– Jag har inget att ta på mig!
Jo, det har jag. Förstås. Jag som har så svårt att slänga saker, har naturligtvis kläder kvar från 1970-, 80-, 90 och 00-talet. Jag har jeans och munkjackor (aka hoodiesar), kortkorta kjolar och joggingbrallor som skulle kunna klä ett helt husvagnsläger.
Men ett problem har uppstått.
Nu när jag ska föreläsa måste jag för att stå ut ha ett stort, värmande knäskydd på det ondaste av knän och det innebär i sin tur att jag klädd i jeans ser ut som en orm som har svalt en ko. Klädd i mina älskade kortkorta kjolar tar knät fokus från informationstekniken. Jag skulle kunna äta smärtstillande medicin med trianglar på istället, men då har jag svårt att artikulera ord som onomatopoesi och ecklisiastikminister.
Så. Jag måste alltså köpa nåt nytt. Idag. Här. För imorrn flyger jag till Kiruna och på tisdag åker jag till Örebro och … och … och … och … gah.

Faktum är att mitt ansiktsuttryck i detta nu stämmer på pricken med bilden ovan. Oj, jag tror minsann att jag måste putsa fönster, torka ur kylskåpet, röja i källaren, sticka en trö… eh … filt och sedan sy mig en långklänning.
Tre timmar senare:
Hört ifrån makarna Bergmans sovrum i detta nu:
– LOTTEN! VAR ÄR DU? Polotröja var det längese… VAD gör du?
– Jag rensar i garderoben. Garderoberna. Vi har jättemånga galgar!
– Skulle du inte handla?
– Jag får inte. Kolla. Jag har 37 kjolar. Minst 18 klänningar. Åtta par Levi’s. Och hoodiesar i fem olika storlekar samt 73 par olika sorters toppar, linnen och glitter-bh:ar.
– Men vad ska du ha på dig i Kir…
– Den här brynjan och de här nätstrumporna. Här har du förresten dina badbyxor från 1977 och Stålmannen-tröjan som du sydde i slöjden.
Näe. Jag tror faktiskt inte att det blir nån shopping.
Personligen önskar jag alltid att jag hade kostym när jag ska ut och resa. Snyggt och funktionellt och bara byte av skjorta/blus mellan dagarna.
En benvärmare, om den inte är snygg utan måste döljas, kräver antingen vida byxben eller långkjol. Kanske äppelknyckarbyxor?
Låter som att en yllekjol skulle kunna lösa problemet?
PS. Lika bra att åka till köpstället direkt! Sluta drömma om fönsterputs och källarröj. (Men jag förstår prioriteringen!)
Mediciner har inga trianglar längre, men jag förstår vad du menar ;). Nu är det på eget ansvar att inse att man kanske blir påverkad av starka smärtstillande mediciner.
Dräkt! Jag tror att dräkt är som slips, det lär finnas nån undersökning som visar att den som bär slips får prata mer och göra längre inlägg än den som inte gör det.
Men inte svart, då ser man ut som en kyrkvärd eller begravningsentreprenör. En snygg välskräddad dräkt i ett kvalitetstyg och med en strax-över-knät-kjol och ett par byxor med hyfsat vida ben. Det skulle göra Lotten så proper så.
Ingen dräkttyp? Nä, inte jag heller, men jag har funderat allvarligt på det. Det finns ju sammanhang där jeans och huvjacka inte ger det rätta intrycket när plaggen sitter på en 50+ som borde vara i damstadiet men som har lite svårt att få till det.
Förutom att jag också är övertygad om dräktens fördelar, måste jag säga att jag nu blev våldsamt sugen på att klä mig som Tintin.
Eller David Tennant.
Har ni sett ”The Hour”? Finns på Netflix och där har de schangdåbla kvinnokläder.
Japansk cosplay!! Fast det är lite svårt att hinna fixa tills imorgon.
Du kan klä dej som Tintin och DuPontarna på samma gång! Ja!
