Eslöv är mycket större än Kiruna!
Sett till folkmängden alltså. Lindesberg, Ulricehamn och Laholm är ungefär lika stora som Kiruna – men till och med Boden är mycket större! (Och vi talar fortfarande om folkmängden; vad gäller ytan är Kirunas jättekommun ju hela 20 550 km², att jämföra med t.ex. plutt-Stockholms 214 km².)
Förlåt min förvåning, men jag har inte varit i Kiruna sedan 1979, när jag spelade en basketmatch här och har inte haft koll på annat än att de ska flytta hela staden 3 km österut eftersom gruvan numera utbreder sig såpass att hela Kiruna inom ett par år kommer att trilla ner i ett enda stort slukhål.
Det enorma projektet som inbegriper 900 projektanställda och kommer att kosta 13 miljarder, kallas ”stadsomvandlingen”. Den illustreras på nätet av något som mer påminner om Gamla stan i New York.
Nu tänkte jag visa för er alla hur jag som tillfällig besökare uppfattade Kiruna. Det var lite som när jag var i Berlin, för jag bara sa ooooo och aaaaaa till precis allting som inte var som hemma.
Det första som hände när jag väl tog mig ut ur flygplatsen var att den flygtaxi (som alltså inte flyger utan kör med helt vanliga hjul på helt vanliga vägar) som min uppdragsgivare hade beställt åt mig, var en niomannabil där alla som satt i den skulle till olika adresser i stan. Flygplatsen ligger blott ett stenkast från centrum (8 km), men jag åkte och åkte och fick se nästan allt under en timme. Men det var precis knäpptyst i bilen. Ingen sa ett ord. Eftersom jag ju tar seden dit jag kommer, satt jag tyst jag också. I 45 minuter – när det bara var jag kvar i bilen bubblade jag ur mig alla mina aaaa:n och ooooo:n.
Men centrum då? Jag frågade taxichauffören och uttryckte mig sådär klumpigt igen:
– Är vi i utkanten av Kirunas centrum nu?
– Nej, det här är vår centrumgata. Där är Systembolaget.
Förlåt.
Taxichauffören talade om för mig att man kunde titta på svampodlingar i gruvan (men inte idag), beundra kyrkan och stadshuset. Så då gjorde jag det.
Stadshuset var väldigt häftigt och inte alls bara en stor tegelkoloss som jag trodde. Huset utsågs redan 1964 till ”Sveriges vackraste offentliga byggnad” och ligger tammetusan inte långt efter Stockholms stadshus vad gäller italiensk stenmosaik, handslaget holländskt tegel och träräcken av amerikansk furu. Där finns drygt 2 000 verk av svenska konstnärer och man har hela tiden olika konstutställningar. Men det här måste ju bli jättesvårt att flytta?
– Knack, knack. Hej, förlåt och ursäkta att jag stör, men hur ska man kunna flytta det här fantastiska åbäket?
– Näää, det ska int’ flyttas. Det ska rivas.
– SKA DET RIVAS? MEN! MEN! MEN!
– Fast vi ska få ett nytt. Och klockstapeln sparas. Kolla här:
Efter denna chock (jag erbjöd mig dock att ta hand om trappräckena) traskade jag till den (liksom alla andra kyrkor som jag besöker) stängda Kiruna kyrka. Men den såg i alla fall ut som en normalvacker villa, tänkte jag.
Inte särskilt imponerad, vandrade jag vidare och såg att kyrkan blev utsedd till Sveriges vackraste byggnad 2001! Och att man på onsdag kan lyssna till Jard.
Kiruna ska alltså ryckas upp med rötterna och placeras en bit bort, lite närmare flygplatsen. Det har visserligen hänt förr; brunkolsbrytningen i Tyskland flyttade på ungefär 120 byar under 1920-talet. Men inte i modern tid och verkligen inte när det gäller en så stor stad.
Samtidigt som man renoverar och håller liv i den nuvarande stadskärnan (rustar upp badhuset, ger biblioteket nya lokaler, bygger en sprillans ny skola), så börjar man riva i den delen som ligger närmast gruvan. På de områden som man river, anlägger man parkområden så att ingen ska behöva bo kloss intill gruvområdet. Bara häromveckan stängdes järnvägsstationen eftersom man har byggt ny järnväg på andra sidan gruvan och en ny, stor väg ner till gruvområdet.
Och jag som blir matt bara av att möblera om i vardagsrummet.
