Som jag har berättat förut, har vi ju en spanjor i huset. 
Det är Tjugoåringens stora kärlek och jag är förälskad i deras förälskelse. Eftersom huset vi bor i är stort, får de unga tu plats utan problem. Vi är stökiga, de är stökiga, alla spelar vi basket och det gäller att njuta medan tid är; snart flyger de säkert ur boet. Om jag inte kedjar fast dem, vill säga.
I artikeln ovan stod det förutom allt annat fullständigt oviktigt det som måste lyftas upp:
Så ni förstår att jag uppskattar hans närvaro? När blev jag senast kallad basketstjärna?
Julián är alltså basketspelare och numera även en mycket uppskattad lärarvikarie. Trots 2,5 år i Sverige har han dock inte fått personnummer än, för det får man inte om man
- inte har jobbat på ett ställe sex månader i sträck
- inte har 125 000 kr på banken.
Det finns andra krav som att man
- är sambo med en svensk(a)
- har en garant som står för eventuella kostnader (herr och fru Bergman)
- kan bevisa att man inte längre är skriven i Spanien.
(Check, check, check.)
Så länge han inte har personnummer, kan han inte t.ex. köpa försäkring eller skaffa körkort. Vi har ansökt om detta personnummer ett antal gånger och besvikelsen är lika stor varje gång.
Men det var faktiskt inte detta jag skulle gnöla om. Nej, nu ska jag visa vad Tjugoåringen har skrivit till honom. Hon har gett mig tillåtelse att publicera och jag är stolt som en tupp och har vrålat DET ÄR MINA GENER så att alla är trötta på mig.
Jag tittar på honom när han sover.
Egentligen får man kanske inte göra det, men det är svårt att låta bli när han ser ut som han gör. Hans ryckande ögonlock och de mjukt viftande ögonfransarna som liksom långsamt flaxar som en fågels vingslag. Hans vackert utkarvade sydeuropeiska läppar som ligger lätt på gavel och den ljumma luften som strömmar genom den smala strimman. Det är så obegripligt och rentav upprörande vackert, jag grips av en sakta spridande panik och undrar vad jag har gjort för att förtjäna detta: detta under av skönhet och kärlek.
Hans långsamma rörelser försvinner när hans dröm tar slut och han placerar sina armar kring min midja och han drar mig närmare. Jag följer motståndslöst efter och låter hela hans doft fylla mina lungor, mitt blod och mina tankar. Stilla ligger jag så nära hans hud jag någonsin kommit och andas honom, dricker honom, lever honom.
Jag har blivit välsignad att hitta mitt livs kärlek vid min unga ålder, och paniken blandas med oro glädje lycka förvirring vidskepelse hunger panik panik panik.
Lugnet sänker sig över hans bröst och jag somnar tätt intill. Jag somnar bredvid denna förkroppsligade kärlek och vaknar inte förrän han tittar på mig.
©Ida Bergman, 2015
Rätt valt, Ida lilla. Har du hittat den som ska bli mannen i ditt liv, då är det ju riktigt bra om han är vacker att se på; tanken är ju att du ska ha honom i blickfältet vid matbordet resten av dina dar.
Och kom ihåg vad Oscar Wilde sa: ”Det är bara ytliga människor som inte går efter utseendet.”
Med andra ord, Ida gjorde helt rätt som avbröt kemiandet för
att istället satsa på en karriär som bokstavskonstnär. 🙂
Jag har för mig att det var en garant som var upprörd över ”före detta” för ett tag sen …
Duger samma kommun i sträck, eller är det samma klassrum som krävs?
(Ja just det ja. Nuförtiden kryllar det ju av okommunskolor som kan ställa till statistiken.)
Fast jag förstod nog inte. Var det antingen båda de två första eller alla de tre sista kriterierna som måste var uppfyllda.
Heja Ida och spanjoren!
Men … får man få medelålders kärringar (ruggugglor) att bli alldeles liasom gråtmilda bara sådär?
Verkligen fint formulerat av Ida, och faktiskt utan överord (som jag med stigande ålder blir alltmer allergisk mot). Så ska kärlek kännas.
Och så fortsätter den att kännas (fast vi vet att vi är gamla och skrynkliga och allting …) även om den får en annan — hur ska jag säga — klang med åren.
Omg, här sitter man tårögd på tunnelbanan.
Angående personnummerhistorien kan jag bara sucka:
SUCK!
Vi tar en till:
*flämt flämt* *djupt andetag*
SUCK!!!
*flämt flämt*
Och där är homonymen med ett hammerikannskt ord veherkligen på sin plats.
Åh, när man var ung och kär! Jag är fortfarande lite förtjust i Karlsloken, men numer får han sova otittad på. Däremot oroar jag mig för våra alltmer sammansmältande hjärnor, när han uttalar vad jag tänker. Speciellt när det är helt nya tankar! HUR GÅR DET TILL?
Att det var så ämlans svårt att få ett personnummer!! Jag avskyr byråkrati.
Ninja, är det här något för Kolahunden?
Men jag tittar ofta på Lille M. när han sover. (Jag gillar att ligga och läsa sent och LÄNGE, så han somnar nästan alltid före mej.) Jag tänker ”Hur kan man ha en sån perfekt normalnäsa?” Den ser ut så där som jag ritade näsor i profil när jag var liten; inte lång och inte kort, alldeles rak och lite rundad i tippen. Jag riktigt njuter av att betrakta detta mästerverk.
Cecilia + Ninja. Inte många vildkaniner i stockholmstrakten. Men om Ninja och Kola åker till Gotland vore situationen troligtvis möjlig (men antagligen olaglig).
http://www.guteinfo.com/?id=1019
”Stolt som en tupp”. Finns det ”feministiska” likartade varianter av detta uttryck?
Cecilia, nu hamnade jag igen i ett pågående grubbel över hur man i normalfallet översätter den engelska hundbeteckningen ”lurcher” till svenska. Iiih. Asch.
Bah — om man går in på engelska Wikipedia på ordet, och därefter vid sidan av artikeln klickar på ”svenska” så får man en artikel som också heter ”lurcher” och som yrar om korsning mellan greyhound och annan hundras.
Men jag vet ju — ooooh jajamensan, det vet jag — att lurcher är ett myhycket bredare ord på engelska (jodå, bredare än den engelska wiki-artikeln också, ’fall någon undrar), som oftast betecknar en allmänt stor, löpvillig, jaktvillig, på det stora hela användbar hund. (Eller hunn, som min dialekt vill ha den till när den är praktisk och verklig.) Ty själva beteckningen finns i engelska texter innan man ens hade hittat på rasen greyhound.
(Och bara för att … för att. En lurcher är en som slänger och dinglar och har sig lite hit och dit på ett osorterat vis … se ordet lurch.)
Störande med personnumret men å vilken fin kärlek och det märks vems barn Ida är på språket.
Annika, lurch/lurching betyder ungefär att lurpassa/smyga.
T.ex. Annika is lurching in the reed. Annika lurpassar/smyger i vassen.
Cecilia N, det där är vad Kla ägnar sig åt när det gäller harar, dock med fördelen att hon är en sighthound, så så fort haren försvinner runt ett hörn eller in i ett snår står hon som en vildvittra:syns inte, finns inte….
Örjan: det är utomordentligt gott om vildkaniner i Stockholmstrakten. Folk släpper ut dem både här och var. Vi har en som bor på hallgården sen fyra-fem år tillbaks, runt Södertälje centrums spårområde dräller det av dem, Koleraparken vid Gullmarsplan är snart kaläten och vid Klara Sjö höll de på att underminera hela vägbrinken.
Problemet är att folk förmodligen vägrar gå ur bilen när de släpper ut dem nattetid så de finns mest på trafikerade ställen, och efter debaclet efter nyår så släpps inte Kola lös på såna ställen längre.
Kärlekstexten Ida skrivit till sin Julián är helt underbar, och en påminnelse om livets och ungdomens rikedom.
Herr Hemul snarkar mest när jag tittar på honom, men han är rätt fin ännu. Tack Ida, för påminnelsen!
Ett litet artikeltips (det är reklam men för en bra sak).
Eller nu när jag tänker efter så kan jag ha blandat ihop lurch med lurk,
Känner inte de flesta av oss till Lurch? Mer än lurcher?
’YOU RAAAAANG?’
Några olika definitioner på lurch.
https://en.wiktionary.org/wiki/lurch
http://dictionary.reference.com/browse/lurch
http://www.urbandictionary.com/define.php?term=lurch
Det där med 125′ på banken för att få ett personnummer skulle jag vilja veta mer om. Det är ju det mer än tiodubbla av vad vanligt folk har i spar- och nödkapital. Är det verkligen så?
Skatteverket skriver följande:
https://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/flytta/flyttatillsverige.4.76a43be412206334b89800018617.html
Siffran finns inte där.
Får mig att undra.
Klubbar som engagerar utländska spelare.
Anställningsvillkor mm???
Hur löser man detta?
Örjan: Klubbar som engagerar utländska spelare i LIGAN (högsta basketserien) ger dem betalt. De är proffs, även om de kanske inte får så mycket. Oftast räknas de som artister och får betala artistskatt, men måste lämna landet efter 6 månader. Om säsongen varar längre än ett halvår, får klubben välja om de vill ha spelaren i början eller slutet av säsongen.
Vår spanjor är liksom semiproffs — i division 1 spelar man ideellt och får t.ex. skobidrag och träningslinne. Vår amerikan får lägenheten och tio mål mat i veckan. Det är inte som Zlatan …
Jag har ifrågasatt detta med 125 000 kr på banken ungefär 37 gånger i mina samtal med Skatteverket. Och så är det. Det är inte något som de går ut med officiellt, vilket man väl kan förstå:
– Men detta betyder ju rent krasst att man kan köpa sig ett personnummer!
– Ja, så kan man se på det.
– Om vi LÅNAR 125 000 kr och stoppar in på Juliáns konto …
– Ja, det är ju upp till er.
Här finns en liten artikel där detta faktum nämns (fast som 150 000 kr). Där står det också att man kan få personnummer om man är sambo med en svensk. Julián är sambo med hela familjen Bergman …
Tack för förklaring. Snacka om att er spanjor ”hamnar mellan stolarna”
Kanske Juliàn skulle monogamasera sig. Skämt åsido. Får killen ett kontrakt på minst sex månaders varaktighet, så löser det sig vad jag kan förstå. Men hur får han då ett kontrakt utan personnummer, kära Skatteverket?
Oj, vad jag har många svar!
Cecilia N: ”Var det antingen båda de två första eller alla de tre sista kriterierna som måste var uppfyllda?”
De två första är inte uppfyllda, de tre senare är uppfyllda, men räcker inte. Vi får dessutom olika svar hela tiden:
• Enligt vissa handläggare måste man vara sambo och ha en garant – det ska räcka.
• Enligt andra måste man ha haft en och samma anställning i sex månader för att få personnummer och enligt andra räcker det med att man har ett anställningsbevis som räcker sex månader i framtiden (sånt får inte vikarier som går på timmar).
• Enligt alla handläggare ordnar allt sig på ett kick om man har en förmögenhet på banken.
Enligt en av handläggarna måste Julián för att få personnummer uppfylla dessa två krav (nu klistrar jag in den exakta texten som jag har i ett mejl):
—————-citat———–
Om du är person med egna medel måste du lämna in:
• Handlingar som styrker att man har pengar att försörja sig med [vilket han inte har] eller garantbrev och intyg om att garanten har tillräckliga medel för minst ett år [vilket vi har och har lämnat]. Det här har Julian inkommit med så det är okej.
• Heltäckande sjukförsäkring från hemlandet eller privat försäkring utan några begränsningar i vare sig belopp eller omfattning. Det här har Julian inte lämnat in.
—————-slut citat——–
Han kan inte försäkra sig i Spanien för han bor inte där och han kan inte skaffa sig en privat försäkring i Sverige för han har inte något personnummer …
Men vad i jösse namn, huuuur kan det vara så här?
Alltså, ”moment 22” i all ära som talesätt, men man blir alldeles paff när man får se det i verkliga livet. Och detta samtidigt som det hävdas att i EU får man flytta vart man vill. Jag vet verkligen inte vad jag ska säga.
Annika, poängen med den fria rörligheten är ju att du ska kunna resa/bo/jobba varsomhelst i EU utan att behöva bli medborgare
i det landet.
Och till LL99, som grävde runt i språket: jajamensan! Lurch betyder i första hand att vingla eller ragla eller bara hänga omkring, och i andra (äldre) hand är det nästan samma ord som lurk, att ligga i försåt eller så (att det i urtiden är ungefär samma ord är inte så konstigt, när man tänker efter — det hörs ju). Och inget av detta hjälper för att hitta en bra svensk beteckning motsvarande ”lurcher” för en hundtyp.
En lurcher är inte precis en jakthund, inte precis en spårhund, inte precis en brukshund, inte precis en vakthund. Den är en stryktålig, användbar, envis och duglig allmänhund, modell ganska stor och inte ädel eller snygg. Typ.
Sant, LL99. Men det är ju ändå jättekonstigt att det ska vara så svårt att bli medborgare om det nu är det man skulle vilja. Det borde ju kunna förenklas just därför att vi alla hör till samma överhet, om det nu är rätt ord.
Fortsättning på det jag nyss skrev: Det inte minst stolliga är ju det där med bankkonton och försäkringar, som man då inte får ha utan personnummer. Då är det helt enkelt inte sant att man kan jobba och bo där man vill, utan krångel.
Och som tillägg till Annikas så trevligt upprörda funderingar: han ansöker inte om medborgarskap, för det kan han inte få på flera år, utan bara om ett personnummer.