Carina Berg som vann pris för bäst klädda TV-personlighet nyligen sa i en intervju att tricket med en snygg outfit är att man låtsas att man klär ut sig.
Lotten
Om du hjälper mig med dassdörrslåsvredet så kan jag tipsa om att en elastisk binda interfolierad (ja, just så) med aluminiumfolie ger både mekaniskt stöd och håller värmen i knäet. Ett sådant arrangemang bygger högst ca tre millimeter och kommer inte alls att se ut som en nyss uppäten ko.
Varvordning (inifrån och ut): Knä, två varv elastisk binda, folie (behövs bara ett varv, det är den reflekterande förmågan som utnyttjas), två varv elastisk binda, benkläder. De små smarta hakarna som levereras med den elastiska bindan ska du utnyttja så många du kan.
Tror du inte att det skulle fungera? Om du inte tänker ha alltför trånga benkläder.
Lustigt stt ni nämner dräkt och kostym, jag börjar också dras till det skräddade sobra – synd bara att min embonpoint inte ryms i skräddade saker. Såg en så förtjusande mörkgrå kavaj med diskreta fickor häromdagen. Man skulle ha passat på när man var ung och mager och hade en hårfärg.
Röstar på vida byxor för Lotten, att dölja värmande knäklädsel under. Köp en svart byxdress – funkar utmärkt med randig tröja under och plommonstop på skulten!
Varför heter du åtta nu, SG?
Nu har jag rotat fram plommonstopet. Det har ju aldrig varit i Kiruna.
Jo, jag bytte dator. Har en med Windows8 nu.
Nu har jag till och med lärt mig hur man stänger av den.
Det går framåt.
Så här är det:
Skogs = mobil
Skogsgurra = gamlaW7
Skogs_8 = nya W8
ungefär
Vilken tur att det är inne med byxor med vida ben då.
http://www.mq.se/article/diane_cool_wool_slac
och långa kjolar:
http://www.hm.com/se/subdepartment/LADIES?Nr=90001#pageSize=MORE&Nr=4294951897
Någonting är konstigt med den här bloggen. Jag hatar att handla kläder, men just nu blev jag nästan lite sugen på att åka och shoppa. Snygga dräkter och långa kjolar och en elegant klänning i blått och grönt.
Fast nu har jag ingen biltillgång, så den ovanliga lusten hinner nog gå över innan det blir möjligt att fara iväg. Och då är problemet det att jag faktiskt skulle behöva köpa lite nya paltor men det kommer jag säkert inte att göra, igen. På länge, menar jag.
Kerstin utan blogg: Vilken surrvis du består med! 🙂
Men de där ”vida” byxorna kallar jag nog väldigt smala – ingenting för folk med lår i st f pinnar. Och långkjol (som jag förstås själv hade på 70-talet) slafsar. Utom möjligen mockakjolen, då. Pennkjolen var rätt snygg, men är slitsen på rätt sida betr. knäet?
Här (fast det är förstås inte i Eskilstuna) har vi vida brallor med tillhörande liten blus och tjusig hatt! Att döma av tjejens ansiktssuttryck ramlade dock hatten ner på henne av en slump från ett fönster, just som hon gick förbi nedanför. Men asså vad då, liksom.
Tintinbyxor, måste vara guldbyxor.
Min filosofi vad gäller föreläsarkläder är att man ska klä sig ganska neutralt med nedtonad elegans. I vissa sammanhang är det rätt med dräkt, i andra upplevs det som ett avståndstagande. Ett eller två snäpp mer elegant och vårdat än den förväntade publiken för att visa respekt. Inget som publiken hänger upp sig på eller som stjäl uppmärksamhet. Människor bildar sig en uppfattning om en väldigt snabbt och eftersom en publik ofta är väldigt blandad är det bra att inte sticka ut i onödan så att man får jobba i uppförsbacke. Urringning, blaffiga smycken och kortkort går bort. Tar jag mycket betalt är det bra att visa att jag tar mig själv, uppdragsgivaren och publiken på allvar. Jag är övertygad om att det lönar sig att ha lite påkostade kläder.
