Men vi inleder väl dagsrapporten från början?
Jag vaknade igår morse i Kiruna med ett lite svullet öga som skavde och ryckte. Förmodligen är det en en alien i någon glaskroppsnerv. Eftersom jag sov på en folkhögskola, fanns det ingen anledning att fotografera frukosten ity folkhögskolefrukostar är som frukostarna hemma i köket.
När jag skulle börja föreläsa, ville min dator inte kommunicera med kanonen. Efter en kvarts fäpplande och grejande, gav jag upp och fick exportera Keynotepresentationen till en annan dator och i ett annat format (PPT, usch). Det gick inte alls bra eftersom formateringen blev helgalen, och jag längtade efter forna tiders OH-apparater. Mina föreläsningar bygger väldigt mycket på textexempel från den tokiga verkligheten, men jag inser nu att jag nog måste skapa en reservföreställning så att jag klarar mig utan bilder om jag måste.
När jag i godan ro satt och åt lunch efter föreläsningen, kom en andfådd, högröd taxichaufför inspringande. Flygtaxibolaget hade nämligen gett mig fel hämttid och eftersom jag inte har telefonen på när jag föreläser hade de inte fått tag på mig. (”Åtta missade samtal.”)
De hade då vänt på hämtrutten och plockat upp alla de andra resenärerna först och sedan väääääääntat på mig och när jag till slut sprang in i taxin och sa ojojojoj, blir det panik och missar vi flyget nu?, möttes jag av en kompakt tystnad. Och ett tyst näe.
Svälj.
Flyget flög sedan i motvind till Stockholm och tåget tågade lite långsammare än beräknat till Örebro och kl. 18:00 förlorade jag rätten till mitt hotellrum eftersom jag inte hade meddelat ”sen ankomst”. Visserligen återfick jag rätten kl. 18:08, men allvarligt: är man ”sen” om klockan inte ens är kvällsmat?
På tio minuter krängde jag så på mig en klänning och klackeskor samt jättemycket kajalpenna som, tänkte jag, skulle ta fokus från ögonryckningen. Sedan småsprang jag till Örebros jättecoola slott.
Inne på slottsgården var det champagnemingel, där jag eftersom jag inte visste bättre konverserade personalen och ställde frågor om slottet. Det byggdes redan på 1300-talet, men gjordes relativt radikalt om så sent som på 1800-talet. På vissa ställen kan man se medeltida spetsbågefönster, men det mesta är falsk barock. Det nästan häftigaste är namnen på fyra av byggherrarna arkitekterna:
- 1573–80 Mäster Ludvig
- 1580–96 Herkules Midow
- 1596–1604 Mickel Byggmästare
- 1604–27 Jakob von Brüssel
Inne i slottet hade arrangörerna spritt ut grönsaker. Nu talar vi inte om en och annan liten tomat och några ärtor i kors, utan drivor av palsternackor, morötter, potatisar, purjolökar, kronärtskockor, selleri och majskolvar. Lampor lyste i grönt på människofigurer i naturlig storlek som såg ut precis som ståstillaartisterna som står och är guldsprejade i världens storstäder.
På minglet träffade jag massa människor som trodde att jag flirtade med dem och som dyrt och heligt medan vi skålade tittade mig djupt i ögonen och lovade att de skulle infinna sig till min föreläsning klockan halv nio på morgonen. De frågade också vad jag skulle prata om, så jag berättade om svenska skrivregler och den moderna svenskan och rättstavning och finurliga formuleringar, men ville egentligen bara svara:
– Alltså jag är egentligen bara här för att få äta hotellfrukost.
Mitt hotell (Scandic Grand) i Örebro var finfint med hissar, mjuka mattor, platt-tv, kortnycklar, jättebar, trevlig personal, designade lampor och en bred säng.
Som bekant brukar jag ju be om tekokare på rummet eftersom jag är en tetoka. På hotellen svarar man då
- nej, vi har inga extra tekokare
- javisst!
- nej, men du kan under hela dygnet ta te ute i tv-rummet
- nej, men du kan köpa te för 35 kr i receptionen.
Örebrohotellet svarade rappt:
”Jag har bokat in dig natten mellan den 24-25/9 med avtal visa Sitevision.
Jag har även lagt in önskemål om tekokare på ditt rum. En bekräftelse är skickat i ett separat mail.”
Men när jag kom fanns det ingen information om ”avtal Sitevision” utan jag fick lägga ut för betalningen. Däremot kunde jag glädja mig åt en tekokare. En tekokare! Hurra!