Han betalar skatt i Sverige som vilken svensk som helst, men har inte några rättigheter som en svensk skattebetalare. Det är till och med så att han ibland inte kan plocka ut paket på posten eftersom hans legitimation är spansk. Så då får han be mig komma och tala om för Icapersonalen att grabben tillhör Bergmans sedan i april 2014 och att det är då sjutton att de inte känner igen honom. När jag står där och är upprörd och gestikulerar och är lite pinsam, brukar någon bakom kassan säga:
–Aha. Det är ju du som pratar i radion!
Så då blir jag mild som välling och förlåter dem för deras noggrannhet.
Jag förstår frustrationen med paket, men personalen gör såklart
helt rätt. Att de känner igen någon räcker ju liksom inte
Ska båset crowdfunda så grabben kan få en försäkring eller ska båset bli besvärligt? Fast båsmor kan nog besvärla bra på egen hand.
Men förbannad blir man. Vad är detta för fasoner?
Men, men ett tillfälligt personummer borde funka! Det är ju för att man ska kunna lösa praktiska problem som tex öppna bankkonto och ta körkort. Väl?
Lurka heter det på svenska.
Nämen, nu har jag läst vidare och blir upprörd! Hur i h-vete kan vi ha ett så stockdumt system?!
Nä, nu ska jag upp å grädda frallor. Somliga ska få frukost på sängen idag. (En vecka för tidigt, men så löser vi logistiken i vår familj – kastar om kalenderdagarna lite.)
Just det — ett tillfälligt personnummer kan man få, och då heter det ”samordningsnummer”. Istället för den normala siffran på plats fem i personnumret, får man ”plus sex” så att i Juliáns fall ser det ut som om han är född den 82:a juni och inte den 22:a.
Detta känner ju normalt folk inte till, så när han lämnar sitt samordningsnummer där personnummer krävs, får alla datorer och människor spunk och skriker ERROR, feeeeel, gör om, gör rätt!
Tack, Ninja, för hjälperbjudandet – ni är för rara. (Jag har även fått mejl med fantastiska hjälpförslag.) Vi ser tiden an och ansöker på nytt och försöker ordna detta som det är menat att man ska göra. (Morr, morr, morr.)
Hur kan det vara så här? undras det. Ja, det kan vara hur konstigt som helst i den offentliga pappersdjungeln. När vi bodde i Öknen var vi utskrivna från Sverige. Det betydde att vi inte längre hade våra svenska personnummer – vi hade inga i Öknen heller; tala om att hänga i luften. Men i vissa avseenden ansågs vi ändå ha hemvist i Sverige och skulle betala skatt – ja, just det, då var det där skon klämde. Allt var synnerligen förvirrande, trots att en av oss är jurist och innehar lagbok.
Men Nu till eran gosse. Han är ju sambo, för 17! Varför räcker inte det nu då? Eller har ni åberopat ALLA skäl som räknats upp och då tycker handläggaren att det verkar skumt. Det brukar vara en bra idé att rensa i sina argumenteringar. Har man ETT starkt skäl plus några andra eventuellt relevanta omständigheter kan det vara smartast att enbart åberopa det starkaste argumentet. Och om det då inte skulle räcka kan man fylla på med annat. Och under tiden går tiden och den arbetar för spanjoren. Ungefär så.
När man ansöker om personnummer, gör man det personligen fysiskt på Skatteverkets kontor. Man kan inte skicka in lappar eller brev utan måste verkligen STÅ på GOLVET i Skattehuset.
Där får man ett könummer och så tar det allt mellan 20 minuter och en timme innan man kommer fram till en handläggare. Där lämnar man fram ALL information, alla papper, man hummar med mössan i hand och tittar under lugg och försöker vara till lags på alla sätt och vis.
Och då rabblar man att man är sambo, utskriven ur Spanien, har en inkomst, har basketkontrakt, har garanter som man dessutom bor hos och ”garanten står häääär bredvid mig” (en gång var vi där alla sju, vilket kanske inte alls var imponerande nu när jag tänker efter) och så visar det unga kärleksparet upp sina fina förlovningsringar och så säger handläggaren ”okej, bra, det här kommer att gå finfint, du får svar om 6–8 veckor”.
Och så kommer brevet 9 veckor senare med ett nej, och då bränner vi upp det under högtidliga former …
Va men va? Vår irländare fick ju personnummer utan pengar eller knappt nånting av det där, bara en sambo (förvisso en helt lysande sambo men ändå).
Ah såg nu att hon redan har skrivit till dig om det på FB, hoppas det ger någon ledtråd.
En gammal knarrig gubbe som misstror allt blir totalt försvarslös inför denna texts skönhet. Det är inga dåliga gener som kan härbärgera en sådan förmåga att uttrycka något så vackert.
Och jag måste faktiskt tacka er alla — jag är alldeles överväldigad av responsen!
(Tjugoåringen och Spanjoren är själva upptagna med basket, men kommer säkert in i kommentatorsbåset senare!)