Tyvärr lever jag inte upp till det här själv, men eftersom jag är en sån föreläsare som har mycket publikkontakt vet jag att det spelar roll hur man klär sig. I alla fall för mig. Jag ska investera i en ny förläsardräkt så snart ekonomin hämtat sig från köksrenoveringen.
En sak kvinnor som förläser ofta missar är att man ska ha bekväma skor med mjuka, tyst sulor.
Helt seriöst skulle jag vilja rekommendera mitt senaste favoritplagg: gubbyxor. Matchar säkert plommonstopet också!
Har uppdaterat ovan med liten lägesrapport och kan även meddela att sköna skor, det har jag! Ungefär – mellan tumme och pekfinger – 300 gympaskor!
Ja, Lisa FW, urringning, våldsamma mönster (utom möjligen randiga strumpor 🙂 ) och viftande örhängen och armband går bort. Däremot tror jag man ska ha lite färg, precis som engelska drottningen. Jag har kört med röd kavaj i många år nu, gör det enkelt för publiken att hänga kvar med blicken på en.
Även i detta ämne kan man läsa (och lära) av Bang. Finns fantastiskt roliga stycken om inhandling av höstgarderob. Fast man får betänka att det är en annan tid- jeans, kortkort och plommonstop var inte att tänka på. Med eller utan ko-knä.
Åh! Den tjusiga hatten som bara ramlade på! Den är ju helt omöjlig! (Ochs länk 14:07.)
Vad tror ni om svepande blått med vita prickar och grova kängor till det?
Förresten Lotten Lotten! Om du är i garderober, har inte DDM några gamla, eller nya, eller mittemellan, finbyxor som du kan bära med ett snyggt bälte eller något tofsartat? För stora karlbyxor brukar se jättesnyggt ut på kvinnor, sådär i allmänhet.
(Men vad gör jag här nuuu?)
Blått med vita prickar är också fint.
Jag råkade se någon på teve i går kväll (under kanalväxling, jag har ingen aning om vad det var för ett program) som skulle sjunga och som såg ut att bära ett påslakan, det var jättekonstigt. Alltså, en stor vid klänning utan separata ärmar, liksom, händerna stack ut ur små hål som ute i hörnen och … jättekonstigt. Men säkert modernt, för hon var ju i teve.
(Men vad gör jag här nu?)
Och ”karlbyxor” skrev jag i desperation över att ”mansbyxor” ser vähäldigt underligt ut. Ja, visst finns ordet ”herrbyxor” men jag ville …
usrsäkta. Ingenting att se här, cirkulera!
Lisas metod låter bra!
Fördelen med att besitta en stofthydda som ett fetlagt mumintroll är att det inte spelar nån som helst roll vad jag omgjordar mina länder med, folk är bara så feruketansevärt tacksamma att jag gör det.
Annars, Ninja, la jag märke till att du klädde väldigt bra i den röda skjorta du omgjordade dina länder med på båsfesten. Snyggt. Passar ditt hår och din personlighet.
Lotten – blå sky med vita prickar, Berlinklänningen? Borde väl vara perfekt med grova kängor!
Har idag konstaterat att kvinnor som har storlek 44 inte existerar enligt klädbutikerna. Jag har aldrig nått den storleken förut. Jag trodde inte den var så onormal. Det var den tydligen. I vinter kommer jag ha fleecefilt som vinterkappa verkar det som.
Var handlar kvinnor i strl 44 och uppåt? Eller är jag den fetaste människan i världen så att inga kläder går att uppbringa? Det verkar ju helt absurt!
Jodå, 44 FINNS. Större också! Anledningen till att det hänger 34-or och 36-or och XS överallt är att normalviktiga kvinnor (dvs vi som tycker det är viktigare att äta goda wienerbröd än att ha pinnsmala ben) raskt rafsat åt sig allt annat. 44 ska finnas inom normalsortimentet, leta på och uttryck högljudda önskemål!
