Hoppa till innehåll

Månad: juli 2026

Arbetsläger i Byske 2026

– På Svinön i Byske skiner solen tydligen konstant, sa jag efter fem dagar med båtfärder bland andra öar och helt ljuvliga sandstränder och klippor samt förvånansvärt varmt havsvatten.

Men för att njuta av allt detta måste man ju ta sig norrut först.

Det ligger inte nästgårds, utan tio biltimmar bort från Sörmland.
Och så här ser E4 ut i dessa krokar.

Om man däremot åker på bakvägar, omvägar, byvägar och bivägar samt avvägar, kan det se ut så här! Mil etter miiiil!

En av alla reservvägsbaser. Inte en bil såg vi!

Nu är det nästan 50 år sedan jag var här i denna stuga för första gången. Då hade jag inga som helst planer på att måla, snickra, fixa, dona och ställa till – jag var ju blott ett barn på besök hos en kompis. Nu går jag omkring och knackar i väggarna, krafsar i plintarna, gungar på rangliga brädor och låtsas att jag vet vad som bör göras.

AHA! Den stickiga stigen ner till vattnet behöver spänger!
Jag hittade lite tryckimpregnerat trä under träbråte, under presenningar samt under korrugerad plåt. Förmodligen skrek träbitarna av glädje efter kanske 30 år i mörker. ”Äntligen får vi göra lite nytta!”
AHA! JAG VILL MÅLA!
Vi var tre som målade väggen under ungefär tre timmar, vilt grälande om musiksmak. En ville blott lyssna på Ian Dury, en annan dansbandstrams. (Det är förstås bara jag som har god musiksmak.)

För övrigt måste jag ha gått på sjön i ett annat liv. Så fort jag (kanske inte så smidigt pga. knävlarna) kliver i en båt, fylls jag av egendomlig lycka. Jag vinglar till, sätter mig ner i mitten, lyder skepparns order om knutar, snören, åror, kobbar, skär och prickar … och bara njuter.

– Kan vi parkera där?
– Ja, vi lägger till där.
– Ska jag fixa snörena?
– Ja, ta tampen och hoppa iland.
– Hoppa, hoppa, hoppsan. En knut såhär?
– Nja, bättre med en knop – sååååja.

Och plötsligt är klockan närmare midnatt och det ser ut så här på stranden där vi lade till!
Just på denna strand åt vi saltgurkbitar med smetana och varm honung på. ”Det går inte att äta utan vodka!” sa kreatören, och vi lydde förstås.

Tillbaka till stugan igen, där Lutande dasset och de omgivande byggnaderna Bodan och Undantaget håller på att tippa omkull. Det kan jag faktiskt inte fixa – men jag gav mig attan på att ordna så att dassdörren skulle kunna stängas i alla fall.

Efter en timmes bänglande såg det ut så här.

Efter tre timmars bänglande såg det ut ungefär som tre timmar tidigare … och dassdörren gick fortfarande inte att stänga. Snickar-Lotten fick ge upp och istället baka bröd.

Brödet jäste inte alls som det skulle, men såg i alla fall roligt ut när det kom ut ur ugnen.

Bagar-Lotten suckade och bestämde sig för att rensa dubblett-verktyg ur Bodan. Att ge bort saker ur andras förråd är så enkelt såååå. Men för säkerhets skull frågade jag runt litegrann med denna bild så att vi inte skulle råka ge bort ovärderliga ting.

Enligt alla förståsigpåare ska inget av detta bort – inte ens det som trasigt och utslitet. (Det blev en kompromiss till slut.)

När vädret – till allas förvåning – blev sämre, besökte vi affärer i storstäderna runtikring, irrade runt på loppisar och njöt av ortnamn som inte alls är bekanta.

Tänk ändå, om ändå fler ville bosätta sig här.
Så här ska en paltavdelning se ut! (I Eskilstuna ligger två–tre förskrämda paket under skylten ”på tillfälligt besök” och väntar på att jag ska köpa dem.)
I det närbelägna Furuögrund finns en gammal hamn, som även den håller på att tippa omkull. Men växtkraften i asfalten i hamnen är imponerande …
Och så avslutningsvis en ljuvlig minnesbild att ta fram och gråta över i november.

Nej, sommaren är inte slut. Huset hemma fylls strax av barn och barnbarn och kanske hinner jag med en resa till Lund innan september klampar in med kallare vindar och krav på rejälare skor. Alla som gillar höst, vinter och aprilväder kan glädjas åt det dryga halvåret som …

Men nej, nu går jag ju händelserna i förväg! Juli är ju inte ens slut! HURRA!

Share
23 kommentarer

Tapeter, troll, nostalgi och strömming

Det är inte lättja som håller mig från att blogga om allt som händer denna sommar (jag har för bövelen fortfarande inte rapporterat färdigt om Englandsresan i juni!) utan pur upptagenhet. Tröskeln för att öppna datorn är hög (väldigt dåligt bildspråk, för trösklars höjd och datorers öppnande har sannerligen inte mycket med varandra att göra) när dagarna bara far förbi som en racerbil på rymmen.

