Nu när vi i ett helt år har funderat på hur det gick till när Dylan faktiskt fick litteraturpriset och inte kommit en millimeter närmare ett svar, är det dags att klura på vem det blir 2017. Det offentliggörs kl 13, och till dess spekulerar jag gärna. Ponera att de är så oense i gruppen att de helt enkelt säger:
– Okej, nu fick Sara Danius och Peter Englund bestämma Dylan i fjol. Nu vill vi andra få vår vilja igenom!
Banne mig – jag tror att Akademien har bestämt sig för att välja en estradör. Det blir alltså en som är
- tillräckligt frisk för en resa hit (Jeanette Winterson)
- påklädd i offentliga sammanhang (Ursula Le Guin)
- kan prata (Anne Carson)
- har ett coolt namn (Ngugi wa Thiong’o)
- någorlunda översatt (Jamaica Kincaid)
- glad då och då på de bilder som finns (Amos Oz).
Som ni ser, är mina kriterier inte framtagna som en motpol till Dylan. Men det blir någon som inte lider av social fobi. Och som svarar på tilltal. Och har gett ut böcker.
Fast egentligen är jag övertygad om att det blir Joyce Carol Oates, trots att hon är amerikan.
Kl 13:00, pling pling, kommer snart Danius ut i läppstift (det hade Sture Allén aldrig). Där har jag ju stått och tryckt. Ryckte i handtaget gjorde jag också. När det väljer in mig, ska j… NUUUU! Knytblus!
– … engelske författaren Kazuo Ishiguro … känslomässig guru – skenbara hemhörighet i världen …
Hm. Det är helt tyst i Börssalen. Men! Det är ju han med Återstoden av dagen! Ett fantastiskt intervjuobjekt säger de! Jag sa ju det: en estradör!
”En blandning mellan Jane Austen och Kafka!” säger Danius. Hur fick hon till det? Född i Nagasaki, numera britt, och – säger kommentatorerna – det här är en signal till Brexitanhängarna i Storbritannien.
The Nobel Prize in Literature for 2017 is awarded to Kazuo Ishiguro”who, in novels of great emotional force, has uncovered the abyss beneath our illusory sense of connection with the world”.
(Det är inte alldeles lätt att hitta den svenska motiveringen!)
Ah, nu:
”Nobelpriset i litteratur 2017 tilldelas den engelske författaren Kazuo Ishiguro, som i romaner med stark känslomässig verkan har blottat avgrunden under vår skenbara hemhörighet i världen.”
Så … vi har en avgrund under hemhörigheten – som inte finns – i världen? Och mig veterligen är han inte engelsman, utan britt. (Till 1707 sa man England, sedan dess heter det Storbritannien.)
Nu får vi lära oss att det gäller att haffa nobelpristagarna snabbt, för efter ett par, tre dagar har de fattat att de är livegna och då stängs dörren. Den 17 november måste de skicka in manuset till Den Stora Föreläsningen.
Här finns en intressant (och kritisk) artikel om Ishiguro, skriven av vår favorit Le Guin.
Direkt övertygad är jag väl inte, men jag tror också på Oates.
Annars är väl detta en ledtråd till ett evigt tips.
David Grossman då? Fast han är karl. Klarar alla Lottenkriterier utom möjligen det coola namnet.
Mina kandidater är Alfred Vestlund och Gunnar Englund.
Alfred har väntat längre än mig (ja, mig) så jag är generös och låter honom få det i år.
JCO är ju lite för välkänd och populär. Dessutom uppfylldes ju könskvoten när Selma fick priset. Så JCO kommer nog inte ifråga.
Pristagaren –en person– måste vara vid liv. Där rök Lennon/McCartney.
Jag blir glad om det blir någon utanför Europa och Nordamerika.
Jag blir jätteglad om det blir Ursula K LeGuin.
Som gammal SF-nörd skulle jag också bli jätteglad om det det blir Ursan, men SF är nog en förkortning som Akademien inte känner till. Inte är det rumsrent överallt heller.
Nu drar det ihop sig. Håll ett öga på Ne.se. De brukar vara snabba med att uppdateras.
Äntligen! Avgrunden i vår skenbara verklighet.
Jodå, NE har uppdaterat:
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kazuo-ishiguro
Har just bloggat – såg Danius på bioskärm på Stadsbiblioteket.
??? Ishiguro? Obildad som jag är, fick jag gå till Wikipedia, och allas ansikten här var som fågelholkar. Även hos personalen!
Någon i båset som vet vem han är, och nu blev sprudlande glad?
Hm … lite, lite sejf, va?
Men har man skrivit The remains of the day så kan man ju onekligen skriva.
Som de nyss nämnde på radio var den utomordentliga Le Guin inte alldeles nöjd men honom när han gav ut Buried giant, för att han yttrade sig så där avfärdande om genrelitteratur som många ickegenreförfattare gör när de besöker ”slummen”. Liksom. Här finns hennes inlägg.
Ja, just, och, för mig är han hur välkänd som helst och jag har läst flera böcker av honom.
Återstoden av dagen blev ju våldsamt känd i och med den strålande filmatiseringen med Anthony Hopkins och Emma Thompson.
Annika: Så han är lite av en knufsepufs, alltså? Så där som person?
Jag kunde ju ha svarat på själva frågan också … njaä, sprudlande glad vet ja’nte. Bra författare, men sååå bra? Hm. Nja.
(Korspost … )
Jag vet egentligen inte. Jag har ingen uppfattning om hans personlighet.
Men nog blir det fånigt om man skriver en bok med uppenbara fantasyinslag och sedan uttrycker det som att man är rädd att läsarna ska tro att man har skrivit … en bok med fantasyinlsag. (Jag vill ha en stoooor kaka, och jag vill sluka den och jag vill ha den kvaaaaar!)
”Så … vi har en avgrund under hemhörigheten – som inte finns – i världen?”
Bra parerat, Lotten. Floskler, floskler!
Vi råkade befinna oss på bibblan klockan 13.00. Radion stod på och vilken stämning! Olidlig spänning bland alla boksynta människor. ”Det var då inte nåt vidare engelskt namn”, sa en liten dam och tog fram papper och penna och noterade.
Alfred hälsar, med något bruten stämma, att han känner avgrunden blottad under sin skenbart verkliga tillvaro på tricotageavdelningen.
Själv tar jag det med en klackspark. Blire inte i år så blire kanske nästa år?
Annika – tack för länken till artikeln!
Skogsgurra: ta väl hand om Alfred och hälsa tillbaka att vi får hoppas på nästa år. Eller om vi kanske instiftar ett eget pris till hans ära?
Schangdobel-priset?
Schangdobelpriset kan kanske kombineras med en vecka i Gula Huset?
Slår man sig ner vid köksbordet därstädes så kommer d et en radda trevliga familjemedlemmar och underhåller en. Sånt tycker man är trevligt.
Kan vi dessutom inte bara enas vom attförsta Schangdobelpristagaren blir Ursula Kroeber LeGuin?
Min personliga hemlöshets avgrund här i världen har jag lämnat kvar ute på landstället i skärgården som jag sålde i våras. Det var där jag förvarade böcker av Ishigurotyp.
Schangdobelpriset!
Det är svaret! Alfred säger att han skulle vara mycket hedrad om han fick det. Men lova att inte fnittra eller på annat sätt antyda att det är ett alternativ till Ig Nobel! Det skulle störa hans känsliga och poetiska sinne.
Nu är vi förvisso litterära här å så, men vet ni vaaaa? Allas vår Pysseliten fick åka ambulans idag pga. matförgiftning! Huuuuuuuuu!
Men Pysse då!
Så obehagligt och läskigt. Hoppas du mår bättre snart och hämtar dig fort,fort.
Vad åt du? Var åt du?
Matförgiftning light hade jag förra veckan. Inte kul alls. Ska inte gå in på detaljer. Ingen behöver veta. Men skoj var det inte.
Te och kardemummaskorpor är min favorit efter en sån pers.
Jag måste få återvända till det litterära.
På ekonyheterna säger man att Ishiguro VUNNIT nobelpriset. Han har väl ändå TILLDELATS priset.
Studio ett talar om hans finstilta språk. Vafalls?
Man förstår av sammanhanget att de menar finstämda. Varför säger de då inte finstämda?
Mitt sista gnäll är detta om hans nationstillhörighet. Han flyttade från Japan till Storbrittanien när han var sex bast. Han har levt sina övriga 56 år i Storbrittanien.
Han kallas sig själv för britt.
Jag tänker på integrationsdebatten i Sverige. Vi säger per automatik att man visst är svensk om man bor här, även om ens föräldrar kommit inflyttandes. Svensk kan man vara oavsett hudfärg, språk, religion etc, etc, etc.
Så varför envisas alla med att dra upp hans japanska ursprung?
Men stackare dej, Pysse! God och snabb bättring önskar vi dej.
Tillfrisknad Pysseliten önskas snarast!
Under tiden funderar jag på om det är jag som hör illa/fråjdianskt eller om de sluddrar lite på radio. Någon berättade vad de ska tala om på Studio ett i eftermiddag, och hon sa väl egentligen — alternativt försökte säga – ”en fyllig rapportering om fredspriset” men vad jag definitivt hörde var ”en fyllerapportering om fredspriset”. Spännande! tänkte jag.
Schangdobel-tischa!
När det inte blir någon kalendertischa.
Det skulle vi nog kunna fixa. Vi hade ju Say Yes to No för drygt 20 år sedan. En sån tröja bärs/bars av en Ig Nobelvinnare, Dr Yoshiro Nakamats. Han trodde att jag hade något med Nobelpriset att göra, på grund av att jag drev en kampanj för ett nobelprismuseum i Karlskoga*. Yoshiro var envis fan. Men tröja fick han.
*Nobelpriset föddes i Karlskoga genom att Nobels testamente lagfors vid tingsrätten i Kga. Nobels hemstad.
OT, men ändå. Slumpen skördade:
Ett inslag i kampanjen Världens Barn är att Lotta(!) ut ett studiebesök i Radiohuset inklusive P4 Extras Studio 8, följt av en middag på stan. Jag Swishade en femtiolapp för barnens skull.
Lik f*rb*nn*t vann jag och de ringde. Jag tackade artigt nej, inte bara för att jag kan stället sedan decennier –och P4 Extra sen åratal tillbaka– utan lika mycket för att det inte skulle se bra ut med en SR-föredetting i sammanhanget.
Jag cederade alltså tronen. Det viktiga är inte en rundvandring i RH, utan barnen. Swish:
9019506, välj valfritt belopp och ange VB17 i meddelandefältet.
(Oddsen att just mitt nummer skulle vinna var mikromala, som det heter). Och det var bara telefonnummer och inga namn som slumpades fram av ett utomstående företag.
Hörde tävlingen om studiebesöket. Jag hade vunnit. Lika bra att man stod över, för lagt sig hade en gammal melodi- natt- och P4-radiotekniker med en miljon låtar i örat bara inte gjort. Någon måtta får det vara.
Och PK, hur gick det med honom, då?
Det gick bra för PK, rymde från jobbet vid 11:30 för att hjälpa Pysse. Anlände akuten 14:20. Fick med Pysse ut från akuten ca 18:15. Allt gick bra.
Jag är glad!
Jag är lycklig!
Starke mannen och vår kusin Sällskapsdamen hemkom idag vid lunchtid från sin tågresa i Nordliga Amerikat.
Jag hämtade dem på Arlanda, och de befanns vara nöjda, förtjusta och förköpta på modelltåg.
Har ni fest, eller?
Ja! Jättefest! Såpass jag jag inte förrän en bit efter 18 kom på att Sverige spelade fopollskval mot Luxemburg och så fokuserade jag på matchen så innerligt att jag glömde laga efterrätt och istället fick plocka fram fysta, rätt läbbiga petits chouxer från frysen!
