Och alla ba:
– Vilken Gustafsson? Robert? Bengt-Åke?
– Bjöööörn Gustafsson!
– Vilken Björn Gustafsson?
– Den unga!
– Inte Alfred?
– Nej, det är ju Björn Gustafson!
Artonåringen har förstått vad som går hem hos mig. Jag vill inte få mjuka paket när jag fyller år (om de inte innehåller sushi), utan något som innebär tjolahopp. (Fri definition.) Därför hamnade jag igår kväll på en ”testföreställning” av Gustafsson & Schyfferts vårturné.
Och det hela kan sammanfattas med fyra ord: jag är djupt avundsjuk. På dem på scen. Jag vill också åka på turné och stå inför horder av människor som gladeligen betalar 100 spänn var för att få skratta åt något som verkligen inte är färdigt eller genomarbetat och som är så tacksamma för att få skratta att de faktiskt skrattar ännu lite till. Björns material var så ogenomarbetat att det var som att jag skulle ha inlett mina skrivregelsföreläsningar så här
– Hej. Usch. Nämen ni vet. Jag är alltså jättebr… nej, jätteintresserad av vahettere … Vänta jag kom på att jag kan börja på en annan grej. I love skrivregler. Jag kan gå igång, gå i spinn och kyssa semikolon. Nej, jag lovar. Dom ser ut som bollar och krabbklor i ett! Och när jag var liten var världen inte alls som den är nu. Vänta ska jag bara kolla på mitt papper här. Jahaaa.
Det blir säkert bra vad det lider – men om man går upp på scenen och säger att man verkligen är oförberedd och oplanerad är det verkligen inte så bra att man är oförberedd och oplanerad, för då överraskar man inte alls. Brasklappar är liksom inte att rekommendera i ståuppsammanhang.

Henrik Schyffert hade till skillnad från Björn Gustafsson en relativt färdig show redo. Det är bra, för då är ju en provföreställning faktiskt en provföreställning och inte bara en deadline som man har bokat in för att få något gjort.
Eh. Hör ni att jag är lite styv i korken? Att jag låter som om jag vet precis vad jag talar om och har varit on the road i 20 something years och att jag vill dela med mig av min livserfarenhet? Japp, precis så kändes det.
Jag såg klart och tydligt att
- Henrik Schyffert än en gång hade för kort tröja (jag har sett honom på scen förut) som visade magen (som fortfarande var alldeles utmärkt snygg)
- Björn Gustafsson såg blyg ut på ett ytterst charmerande sätt
- Schyffert skrek i micken och borde variera tonläget för extra effekt
- Björns uttalande om att han hade bacillskräck gick hem hos vissa i publiken med bacillskräck
- de båda drack vatten ur samma flaska fastän Björn ju led av bacillskräck
- de båda behöver min regihjälp.
Satt jag alltså där, drabbad av hybris, och fantiserade om att få hjälpa till? Japp. (Och det är här jag kniper käft och väntar på telefonsamtalet med an offer I can’t refuse.)

Men nu till det allra bästa: Henrik Schyffert har nämligen kommit på hur man skojar med sådant som är roligt men som man inte kan skoja om utan att riskera påhopp och kränkningsutskällningar:
- Man talar på ett extremt tydligt sätt om att man är för invandring och inte emot på något sätt.
- Sedan skämtar man om detta på ett sätt som är hysteriskt roligt – men man vet ju att han inte menar allvar för att han ju på ett tydligt sätt har talat om var han står i frågan.
- Man talar om att man är för jämställdhet och feminism.
- Sedan skämtar man på ett otroligt roligt sätt om schablonbilder hos män och kvinnor – men vi vet ju att han inte menar allvar för att han ju på ett tydligt sätt har talat om var han står i frågan.
- Man drar enkla poänger genom att tala skit om offentliga personer som alla i ens närhet ogillar (Jan Björklund och Jimmie Åkesson) för att inte riskera ogillande från publiken som vore publiken en enda man.