Men … nu är frågan vad hotellpersonalen trodde att tetokan skulle göra med tekokaren eftersom det inte fanns något annat än en tekokare. Ingen mugg, inga tepåsar …
Det häftigaste under gårdagen var kanske ändå asfaltsavskalningsmaskinen som jag träffade på ute på gatan. Blink, tut, skrap och imponerade mojänger. Men när och varför gör man så här?
Fotnot 1
Baconfrukosten och äggröran var alldeles utmärkt, men det var så fullt att jag blev tvungen att sitta och armbågsknuffas med synnerligen pratsamma hotellgäster som inte gillade bacon.
Fotnot 2
Jag och ögat ryckte i takt under hela föreläsningen som gick alldeles utmärkt eftersom datorn och kanonen var kompatibla. Nu längtar jag inte alls efter OH-apparater och kommer säkerligen att glömma bort att skapa en reservföreläsning.
Örebro slott är faktiskt rätt trevligt (men väldigt svårt för personer med någon form av rörelsehinder — fast det gäller ju många jähättegamla hus), och varför var det grönsaker på minglet, hade de med minglet att göra eller var de bara ett sammanträffande? (Underförstått: Vad var det för mingel, har jag läst om det i tidningen och glömt eller har det inte nämnts?)
Skrapar bort asfalt gör man väl när man måste lägga på ny. De lägger på ny asfalt överallt i länet för närvarande, känns det som (kökrock på E20 söder om Örebro i förrgår, av nyasfaltsanledningen, texempel).
Jag tycks stå i moderatorkö, jag undrar sååå vad jag har gjort …
Hur som helst skulle jag fråga om rycket dämpade sig medelst en god natts sömn, så: Dämpade sig rycket med en god natts sömn?
Lotten, jag lider med dig! Själv har jag en presentation i form av blädderblocksblad med en stor bild, foto eller teckning, på varje. (Du har sett den på Bokmässan.) Jag har det så både därför att det passar mitt ämne – Carl Malmsten var ju inte den tekniska utvecklingens fanbärare, precis – men också för att slippa vara i klorna på tekniken. Har råkat ut för att Bokmässans datorer och min inte var kompatibla … Fasa!
Men sen redde det ju upp sig för dig; fint kalas och ägg och bacon till frukosten.
Du, dom där fyra gubbarna var nog inte byggherrar utan byggmästare/arkitekter, föreställer jag mej på rak arm. Byggherren är den/dom som beställer och betalar bygget.
Mittåt, Ökenråttan!
Man fräser för att om man bara lägger nytt när det blir slitet, skulle det till slut bli väldigt tjockt med asfalt. Sen passar man på att återvinna också, vilket ju inte är så dumt.
Nu ska jag ut och flyga. Kan nån förklara varför man inte får gå under vingen? Bortsett från att man kanske riskerar att slå i huvudet?
Bess, jag tror det beror på att flygplanen har sina bensintankar i vingarna.
Men vaarför var det mingel på Örebro slott? Litteraturdagar? Kommunaltjänstemannaspråkkunskapsdagar? Vaaad? Och hur kom grönsakerna in i bilden? Design?
Skölj ögat i saltvatten. Kolla att det inte är FÖR salt bara.
Jamen hur skulle det se ut om man bara lade på mer och mer och mer och mer asfalt?
Bess, jag gissar på att det beror på att de flesta flygplan
har motorerna under vingarna och då kan det nog vara
olämpligt för passagerarna att knalla omkring i närheten
av motorerna.
Kaptenen brukar dock gå under vingarna när han gör sin
inspektion av flygplanet innan varje flygning.
Ett evenemangstips för de som befinner sig här i trakterna ikväll.
Mitt högeröga har ryckt i ett halvår, till och från. Jag väntar på att få kallelse till neurolog – en s k husläkare trodde visst inte att det var nåt farligt men ville att man för säkerhets skull skulle utesluta MS eller Parkinson eller andra sjukdomar som man gärna slipper.
Instämmer med alla andra: Hur kom grönsakerna in i bilden? (I abstrakt mening alltså. Jag förstår hur du gjorde för att fotografera dem.)
Jag undrar mest varför mitt antivirusprogram (F-secure) anser att du är en bank?
Huh, går man till doktorn med sådant? Ja, det kanske är klokt, om det är mycket ryckningar. Mitt vänsteröga har ryckt med långa mellanrum i många herrans år, och jag har mest tyckt det känns kul. Men då har det förstås varit väldig, väldigt beskedliga ryckningar under korta tidsrymder, inget jag vill kalla besvär direkt.