Jag undrar om myndigheterna har fått nys om att spanjoren utsattes för vidbränd lax i somras? Jag tror att det står i det finstilta i Migrationsverkets regler att man måste ha svenskt personnummer innan man äter bränd lax. Annars träder förhalningsparagrafen i kraft.
Jag trodde att man kunde överklaga alla myndighetsbeslut och att de är skyldiga att informera om hur man går till väga, men inte Skatteverkets?
Men gullegull…. åh…
(Fast vafalls? Får man inte vara svensk utan 125.000 på banken? Blir man utsparkad till Norge då?)
Här står det lite om den typ av problem som Spanjoren har.
Scrolla ner till ”Uppdatering 2014-01-09”.
Sedan står det lite mer här.
Båda länkarna går till Kommerskollegium, som är
Sveriges myndighet för utrikeshandel.
I brist på gjusar så får ni hålla till godo med vanliga trädgårdsfåglar.
Attans att Sverige ska vara krångligt. Lite fråga Lotten, spanjoren hade han spanskt körkort, för i så fall gäller detta. Just nu processen att få mitt första brttiskt körkort då mitt fina svenska går ut i början av februari, och verket som jag aldrig kommer ihåg vad det heter har sen 2010 beslutat att inte förnyar svenska körkort om man är permanentboende i annat EU-land.
Här hålls en tumme att ordnar sig och spanjoren får sitt svenska personnummer.
Hur är det förresten om man avflyttat (eller som skickades från Skatteverket uttryckte det – avser flytten emigration) får man sitt gamla välberprövade personnummer eller måste man ansöka om nytt.
Mårran, det är väl transportstyrelsen som har hand om körkort numera?
Oj! Vad har hänt?
Ordnat boende och anställning? Så ser det i alla fall ut. Trodde jag räckte för EU.
Annars får jag hålla med ”och” – gulligt. Dundergulligt. Länge sedan (om nånsin) som det kändes så. Kan ju bero på att jag är fel kön. Vi har ju inga känslor. Eller hure va.
Groomen, som jobbar i skola där det dyker asylsökande barn lite då och då, förstår inte alls hur det har blivit så här. De asylsökande får ett tillfälligt personnummer omedelbart, eller iallafall inom ett par veckor, och det ser ut som ett vanligt. Annars kan de inte gå i skolan och skolan kan inte få skolpeng för dem.
Är månne systemet olika i olika kommuner? I så fall, varför?
Idas text var i varje fall mycket fin. Lycka till, ungdomar.
Skulle inte sånt här kineseri upphöra när vi Gick Med? Och hur såg det ut innan, vill man undra?
Och Idas kärleksförklaring: Ack, ja precis så …
I dag är det förresten vår förlovningsdag. Eftersom vi varit gifta i hundra år är det vidpass tusen år sen vi förlovade oss.
Nej Mårran, Julián har inte spanskt körkort – han kom till Sverige alldeles efter att han fyllde 18 år så han hann inte.
Nu står vi med gästande basketspelare i köket och kastar mat omkring oss och laddar inför morgondagens matcher!
Har Julián flaggor i örona?
(Äh, jag har bara glömt att klargöra hur mycket jag tycker om den första bilden!)
Egentligen skulle jag ställa en knäppfråga, men en som har gnagt på oss sedan i förmiddags.
Det är så här att den andra hälften fyller år i morgon, och vi fick ett telefonsamtal från en blomsterbutik i Askersund om att de ville leverera en födelsedagsbukett till honom. Så leveranstid avtalades, och sedan hade vi ett himla grubbel över vem det kunde vara som hade skickat blommor. Inte min mamma, inte min syster, inte hans bror, det var vi säkra på (ty vi känner ju våra Pappenheimare mycket väl). Men annars … huh? Vi spekulerade vilt i olika vänner som kunde ha räknat fel och kanske trodde att han fyller jämnt (vilket han då inte gör förrän nästa år).
Så blev klockan äntligen halv ett, och buketten kom. Vi slet av alla omslagspapper och ryckte upp kortet och läste — Toyota i Örebro!
Vad i hela h*lv*t*? Jo, det är sant att vi har köpt nya bilar av dem två gånger på arton månader (även om det inte riktigt var tänkt så, men … äh, det vill ni inte veta). Men vem har någonsin fått födelsedagsblommor av sin bilhandlare? Jag har aldrig hört talas om någon.
Va?
Påminner om banken vi hade den enda gången i livet vi haft pengar (1999–2002). De skickade värsta smöriga julkorten, med uppklädd personal i snön. När pengarna tog slut upphörde julhälsningarna. Vi bytte bank, som svar på tal, men jag misstänker att de knappt märkte vårt stolta uttåg.
(SE-banken var det.)