- Man är varmhjärtat nostalgisk inför allt från förr, för det är alla.
Det blir säkert en vansinnigt rolig tillställning i vår eftersom jag redan nu kan säga att jag skrattade såpass att jag började bli bekymrad över mascaran. Schyffert måste bara ta på sig en längre tröja och bestämma sig för om tjejen han pratar om är hans ”nya tjej” eller hans (f.d.) ”fru” (han blandade lite) och Gustafsson måste … planera bättre. (Sade hon snällt samtidigt som hon funderade över varför hon inte tog bladet från munnen och sa: ”Jag vet hur det är, man kommer bara inte på nåt ibland, Björn.”)
Vad säger ni – visst borde jag väl åka på språkpolisvårturné? Vabaha? Säger ni att ”folk skiter i skrivregler” och ”skrivregler suger” samt ”kom inte här och kom”? Jamen vaff…
Turné, ja visst!
Mest vill jag bara gratta i efterskott. Grattis! 😀
Jag skulle komma. I därför lämplig tröja, vilken väl borde fungera som vahettere backstage pass. Får jag vara din groupie? Förresten, får man vara groupie om man är äldre än stjärnan?
Underbart roande recension. Du kan åka på turné med den.
Hur det går att ha oförberedda lektioner som lärare… det vet jag. Man prövar det inte gärna igen – och då är ändå den publiken tvångskommenderad.
😀
Jag gillar dig som bitsk.
I somras var vi på Parkteateaterns ”halvtidsrepetitionsföreställning” av Fröken Fleggmans mustascher, alltså inget nästan klart genrep, utan verkligen halvklart. Jättekul när Thomas Bolme sprang in och ut ur fel dörrar ”Javisst ja, jag ska ju komma ut där!”
Och kulissen som inte riktigt ville funka och ”Oj! Jag hinner inte byta om på den korta tiden!”
Parkteatern har för övrigt massor av roliga föreställningar på sommaren och allt är gratis!
Ett proffs är alltid väl förberedd. Detta är inte förhandlingsbart.
Var det freudiansk att publiken skulle kunnat vara ”en enda man?
Publiken är förstås en enda höna!
Björn hade faktiskt en drapa om hen, Christer. Tanken var inte dum, men det blev väldigt tröttsamt att lyssna på någon som ersätter alla pronomen med hen. (Poängen var att fastän man säger ”hen” kan man av resten av pratet förstå vad det är för kön på den hen som man talar om.)
Den föreställningen ska jag absolut inte se, men det visste jag redan innan. Tål ej Schyffert. Gustafsson är en charmig virrpelle vars roligaste grej tror jag för alltid kommer att vara när han skulle flyga i Melodifestivalens pausnummer för ett antal år sedan. (Ja, jag har en extrem fäbless för kroppsklanteri och snubbel.)
Den gången i en fjärran forntid när Killinggänget först dök upp tyckte jag sämst om Schyffert av dem. På senare år har jag faktiskt omvärderat honom. Jag tyckte till exempel han var hysteriskt rolig i det avsnittet av Historieätarna när han tvingades vara Adolf Fredrik och äta ihjäl sig.
Fast just i dag tänker jag på en annan kung och ett ännu mycket mera fjärran förflutet. Det är nu bevisat att det är Richard III de har hittat under en parkeringsplats i Leicester. Den siste Plantageneten på Englands tron. Kraftig skolios.
Tja, sånt tycker jag är roligt.
Annika – fantastiskt! Richard III! Nu måste jag lusläsa.
Tänk att benknorotna får flytta in i katedralen!
Jahamen jag hade en språkfråga egentligen. Finns det inget bättre ord på svenska för ”give away” än ”give away”? Dom där pryttlarna som man får eller ger bort till sina kunder, med reklamtryck på. Ibland åker man dessutom dit på att få en ”goodie bag”! