För en knapp månad sedan berättade jag om trasslet med att få ett personnummer trots att det handlar om inflytt från ett EU-land, samboskap, förlovning, försörjning, garanter och det fullständigt obegripliga i att man kan köpa sig ett personnummer för 150 000 kr.
Sedan gick veckorna. Vi gjorde ännu ett besök på Skatteverkets kontor, skaffade ett nytt intyg på jobbet som vikarie på Engelska skolan, betalade ännu lite mer skatt och jag började åka skidor. Förmodligen var det det sistnämnda som gjorde susen, för något annat kan det inte vara: inget annat har nämligen förändrats.
Vi vill förstås inte överklaga beslutet (vilket man kan, man får till och med ett informationsblad om detta i brevet med det nya personnumret), men vi har fortfarande inte 150 000 kr på banken …
Nu blir det personförsäkring och körkort! Vi är så glada och spralliga och livet ter sig plötsligt så ljust och underbart. Jag måste förstås för att inte jinxa detta förmodligen åka skidor resten av livet, men det är smällar man får ta.
Grattis!
Vi är så himla glada – det här känns som att vinna en basketmatch! (Ni förstår väl hur stort det är då?)
Grattis personnummerinnehavare Julian!
Men så utomförträffligt trevligt! Det måste kännas ännu större än när jag lyckades registrera vår bil som jag släpat hem från USA. Utan försäkring – ingen registrering. Utan registrering – ingen försäkring. Och så vidare i all oändlighet, tills bilregistreringsbyråkratin nickade till och vips var bilen registrerad. Eller om jag kanske började åka skidor? Minns inte riktigt. Grattis Julian! Grattis alla medagerande!
Äntligen! Jättekul, för er allihopa.
Stort grattis till Julian, som nu äntligen har fått bevis på att han finns!!
Tänk om det var vabruari som fixade till det? Trångt om folk på avslagsavdelningen och så en intet ont anande vikarie från, säg blankettrevisionsavdelningen. När vikarien ska instrueras i personnummertilldelningens oändliga mysterier får man fatt i ett ärende som man TROR är fullständigt ofarligt att laja lite med. Hoppsan sa, så är skadan skedd och personnummer är tilldelat, och som minsta barn vet så är ett personnummer som är inlagt i systemet, inlagt i systemet och då svimmar ansvarig byråkrat om man ens antyder att det går att ta bort.
Så gick det absolut till, det är jag fullkomligt övertygad om. Länge leve dagissnoret!
Nu återstår endast surströmming, Kalleankapåjulafton och kålpudding så är Julle fullkomligt assimilerad!
Ninjas analys Is Da Sh*t. Dagissnor, vikarier och skidåkning kirrade biffen. Skidar Juan själv, förresten?
Grattis Julian och alla Bergmän!
Här lyssnar vi på skiva med Povel Ramels tidiga låtar. Också typiskt svenskt och kanske ännu svårare att anpassa sig till än kålpuddingen.
Underbart! Välkommen in i det svenska systemet.
Lotten – försändelsen har dykt upp i veckan. Tack!!
Gratis till att ha blivit ett nummer, Julian. Tänk vad många kundklubbar du kan gå med i nu.
Jag tror absolut att skidåkningen bevisade att familjen var ohjälpligt hederligt folk. För det är väl längdskidåkare?
Julián (som alldeles nyss förlorade en match i Helsingborg) har inte skidat, men väl åkt skridskor i flera timmar. När jag tänker efter, har han nog åkt mer skridskor än Tjugoåringen (som alldeles nyss förlorade en match på hemmaplan) eftersom jag har skött mina vintersporter med vänsterhanden.
Till nu, vill säga.
Nu kom jag på en till fördel! Internetbanken! Han kan få internetbank nu! (Han har hittills fått trängas med pensionärerna med papperslappar på bankkontor.)
Jaa, Ninja. Tänk om vabruari är orsaken. Tänk … det är ju det jag säger: en ypperlig månad är det!
Det här med binde-s är ju inte alltid så gångbart …
(Repris från förra båset som tvärdog pga detta inläggs födelse precis när jag skrev.)