Annika, jag äger inga bilar så jag har ingen erfarenhet av det
men jag känner en som var i semester i Österrike i början på
90-talet. Den personen fick i alla fall i 10-15 års tid ett
gratulationskort på födelsedagen från hotellet personen hade bott på.
hh: För mig ny signatur. Första kommentaren här i båset? Hälsar dig välkommen. Må du återkomma.
…från det hotell som personen hade bott på…
HH (hh) är en sällankommenterare och faktiskt Den Blygas kusin, senaste kommentaren kom (leta leta) 2012; dina välkomnanden sitter precis där de ska, Örjan!
OT. Sveriges officiella twitterkonto, som innehavs en vecka i taget. Denna vecka Margit Richert ”Gitto”, matbloggare mm, som även deltagit i tidigare julkalendrar (och bistått med flertalet sonetter).
Skulle gärna se båsmor som innehavare av detta konto under en vecka. Måste kolla hur man lämnar in förslag på nya veckovärdar.
https://twitter.com/sweden
Åh, kärlek och ÅH, byråkrati. Nej, jag har inte heller 125K på banken så jag får välan ge upp medborgarskapet jag med! Dessutom tveksamt om jag kan räkna mig som svensk med en massa oknytt i släktträdet. En gren finns dock verifierad på samma gård sen 1300-talet och det kanske är förmildrande?
Hemlig hälsning till Ökenråttan; jag som älskar potatis och lök har testat ditt tips!
Läge för en låt kanske?
Jag kastade mig över en person från Svenska institutet en gång och öste en massa @sweden-förslag över henom, Lotten var ett av dem. Om Örjan och alla andra också föreslår kanske det blir!
Jag ska luska med en Garnsyster om hur man blir innehavare av sagda konto. Lotten vore väl en given innehaverska.
Vi kan ta en kärlekslåt också, ämnet till ära. 🙂
Problemet är väl bara att jag är en numera bedrövlig sällantwittrare …
Lotten, ja men en veckas twittrande borde du klara, i alla fall
om du tar en vecka där du har ett par föreläsningar ”någrastanser”
långt borta.
Vi fortsätter med ytterligare en låt på temat kärlek.
Hur var det. Kan man överklaga eller inte?
LarsW, ja beslutet kan överklagas men det påstås att det inte
är lönt att överklaga eftersom det tydligen är väldigt svårt att få rätt.
http://www.jureka.net/forum/printer_friendly_posts.asp?TID=2314
Överklaga myndighetsbeslut
Till förvaltningsrätten kan du överklaga beslut som fattats av exempelvis Försäkringskassan, Skatteverket, Migrationsverket eller kommunens socialtjänst.
http://www.domstol.se/Myndighetsbeslut/Overklaga-myndighetsbeslut/
Jag är ingen expert men av den info som presenterats här i båset
så verkar ju det vara sjukförsäkringen vara det som är
den s.k. knäckfrågan. Frågan är då Spanjoren tillfälligt
(1-2 veckor?) kan folkbokföra/bo hos sina föräldrar och i
samband med det skaffa en sjukförsäkring för att sedan
flytta tillbaka till er för att på nytt ansöka om personnummer?
Eller hur länge måste han bo i Spanien för att kunna skaffa en
s.f. och hur länge måste han bo i Spanien efter det att han
har skaffat en s.f.?
Nej, det funkade inte – när han fortfarande var försäkrad och skriven i Spanien försökte vi också. Då fick vi order av Skatteverket & Försäkringskassan tillsammans att se till att fixa en påskriven blankett som heter S1, där det står att spanjoren inte längre bor i Spanien.
Efter tre månaders försök – på alla sätt som någonsin kunde hittas på – talade Spanien om att blankett S1 inte existerar i sinnevärlden (ergo Spanien). Försäkringskassan i Sverige kontaktade sin motsvarighet i Spanien och artikulerade:
– S1! S1! S1!
Spanien svarade QUE? och sa nonono. Spanjoren blev beordrad att ringa till spanska ambassaden i Stockholm som sa att chefen över blankett S1 jobbar på spanska ambassaden i Köpenhamn, så då ringde spanjoren dit.
Men inget hjälpte. Till slut fick spanjoren – från spanska försäkringskassan – något som såg ut som ett diplom med stämpel och allt där det stod att Spanien lovade och svor att den där Julián på inga villkor bodde i Spanien.
Men det var ju inte S1, så då fick vi avslag igen.
När vi var utskrivna från Sverige, då när vi bodde i Öknen, så var det för att Lille M:s svenske arbetsgivare krävde det. Jag var ju bara medföljande och behövde resa hem då och då och efter ett tag tänkte jag att jag behöver ju inte vara utskriven. Tror ni att jag då kunde gå tillbaka till att vara skriven i Sverige? Nej. Varför? Därför att min från Sverige utskrivne man bodde i Öknen. Jag kände mej som nåt på medeltiden; plötsligt hängde jag som ett litet bihang till min man.