Nu läser jag att det är LKAB som betalar hela flyttkalaset. Man har räknat ut att förtjänsten blir 48 miljarder minst, och då får det gärna kosta 13 miljarder att bängla lite.
Att flytta en hel stad är helt enkelt så märkvärdigt att man knappt kan ta in det. Men vilken bra rapport, och vilka osannolikt snygga dörrhandtag (väldigt lika ett halssmycke i sameslöjd min mamma har, och det är ju inte ett dugg konstigt)! Fast allra bäst är väl ändå skylten ”Centrum” böjd runt ett hörn, maken till den har jag verkligen aldrig sett!
Jag menar ljus-(neon?-)-rörsskylten. Säger man skylt när det bara är bokstäver och ingen platta? Fast vad skulle man annars säga?
*faller ner i grubbelhål*
Jag skrattade så jag grät när jag såg Jard-affischen och undrar när han ska uppdatera den. Eller sin frisyr.
Jamen, alltså det där caféet, de har ju den där piunnstolen som heter Lilla Åland och som Malmsten har ritat och som kostar skjortan.
Annars tycker jag att Giron är en fin stad.
Malmen i gruvan är en enda sammanhängande malmkropp och det är världens största sån.
Jard måste ha kommit till Giron med en Tardis, för ser man ut så där så är man en relikt från tidigt åttital. Vähäldigt gahammal i alla fulla fall. Och ful.
Tack för att du äntligen avslöjade vad som var så fantastiskt med den där fula tegelbyggnaden Kiruna stadshus. Jag har bara tidigare sett den från utsidan, och mest på bild på det viset, och har inte fattat nåt.
Du ska försöka komma in i kyrkan också. Det är också ett oooo och aaaa-ställe. Där har jag varit in.
Även jag är impad av den böjda centrumskylten. Såna görs inte nuförti’n.
Sen undrar jag om inte 1920-talet platsar som ”modern tid”. Enligt somligt av min kurslitteratur har den moderna tiden hållit på i flera hundra år. Sen upplysningen har jag för mig.
(Att sen annan kurslitteratur klassificerar ”modern tid” som nutid gör ju mig som gammal naturvetare förtvivlad. Antingen har ett begrepp EN definition eller så finns det inte. Förutom ljus då.)
Slukhål! Du kan ju få jobb på Aftonbladet.
Slukhål har man i kalksten och glaciärer, om jag minns min geovetenskap rätt.
Så man liksom stoppar i dem där tills man behöver dem?
(borde jag ducka nu?)
Då har ju jag nästan Carl Malmsten-stolar. Och på tal om det: Varför görs nutida pinnstolar utan stjärtformade säten? Slött! Jag har fem gamla pinnstolar, samtliga med anatomiskt utformade säten, till och med pallen är lätt skålad (vilket iofs gör den lite svårbrukbar som litet bord för kaffe o dyl vid TV-tittande). Nu kan man ju inte köpa nya modeller eftersom de är gjorda för plattbakar!
När man tänker på Kiruna kan man tänka på Esrange, och när man tänker på Esrange tänker man på rymden, vilket får en att tänka på NASA, och därför är det inte ett dugg OT att jag har hittat ett projektjobb av en typ man annars fantiserar och skojar om: ligg ner! Ligg ner i sjuttio dygn i sträck! Jag tror att jag skulle vara fantastiskt duktig på det.
Ja, Annika, kalksten och is är utmärkta förvaringsplatser för slukhål.
Järnmalm är i allmänhet alldeles för hårt, för att inte tala om gnejs och granit. Undantaget då den röda rapakiivi-graniten som finns i ett band från östra Mellansverige över till finska sydkusten. Ungefär där Salpausselkä går, så vet du!
Jamen, Annika man ska ju ligga med huvudet neråt, det låter jobbigt. men man skulle å andra sidan äntligen få läst allt det där man lagt åt sidan.
Ninja: din andra sida är min tanke, om man säjer.
På tal om det ska jag gå och läsa lite bok nu.
fd. Misswar – även jag skrattade så jag grät åt Jard. Jag minns honom från slutet av 70-talet, då såg han precis likadan ut. Någon borde göra en jämförande studie mellan frikyrkosångare och dansbandsmusiker – frisyrer, kläder, affischer och målgrupper…
Boel – där har du ju ett alldeles fantastisk ämne för någon att bita tag i. Vem vill vem kan? Jard förknippar jag med Öland. Hela Norra Öland är tapetserad med den där affischen sommartid när jag åker där. Det känns lite fel att han ska vara där i norr då.
