Hoppa till innehåll

Oplanerade övernattningar

Jag kan inte skryta med att yrvaket sätta mig upp i sängen och titta på en för mig obekant människa – och kan inte riktigt heller känna att det är en erfarenhet jag saknar. (Alltså, jag saknar ju erfarenheten, men sörjer inte detta faktum.)

Däremot har jag vaknat yr av förvåning eftersom jag ju somnade trots att jag inte hade

  • tänkt sova just där
  • borstat tänderna
  • betalat för mig
  • fått en bekväm kudde.

En gång slog jag runt på ett 50-årskalas långt ute på Lidingö. Att ta sig från därifrån till Centralen för att hinna med sista tåget till Eskilstuna är lika komplicerat som att åka Skövde–Umeå med tåg, varför jag plötsligt insåg att jag skulle bli tvungen att sova över i en städskrubb.

– Schäkta, felåt, sa jag till värdinnan. Jag har missat tåget hem. Har du ett liggunderlag eller nåt …?
– Lotten, Lotten, Lotten! Party all night är vad som gäller! Ta du vår dubbelsäng och sov så gott du kan och så länge du vill! Nu ska vi ha hjulningstävling i vardagsrummet!

Fräsch som en liten nyponros vaknade jag åtta timmar senare av morgonsolen i en king size-säng – och hittade värdinnan i badkaret och hennes man i en solstol på balkongen.

Lillasyster Orangeluvan är lite mer äventyrlig; hon har sovit på marken utanför en flygplats i Frankrike. Min djefla man har pga. sitt orienteringsintresse och stora sömnbehov sovit precis överallt, liksom min pappa som kan somna stående om han bara först får ta av sig glasögonen.

En gång när pappa jobbade på Kemikum i Lund, blev han plötsligt (som vanligt) sömnig. Han tog av sig glasögonen och lade sig under skrivbordet för att sova ett par minuter.

Zzzzzzzz.

Sex timmar senare vaknade han, sträckte på sig, tog på sig glasögonen och gick ut i korridoren och skrämde där livet ur en väktare. När han hade lugnat väktaren och tog sig ut i den ljumma kvällsluften via huvudentrén, sattes larmet igång och pappa fick sedan skämmas och förklara sig för olika instanser.

Men min absolut mest oplanerade övernattning var under ett basketmaraton i Överkalix runt 1980. Vi spelade i 24 timmar i sträck och tillbringade inte precis tiden på avbytarbänken på just avbytarbänken; jag somnade strax bakom kortlinjen med huvudet på ett par skor i stl 47.

Jättemjuka ju. (Basketkännare med faktafeeling suckar dock: det här är inte en basketsko av modell 1980.)
Share
Publicerat iBloggen

43 kommentarer

  1. Ingela

    Den där första varianten av uppvaknande saknar jag också erfarenhet av. Än så länge.

    Men sova kan jag. I ungdomens tågluffardagar gick det utmärkt att somna i väntsalar och diverse andra ställen med sovsäcksrullen längst ner på ryggsäcken under huvudet. (Det är en helt annan sak att jag troligtvis skulle få stora skälvan om någon av mina ungdomar fick för sej något sådant.)

    Jag har sovit i bilar och båtar. Såväl Peugeot 404 som McCulloch 6 hk och Evinrude 9½ hk har ett utomordentligt trevligt och sövande motorljud. Nästan bäst har jag sovit på botten av träbåten med ett liggunderlag under och pappas galonjacka över.

    Jag sover fortfarande som en stock så fort jag klivit på och satt mej tillrätta i en buss eller på ett tåg. Numera beror det kanske på att det ständigt finns en sömnskuld som passar bra att betala av lite på när man åker allmänna färdmedel. Hittills har jag vaknat när fordonet stannat vid slutdestinationen. Men det har blivit väldigt bråttom att komma av vid ett par tillfällen.

    Mina oplanerade övernattningar, alltså sova över till nästa morgon, har berott på att de allmänna färdmedlen inte gått som jag trott när jag gav mej iväg hemifrån. För det mesta är det ringbils-systemet som inte fungerat, eller som jag har missat. Alltså att många bussturer här i trakten är ersatta med taxi som man ringer dagen innan man ska åka. Det har hittills löst sig eftersom jag har placerat ut tre av mina barn i länets tre städer. Man kan således sova över på en soffa till nästa dag. Lite opraktiskt om det är arbetsdag påföljande dag förstås. Och nu har dottern i den minsta staden flyttat 12 mil söderut till en by med två bebodda hus. Så dit går det antagligen ingen ringbil ens.