Oj vad jag önskar att jag hade något konstruktivt att tillfoga, men det här är ju så bisarrt att min hjärna går i stå.
Ess-ett. Jahaja.
Det känns som Twin Peaks och Lost och alla andra såna teveserier där de som skrev inte ens hade tänkt ut ett slut (japp, detta är känt numera), och då blev det skit också. Ingen koll, inget sammanhang, ingen logik. Blah.
(Ack om jag ändå vore en varulv, då skulle jag åtminstone kunna lurva till mig och bita höga vederbörande i bena. Yyyl!)
Så kan livet också bli ( ingen koll, inget sammanhang, ingen logik) – jag tror faktiskt att det är så det ter sig för de flesta. Full koll från början till slut tror jag inte att jag skulle stå ut med.
Det har du verkligen helt och hållet rätt i, SG.
Synd bara att myndigheter vars jobb det är att skapa ordning, skapar nonsens, eller stolleprov, eller vad det heter, ibland.
Hur blev det, Kulturchefen?
Hej Lotten,
Vi sågs på SFÖs konferens i Göteborg, i Nadjas rum. Vilken fin kärlekshistoria och dikt! Men vilket dilemma! Helt ofattbart!
Jag flyttade hit med min unge spanjor 2000 och skrev helt enkelt ett långt brev där jag berättade om vår kärlekshistoria (från början till slut), och ansökte om PUT (permanent uppehållstillstånd) pga anknytning. Vi fick ja direkt och personnummer kunde hämtas ut direkt på Skatteverket. Har ni försökt det? Reglerna kanske har ändrats, men det kanske är en alternativ väg att gå?
Annars kan man ju alltid låna ihop 150′ ”till båten”, sätta in på J:s konto, begära utdrag o sedan återbetala med PN i hand.
Vet av erfarenhet att spanska myndigheter inte funkar, har bott där i många år. Ssärskilt ambassaden i Sthlm, bara att få pass för vår dotter tog evigheter med fel krav på blanketten än i luckan! Men att Sverige skulle vara ännu värre har jag svårt att svälja! Du får gärna höra av dig till mig om du vill, om du har några frågor.
Lycka till!!!
Men kan inte svenska myndigheten dra ut en sån där s1-blankett och skicka den till Spanien (eller ambassaden som kanske är hajare på svenska) och be dem fylla i den i enlighet med Julians behov?
Om nu blott Sverige s1-blanketter ha så får vi väl för sjutton delmed oss av dem.
Kanske lite mediakontakt kan göra susen? Alltså annan än sportsidornas.
Ja! Ring kvällspressen!
Eller kanske inte. Orkar man vara med där?
Njae, kvällspressen ska man nog undvika, det kommer att vinkla
det så att det i slutändan inte blir en helt annan historia än
den som ni berättade för kvällspressen.
De kommer att få långa, poetiska barn som kan spela basket. (Jfr gamla filmen Jules et Jim : Vi kommer att få långa barn med huvudvärk.)
Men stackars er, byråkrati-catch-22-grejen är ju fullständigt skrattretande och intelligensbefriad! Att be spanjorerna fylla i S1 verkar vara ett bra förslag, annars. Men det kanske måste göras på svensk jord i motvind och månljus, eller något?
Kvällspressen är värd att tänka på. Fast det är ju sant att de kommer att vinkla, och hur vet man aldrig. Troligen kommer de att spela på hur synd det är om paret, som ombeds bli fotograferade med sorgsna miner, och sedan när artikeln är inne kommer någon och gnäller om invandrare som vill in i landet, och så… njaa.
Ska man gå till media med det här fallet, så gäller det att duka bordet för dem. Det absolut bästa vore att hitta ett fall så likt Spanjorens som möjligt där det gick bra, och sedan påpeka att samma typer av ärenden behandlas helt olika av olika skattemyndigheter.
Reflexen blir då förstås standardrepliken ”Vi kommenterar inte enskilda fall”, men kanske någon sten kommer i rullning.
LarsW, stenen är redan i rullning.
Problemet är alltså välkänt.
”I den här rapporten belyser Kommerskollegium förutsättningarna för
EU-medborgare från andra länder som vill bosätta sig i Sverige. Det är
på många sätt enkelt att leva och etablera sig i det svenska samhället,
men det finns en del besvärande hinder, som behöver åtgärdas.”
Underbart skrivet, 22-åringen!
Endast Sverige svensk byråkrati har. Eller något.
Här brukar det annonseras linkande när det gäller jobb. Typ: ”nybörjare sökes med 20 års erfarenhet”.
