, a method of farm management
Metal in Gap (MIG) (see Hard disk drive)
Mach Interface Generator
Monokine Induced by Gamma interferon pr CXCL9 (see CXCL9)
The IATA code for Mianyang Nanjiao Airport
Jag har precis översatt en bit om MIG-lödning!
Inte lödning? Svetsning brukar det handla om. Lödning kräver sällan skyddsgas.
SG 13.34: En en Lottens längsta blogginlägg under åratal.
Texten verkligen skriven baserad på kunskap, OCH kärlek till sporten.
Åh vad glad jag blir!! Jag hörde pyttelite på radio, blev intresserad och googlade, men här kom ju hela historien precis lika intressant och rolig som jag anade!
Tänk vilket unikt lag! Det enda liknande som jag kommer att tänka på är konståkning – och där ÄR det ju avdankade proffs som showar!
Skogsgurra: Det där kan du säkert bättre än jag, praktiskt. Det står ”soudage” i det franska originalet, och man använder un fil d’apport fusible, vilket jag inte får till annat än lödtråd och alltså antar att det bör kallas lödning, men jag är öppen för alla konstruktiva förslag till ändringar.
Brid
Soudage = svetsning (welding på engelska och schweissen på tyska)
Brassage = lödning (soldering på engelska och löten på tyska)
”Fil d’apport” är tråd med tillsatsmedel. Det kan vara tenn (mjuklödning), brons/mässing/silver etc (hårdlödning), en naken tråd på bobin (svetsning med skyddsgas, MIG exempelvis) eller en belagd elektrod, så kallad pinne (bågsvetsning). Därutöver förekommer punktsvetsning (utan tillsatsmaterial) och friktionssvetsning (utan tillsatsmaterial) samt – i vissa fall – kallstukning, där man utsätter materialet (nästan alltid stål) för så höga krafter att bitarna väller ihop.
Det vore väldigt olyckligt om du väljer fel uttryck i en text som ska läsas av fackmänniskor. Lite som att förväxla steka och koka i en kokbok.
Om det inte är överväldigande mycket text kan jag titta igenom den om du vill. Jag jobbar tekniskt i hela Europa och har lärt mig en del under snart femtio aktiva år.
Nu är tråden verkligen OT. Och hart när obegriplig för andra än metallurger. Kanske SG och Brid kunde kommunicera direkt, och inte via denna kanal?
Fast det gör inget, Lars W. Översättningstrubbel måste man ju säga är helt okej här i båset. Men jag kan dra er tillbaka till basketen genom att tala om att Harlem Globetrotters allra senaste tillskott på spinnsidan är en tjej som spelade i Norrköping alldeles nyssens! Fatima Maddox!
Ja, vi pratar om Fatima! Jag tror att det är en schysst tjej. Vad tror ni andra?
Cool Fatima!
Annars kan vi hurra lite. Ja, varje dag är det ju någon kändis som har födelsedag, och tydligen fyller prins Charles folkpensionär. Fast intressantare (om man är som jag) är att Surtsey i viss mening fyller femtio år i dag!
Jag tror också Fatima är en schyst tjej! 😆
Medan jag för min del tror att Fatima är en juste tjej.
För övrigt fann jag texten om skillnader på lödning och svetsning fullt läsbar och började fundera på om även varmstukning finns.
Ja, varmstukning används vid sammanfogning av räler för järnvägar. Ute på Sanna hed i Kumlatrakten står just en varmstukningsmaskin där rälerna värms elektriskt och sedan pressas ihop hydrauliskt.
Jag undrar vilken siffra Fatima har i filmsnutten. Jag måste erkänna att jag inte är riktigt säker på hennes utseende. Men schysst är hon. Jag såg inget oschysst i snutten.
Nån här som är expert på Noam Chomsky? Som lingvist, alltså?
No?
Inte jag!
Men jag hittade en artikel från Stanford, en filosofi-pedia! (Och jag som skulle lägga mig tidigt).
Jag läste lite lingvistik när jag pluggade engelska. Var det något särskilt du funderade på, och?