Kålpudding och surströmming har vi kvar på listan, det är helt korrekt.
Men både midsommarafton (inklusive sill) och Kalle på julafton är avbockade på listan och Povel har vi introducerat (fast inte envisats med).
Vad mer? Påsk? Har han firat påsk ordentligt med … eh … jul-påsk-midsommarmat? Måste kolla.
Träskor. Klart grabben ska ha ett par träskor.
Grattis! Resultatet av skidåkning, Vänliga Veckan och Alla Hjärtans Dag!
Kålpudding. En favoriträtt för mig.
Husvagn och charter till Mallis.
Pölsa med stekt ägg och en (1) kokt potatis. Ullared. Disney på Julafton. Sill (död, otillagad fisk. Yech!), för att inte tala om S*rstr*mm*ng (likaså död, men fermenterad dito).
Välkommen, Juan!
Lära sig uppskatta lax olika former, är ett bra steg till ”försvenskning”. Speciellt vad avser den gravade varianten.
Angående strömmingsrätter. Spanien har sin escabeche i olika varianter. http://en.wikipedia.org/wiki/Escabeche
Vi har
-ättiksströmming
-strömmingslådor med syra (inkokt), utan dito kräft- /kaviar etc.
Förresten ang Kalles kaviar, mesost, lingonsylt, falukorv, knäckebröd och Skogaholmslimpa.
Julians kommentarer vid provsmakning? Här kan vi verkligen tala om svenska smaker.
Vabbruari låter som en väldigt trolig förklaring.
Stressa inte stackars Julian med hela paketet. Våra ytländska kontakter blir bara förvirrade och börjar kolla flygförbindelser när det blir för mycket. En stackare kunde inte sova på flera nätter efter en kräftskiva. När vi förvånat undrade hur man kunde vara bakfull i flera dygn berättade han att han drömde mardrömmar om jätteinsekter så fort han somnade.
Vadå insekter? Jo, han hade ju ätit röda insekter den där kvällen.
Men pepparrot, Kalles (eller Ejderns) med några kalla potatisskivor och lökringar, Kalix löjrom, Västerbottenost och annat fint kommer förhoppningsvis att göra honom nyfiken på resten.
Förslag till firande: Sharknado 2: The second one på femman halvtio. Nu i NYC. Kan knappt contain myself.
SG Jag har Hajhelvetet 2 på kartan. Vill den unge mannen fortfarande stanna i landet, bjud honom på Bäska Droppar och se vad det ”ultimativa” välkomnandet ger.
…för att inte tala om Mellon. Stackars grabb.
Varför ska gossen försvenskas? Vi hade en ytländsk svärson och vi gjorde inget stort nummer av det faktum att han inte var svensk. Det gick så bra ändå.
Jag/vi syftar inte på att han ska försvenskas, bara på vad han kommer att möta.
Give him ”Doin the omoralisk schlagerfestival” som motmedel, vettja!
http://artists.letssingit.com/nationalteatern-lyrics-doin-the-omoralisk-schlagerfestival-mktwsqp#axzz3RkTrlL4C
Pepparrot- Sveriges svar, om någon säger att vi inte är vana vid/inte använder starka kryddor.
Försök äta en tsk nyriven sådan!
Julián är en person, i den där mycket särskilda och nästan unika svenska bemärkelsen!
Nu ska vi se, det är den dagen och jag (gamla ointresserade mänska) vet faktiskt hur man gör just det här utan att importera nånting alls:
<3 <3 <3 <3 (Fyrfaldigt leve på Alla hjärtans dag) till Den Bedårande (blivande) Svärsonen.
Örjan, just i dag har vi ätit seeen lunch (klockan var kvart över tre ungefär) som visserligen var mycket god, men det där lilla berget med riven pepparrot var måttligt stark.
Kan det vara så att riven pepparrot som liksom bara ligger ett tag (som den sannolikt hade gjort eftersom den rimmade torsken var en av fyra huvudrätter på restaurangen ifråga och de säkert hade förberett mycket), dryper ur sig saften och blir för torr (den var rätt torr) för att behålla bettet? Det är i alla fall vår tolkning.