PS – om ögat är svullet, Lotten, är kanske inte massor av icke-steriliserad kajal da shit?
Olle Falk: Jag har ingen aning! Här finns ju knappt en spänn! Beskriv hur det ser ut och mejla en skärmdump till mig på lotten@bergman.com så ska jag försöka förstå. (Vem var det här som hade liknande problem? Brid?)
Ögat har lugnat sig, förmodligen håller det på att dö.
LL99: DDM kommer till utgrävningarna i Skiftinge. Är du där? Ska han ha en röd nejlika i knapphålet? (Annars känns han lätt igen på att han pratar mest hela tiden.)
Ja just det: grönsakerna var alltså pynt. Det var liksom temat … Istället för svepande tyger och stora blomdekorationer på boden, var det grönsaker på golven.
Jag hoppas verkligen att någon annan tog hand om allt som jag inte kunde släpa med mig.
Brid Mitt högeröga har också ryckt, för att inte sägas ha strejkat. Nu vet jag varför, efter ett besök hos ögonläkaren: Gråstarr. I olikhet från mina cancrar är detta inte potentiellt livshotande , det är garanterat botbart. Säjer dom.
Nej, jag känner mig lite bekväm idag och väljer värmen inomhus
istället för kylan utomhus.
En egen liten bärbar kanon? Även om släpa på grejer när man reser, så är det värre när grejerna på plats inte fungerar eller (värre) inte existerar! Jag har överst på min önskelista en bärbar mätutrustning att ta med mig som enligt uppgift kostar runt sexhundratusen. Jag får nog ingen, utan får lita på tummen och pekfingret och vindarna i luften.
Aj då, alla ord kom visst inte med ovan. (suck)
Äh…Det spelar ju ingen roll. Det hoppar ner en skylt där det står ”Bankskydd är aktivt” bara. Det händer annars när jag loggar in på nätbanken.
Olle Falk: Ja, det var jag som hade samma problem. Om det är ett problem. Jag tror att Lotten är en bank ändå, i smyg.
Brid: Det tror jag också. Frågan är om hon vet om det bara.
Det ramlar ner lustiga skyltar lite här och var, jag har slutat försöka förstå varför. Ibland kommer det ner ett helt ark (här också stundom) som pratar om att jag måste ha certifikat, och vill jag titta på sagda certifikat eller bara godkänna det temporärt eller permanent? Jag fyller i ”permanent”, och då försvinner arket.
Nu senast ploppade det flera gånger upp en sorts oombedd downloadhistoria när jag ville starta browsern där jag var senast – det var bara det att skylten downloadade ingenting och gav inga upplysningar. Inte gick det att få bort den heller. Bara att avsluta browsern och börja om från början. Det är nog bara att acceptera att man inte kan förstå allt.
Olle F och Brid, för mig med. Min teori är att det har med hemlisbloggarfansknappen att göra.
Kerstin utan blogg, man kan tänka sig flera saker som händer om man bara lägger ny asfalt ovanpå gammal. Gatan skulle tillslut bli högre än trottoaren. Finns där ingen trottoar, men ett hus, kan man få kliva ner till dörren. Ligger asfalten på en bro, kan bron gå sönder, eller deformeras, av tyngden. Brunnslock blir tilligropar i gatan.
Hm, undrar vad in tilligrop är. Tror det är knöligt att köra över i alla fall.
Då tar jag bort hemlisbloggarfansknappen — den är ju där helt i onödan!
Ja just det — den avskalade asfaltvägen hade nu på morgonen blivit jätteavskalad på hela vägbanan, så nu begriper ju även jag att det handlar om nyasfaltering. I min lilla värld förstod jag inte varför man skulle skala av en smal sträng, bara …
Jag kan rekommendera Chrome och AdBlock. Då slipper man mycket. Jag får en enda skylt nerhängd, och det är när jag tittar på mack- och bilnostalgibloggen Imperial 58 (Bara namnet!), och det är ett rent tjänstefel av Google från i maj i år.
Den som behöver känna sig dödsföraktande kan klicka på ’Fortsätt på egen risk’. Ny varning, ’Fortsätt på egen risk’ och Presto! En blogg för oss vägfarande nostalgiker.
Nu blir jag nästan avundsjuk, jag får aldrig några konstiga meddelanden på denna hära bloggen*. Utom det som hände i förmiddags när jag trodde att jag inte hade tryckt på ”skicka” och därav skickade om, och gremlinerna i maskinerna talade om för mig att ”det här har du redan sagt”. (Och jag tänkte: Ja, det vet jag, men ingen annan vet det!)