    Nä, man får skärpa sej och ha koll på kommunikationerna. Eller stanna hemma. Och drömma vidare om den där oplanerade övernattningen med romantiska inslag där den lilla hopfällbara tandborsten i väskan äntligen kommer till användning.

  2. Jag hade inga problem med att sova i båten de år jag hade den, men jag var också lättväckt. Minsta ändring i båtens rörelser eller riggens ljud fick omedelbart upp mig på däck. Hade vinden friskat i eller rent av kantrat? Eller ankaret släppt och vi draggade?

    Blir man annars fast på en flygplats över natt, kan man ju alltid göra en musikvideo på All Night Long, med Moonwalking och allt (Hennes val av deodorant är lite kul). Kan Lotten göra något liknande från Centralen, månne?

  3. Orangeluvan

    Hallå, var det inte då han slog huvudet i skrivbordet och kom ut ur larmade lokalen med blodet strömmande från skallen? Om inte, kan vi inte säga att det var så?

  4. Orangeluvan

    Det var jättesvårt att ligga bekvämt i skogsdungen i Beauvais, eftersom jag var i åttonde månaden.

  5. Ja just det – det är klart att min syster sov utanför en flygplats i åttonde månaden.

    Nej, pappa slog huvudet en gång när han klev ur bilen och sedan (med blodet forsande) gick in på Kemikum – och mötte en blodsvag kvinna som svimmade.

  6. Örjan

    Annorlunda övernattning slutet 60-talet.
    Blev avsläppt i utkanterna av Waterloo sen kvällstid. Hittade plats att breda ut min sovsäck på och somnade.
    På mogonen såg jag sömnsovsäckens underlag.
    Nästa liftarresa- då hade jag ficklampa med mig.

  7. Plötsliga oväntade oavsiktliga övernattningar har jag förstås varit med om som ung (på soffor, luftmadrasser, liggunderlag, lösa soffdynor och sådant) men numera är de något jag verkligen undviker. När man dels äter mediciner som måste tas varje dag, och dels bär kontaktlinser, så blir det inget bra alls att stupa någonstans utan att ha tillbehören med sig … jag försätter mig inte i de situationerna (om det alls går att undvika, alltså — man vet ju aldrig).

  8. En gång somnade jag faktiskt i en soffa som stod i ett rum intill ett annat rum, där det var fest. Festen var så oerhört trist att jag bara gick därifrån och in till sovsoffan. Snark, så somnade jag på två sekunder och sov i en hel kvart eller så – tills de trista festprissarna kom och väckte mig med orden:

    – Kom! Vi har jättekul!

    (Jag minns inte vad som hände sedan! Kanske hade vi rentav kul?)

  9. Sidospår på tal om soffor: Undrar om det ligger nåt genetiskt i det där med att somna vid teven. Jag gör det i princip aldrig. Min andra hälft gör det både nu och då, så att säga — inte varje kväll, nej, men ofta. Detta alltså en timme eller två efter att vi har ätit kvällsmat (vilket vi brukar göra vid åttatiden). Spelar ingen roll om vi tittar på sista avsnittet i nån serie vi har jättegillat, han kan slumra till ändå. Medan jag enbart har blivit sömnig vid teven några gånger i hela mitt liv, och då i samband med hög feber.

    (Ja, vi hänger ofta några timmar vid teven på kvällen; det går så bra nuförtiden när det finns en massa playtjänster så att man alltid har något att titta på. En delanledning är att Gandhi kräfver att få springa på soffryggen, på oss, på bordet, på golvet, på oss, på bordet, på soffryggen … och kli kli kli.)

  10. Min mamma somnar alltid vid tv:n – jag säger som Annika: bara om jag är sjuk.

    Jag skulle hemskt gärna titta på tv, om jag bara kunde fatta hur man sätter på den.

  11. Ingela

    Jag, som kan sova på grusgången om det kniper, sover aldrig framför TV:n.

  12. En oplanerad övernattning som var alldeles förtjusande obesvärlig:

    Jag var ute och rullade hatt på den årliga herrmiddagen. Kom vid ettiden på natten på att jag ju skulle ha åkt hem. Gick helt sonika in på det närmaste hotellet (som nu är rivet och ersatt av ett annat fult åbäke mittemot Centralen) och sa:

    – Ett rum, en natt.
    – Jaha, vi har bara ett kvar och det är ganska litet.
    – Då tar jag det.

    Att det var litet och dyrt spelade just då ingen roll. Värre kändes det dagen efter. Men jag åt jähättemycket frukost.