(Vi vann med 8-0!)
Spännande med läbbiga saker i frysen.
Synd att båsmor inte hade tid att referera denna match.
8-0 !
Själva var vi också på fest. I Kristinehamn.
Häftig utställning om en häftig brutta som namngav staden för 375 år sedan.
Temat var Kristina och hennes tid. I entrén möttes vi av ett bord med sockerbagaralster med motsvarande dåtida bankettbord i bakgrunden. Sockerbagarn själv, Rolf Stålberg, arbetade in i det sista. Perfektionister gör gärna det. Till höger i bild och med rörelseoskärpa som ger syn för sägen.
I övrigt en väl genomarbetad utställning med många oväntade möten med dåtida och samtida fenomen på temat. Vernissagen avslutades med en sextonhundratalsbuffet som inte bara var tidstypisk utan också smakade riktigt bra.
Väl värt ett besök.
Lite fest vore kul. Säg till mig nästa gång, så ska jag dyka upp och se glad ut och vara skitrolig. Eller någon som vill ta en drink eller te i Sth? Och prata om… eh… nånting?
Här festas inte alls, utan målas akvarell, för att matcha allt vatten som vräker ner från himlen. (Inget utomhusmålande idag.)
Först målade jag en kobent häst, som dessvärre också blev lite grisskär. Sen målade jag en strakbent häst. Nu ska jag ta itu med en tredje häst och undrar om det finns något mer -bent som jag kan råka måla.
Tvåbent?
Svampplockarintresserad som jag är (dock nu begränsad av min artros- preliminär operation 27.11.) Nu finns trattkantareller i storskogarna!
DDM uppmärksammat detta under sina träningslöpningar? och noterat sina fyndställen på sin GPS?
Lycka till med framtida svampplockning!
Oj, Ninja, DET blir svårt. Men jag kom just på att det nog blir en hjulbent nästahäst.
En Sleipner skulle kanske funka? Då har du i alla fall många ben att öva på.
Det sägs att det finns fyrtio fots containrar. Ben då blir det förstås inte så många. Händerna sägs ju vara svåra, så fötter är nog rätt knepiga de också. Det är nog därför porträtt vanligen utförs utan fötter.
VI ÄTER SÖNDAMIDDA!
(Versaler för att vi ju aldrig gör det.)
Meny?
Söndagsmiddag?
Det är Benig Kalvstek med Gräddsås och Rönnbärsgelé
Och Ingefärspäron med Vaniljsås alternativt Charlotte Russe eller Marängsvajs
Ingen förrätt vid sådana tillfällen.
Klasiska ingefärspäron serverade jag för någon vecka sedan.
Det finns en rosa häst!
Hon har en blogg med sin matte:
http://www.fnork.se
(Jag minns inte hur man finlänkar ikväll.)
Ojojoj vad jag skulle ha bloggat om söndagsmiddag, kom jag på nu! Sorry!
Återkommer med stekrapport imorrn!
Hahaha, ingefärspäron. Såna kokte jag in när vi var i Skåne. Halleluja. Det finns inget godare. Men inte vaniljsås, bara vispgrädde vill vi ha. Mums.
Nu har jag fryst in päronskivor också, att ha i päronpaj, tecksempel. Jag tog bort skaft och det lilla skräpet (kärnorna äter vi ju) och sen skivade jag päronen rakt av bara, la dom på en plåt, strödde på lite socker och frös dom så dom blev stela. Då tog jag och stoppade om i fryspåsar och så in i kylan igen. Enkelt.
Ja, det är rätt. Ingen vanilj. Mindes fel.
Mmmm, ingefärspäron. Och lingonpäron. Fast inte tillsammans.
Bang har skrivit nåt vasst om lingonpäron … Jag borde göra ett register över hennes kåserier. Dom aktualiseras ständigt.
Javisst, SG: Äpple – vaniljsås, päron – vispgrädde. Tänk på tyska grammatiken: befintlighet – dativ, riktning – ackusativ.