Där större kläder finns, är de ofta snyggare än de ”vanliga”. Någon har lagt ner omsorg på design, material och färgsammanställningar. Man tillverkar sällan småblommigt krafs i slankigt material till 48-or.
Förresten märkte jag nyligen att de har börjat ställa fram normalkurviga skyltdockor på Åhléns igen. Utmärkt! Går inte att dra anorexijeans på dem!
Hakkama!
Jag läste inlägget högt för min knäskadade mamma, som kör med knäortoser med skenor på båda benen, och hon skrattade igenkännande.
Visserligen har hon efter snart ett och ett halvt år vant sig vid att ha stöden och kan numera ses i både knäkorta byxor och kjolar, men hon håller med om att det är svårt att hitta byxor som sitter bra. Sitt senaste fynd gjorde hon i en golf-outlet så golfbyxor kan ju vara ett tips.
Ö-Helena: Vilken överrraskning; det ska modeprat till för att få med dej i båset!!! Utveckla detta med gubbbyxor! – Nej, nu har jag druckit så mycket brandy så jag skriver fel på varannan bokstav. Jag tål ingenting! Ajö.
Christer: 😉 Passar bra till plommonstop!
Jag, som ju har nakenbadat med Ninja, måste få tacka för formuleringen ovan. (Men det var mörkt som i en liten säck, så om folk var nakna var de faktiskt tvungna att tala om det för att det skulle märkas.)
PGW: Jag har en viss äggkopp här som tillhör dig.
/Den kriminella båsbossen
Hej och skål kära Ökenråtta! (Jag sitter just nu på ett hotell bara ett par kvarter från ditt hem och dricker upp min medhavda lilla vinflaska. Hade allvarliga funderingar på att höra av mig till dig den här gången men som så ofta uppstod tidsbrist pga alltför ivriga uppdragsgivare.) Jo, gubbyxor, dvs såna där byxor som är rejält tilltagna upptill och smalnar av nertill, det är både snyggt och praktiskt! Man kan ha hängslen till också.
En annan sak som får med mig i båset är att Lotten aviserar blogginlägg på Facebook, eftersom min gamla RSS-läsare inte finns mer och jag inte har kommit mig för att skaffa en ny.
Oh dear.
Inget på FB, ingen Ö-helena.
Facebook-alert = Ö-helena läser.
Himmel vad folk i fortsättningen kommer att tröttna på mina FB-tjoanden.
Medhavd ”liten” vinflaska!
Nä nu!
Ökenråttan! Take action! Ö-helena is in trouble!
(Bara kanske de invigda förstår nu att det är ordet LITEN som är bekymret. Inte vinflaskan.)
Men Lotten! Jag är en seriös kulturbyråkrat, jag dricker en LITEN vinflaska dagen före ett heldagsmöte! (Med denna grupp: http://www.kulturradet.se/sv/Om-kulturradet/Organisation/Arbetsgrupper/Arbetsgruppen-for-stod-till-skonlitteratur/ )
Men Ö-Helena – hej, förresten! – kan du inte komma hit direkt och se om Lotten har skrivit något…?
Men gu va jobbit, Ö-helena. Själv ägnar jag mig åt fackföreningar i Kiruna imorrn.
Utan liten, medhavd vinflaska försmäktar jag på denna ö som heter söndag.
Va?! Man kan få litteraturstöd för att skriva en roman? Vad gör jag här?
Nej, inte särskilt jobbigt alls, faktiskt, bara väldigt roligt, men man måste vara ganska koncentrerad.
Aha, för att GE UT en roman. Och distribuera. Kan bli aktuellt här. Och det är skattepliktigt. Mhm.
Ni som inte känner Ö-helena eftersom hon förr var en synnerligen frekvent gäst och numera bara går på finbesök här i bloggen: hon hade en gång i tiden en synnerligen intressant blogg som handlade om galggästbloggare och kaninen Pricken samt övernattande gäster.
Tack och!