Ja, nog är det Lilla Åland där i kaffeserveringen. Elegansen och balansen. Och så bra man sitter, i timmar om så skulle vara. Skålad sits, jajamen. Tack, Carl Malmsten. (Se vidare min bok Carl Malmsten känd och okänd, s. 206-207, under rubriken Förnyelse ur gammal grund.)
– Eller är det, o fasa, en kopia från någon samvetslös tillverkare?
Just det, Lena, pinnstolar ska ha liksom ett diskret avtryck av en bak på sätet – tvenne skinkor. Kudde behövs inte, om inte för värmens skull. Men mina stolar har bara sex ryggpinnar, så jag gissar att de inte är Malmsten, trots att min moder vanligen köpte kvalitetssaker.
Lilla Åland har 8 ryggpinnar så nog är det den. Förståndigt café som satsar på kvalité, brukar löna sig. Det enda problemet med stolen är att den är för tung att flytta runt vid städning. Ofta ett argument från städavdelningen när man vill föreslå den. Stapelbart, lätt och trist brukar vinna om inte någon tycker att andra värden kan få räknas.
Jag jobbade i Kiruna ett halvår 1970 och ett halvår 1979. (Kanske vi sågs?) Trivdes jättebra bland allt öppna och trevliga människor. Enda nackdelen: Det började s n ö a midsommarafton 1970. En musikant i parken fick packa ihop sin hammondorgel väldigt fort. Annars bara positiva minnen från den rätt så annorlunda staden.
Jag håller med — Kiruna är en inte en trött, gammal, liten avfolkningsbygd utan en trevlig stad med leende människor. Och älgfärslimpa! Med lingonsylt och hederlig, oskalad potatis! Jättemycket brunsås och rivna morötter till! Yes!
(Ni hör att jag är mätt, va?)
Jag ska nu flyga till Sthlm och kasta mig på ett tåg till Örebro för att sedan stå finklädd och le i högklackat och ett glas champagne på mingel och bankett kl 19:00.
Ännu en bankett! Mer champagne!
Varför är man inte språkföreläsare? Verkar vara ett glamoröst liv…
Pst – vi har ju inte fått se hotellfrukost och hela kappan… så om du får tid på Centralen, så… Innan du väl försvinner bortåt bokmässan till?
Festprisse. Var bara tvungen att få skriva ordet.
Det gäller att hålla sig på den säkra sidan. (Kanske ett uppslag till inslag i ett radioprat?) De flesta malmkroppar ligger lite snett. När man sprängt och urholkat ett tag är det risk att marken, berget och hela samhällen rasar ihop på den osäkra sidan, översidan, liksom (som Kiruna riskerar att göra). Då måste man flytta till den säkra sidan. Som man gjorde med Grängesberg på 1970-talet då man flyttade samhället någon kilometer österut. Fast kyrkan sålde man till Orsa.
Salpausselkä kunde förr heta Stängselåsen på svenska.
Men det verkar inte vara så gångbart i dag.
Nämen hej, Karin den morgontrötta — jag trodde att du var vår gamla Karin, Karin med malmkroppskunskaperna här ovan.
Min kropp befinner sig nu i Stockholm. Den fick inte hotellfrukost i morse utan bara folkhögskolefrukost.
Hejhopp och önskan om ett trevligt mingel!
Ordet husera, Lotten. SAOL säjer: härja; hålla till, vistas. Hur blir det:
Här härjar man alla LKAB-anställda . Här håller man till alla LKAB-anställda. Här vistas man alla LKAB-anställda.
Dom vackra gamla orden inhysa eller härbärgera eller bara hysa, har dom gått och dött?
Vi har Lilla Åland runt köksbordet och som panschisstol i hallen. Fick dem av mina föräldrar, som tyckte att de hade blivit väl sunkiga. En tvätt med en dutt Klorin och lite möbelolja senare var de som nya.
Året de inhandlades var 1970.
Har också sett ”husbergera” nånstans!
Mycket, mycket bra tillsägelse, Lena B! Ska genast bestämma mig för vad jag menade.
Man borde göra en lista över alla missförstådda och förvrängda ord. Husbergera, hu!
Jag har ett guldkorn där: En journalist som skrev för väldigt många år sedan att hon stod ”blixt stilla”. Har aldrig lyckats glömma det. Och en kurskompis var övetygad om att det hette ”för nuvarande”, inte ”för närvarande”.