Vad jag egentligen kom hit för att säga — helt OT, bara som litet utbrott — var i grunden ett gammalt välkänt gnöl, men ett som just i dag fick mig att skratta högt, nämligen ”slarviga översättningar av internationellt material i dagstidningar”. Så. Jag läser Aftonbladet för att min andra hälft nyss hade den med sig hem. Och får ögonen på en liten notis med en kul rubrik om en gorilla (det var inte rubriken det var fel på). I den korta texten talar de om en ”manlig gorilla”. Och lite senare om en ”kvinnlig gorilla”. Och jag skrattade, hickade, fnittrade så det pep i mig. Finns det ingen, någonstans, på hela tidningen som vet att ”male” före en djurbeteckning är detsamma som [djurbeteckning]-hanne, på svenska? Jo, det är klart det finns, jag tror allihopa vet det, men varför, varför, varför är det ingen som läser vad de trycker i tidningen?
* och tänker förstås ”famous last words”, men det kan jag inte göra något åt …
För att återknyta till flygplansvingarna. Niklas och LL99 – tanken slog mig, men motorn sitter ju närmast flygplanskroppen och bränsletankarna ser man inte så mycket av (åtminstone på de plan jag nyttjat de senaste gångerna), och de ska ju ha en att runda hela vingen. Och är det mig de vill skydda, eller planet?
Såvitt jag vet är bränsletankarna i själva vingarna. Men jag har inte kollat. De vill säkert skydda allting.
Det är bra med regler som täcker alla varianter.
Som till exempel ”stoppa inte ner en gaffel i brödrosten” eller ”stoppa inte in en strumpsticka i ett vägguttag.
Visst kan det gå bra – men hur avgör man vilken version som är ofarlig? Och hur vet man om man kan komma att sugas in i en motor som startar för någon test? Eller, eller?
Tanter brukar skrika högt när ett litet barn springer med vasst föremål i näven. Visst kan det gå bra. Men det kan också gå illa. Måste det diskuteras?
Jag tror också att Lotten är en bank även om jag inte får några roliga skyltar. Ebberöds bank.
ALLT måste diskuteras!
Idag har jag talat med en man som i sina föreläsningar om internet JÄTTEOFTA använder kommentatorsbåset på lotten.se som ett exempel på hur fullständigt fantastiskt det är. (Och jag tror att han var väldigt positiv.)
Ebberöds är ju liksom ett vanskött plejs och än är jag inte vanskött, väl?
Det var det där med inkomster och utgifter och hur de inte går ihop jag syftar på. Det dricks champagne till höger och vänster och äts bacon på hotell dagarna i ända samtidigt som din manager klagar på bristen på inkomster.
Meeen, hemlisbloggarfansknappen är ju där för att dryga ut dina inkomster. Vad säger din manascher om att du tar bort den? (Åååååh, det är snart dags igen …)
Det har du ju helt rätt i Niklas! Så: jag är helt klart Ebberöds bank.
Jag vet, Dieva, men kanske ska hemlisbloggarfansknappen bara ligga där och störa med sina nedfallande lösenordsgardiner under december?
Och ja. Snart är det dags. För nionde året. Hur ska det nu gå, jag som bara reser och dricker champagne hela dagarna?
Det
kommer att gå schitbra..
Schampanjen
löser liksom tankens band
och
då va
svävar
den iväg, som en olydig ballong
huppåt, ständigt huppåt.
Sen
ja sen va
så ser man
så vähäldigt bra
Schihit i glöggen
i december då’ra
som drar neråt med sin tunga sötma
sitt kladd som fäster tanken
i ovähäsentligheteter
av mandlar som svuppar iväg
som likvita, hala russin
inge bra
inge bra alls.
Näe, de ska va schampanj
mera schampanj
uppåt, uppåt flyga tahankens kraft
och vi får flyga med
som små flygplansyngel
flygplansslynglar
och smutta på schahampanjen
Det
blir en schihitbra
kahalender
det blir’re
Tro mej på mihitt ord
och tro på Lohottens
schahampanjstyrkta
tankekrahaft.
Sö!
*ligger på knä och dyhyhyrkar Ninja!*
SG: Kul att höra livstecken. Hur långt ner i Europa har du hunnit?
Sauerkraut eller choucroute som tänkbart tillbehör till måltiden?
Lotten: Denna berömmande person, Joakim J(?).
Fy på honom!