Den röda skjortan är inköpt på Dressman Xl, som numera, sedan Madame X i Sumpan lagt ner, är min hovleverantör vad gäller kläder. I alla fall uppetill. Nertill är det danska LauRIe som håller mig med klädtöj.
Men, vadan, anar jag en lätt sarkakstisk ton hos vår båsvärdinna, tillika världshärskarinna, angående mitt nattnakenbad?
Jaja, jag lös väl upp där i mörkret, med min osolade bål. Men tioåringen och trettonåringen kom ju i alla fall fram och hälsade sist vi sågs, så nån obotlig skada kan de inte ha lidit.
Vad ni övriga led, led ni i tysthet. Tills nu….
Jag köper också kläder i killaffärer. Rymliga och av god kvalité, inte små slafsiga insvängda urringade jobbiga saker som man får klaustrofobi i.
Och när man badar med vänner ska man väl vara naken?
Minns ett kompisbad i början av juni ett år, klev i ett iskallt hav med så där fem alltmer blånande polare. När vi kom tillbaka till ursprungstjället där en killes tjej väntade, viskade hon något i hans öra. Han flinade och mägtte upp ungefär tre centimeter mellan tummen och pekfingret…
Söndag är en smärrtans och förrsmäktans dag.
Nu har jag och Hyttis varit separerade i nästan fyra timmar. Det har gått rätt så bra. Jag sitter i Alvik och dricker ur medhavd liten ölburk. Det verkar vara en tendens detta med medhavd och liten. Som tur är har jag faktiskt två. Men försmäktar gör jag. Mina gubbyxer ger ni fan i! Dom behöver jag själv nu inför vintern.
Mohahaha, äggkopp! Finns bildbevis?
Kära Och, hjälp! Eftersom jag tydligen är sist ut bland de vinterkappsletande 44orna, var i hela friden kan jag hitta något nu? Åhléns fanns inget på. Ej heller dyrbutikerna. Kappahl hade nada.
Jag var INTE sarkastisk! Basta! (Eller bada?)
Äggkoppsbevis finns. Nu måste vi bara sammanstråla på hemlig ort så att stöldgodset kan överlämnas. Ska jag spana efter alla damer utan kappa i stl 44?
PGW, googla ”större storlekar”! Om nu 44 räknas dit. Jag klickade på ”Lindex Generous” (oj så vitsigt), men där fick jag bara beskedet att några nyheter icke inkommit.
PS – pröva killaffärerna. Om det är något parkasliknande du behöver, kan du väl lika gärna köpa en för karlar?
Bada!
Basta gör jag gärna också, men helst på landet, för då kan jag ta en liten, medhavd öl i bastun. Om nån bär ut den till landet först!
Nä, jag tror inte heller att du var sarkastisk Lotten! Har du hittat nån pianostämmare förexten? Annars vet jag en som bor utanför Strängnäs, det är ju inte så rasande långt.
Ö-Helena: I morron förmidda har jag ett sammanträde som börjar 10 och varar ett tag och sen ska jag till banken och prata om min lilla Mammas efterlämnade pengar. Men sen – hör av dej!!! Jag lägger nu genast en Moët i kylskåpet!
Tack Ö-råttan, men jag åker hem direkt efter mötet i morgon 🙁 Men det kommer fler möten! Kulturbyråkrater sammanträder en hel del! Så håll Moëten kall!
Lotten: Visst har du storlek 38? I så fall … Hör av dej för detaljer om schyssta brallor som bortskänkes. Suck … Jag är för tjock …
Byxkjol måste väl vara det ideala plagget i nuläget. Hittade du ingen sådan vid garderobsgenomgången? Det borde funnits en i 70- eller 90-talslagret.
BYXKJOL? Jag har inte ens hållit i en byxkjol! (Eller buxbom som stavningskontrollen vill ha’t till.) Knytblus (som jag har så svårt att uttala eftersom det blir knutblys) har jag heller aldrig knytt.
En liten medhavd ska jag försöka ta med mig imorrn. Vet bara inte vilken sort.