Lille maken: ”Försvenskas” så tillvida att han även börjar uppskatta våra svenska konstigheter. Med bibehållande av sitt spanska ursprung, inkl smaklökar/matpreferenser.
Skulle ge honom dubbel identitet.
Ursäkta om jag sladdar lite — vi fick i morse föra bort oss själva en liten bit för att kunna bli bortförda i buss till Älvsjö där vi har varit hela dagen (av den här anledningen). Till slut blev vi hemförda igen, puh. Men så trött och sisådär surrigt simmig i skallen att man resten av kvällen nog inte ska fästa alltför stor vikt vid vad jag babblar om.
Julián kommer definitivt att försvenskas – för att han själv vill det. Han vikarierar redan som svensklärare och äter havregrynsgröt och filmjölk och hatar när folk är sena, han gillar numera kösystem, han åker buss hellre än bil och vet vad raggsockor är och hur man använder dem. Dessutom dricker han numera kaffe utan fem matskedar socker och går upp kl 07 varje morgon – oavsett om det finns en anledning eller ej.
Mellon är han såld på (och han kan härma Erik Saade), varför han just nu i bussen på väg från Helsingborg lider lite. Däremot är han fortfarande jättespansk och vill äta kvällsmat kl 22, svär osande eder så fort han blir lite upprörd och tycker att det är mysko med de intima kramarna som svenskar envisas med så fort man har bytt ett par, tre ord. Flyktiga kindpussar är enligt honom grejen.
Karin, det riktigt krångliga blir nog att förklara för honom att det är ICA-Stig som är Sillstryparn.
Grattis förresten!
Haha, det är ICA-Stig som är Sillstryparn, haha, tänk vad svårt det hade varit att förklara!
Mera saker som är omöjliga att förstå – antingen för en spanjor eller för någon som inte har bott i Sverige på ett bra tag?
Annika: Pepparroten har flertalet smakämnen. Flertalet (tiocyanater (?)) synnerligen flyktiga.
Därför bör pepparroten rivas strax innan servering, för maximal smakupplevelse. Inte timmar i förväg.
En referens, med några ord om roten/kryddan.
http://matmolekyler.taffel.se/2010/07/18/irritanter-lidande-som-njutning/
Artikel i sammanhangen ang senap och smärtreceptorer
http://matmolekyler.taffel.se/2010/07/28/senap-klick-med-kick/
Bokreferens:
Matmolekyler. Lisa Förare Winbladh och Malin Sandström .
Finns som pocket till löjligt lågt pris.
http://tinyurl.com/p4nx84m
Bäska Droppar, som sagt, och fermenterad död fisk torde hålla alla utom möjligen Putin borta. Ge Julian sedan Sällskapsresan och ett antal Jönssonliganrullar i ett svep som ett stålbad och se vad som händer.
Sällskapsresan och Jönssonligan (hej Niklas) tror jag faktiskt att även de andra i huset behöver se. Kanske till och med en Göta kanal?
Intressanta länkar, Örjan! Jag har nu bara skummat dem, men de visar att vi tänkte rätt.
Ja, pepparrot man köper färdigriven i små burkar eller i tub är ju innesluten (och blöt) så att de flyktiga ämnena inte flyr i så stor utsträckning.
(Pling plong)
Den första Göta Kanal, i så fall.
Lotten: Avät jag-vet-vad till vad-ni-vet-vad och slösa inte porto på en en inbjudan till oss. Vi har upplevt en doft av Sällskapsresan ganska nyligen.
Det, Niklas, blir en fin ingång till en föreläsning för Julián om den svenska modellen! Blandekonomi och allt det där… Men Grattis? Tack! Alltid välkommen. Nu måste jag klura ut varför…
Över och ut för min del för ikväll: Sharknado 2 på Femman. En kulturskatt jmf Mellon.
Annika: Liten korrigering. Tror inte du kan finna de fina pepparrotstonerna i burkad eller tubad variant. Köp hem egen rotstump och jämför mot nyriven.