Själv sa jag länge före-viga (med betoning på i) i st f för-eviga, när det gällde foton. Fattade inte att ordet hade med evighet att göra.
Just idag råkade jag säga att något stod blixt stilla, jag hörde själv att det blev fel, men ingen reagerade synligt. Dom tänkte kanske bara … Så är det för oss utan det där censurfiltret ibland, det blir del av misstag.
Det jobbigaste jag hört var när en guide konsekvent sa ”ifrågasatte” istället för ”frågade”, det lät som om hon var ovanligt gnällig och misstänksam även om det framgick tydligt att hon egentligen menade det senare.
Men inhysa är väl inte bättre än husera? Kommer ofelbart att tänka på inhysehjon, inte en roligare association till LKAB-arbetarna det.
Husera har väl genomgått en betydelseförskjutning till att mer betyda hysa, på samma sätt som busig, busa, numera är något små söta barn är och gör till skillnad från halvkriminella busar.
Salpausselkä skulle visst kunna kallas Stängselåsen om det nu inte var det vedertagna, geovetenskapliga begreppet Salpausselkä jag var ute efter. Den är en östlig del av det som i Sverige kallas Mellansvenska israndzonen. Något mindre poetiskt kanhända, men å andra sidan mer beskrivande.
Jag har alltid sett husera som ett intransitivt verb, dvs något någon gör. ”Här huserar femton postiljoner!”
”Inhyser”, ”hyser” eller ”härbärgerar” gör man någon annan eller något annat, t ex hyser en stark längtan eller härbärgerar en stor ilska.
Håller med och.
Nu, stickkafe på Dieselverkstan. Ska fortsätta på min Tardissjal.
Någon som är sugen på att köpa sig en egen telefonkiosk?
De kostar mellan 1500 och 3000kr styck.
Jard passerar även här i krokarna, en får ju lust att kolla in hur han ser ut i verkligheten. Kiruna kyrka luktar gott, men det måste man nog gå in för att uppfatta.
Åh nej, jag vill att telefonkioskerna ska vara kvar.
Vi hade strömavbrott här idag, demonstrerade tydligt hur mysko elledningarna är dragna – här hade två hus svart, men inte det tredje, däremot huset mittemot det tredje, och det mittemot DET. Inne på Ica var halva butiken mörklagd, för den ligger inne i grannhuset. Ett kafé körde med massor av stearinljus och meddelade att kassan för kontanter funkade men inte kort, och inte espressomaskinen – men de hade kaffe i kanna!
Vilken tur att man inte satt fast i hissen. Och man påminns om att man alltid ska gå in i hissar nykissad.
Och – telefonen, landtelefonen, fungerade förstås!
På Dieselverkstan måste jag ha varit på Författarprat i stora hörsalen! Smockfullt var det, och ett antal talare.
Chauffören som körde mig dit (jag tror det var den resan) var den argaste anti-islamperson jag mött – han var själv muslim.
Lille Maken vill hälsa att han har handlat upp sej på kläder i dag. Två gula skjortor och ett par blå twillsbyxor. ”Svenska flaggan”, sa jag men då blev han lessen.
A propos din muslimske chaufför som var anti-islam. Vi har en invandrad liten dam som driver en kommersiell verksamhet i våra kvarter. Hon ska rösta på Jim*ie Å. säjer hon. Man fattar ingenting snart.
Och hur ska det gå för Lille M. i sina patriotiska kläder, vill man undra.
Han var anti-islam, inte anti-muslimer, ÖR – det är skillnad! Han var framför allt arg på M*h*mmed, som han ansåg bedrog folk och tog någons hustru, eller hur det var, och gifte sig med ett barn. Ska det vara någon man ska lyssna på? undrade han. Ilsket.
Har inte din invandrade dam sagt varför hon tänker rösta SD, när hon ändå berättade det? Hon kanske inte är så insatt i svenska stämningar att hon inser SD’s rasistiska bakgrund och bottenslam?
Oooo och aaaa! Jag måste åka till Kiruna bums så att jag har chans att se staden både före och efter flytten. Det är så märkligt det här att man bara kan flytta en stad. Eller bara och bara; 900 projektanställda och 13 miljarder kronor inger ju viss respekt.
Jag ställer mig dock lite undrande inför Björkskatan i Luleå. En sådan har jag aldrig sett förut. Någon ornitolog är jag förvisso inte, men nog borde en skata åtminstone ha näbb och vingar?