När jag gick på högstadiet i början av 80-talet fick vi vid några enstaka tillfällen se på film i aulan och en av de filmer som var populärast och mest efterfrågad var en om och med Harlem Globetrotters. Helt fantastiskt att se!
Jag har skickat mejl till en adress som jag hoppas går till Skogsgurra.
Noam Chomsky är svår, men avgjort intressant på en del punkter.
Jag tror att det här båset, OT eller ej, skulle vara en fantastisk resurs för att förbättra alla typer av översättningar, här finns både språklig och teknisk kompetens plus alla andra möjliga kompetenser. Tack SG för lektionen i franska, just detta med svetsning och lösning hittar man ju ofta fel i även i översättningar från engelska. För att inte sedan tala om alla ”uppsvetsade” kassaskåp man sett o film och litteratur.
Christer: Jag funderar på allt! Började fundera på språkets uppkomst etc för en evighet sedan (i samband med en C-uppsats i litteraturvetenskap), fortsatte på egen hand in i lingvistik och läste massor MEN MISSADE CHOMSKY! Hur i hela friden det nu är möjligt, han är ju en portalfigur, men jag såg honom ju mest som en politisk aktivist. Hans fel! 😉
Nu plockade jag fram mina papper och blev full i skratt när jag upptäckte att jag alldeles på egen hand kommit till samma slutsatser som Chomsky (förmågan till språk och en grundläggande grammatik är i princip medfödd) publicerade med buller och bång 1956, en spark i baken på behaviouristerna (som även jag retade mig på till vansinne 1975! Varför läste vi dem då?) Till yttermera visso drog jag, precis om han, slutsatsen att evolutionen av språket förmodligen hängde samman med utvecklingen av andra drag hos människan… Snacka om att uppfinna cykeln (eller i alla fall några ekrar och halva styret) på nytt!
Nu satt jag här miss i nassen och saknade någon sorts översikt och förklaring till begrepp som formal language (som inte betyder kanslisvenska). Inga sajter definierade begreppet ordentligt! Och så hittade jag till sist denna artikel som säger sig delvis gå emot Chomsky, men först i korthet drog hans teorier och vilka som opponerat sig (tack, välsignade människa!)
Hann aldrig fram till den välsignade människans egna teorier, men ska läsa vidare.
Vad kan man ha mesost till? Förutom att lägga på mackor, då. Har nån nåt recept där det går åt mycket mesost?
En variant på kyrkoherdens fläskkotletter är att smula ner ganska mycket mesost i grädde och blanda i så mycket wasabi som man tycker sig tåla och använda i stället för det vanliga mesigare (ursäkta) ost/grädde/senapstäcket.
Det blir en ganska intressant smak. Skär ut kotletterna först och se till att de har fått ordentligt med måttlig värme innan du gratinerar.
Knastrigt sega kotletter är inte roliga. De ska falla isär när man sätter gaffeln i dem.
@och: Wikipedia om formella språk http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Formella_spr%C3%A5k
Jag läste kursen ”Automata och formella språk” på min tid i Lund. Minns att humanister i bekantskapskretsen var mycket förvånade att vi teknologer läste om Chomsky.
AndersGM: Du är som hittad! Jag läste alla Wiki- och andra artiklar jag kom över, inklusie kursbeskrivning på universitetssajt,men det tog en evig tid (säkert en timme) innan jag fattade grundtanken bakom termen formella språk – och den är ju ändå ganska enkel. Det är sättet att beskriva som förvirrar. Det är ”manesiska”, vilket måste dechiffreras.
Men VAD är automata? Ingen berättar vad de(t) är, bara att man har det till dittan och dattan (HUR man har det till d&d förbigås också)..
Jag säger bara Alan Turing. Börja där.
Det var även många som missuppfattade kursmenänningen: ”vad är automata språk?”
Du och förstod dock uppenbart att det är ett substantiv i plural.
Jag får göra som SG och hänvisa till Turing.
Turingmaskiner kan ju kanske också missuppfattas av MC-entusiaster.
Har nu smällt i mig Wiki-artikel om Turing, tack! Om hans ”bombe” har med automata att göra skönjer jag en förklaring till vad det är. Men ”skönjer” är ordet! Berätta mer, AGM och SG!