Har ju ännu inte skrivit någon kommentar här i båset, så varken du eller jag har kunnat välkomna honom!
Upp till bevis Joakim!
Nu är du min bank med! Bravo Ninja, fint!
I mitt nästa liv ska jag bli kvinnlig gorilla.
Och: när jag har duschat sätter vänster öga ofta igång att rycka i någon minut. En nervös, värmekänslig nerv?
Liten rapport från ombordklivningen på planet mot Oslo:
Farbror från Norrbotten utropar vid åsynen av kaptenen:
– Är det fruntimmersflygning idag! (Han förväntar sig inget svar, så därför får han inget frågetecken.)
Och då tänker man: ja, det kan ju hända, och vad ger då det farbrorn för förväntningar? Ska jag slå han på käften nu eller sen?
– Då kommer vi nog fram i tid!
Örja
Knödel ser det ut att bli dag.
Orangeluvan: Jajamän, den karl förstår att fruntimmer flyger liksom rakare fram! Inget vinglande till höger och vänster för att hitta en pub och ta en öl, och inga loopar för att impa på andra kaptener! 🙂
Mina ögonryckningar, kom jag på nu, är ju inga avancerade flirtryckningar, utan små subtila ryckningar i ögonfransens småmuskler. I sidled, liksom. Det ser väldigt mysko ut. Men känns skoj. Killar lite.
Ninja – den sjampanjpoesin fångade ”assåvaduefiin, elskarhelaverldenjustnu,komsåfåruenkram!”-stadiet perfekt! Ett tillstånd man önskar världens arméer kunde befinna sig i lite oftare. Och tanken att ”lydiga ballonger flyger neråt” är djupare än man tror.
Oj!
Missade nyblivna poeten. Ninjas grejer – oslipade, gnistrande små juveler i nynystavningstappning.
Ninjas dikt är ju ett embryo till en Embryo-dikt! (Embryo, vart tog du vägen?) Eller snarare sin alldeles egen klass. De där likvita mandlarna som svuppar iväg är precis så precist som poesi ska vara. Kudos!
Och när fruntimmer flyger så vet man aldrig när man landar då dom ju ibland inte vill bli störda med trivialiteter, då kan man ju tappa en maska. Eller så landar man på Landvetter ty Arlanda var plötsligt fel känslomässigt.
Vad listig du är, Örjan! (Fast han haaaaar kommenterat i forntiden, även om du inte fick tillfälle att välkomna honom. Leta, leta, leta. Jodå, senast 29 januari.)
Ninja: Din existentiellt sch-fyllda fyllepoesi (schkål!) påminner mig om Dean Martin och Foster Brooks här.
Hohohihhihiiiii, ”ty Arlanda var plötsligt fel känslomässigt” – bravo, PK!
PK, det känns som om du köneraliserar lite nu.
Lite…? Jag tror PK har utsett sig till dagens provokatör! Pysse, du får jaga honom runt huset med en kronärtskocka!
Å, The Airline Pilot-sketchen! Oförglömlig. Jag tror Foster Brooks byggde sin karriär på sin enastående förmåga att spela full. I verkligheten var det förstås Dean Martin som konstant var på snusen av sprit och annat. Vilket också skymtar i sketchen – ”I’m not an airline pilot, but I’ve been pretty high in my day!” säger han.
och, var min kommentar mer provokativ än din?
Haha – jag försökte bara tolka mannens tankegång! Så jo, du var kanske mer provokativ än jag, fast både det där med onödigt stilande och att Arlanda inte är rätt känslomässigt var nog rätt så huvudet på spiken…
Jag hade inte sagt som han. Men jag tror han bara ville vara snäll och uppskattande.
Det där med loopen (och nu var den andra gången jag skrev loppen!) kom faktiskt egentligen från en pilot jag pratade med för evigheter sedan, i researchsyfte. Han var norrman och uttryckte sitt missnöje med andra piloter som ska stila med onödiga krumbukter – ”looping og sånt tull”.
Usch, nu samlar jag mod för att se åtminstone en bit av filmen ”Krigets barn” om en barnsoldat i Afrika, en flicka.
Kastar mig ner bredvid Annika!
Ninja inspirerad av denna?
http://123an.tjosan.se/whiskey.html
Ska jag vara heeeeelt ärlig så tror jag farbrorn på flygplanet ville rädda sitt eget skinn. Han var verkligen en gammeldags älgjägare. Låter slutsatsen rimlig: pilot-hona –> mer punktlig? Och ordvalet: fruntimmer. Näe.