Sara: Nykomling i båset? eller länge sedan?
Lika välkommen som morgontrötta Karin.
Hoppas ni återkommer med kommentarer.
”Skata”
Lotten har tidigare berättat att det är vad vi sörlänningar kallar ”udde”. Dvs Björksudden
Min svägerska bodde en period på Ankarskatangatan, det var alltid lika kul att säga.
Nämen var du i Stadshuset? Jag jobbar ju där, och jobbar dessutom med stadsomvandlingen. Attans att jag inte visste att du skulle dyka upp, då hade jag vrålat hej tvärs över hela stadshushallen 🙂
listoplisto: Ännu en nykomling (?) som kan välkomnas.
Hoppas det inte är engångsbesök.
Aha! Då förstår jag avsaknaden av både näbb och vingar.
Och tack för välkomnandet förresten, Örjan! Jag har varit med förr, men eftersom jag brukar samla olästa blogginlägg på hög och sedan läsa alla på en gång är jag tyvärr oftast för sent ute med att kommentera.
Ser filmen Presidio från -88. Har just sett Meg Ryan i en tidstypisk frisyr och en brunröd kjol uppdragen till tuttarna med hjälp av hängslen som sitter bakofram. Ser, hm, konstigt ut.
Det är förövrigt 3 månader till julafton i dag.
Örjan, angående ”skata” och udde så finns det i Helsingfors
en stadsdel som heter Skatutdden, där Viking Linebåtarna lägger till, frågan är då om det är en ”riktigt” Skatudde med skator eller om det är en ”uddeudde”?
Aha, PK – den här?
Äsch glömde ett mellanslag i länken. Här kommer den igen. Skatudden.
”Björkskata” behöver faktiskt inte vara ett dugg konstig. Den kraxigaste av trastfåglarna, björktrasten kallades förr ofta, och i vissa delar av landet fortfarande, för snöskata — och ibland björkskata. Se där!
*kchackchackchack!*
(Det är svårt att härma en björktrast med själva munnen och halsen, och ännu mycket svårare med fingrarna, kan jag meddela)
(Den kan låta så här, och då vill jag understryka att så låter den som finast.)
Och i helt andra nyheter, en grej som kanske inte riktigt, riktigt är vad Lotten behöver (och förresten finns den inte i produktion) men benämningen var så fin att jag tänkte den kunde intressera ändå: the world’s sexiest knee brace.
Annika: Protesterar. Vad gäller fåglar syftas på skator.
Vad gäller uddar finns tydligen gammelsvenska ord. I Luleå eller Helsingfors.
Skogsgurra: Hur långt söderut har du kommit per dags datum?
Om man inte vill bygga en Tardis kan man just nu köpa en telefonkiosk!. Jag skulle gärna vilja ha en till alla mina trikåer!
Örjan, jag menade bara att ”björkskata” inte är en så konstig sammansättning som det ser ut att vara, ens om man inte känner till det gammalsvenska ordet. För det har folk sagt om vanlig björktrast.
Och den har väl kallats skata — jag sa faktiskt själv snöskata om den när jag växte upp eftersom mina föräldrar sa det — för att den kraxar som vore den en. Andra trastar sjunger vackert men björktrasten/snöskatan/björkskatan låter illa.
De där orden för att ha någon tillfälligt boende, eller tillfälligt bo etc. är mer eller mindre gamla i svenska språket:
hysa = ha boende hos sig – sedan äldre fornsvensk tid
härbergera = upplåta plats åt (ngn) för övernattning e.d. – sedan yngre fornsvensk tid
inhysa = ge tillfällig bostad åt ngn – sedan 1621
logera = tillfälligt bo på viss plats – sedan 1627
Nu var det egentligen meningen att jag skulle sätta mig ner och rapportera om kvällens bankettäventyr i högklackat och grönsaker.
Men jag måste sova bort en ögonryckning! Tydligen! (Ryckningar i högerögat är en ice breaker om jag någonsin har sett en.)
Återkommer efter föreläsningen imorrn och gläds i min skönhetssömn åt Örjan som minns -skatan och som hälsar alla välkomna och sedan svär jag åt att jag och Listoplisto nyss var så nära varandra fast ändå inte.
Kan man bygga en friggebod av ett par eller kanske tio telefonkiosker?
Oh jag vill se Lotten iklädd högklackat och grönsaker!
