Det var någon som sa att om man vill få något gjort, ska man se till att ha mycket att göra. Var det kanske jag?
Jag har det lite snärjigt, förstår ni. Anna Toss har nämligen på Julkalenderfacit-manér skrivit om Edith Nesbit och dessutom bestämt (det är så jag läser det, ja) att när filmen görs, ska jag spela huvudrollen. Niklas i kommentatorsbåset kan fixa rekvisitan. Resten löser sig säkert, va?
Apropå Niklas, så var han rekvisitör i den här produktionen från 1999, som var så aktuell igår på Trettondagsafton:
Om ni skrollar till 42 minuter, kan ni se den scen som gjordes så rasande mycket bättre med den förra generationen 1967:
Och ja, det är far och son Lindstedt i rollen som Tobias Raap.
(Ber om ursäkt, det är nog femte gången jag länkar till detta klipp.) Hela pjäsen finns till allmän beskådan på SVTplay, vilket jag mer än gärna betalar tv-licensen för.
Så nu måste jag
- naturligtvis skriva ett manus till filmen om Edith (vi har lagt bort titlarna)
- se båda uppsättningarna av Trettondagsafton här ovan
- korrläsa fram till deadline kl. 15
- ta emot gästerna
- komma på vad gästerna vill ha för mat
- se till att tre av barnen i huset kommer iväg för att träna basket (mitt i middagen!).
Det hela kommer förmodligen att sluta med att jag istället
- slänger ut granen
- sorterar tuschpennor åt barnen (funkar, funkar inte, funkar …)
- gör dagens bräda
- beställer pizza
- spiller vin i dekolletaget
- trampar på lego (som är mjukare nuförtiden)
- klipper mitt eget hår
- dammsuger elementen
- oljar motionscykeln.
Eller så lägger jag ner rubbet och kolla på Kenneth Branaghs version av Twelfth Night? (Samma scen som ovan kommer vid ungefär 46:30)
För övrigt kan konstateras att av allt jag har skrivit under 2015 var ord- och bokstavskombinationen av ”Kenneth Branaghs version av Twelfth Night” det absolut svåraste. Försök att sätta fingrarna på rätt tangenter utan att titta!