OK, burk/tubvariant jämfört med färskriven kanske inte har så stor betydelse i själva såsen, som ju upphettas.
Men det du toppar med på tallriken vid serveringen! Där bör skillnad märkas.
Kolla om du håller med mig.
Åh, Örjan, det vet jag.
Det vi oftast använder pepparrot till här hemma är blandad i crème fraîche som tillbehör till rökt fisk eller rökt kött, eller blandad i smör till stekt gris (kotletter, fläskfilet, billiga färdigpanerade schnitzlar, och så vidare). Då duger den man köper på tub utmärkt. (Sånt äter vi ofta ty vi är älskare av rökt mat, och älskare av pepparrot.)
Äkta nyss uppdragen* färskriven pepparrot är betyyydligt skarpare, och bör hanteras med försiktighet och omsorg!
* Jajamensan, det finns pepparrot utomhus här. Och för den trädgårdsägare som undrar: Om man en gång har satt in pepparrot i sin trädgård med bara en liten, liten, liten rotbit, så får man sedan ägna resten av sitt trädgårdsliv åt att begränsa arten ifråga. Den dör inte. Den dör aldrig, ty man kan inte äta ihjäl den hur gärna man än tror att man skulle vilja. Den självsår sig och beter sig i största allmänhet som ett ogräs.
They’re Heere!
(Hajarna. Jag vill också se hajarna. Inte just nu, i och för sig. Men jag vill också se hajarna nån gång. Haja!)
Grattis till Spanjoren!
Äh, jag har fortfarande inte slutat surra (surr surr surr) och snurra (Turn turn turn) runt i sajberspejs.
Jag blev bara så full i skratt åt en liten gif som visar vådan av att dricka pås-te. I min gröna ungdom har jag faktiskt gjort precis sådär!
När jag blir Universums Härskare gör jag Manhattan till ett akvarium.
MouHAHAHAAA.
Hälsa spanjoren från Spanien, där jag just befinner mej på den näst sydvästligaste ön.
Den färska pepparroten (även riven à la minute) smakar just nu för tiden väldigt svagt. Är det så att det inte är pepparrotsäsong? Till vår skrei-middag i går serverade vi smält smör och riven färsk pepparrot i mängder; svag smak. Vi var bjudna på pepparrotsköttsmiddag här förleden; färskrivet men väldigt svag smak. Men c-vitaminerna får vi ändå, hoppas vi.
Slutet var så bisarrt att det trotsar all beskrivning. Tröttnande manusförfattare lät iaf Hjältens ungdomsförälskelse dock offra sitt liv för att H skulle gifta om sig med den han just hade skiljt sig ifrån.
Allt detta i en fullkomlig regnstorm av hajar. Femman hotar med en Robocroc nästa vecka. Jag kommer att vara där.
Då är vi minst två som ska se den! Sex nertummar på tv.nu. Ingen upptumme.
Att kunna spränga freontankar genom att kortsluta en trefasledning till jord var det mest felaktiga av alla felaktigheter i den här fina filmen.
Jag lägger min röst på Nevvjårks iofs eminenta tunnelbana, som funkar även när spåren (och strömskenorna!) är översvämmade en halvmeter. För att inte tala om deras robusta elsystem. Inte ett strömavbrott så långt hajarna räckte.
Ja, det är imponerande. Den fungerade till och med fast det låg snö på backen. Det var ju inte många sekunder, vart tog den vägen? Men i Stockholm hade det säkert stoppat några tåg.
Avslöja inte för mycket nu för jag ska se Sharknado på Netflix i veckan. Har inte sett färdigt ettan än. Orkar bara små portioner i taget.
Åt pepparrot häromveckan ffg på säkert trettiofem år. Inte oävet alls.
Kolakaramellen äter frejdigt Kalles kaviar med tub och allt. Inte oävet alls, låter hon hälsa.
Eftersom jag drog igång det här med svenskheten för Julián, så måste jag få påpeka, att det handlade ju bara om fler svenska egendomligheter i paritet med den svenska byråkrati, han och bergmännen stiftat närmare bekanstskap med än vad som troligen varit önskvärt.