(Japp, stl 38. Fast inte på fötterna, vilket hade varit praktiskt.)
Ninja: DDM är inne på pianostämmarsidor här och där och är alldeles till sig i trasorna och den som han till slut väljer kommer förmodligen att adopteras eller i alla fall bjudas på kvällsmat.
Om det finns de som inte läst intervjun med Pricken som Lotten länkar till så rekommenderar jag att man går dit pronto.
Lotten stl 38? Nä men såå små fötter har hon nog inte (även om de antagligen är mindre än mina 41:or att döma av hur supervarmsockorna passar).
Jaha! 38 på kroppen!
Knepigt det där med liknande storleksanvisningar.
Varför heter damstorlekarna 36, 38, 40 , 42, etc egentligen?
Och skostorlekarna från 19 eller nåt upp mot 48? Vad är det för enhet alltså? Centimeter är det icke!
Cecilia N, via wikpedia har jag konstaterat att det handlar om s.k.
”Paris Point”, som är ett längdmått som har en längd på 2/3cm.
T.ex. storlek 47 motsvarar c:a 30cm långa fötter.
Ja vill ni hitta mig så leta efter en lönnfet frusen kvinna.
Jackor går att hitta, det är kappor/rockar som är lögn att hitta. En snyggare rock som man har ovanpå kavaj. Jag förväntas se ut så emellanåt.
Nu vet jag vad jag ska shoppa när jag kommer fram till Kiruna! Ett nytt batteri till datorfjärren! (Den går perfekt i färg till de vita prickarna också.)
PGW: Här hittade jag flera som var färgglada och varma: http://www.burlingtoncoatfactory.com/
Nu vill jag helt enkelt veta vad Lotten har på sig. Om hon har något på sig alls, eller bara smorde in sig i konsistensfett och åkte naken.
Just nu är jag skitsnyggt klädd i Desigualkappa och plommonstop samt de absolut knarrigaste Dr Marten som världen någonsin skå… hört.
Och framme i Kiruna. Men min ifån har blivit galen och påstår att min simkod är fel (på SAS:s flygplan duger det inte med flygplansläge, vi fick stränga order att STÄNGA AV), så nu står jag här och känner mig lite vilsen.
Desigual! Som jag upptäckte först i förra veckan! Bild, please!
Desigual? Kan man handla där? Jag har varit starkt misstänksam mot dem ända sedan de satte upp en lysande reklam i sitt skyltfönster som överglänste allt annat på gågatan (reklamen, inte själva fönstret).
De finns på Åhléns. Utan ljusexplosioner.
Desigual är obligatoriskt för flickor över 39 vårar, emedan de har allt och lite till på kläderna: kontrasterande färger, bokstäver, glitter och silver, bokstäver, olika material, tofsar, fransar och dragkedjor samt omatchande knappar. På samma plagg. Oemotståndligt, alltså. Men bara för den som har uppnått en viss avslappnad och vis inställning till sig själv. Inte: jag är tjock och måste därmed klä mig i svart samt snarast bli smal. Utan: jag ser ut som en shetlandsponny, varför är affärerna idioter som inte gör kläder åt shetlandsponnier? Där någonstans, vid 39, uppstår begäret efter tofsar, leopardmönstrat och orange och cerise i kombination.
Hm…
För övrigt tror jag inte att konsistensfett är bra för huden. Och det luktar konstigt.
Åkte på en stump av gamla Riksettan går. Med original stenläggning, huggen gatsten som legat orört sedan tiden det begav sig.
Tack Orangeluvan, du har just justerat ner min ålder med cirka femton år…..
Känner endast en tom likgiltighet inför tofsar ochleopardmönstrat. Ser mer it som en kraftig ardenner än en späd shettis, det kan vara därför.
Nä, nu postar jag 38-byxorna till dej, Lotten. Dom har gubbveck, vilket förordas av modeoraklet Översättar-Helena, och jag sörjer vansinnigt att jag inte längre kommer i dom. Om jag ska beskriva dom så skulle jag säja att det är byxor som en sjörövardrottning skulle kunna tänkas bära på helger och bättre söndagar.