  13. Brid

    Jag sover bäst i bil (på passagerarplats). Irriterande bra även på föreläsningar. Men någon brukar väcka mig innan det blir natt.

  14. Magnus A.

    Lars Ekborgs rollfigur i Hasse och Tages Svenska bilder (1964) presenterar sig om morgonen:
    – Björkman.

  15. och

    På det numera rivna hotellet, Lotten, var jag en kort tid anställd i frukostmatsalen. (Eftersom jag behövde pengar och också älskar hotellfrukostar). Ledningen blev själaglad(a) över att få in en vuxen människa i gänget och ville puffa mig uppåt i graderna, men jag lämnade etablissemanget efter ett tag. Mina tydligaste minnen är det stora kylrummet med massor av frukostgrejor som skinka och ost och så – ah! – och den handikappade killen som kom in varje morgon och låtsades att han bodde på hotellet och fick en trevlig start på dagen. Ingen hade hjärta att kolla honom!

    Vad gäller sömn ligger jag i bottenligan, jag avundas verkligen dig och din familj. Mina söner kunde somna i varsin flaggstång – eller om det var riktigt illa i samma – medan jag har fibro och är fussy som tusan och det kan inte vara si och inte så… När man känner sig som en superhjälte! Det går inte ihop.

  16. och

    “I” en flaggstång…? Kan någon föreslå en bättre preposition?

  17. Hm, proposition beror väl på ställning — det blir ju vid eller mot för den som står lutad.

    Jag erinrar mig plötsligt en ridlärare jag kände ett tag, som var en sådan där som kunde somna var och hur som helst. Jag såg resultatet med egna ögon den gången hon stod snett bakom föraren i en traktorhytt och lutade sig mot hörnstolpen (ja, vad det nu kan heta i en traktor som bara har några stolpar som håller upp taket och inga glasrutor eller sånt fint), och sov djupt medan traktorn rullade fram över jähätteojämn mark.

    Vi kanske ska ha en bild på en traktor av lämplig typ … såja, nåt sånt, ja.

  18. Ninja i Klockrike

    Jag får migrän och malaria när jag hör radiosporten säga att de svarta spelarna i NFL som knäböjer ‘knäar’!
    Ge oss vårt modersmål tillbaka.

  19. Nämen vad roligt, jag tittar in igen och råkar se i början på min egen kommentar, att jag har “skrivit” proposition i stället för preposition. Härmed varde bevisat att stavningsfuriren inte är bekant med grundläggande grammatiska begrepp (den känner för övrigt inte heller till ordböjningen “grammatiska”).

    Ninja, den där hade jag klarat mig undan, men nu kliar det något alldeles groteskt i ögona. Brrr.

  20. Ninja: Jag håller med, men efter ett antal år med det gänget är jag på det klara med att de föredrar korta ord och gärna tar till snabba översättningar. Det kan faktiskt handla om sekunder när ett telegram dyker upp på skärmen. Ingen överläggning med språkvårdare här, inte. (Dessa är dessutom lediga på helger och kvällar när Radiosporten har sina sändningar).

    Paradexemplet i sportvärlden är annars “Holland” i stället för det korrekta “Nederländerna”, något som de flesta TV-bolag använder i sina skyltar eftersom de flesta tittare kan det första ordet som dessutom just är kortare, men till skillnad från det andra inte behöver en lokal översättning.

  21. “snabba och inte alltid så genomtänkta översättningar”, förstås.

  22. och

    Annika: Fast jag har en känsla av att sovandet liksom ska ske ovanpå flaggstången… Men det är svårt att se för sig, det är det.

    Ninja: Då kanske du delar den malaria jag fick idag när jag läste en krönika i Metro skriven av en arg tjej som är trött på “spiritualitet”, och då menar hon fejkkurser om andlighet och högre dimensioner hållna av självutnämnda gubbgurus som bara vill få ett ligg med sina jättetrötta och stressade kvinnliga elever.

  23. och

    PS. Skolor i USA har försökt förbjuda sina elever att knäböja i sportsammanhang när de hör The Anthem (annars jäklar blir det bestraffning), men det visar sig att de har de inte laglig rätt till! Man får göra som man vill när nationalsången exekveras, det är lagskyddat. F ö är det engelska uttrycket “take a knee” nytt för mig, jag trodde att det alltid hette “kneel”.

  24. Ninja i Klockrike

    Take a knee är häkta hamerikanska, på engelska heter det mycket riktigt kneel.