Han behöver inte alls gilla surströmming och kålpudding, eller känns sig som svensk. Om han nu inte önskar det.
Surströmming finner jag personligen utsökt gott, men egendomlig är den likväl.
Kålpudding innehåller kål, och dessutom kokt kål och då klassar jag den personligen som brysselkål och avfärdar hela klabbet som oätligt. Och egendomligt. Och liksom ondskefull. Som rotselleri, ungefär.
Det finns spanska egendomligheter också. Människan plägar ofta hitta på sådana. Varhelst man nu har slagit ner sina bopålar.
Liksom.
Det finns inte mycket att avslöja, Ninja. Vad vi gör är att väta din aptit så att du kan se fram mot tittandet med riktigt låga förväntningar. Låga förväntningar ger som bekant den bästa upplevelsen.
Därmed kan vi också säga att dina låga förväntningar kommer att ge din nästa kålpuddingsupplevelse nya, oanade dimensioner.
Örjans kålpudding skulle jag gärna prova vid tillfälle.
Rotselleri är ondskefullt. Annan selleri också.
Grattis Julien!
En av mina finaste insatser som språkligt bevandrad gjorde jag på en mackbutik (bensinmack, inte smörgåsar) för några år sedan. Varför vi var där är oklart, i varje fall var det inte för att tanka. Ett engelsktalande par stod vid kassan och försökte få klarhet beträffande smaksättningen av olika mjukostar. Flickan i kassan försökte med ”white onion” vilket de inte blev klokare av, och övriga sorter hade hon ingen aning om vad de kunde kallas på engelska. Då klev jag fram och pekade och ”This one is garlic, that is chives and this is horse radish”, varpå mannen sa”Horse radish! Thank you!” och sköt undan den asken mycket eftertryckligt, för pepparrot hade han verkligen inte velat ha.
Man ska lägga sig i andra människors konversationer. Ibland.
Jag har också undrat varför pepparrot nuförtiden saknar det där riktigt härliga bettet. Ligger rötterna för länge i rotsaksdisken? Eller har man med flit avlat fram dessa svaga varianter? Det känns lite som med paprikan. När den inte längre ansågs som exotisk utan blev lätt att hitta i alla affärer kom den med svagare smak.
Eller – hemska tanke- har ens egna smaklökar helt enkelt blivit utslitna efter flera decenniers idogt matlagande?
Hårt drivna och kvävegödslade grönsaker blir jämförelsevis vattniga. Testa ekologiskt, de kanske är smakrikare.
sanslöst att det tog så lång tid att få personnummer. Sambon fick sitt på 6 veckor. Inga 150 000 kr här heller.
En numera avliden granne menade att pepparrot skulle ”jösslas mä hässtjössel å drängpink” Inget annat gav den rätta smaken.
Det kanske är där som det brister? Eller kanske blivit en feltolkning: ”drängjössel å hässtpink”?
Jag har aldrig prövat själv, men många gånger läst att man ska frysa pepparrot färsk och nyskördad när den är i sin bästa form (på sommaren), i lagom stora portionsbitar. Vid användning ska man så riva den medan den fortfarande är lite frusen, så råkar man inte falla i gråt av ångorna. Då lär man få bästa smak.
Av egen erfarenhet vet jag däremot att torra somrar gör pepparroten dels hård och trådig så att den är extremt svårriven, dels så stark att den knappt är ätlig.
Jössel och pink, oavsett från vem/vad, är säkerligen mycket bra för tillväxt och arom!
Om pepparrot säger jag inget, så har jag inget sagt (men ätligt är det inte, enligt min åsikt).
Efter allt Sharknado-prat här, letade jag rätt på den på Netflix häromdan, när jag var hemma, sjuk och emlig. Tur att man kan köra snabbspolning och samtidigt se bildrutor på vad som händer – vet inte om jag orkat se klart den annars. Var mest fascinerad över att vädret var så olika, beroende på åt vilket håll kameran var riktad. Och om man såg det hela från luften eller från marken. Men det kanske är så det är i såna där orkaner med hajar i.