Är nu arg på hur Turing behandlades. Tvingades välja mellan östrogen och fängelse 1952, därför att han var homosexuell? (Och tänkte de, när de ville ”bota” en man som längtar efter andra män, med just östrogen?)
HUR tänkte de
Det retar gallfeber på mig att jag satt och grunnade på exakt samma saker som halva (den övre halvan, anser jag) lingvistvärlden diskuterade på åttio- och nittiotalen – utan att hitta dem! Tala om taggig begåvningsprofil (hos mig, alltså). Och vart har de kommit nu, skulle jag vilja veta? Tvärvetenskap fattas tydligen fortfarande.
Jag måste maila Chomsky, som fortfarande lever. Han får ju bara flera hundra mail om dagen.
Den som till äventyrs inte läst på om Alan Turing, ska veta att Gordon Brown gav en officiell postum ursäkt 2009 efter kampanjer på nätet. Så sent som förra september benådades han för det som 1952 var ett brott.
LarsW: Alltid något. Men för sent.
Förvisso, och. Man kan också fråga sig om fler än Turing benådades postumt.
Men det står bara att ”the second reading” av benådningsärendet skeddde i september i år. Han är alltså inte officiellt benådad än?
Den lord som protesterade mot benådning, därför att han anser att man måste respektera de lagar som rådde 1952 och som Turing ”visste om”, som om man kan välja sin sexualitet, borde ha funderat över de lagar som rådde i Tyskland under nazismen och som förbjöd folk att vara judar, vilket de också ”visste om”. (Turing borde med andra ord ha slutat vara homosexuell, och judar att vara judar?)
och
Där har du ett logiskt slut som både Turing och en annan portalfigur inom den formella logiken, George Boole, skulle ha tyckt om!
Hur vi än försöker hålla oss till Basketboll så verkar det vara svårt närmast omöjligt. Vi måste nog acceptera ett (visst) urspårande i det här båset.
Aj, det missade jag. Second reading är steg två av tre i Underhuset. Sista chansen att göra tillägg eller ändringar. Trean är det som lagstiftarna har att ta ställning till efter utskottsbehandling.
Med tanke på att Turings kodbrytarbidrag under VK2 var i princip ovärdeligt och kanske bidrog till att förkorta kriget 2-4 år eftersom tyskarna inte kunde föreställa sig att Enigma gick att knäcka, så förtjänade han sannerligen ett bättre öde. (Klickar man runt på engelska Wikipedia om dessa detaljer, blir man sittandes. Ni som har lovat att göra någon som helst nytta är härmed varnade).
Hyttis och jag besökte Bletchley Park för ungefär ett år sedan. Det var mäktigt. Och personligen var det mäktigt att hitta en av Hyttis släktingar som chef för ”the Testery”. Det var den avdelningen som tog hand om soldattyskan/slangen och tolkade vad de dekrypterade texterna egentligen handlade om.
Turing hade förstås förtjänat ett bättre öde även om han varit jättekorkad och bara tillbringat livet med att gå runt och vissla, men här ser man (igen) hur fördomar och konventioner hindrar eller tar död på genier som behövs. Antingen det nu gäller homosexuella, svarta eller kvinnor.
Såg förresten ett TV-program om kodknäckarnas systeravdelning, bildknäckarna, som inte alls är lika kända och firade men som också begränsade V-raketbombningarna i södra England genom att hitta uppskjutningsramper på kontinenten. Utan dem hade London i princip förintats.
Nu kan inte heller jag hålla mig till ämnet: Bletchley Circle var utmärkt. Den gick på SVT i våras nån gång …
Ni fattar att det inte vankas något nytt inlägg förrän runt halv nio ikväll?
Schysst, då hinner jag simma först!
Bltechely Circle vra jättebra, också fantastiska stickade plagg.
Dock lite sorgligt att denna begåvade kvinna ansågs skulla vara hemma med barnen och sticka istället för att utnyttja sin fantastiska begåvning.
Måste läsa på mera om Turing.