    Nu var det fredag, det var lunchekot, och jag köper inte att en journalist inte känner i ryggmärgen att knäa är nåt helt annat än att knäböja.
    Att det skulle bero på stress vidgår jag icke, slöhet och obildning är snarare vad det är frågan om.
    Jobbar man med ord, och det gör även sportjournalister, särskilt i radion, så får man läsa och anstränga sig så man får en känsla för språket man exekverar.

  25. Ninja i Klockrike

    Undrar vad Magdalena Ribbing skulle sagt om knäa?

  26. Obildade journalister finns det gott om. Det räcker med att glutta på Våra Största Kvällstidningars förstasidor på nätet för att konstatera detta.

    Annars bibringades jag uppgiften att det var Radiosporten, när det tydligen var Ekot som knäade. Det är två olika redaktioner som iofs samarbetar, men ändå. Det gäller att vara korrekt, inte bara i nyhetsrapporteringen.

  27. Ninja i Klockrike

    Den unge mannen uppgavs vara från radiosporten.

  28. Oh dear, jag gillade Magdalena Ribbing skarpt. Jätterolig var hon ju. Huuu. Efter ett fall? Näe, fy bibblan.

  29. Ninja i Klockrike

    Nånstqans stod det att hon skulle ha vänninor på lunch, och att hon avled efter en fallolycka i samband med förberedelserna.
    Man kan inte låta bli att undra hur i hela himlen det gick till?

  30. Agneta uti Lund

    Sorgligt värre med Magdalena Ribbing. Men jag tror att Lotten fått fel vokal i uttrycket ovan som borde vara “fy bubblan”.

  31. gurra borta

    Oplanerad är mitt mellannamn. Något Camargue blev det inte. Vulkanisk aktivitet l Auv
    ergne ändrade planerna tillbaka till Paris där vi utan problem fick ett rum på vanliga sekrutthotellet. Det är så dåligt att bara Pörtebor står ut med det. Tre oplanerade dagar där höjdpunkten var Sevre. Fast tvärtom.om man säger.
    Vi drar sakta norrut och om planerna håller (knappast troligt) så blir det Pörtet igen till veckan.

  32. Ha! (Från och med nu heter det ”fy bibblan” när nån som skriver böcker dör.)

    Jag vill verkligen bo på sekrutthotellet nån dag.

  33. och

    Ja, tråkigt med Ribbing! Som oftast tyckte kloka saker – utom när hon fullkomligt svämmade över av idoldyrkan inför Bob Dylan och tyckte att SÅÅÅÅÅ begåvade människor måste få göra som de vill… pyttsan! (Fallolycka…? Trillade hon från en stege?)

    Min enda kontakt med henne ligger så där hundra år tillbaka i tiden, när hon ringde till min sambo och mig på landet, därför att sambon hade skrivit en skrift om närproduktion och jag en bilaga till den (som sammanfattade hela klabbet och, till sambons blandade känslor, var den journalister läste). I alla fall tror jag det var det saken gällde. Hursomhelst var hon mycket hövlig och måttfull och väluppfostrad.

  34. Jag undrar, jag, om det är så säkert att det rörde sig om just en “fallolycka”. Jag tänker att fallet kan ha varit verkan och inte orsak. En massiv stroke eller hjärtinfarkt stupar man av, och dör snart efteråt.

    Nå, hur som helst, adjö, Magdalena Ribbing. Jag kanske inte instämde i allt, alltid, men det var liksom roligt att hon fanns.

  35. OT: En upplevelse som jag tror att Lotten har framför sig, förr eller senare. Singalong:
    SJ, SJ gamle vän. Varför har du inte gjort detta än?

  36. Det där tåget som LarsW länkar till har då aldrig hört talas om lövhalka.

  37. Agneta uti Lund

    Jag har också funderat på fallet. Vet ju inte hur bostaden ser ut. Tänkte att den kanske är i två etage och att hon snubblade och föll handlöst i trappan.

  38. Ninja i Klockrike

    Man får hoppas att Magdalena Ribbings familj inte läser Lottens blogg. I alla fall inte just idag.

  39. Örjan: Jag tänker oosökt på Bondens Marknad. Tvärs över från Skrapan, vid Medis för den som inte hittar.

  40. och

    Det var ett fall från en trappstege. Väldigt olyckligt, hon måste ha slagit huvudet i någonting. Det enda positiva man kan säga är väl att det måste ha gått förhållandevis fort. Men trist – och det verkar som om alla tyckte om henne.

  41. och

    Skrev in min websiteadress fel. Sorry.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.