Jag vaknade förra måndagen, körde till Tullinge för att hjälpa Moa (den nuvarande Tjugosexåringen) & Co att tapetsera renoveringstapet i två rum som hade förtifjuttron tapeter lager på lager, varav minst fyra var strukturtapeter. När det var halvgjort åkte jag till Bandhagen och somnade ovaggad hos söstra mi. Detta upprepades i tre dagar och sedan… var allt inte alls färdigt. Min tapetserarkompanjon Ina fick slita hund med fintapeterna medan jag åkte på viloläger.

Rummet som kallas Ateljén hade tapet som gick att riva bort i större och mindre partier. Rummet hade även plastlister, plastdörrfoder och runda hörn.Grrr.
Arbetsrummet ”Kontoret” hade svarta tapeter, randiga tapeter, knottriga tapeter, blommiga tapeter och tapeter som varken hade fäst på spackling eller brutalbetong. När jag trodde att jag hade rivit färdigt och började kleta klister, skrynklade ännu ett tapetlager plötsligt bara ihop sig och ramlade av och låg som blöta skinnslamsor på golvet. Här på bilden är jag INTE på bra humör.
Här känns det lite bättre, för skinnslamsorna är bortsopade och en hel vägg har klätts med den bängliga renoveringstapeten.
En enorm fördel med att åka på arbetsläger: man får krubb! Svart frukostkaffe i plastmugg serverades – starkt kontrasterande – med en nygräddad jättecroissant!

Och så hem igen, där ett plaströr i medelåldern plötsligt krackelerade.

Ja, det måste sägas: den vackra porslinsfoten till handfatet har synnerligen effektivt dolt pungvattenlåset och det gulnade röret.

Oskar (den nuvarande Tjugoåttaåringen) har tack och lov starka armar och nypor, och med dessa samt polygrip, metallsåg (i brist på plastsåg?),Youtubevideor, akututryckning till ett byggvaruhus samt en och annan svordom – när en packning fanns vara av fel storlek – lyckades vi med detta mästerverk!

Pungvattenlås på er alla!

Så var det då dags att stoppa in Ida (den nuvarande Trettiotvååringen) och hennes familj i en bil. Barnvagn, blöjor och kläder samt pryttlar till fem personer (som alla tack och lov inte behöver blöjor … än) och kommentarer som ”men kolla, mina knän får ju plats hääär” kryddade resan till Stocka i Nordanstigs kommun.

På ett rastställe stod en mystisk bil med massa böteslappar. Vi letade efter lik, men fann inga.

Vi lånade två basketkompisars sommarhus, som till min stora besvikelse inte alls behövde tapeter, nya rör, golvslipning eller några träd fällda. Fast jag hittade i alla fall en trasig rullgardin som jag med list och mod lagade utan att fråga om lov först.

Men plötsligt gick barnvagnen sönder! Hurra! Laga laga laga! Barnbarnet M (3 år) och jag klurade och klurade.

Men nej. Ack o ve. Vi fick ge upp. Söndervridna plastbitar låter sig ju sällan lagas. Basketspelarnas hela släkt engagerades i jakten på finurliga reservdelar som i Apollo 13, grannar kom med kloka åsikter, en moster kom med tröstande sockerkaka – men vagnen är oåterkalleligen trasig.

Nu en varm rekommendation till alla barnfamiljer på resa i Hudiksvallstrakten! Besök Trolska skogen! Jag ska inte skriva mer – kolla på länken om ni är intresserade. Men några bilder!

Inne på dass hängde gamla koppar i taket!
Inne i ett litet hus fick barnen leka som på 1970-talet!
Rutiga rutan och ett troll!
Avslutning på kantareller!

Och så en fantastisk upplevelse i Harmånger: ett nostalgimuseum inrättat av två polare på 1980-talet!

Allt i denna avdelning kommer från en Icahandlare som lade ner och gav bort allt han hade. Han fick de två polarna att skriva på ett kontrakt där de lovar att inte sälja köpmansdisken till någon. ”Om han visste att vi har satt upp Konsumskylten bland hanses grejer hade han vänt sig i sin grav.”
Jag hade kunnat ge mitt vänstra knä för att få gå in och klämma och känna på allt!
”Ramlösa är alkoholfri” … för Ramlösa är inte öl – eller öl är inte alkoholfri?

Nu har jag sammanstrålat med kompisarna Eva & Kicki, och vi ska sova en natt i Stocka före resan norrut mot Byske. Nyss var vi på restaurang Måsen och krubbade (inte krängde) stekt strömming fastän köket egentligen hade stängt!

– Inga problem – det fixar vi! sa servitrisen glatt.
Stocka med utsikt mot Rönnskär. (Den där lilla dungen till vänster såg spännande ut och ”skogen borde ju leda hem till huset” sa vi.)
Som yra höns pratade vi om väderstreck, laddade ner Naturkartan och sneglade ner på våra Birkenstocksandaler. Men jodå, en stig gick ju så fint från hamnen hela vägen hem. Vi började gå.
Efter bara 100 meter hittade vi en spännande båt! Vi fortsatte att gå.

Vi gick och gick. Nu borde vi ha snubblat omkull, tappat sandalerna, hittat liket som hänger ihop med den mystiska bilens böteslappar och gått vilse så att närmaste orienteringsklubb hade fått rycka in och leta. Då hade den här skogspromenadshistorien varit något att läsa om.

Men inte då. Vi bara gick och gick hela vägen hem till huset. Ack.

Share
18 kommentarer