Måste läsa på mer öht.
Skulle SG kunna göra en avstickare från det spikraka spåret i detta bås(majlis), och berätta varför röd laser anses ofarligt för ögonen, men grön vähäldans farligt?
Blev igår kväll beskjuten med grön laser när jag körde min buss i godan ro, men verkar ha klarat synen i alla fall.
Gärna något tihidigare, Lotten, så hinner jag läsa innan jag går till jobbet. MAJLIS!
Jo, feståru Ninja. Det har lite med Einstein att göra. Han och den fot-o-elektriska effekten. Han upptäckte att den var starkare för kortvågigt ljus och det berodde helt enkelt på att det var mera stuns i dom fotonerna – eller att det kom flera vågor per tidsenhet. Det var ingen som hade bestämt sig för hur det var med ljuset på den tiden; kanske var det partiklar, kanske var det ljusvågor?
Idag har man bestämt sig, det är både och.
Så det är lättare att få stuns i kortvågigt ljus än i långvågigt. Men det sa jag visst redan?
Grönt ljus ligger runt 550 så kallade nanometrar (det är jättekorta metrar) och rött ljus ligger över 700 nm. Bara det.
Men, sedan är det det där med ögats känslighet också. På den tiden vi bodde som en enda stor familj i djungeln och var beroende av att se bra i grönskan så utvecklade ögats känslighet extra starkt i det gröna området. Det röda var det inte så noga med. Hade blodet runnit ut så var det inte mycket att göra åt det. Om man seger.
Därför, tror iaf jag, är det lite läskigare att få grönt ljus i ögat än att få rött ljus i det.
Att vi ser rött ljus lite sämre än grönt kanske du har noterat vid busskörning? Jag tycker nog att rödljus verkar vara svårare att se än grönljus.
På tal om grönt och rött så ska jag ta mig till Kristinehamns Konsthall och få veta lite mera om Olle Baertling. Jag har aldrig gett honom en ärlig chans. Men nu ska en som vet allt om honom berätta och visa. Vi får se – kanske jag kan förmås ”upptäcka” honom så småningom.
Rött påverkar inte mörkerseendet lika mycket som andra färger. Det är därför så många instrumentbelysningar går i rött, har jag lärt mig.
Och mörkrumsbelysningar är röda därför att det röda ljuset har lägre energi så att det inte påverkar film och fotopapper så mycket.
Ninja-Malin! Jag lyder dig och lägger ut en blänkare vid 18-tiden!
Jahag hähälskar er hallihop.
Tack SG, då vet jag att det är mer energi i det grön ljuset och det är det som inte är bra för synen.
Tack Lotten, så lydigt, nu ska jag lähäsa det också.
Jag har sagt det i nästa bås (FOPOLL !!11!!eleventy!!111!!!!), men jag är sååååååå arg på idioter[superplus] som ”leker med” grön laser i befolkade områden, mot buss-, ambulans-, polis-, räddningstjänstfordon, mot flygplan, eller överhuvudtaget i exakt alla sammanhang utanför manickernas riktiga användningsområde.
Kortare mig: Det finns folk som är helt jävla dumma i huvudet.
Puuh.
Jag hade en laserpekare som pekade rött. Den fungerade utmärkt så länge det handlade om tjockskärmar. Då kunde man stå ett par meter bakom kvinnorna, prata och peka på skärmen utan att stressa dem.
Med plattskärmarna försvann den möjligheten. Skärmen äter på något sätt upp signalen, och det blev omöjligt att laserpeka civiliserat. Trist.
Turing, ja, vill ni läsa en mycket intressant roman som (bl a) handlar om Alan Turing, och allt möjligt annat, då ska ni läsa Cryptonomicon av Neal Stephenson.
När ni sen märker hur bra den är, då ska ni läsa allt möjligt annat av honom också, utom The Baroque Cycle, för den är bara lång och tråkig.
Alternativt, om ni blir sugna på ’codebreaking’, då skaffar ni istället The Code Book av Simon Singh…
Tack för tips!
[…] ni att det är Harlem Globetrotters som ni numera vet allt […]