’Det killar i min bålrot
vid åsyn av en kålrot’…..
(Stefan Demert)
Ninja: Då har man allt en väldigt känslig bålrot.
På tal om ingenting: Är det någon som har tänkt åka på bokmässan?
Salpausselkä tog vi poäng i Viifemman på när det begav sig. Har alltid haft en viss svaghet för åsen ifråga sen dess.
För övrigt hade pappa en gång en skruvmejsel (den kanske finns kvar?) av den där typen där skaftet kan vridas tillbaka och mejseln stannar kvar, så man slipper flytta på den mellan tagen (om någon förstår detta och kan uttrycka det mer begripligt, så var så god). När man vred tillbaka skaftet lät det precis som en björktrast, och ibland kom de för att titta vem det var.
och: Invandrardamen gillar att JÅ och hans gäng är emot invandringen!!!
Brid: Kallas spärrnyckel, men jag tycker att det låter mer som en bergfink!
Jag har en sådan gammal skruvmejsel, men den säger ingenting. Trist tingest.
Jag skulle meka med en laptop för ett antal år sen: Steg ett, hitta en sjukantig(!) mejsel. Svårt värre. Steg två, gör det här och det här med ett gem. Det verktyget var lättare att komma över.
Var det inte förresten i tidiga Macar det ingick i instruktionerna hur man fick loss en tredskande diskett med just gem?
Gemet kommer jag ihåg.
En sjukantig mejsel låter som en fantasiprodukt ur min favoritgenre Weird. (new, new-old, nolonger weird but weird åssåvidare)
Örjan september 24, 2013 kl. 22:10
Din fråga kom lite olämpligt eftersom jag just ha blivit rejält osams med min GPS. Den körde mig runt i en åtta* som omfattade några mil A5 med kringliggande landsbygd. När jag sett den där förbannade bron tre gånger bröt jag den onda cirkeln genom att köra rakt ut i bonnlandet. Där stannade jag i första by som hade ett schysst hotell. Den heter Alsfeld och kan inte hittas på annat sätt. Som Narnia, ungefär.
Fram till måndag ska jag köra till ett Weisses Rössel i Sydtyrolen. Sedab ska jag hälsa på Benito han med 20 l dunken). Sedan blir det Imporia och kusten och till slut Route des Alpes tll Grenoble där en sedan länge utlovad lunch ska intas.
Varför inte köra rakt ner till Grenoble? kan man fråga. Jo, ser ni, på detta viset får man dels träffa lite gamla vänner, men framför allt undviker man de tämligen dyra motorvägsavgifterna i Frankrike. Péagen kostar lika mycket som sopan. Dessutom är ju den här vägen så mycket roligare.
Dash-boardkameran är i full gång. Det kommer lite redogörelser på publik plats så småningom.
Det ser vi fram emot!
Hittat kabelinternet i Sydtyrolen. Varför tänker jag alltid på Marie Ekorre när jag är här? Jo, jag vet. Ett tag var jag utan internet i Tyrolen. Men inte längre.
Hälsar på Artur på Weisses Rössl. Han är en flitig hemmatillverkare av diverse intressanta drycker. Jag fick just smaka en likör med granbarrs- och grankådearom. Det var som att gå i granskog en vindstilla varm sommar dag. ”Ah, Tirolerluft!” tyckte jag. Artur blev lyrisk – ”Ich habe ja kein Namen gefunden. Tirolerluft! Prima”. Skoj att kunna medverka till kulturens utveckling och samtidigt bli ihågkommen i en ny spritsort. Bättre blir det inte.
LIKÖR kl 09:41 på morgonen? Huga!
Vi är inte i Sverige nu. Dessutom var det mycket små mängder och konsumtionen skedde enbart i informations- och bedömningssyfte.
amnade så småningom på ett hotel i Tortone. Där säger receptionen att rummen kostar 70 € medan skylten i rummet säger att maximalt pris med frukost och allt ska vara 30 €. Hur ska jag hantera detta? Jag pratar ingen italienska.
Jag tycker att 70 är OK, men om dom bara ska ha 30 så vet jag inte …
Bråka om felblandade drinkar och dåligt tillagad mat har jag inga svårigheter med. Men det här är knepigare. Råd?
amnade = Hamnade.
Märker till min fasa att det tangentbord som jag trodde jag skulle använda i skriverierna har en tendens att missa försa bokstaven i en mening. Blir jobbigt i längden.