Oh, byxor på posten! HURRA! (Men jag är inte hemma förrän på torsdag.)
PK: Tog du bild på stenläggningen då?
Orangeluvan kunde inte ha mer rätt! Jag är dock inte helt ”hemma” än, emellanåt blir jag praktiskt lagd och då funkar inte Desigual så bra. Men brynja, vet ni, är ett av mina favoritplagg! Det är praktiskt!
Jag blir lite besviken på sådana människor som åker till Norberg och köper päls. Och sedan till Berlin och köper stövlar. Och sedan bara struntar i att norbergspäls, berlinerstövlar, randiga strumpor och plommonstop måste vara helrätt bland samerna och deras färggranna koltar.
PK och PKF: Blev kvar på Åkeshofs slott ikväll. Hade annars tänkt ghostbustra lite i eran källare. Men ni ska ju få dit en elkille om några veckor. Så det ordnar sig. På samma sätt som Lottens dassdörrslåshandtag. Tyskens motto är ju som bekant ”Es fixet sich!” – och det gör det ju.
Fast jag är faktiskt färgglad – trots att jag just idag inte har randiga strumpor. Ska lägga ut lite bilder ikväll!
Ach so. Är Åkeshof ett plejs här i krokarna? Imorgon bjuder jag på kaffe och bulle om du kommer 9:30-10:30 eller 11:30-12:00, jag har lite spridda förmiddagsärenden. Sedan tar jag pendeln till jobbet. Elen klarar sig säkert ett par dagar till, den har ju varit sådan sedan vi flyttade in.
Men så konstigt att folk måste stå ute i kylan utanför flygplatsen just i kalla kalla Kiruna! Och jag oroar mig för folks nostalgi – så märkligt det måste bli med barndomsminnen och så när man flyttar hela stan.
Snygg kappglimt! Ser fram emot fler och större bilder.
Orangeluvan: Oj, så där färggranna var vi ju i tjugosomethingåldern på sjuttiotaket – inget nytt under solen! Nästan precis den färgkombination du beskriver hade en av mina ungar på sin småbarnsklädsel, och den andras var grön/blå, vilket tills dess hade ansetts omöjligt att vila ögonen på. Vad då, sa då jätteprogressiva människor, man kan ju titta på grönt lövverk mot himlen, eller hur?
Annars låter din teori väldigt övertygande, det ligger något i att kvinnor vid en certain age (fast 58 skulle jag säga då) blir inspirerade, drabbas av frihetskänslor och släpper taget, och samtidigt börjar på ny kula. Men jag tror Desigual inspirerats av unga tjejer som sytt ihop konstiga kläder av saker de hitta hemma och sedan traskat ut på stan med det.
Förresten: Kan man tappa saltsinnet? Mitt lukt/smaksinne är det lite si och så med, men nu måste jag salta på allting också! Inte ska man väl behöva salta på färdig fiskgratäng?
Lotten, jag körde på vägen. Hade inte picnic på den.
Läste om ditt knäproblem och att operationen tyvärr inte hjälpt. Tråkigt!
Det knäskydd du använder idag, fick du det på remiss eller har du köpt det på egen hand? Hur visste du vilket sorts skydd du skulle välja? Vilket märke på skyddet är det och tycker du att det hjälper dig?
Anledningen till att jag frågar är för att utbilda mig och få mer kunskap om knäskydd. Då tycker jag det är bäst att fråga de som har problemen istället för tillverkare eller ordinatörer.
Tyvärr kan jag inte hjälpa dig, Svenne: jag har inget knäskydd. (Och ingen diagnos, nej inget vettigt över huvud taget …)
Men ont i knät har du? Har du provat nåt knäskydd men inte tyckt att det hjälpt eller är det av rent estetiska skäl du inte vill ha ett…läste din roliga liknelse om en orm som svalt en ko 🙂