Gratinerad pepparrot med gäddhäng och senapsvisp. Mat för dem som tröttnat på Det Nya Köket.
På en fortbildningskurs i busskörande var vi ute i det svenska försommarlandskapet och jag roade mig (mest) med en botaniklektion för mina kurskamrater. Alla blev mäkta förundrade över den ENORMA mängd pepparrot som växer längs våra vägkanter.
En växt kan absolut sägas vara lättigenkännlig när man, utan problem, artar den i 50 kilometers fart.
Jag kan tänka mig att pröva en smula av Örjans kålpudding.
Kålpudding är nästan lika gott som blodpudding och pepparrot piffas upp det mesta! Vill man ha vassare pepparrot kan man ju prova wasabi, jag tror det är en pepparrotssläkting – men det får nog Ninja reda ut om det stämmer.
Ja, det är det. Men den wasabi man serveras på de flesta svenska sushirestauranger är pepparrot med grön livsmedelsfärg.
(Man får kanske vara tacksam för att det är livsmedelsfärg, och inte servalack.)
Hua! Då blir man ju onekligen nyfiken på att testa äkta wasabi. Ska visst finnas hos Cajsa Warg.
Någon mer än jag här som har problem med chili? Det är så sorgligt, men jag får mest ont i munnen och känner aldrig av den fantastiska smaken.
Samma här! Chili gör bara ont att äta, fullkomligt poänglöst för mig.
Men jag läste för ett antal år sen att människor är olika känsliga för smak. En fjärdedel är rätt okänsliga för smaker, särskilt beska och umami, fjärdedel är supersmakare och känner av även mycket små mängder, resten är som folk är mest.
Supersmakare tycker ofta inte om starka smaker, inte rotsaker som de upplever som beska och illasmakande, de känner av små förändringar i maten, som härskning, eller när mjölken blir gällen.
Själv tror jag att jag tillhör kategorin supersmakare. Jag var fena på att känna om mjölken var färsk när vi var på landet, och inte hade kylskåp. Långt innan brorsan kände nåt, för att inte tala om de vuxna, så kände jag den vidriga smaken av gällen mjölk.
Samma med starka smaker, de bara bränner i munnen. Chili, curry, pepparrot, inte gott.
Eller de ondskefulla rotsakerna, de enda jag gillar är morötter och jordärtsskocka, som båda är ganska söta.
Ninja: Ondskefulla rotsaker äter jag varken av. Sötar hellre med ketchup än med m*r*tter. Pasta, potatis och kött håller min vikt uppe, och gommen levande. (Ni har väl förresten provat Sriracha? Inte fullt så kryddstark som Wikipedia skriver, och finns i välsorterade butiker).
[Under min tidiga uppväxt i Norrland på 50- och 60-talen fanns grönsaker möjligen på sommaren. M*r*tter var det som stod till buds resten av året, och de revs till i princip allt som serverades. Undra på att dessa Orange Vedervärdigheter försvann från min diet samma dag jag flyttade hemifrån].
Jag har idag blivit stolt ägare till en AGAFON!
http://www.filmsoundsweden.se/backspegel/aga_magn.html
LarsW – jag kan höra Jerring läsa texten med sin säregna diktion. ”Man kan sålunda lätt censurera och förkorta programmet bara genom att klippa bort misshagliga bitar”
Dina blimpar dyker upp: ”På Filmstadens ljudavdelning kallades AGA:s mobila perfobandspelare för Agafon. När den användes i ateljé Mixerdelen fick smeknamnet Grisen eller Grislådan.
När AGA:s perfobandspelare användes i ateljé var den alltid placerad i en ljuddämpande låda, en blimp”
SG: Lita på att jag kan sånt. Jag kan skryta med att jag är en av få som kan klippa isär ”m” respektive ”n” från den låga standardhastigheten 19 cm/s och därmed rensa eller byta innebörd på inslaget eller ordet.
Lita också på att jag, som ung tekniker på 70-talet bidrog till saker jag skäms för idag. Vänstervågen svallade som högst, och en som då trodde på Sveriges Radios Oväld blev snart av med de villfarelserna.