Jag syftade på att olika skattemyndigheter ska börja bedöma likartat. Där behövs väl bara Pekning Medelst Hel Hand uppifrån i myndigheten.
Basketklubben engagerar Julian som spelare, men med begränsad ersättning.
Har de betalt någon form av sjukförsäkring för honom? Anser att det bör vara ett minimikrav. Det är ju inte helt ovanligt med skador vid idrottsutövande.
Ja, han är försäkrad genom klubben – tack och lov! (Men trillar han omkull på gatan utanför huset är han oförsäkrad.)
Skulle inte Bergmans Bokstäver kunna anställa honom? Någon måste ju sköta era spanskspråkiga kontakter för att inte tala om översättningen av Lottens och DDM:s bloggar till spanska. Lönen skulle ju händelsevis kunna vara ungefär lika stor som den hyra han betalar för att bo i det Bergmanska residenset.
Och naturligtvis; kärleksförklaringen är en av de finaste jag någonsin läst. Jag önskar att jag skrivit den själv.
Vilket strul! Till och med LeBron himlar med ögonen.
Niklas: Precis så har vi gjort — men betalningen för det jobb han har gjort för oss är för liten för att ”räknas”. Den lön han får av skolan är lagom stor, men där har han ju bara jobbat sedan i oktober.
Ni andra: LeBron som Christer så roligt nämner, är jättebasketspelaren på Juliáns tröja.
Kan klubbförsäkringen utökas till 24/7/30, med hjälp av privat tillskott?
Bra tanke, Örjan! Ska kolla!
När jag har blivit vald till diktator i det här landet då ska det bli ordning på byråkratin! Också.
Som gammal föreningsuv har jag predikat i trettiofem år att föreningsbyråkratin ska tas på allvar. RÄTT använd hjälper den föreningen, men den får aldrig bli ett självändamål.
Skulle inte Julian kunna skriva sig hos någon annan, bara så att han hamnar hos en annan skattemyndighet?
Ja! Julián flyttar hem till Ninja!
(Han är i Haninge just nu och vinner en match och har gjort 14 poäng och tagit 6 returer! Yay!)
Går så bra så.
Hos oss kan han få måla om innertaken och andra höghöjdsarbeten, mot skattat arvode givetvis, men vår gästsäng är nog inte tillräckligt lång.
Vi har två lediga sängar, men det är ont om plats att förvara kläder och saker på. Och långt till Tjugoåringen.
Okej. LL99 har nu haft ett par timmar på sig att få fram den här à propos höghöjdsarbete. Då får jag väl göra det själv i stället.
Och jag håller förresten med alla om att Ida skriver väldigt fint!
Det finns dagar jag saknar allt bra med personnummer och samordning i detta i bland virrande osamordnade, stundtals byråkratiska och på det hela taget lite gammeldags ö-landet. Men här ser man vad personnummer stället till det och vådan av alla moment-22 som tycks inbyggda med sökande av samma nummer.
Utskriven är det detsamma som emigrerad, enligt Skatteverket är jag emigrerad, men gissar att de har koll ändå, hmf.
Men förresten. (Hoppas det läses trots nytt bås.)
Ska inte myndighetsbeslut berätta om varför man avslår?
”Angående kriterium A som lyder ”bla blabla” så är det så här med den här personen och då uppfylls inte kriterium A.
Angående kriterium B som lyder ”blabla bla” så är det så här med den här personen och då uppfylls inte kriterium B.” osv
Och ”Angående kriterium N så uppfylls det i och för sig, men det uppväger inte att kriterium M inte är uppfyllt.”
Allt i detta bås kommer att läsas i all evighet och amen, Cecilia N.
Jodå, vi får veta att Julián inte har uppfyllt kriterierna, som bara blir fler och fler.
1.
Från början räckte det med att ha en garant, men sedan skulle garanten kombineras med ett jobb.
2.
Då räckte det med att ha ett jobb med hur liten inkomst som helst, sedan skulle inkomsten överskrida XX kr (minns inte, men runt 6–7 000/mån).
3.
Sedan skulle det räcka om han hade bevis på att han hade ett jobb, vilket ändrades till ”en enda arbetsplats i 6 månader, men inte förrän de sex månaderna är till ända”.
Tyvärr jobbar han hela långa dagen idag, så det blir inte tid till ett besök på Skatteverket. (Och han måste verkligen vara där personligen, han kan inte skicka ett ombud och inte posta eller mejla.)
[…] en knapp månad sedan berättade jag om trasslet med att få ett personnummer trots att det handlar om inflytt […]
[…] öden och äventyr har ni också hört talas om massa, massa gånger. Hans kamp för att få ett personnummer gjorde att banken ändrade sina rutiner. Hans kamp […]