Med åren växte jag i yrket och anseendet, tack och lov. En Blick eller en Kommentar från min kontrollrumsplats kunde många gånger räcka till att släcka någon idioti. Tack och lov.
Det är ju preskriberat. En eller annan antydan skulle vara både intressant och underhållande. Och inte minst lärorikt.
Att klippa i text är, som alla vet, en barnlek. Det är bara att tabort eller läggatill efter behag, så –tjoflöjt– är det klart. Klipper man i tal, så är det åtskilligt värre.
Det handlar om hur vi uppfattar det vi tar in. När det gäller tal, så är det en sekvens, eller till och med rytm, som inte kan huggas av utan vidare utan att lyssnaren uppfattar det som en störning. Frasen ”Goddag herr Statsminister Löfven. Trevligt väder vi har i dag”, kan t.ex i skrift lätt saxas ner till det mindre underdåniga ”Goddag, Statsminister Löfven. Trevligt väder i dag” utan att någon ens lägger märke till den iofs blygsamma förvanskningen.
I tal hade detta varit hart när omöjligt. Klippte man ”herr” och ”vi har”, så skulle resultatet bli ett nervöst staccato som de flesta skulle reagera på. Vad göra? Sjokredigering, förstås. Vad trodde ni? Standardlösningen är att i stället lyfta över förvanskningen till reportens i studio pålagda påfråga till inslaget, den så kallade påannonsen: ”Så här svarade Lövfen på SR Hej&Hås fråga om vädret”
Det är bara i yttersta nödfall man klipper mitt i meningar, eller ihop två halva till en. Och då gäller tur lika mycket som skicklighet i hantverket, eftersom det vi hör sägas är en inte bara ordlig (ursäkta ordet) sekvens, utan även som en slags talad rytm.
Obegripligt? Låt mig då ta ett bisarrt, för att inte säga burleskt, exempel på redigering, som man inte sällan hör än i våra dagar: Väck med pauser och inandningar. På en treminutersprata går det faktiskt att spara in upp till kanske tio sekunder genom att göra så. Priset är begripligheten. Ska inte mänskan andas in nån gång undrar den tänkande lyssnaren, men den icke-tänkande reportern och denn*s likaså icketänkande chef har ju texten framför sig, så de märker inget.
Dessutom behövs pauser för att budskapet ska sjunka in. Föreställ er t.ex meningarna ”Sverige är i krig” och ”Gotland ockuperades av ryska styrkor i natt” sägas utan uppehåll emellan. Tjoflöjt.
Hej, nu har ni fått leka ensamma igen!
Jag körde kl halv tio i morse buss (hej Ninja) full med basketspelare till Arvika, klev av, spelade och förlorade en match, körde bussen igen och fastnade i en bilolycka (två lastbilar) i två timmar och kom hem nuuu.
OK: Kålpudding medtages vid nästa bloggträff.
Sriracha aka tuppsås. http://tinyurl.com/omngkdx
Örjan, är tuppsåsen besläktad med Evil Chefs produkter?
Otroligt intressant LarsW!!
Det där hacket hör man ju bara i automatsvar i telefonen, ingen kan missta det hackepratet för en riktig människa.
Några som var ganska duktiga på det där klippandet var På Håret-gänget i P1:s Godmorgon Världen. Där beundrade man klipphantverket nästan lika mycket som komiken!
Vad menar Lotten med buss? D-kortskrävande fordon eller?
Ballt i så fall.
Lastbil som råkat i olycka? Blir det minibuss av sånt? Det kanske var det som Lotten körde?
Det låter som Bodalsbacken mellan Krhmn och Kga. Där händer det hela tiden.
Ninja – det var bara en liten vanlig minibuss med plats för nio, men jag vill gärna antyda att det kändes som en dragspelsbuss eftersom det är coolt att köra en sådan!
(Ny rapport om resan ligger ute.)
Niklas: Om just nagachili används i tuppsåsen vet jag inte. Antagligen inte. Snarare mildare varianter. Scoville 2 000 mot 60 000.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Scoville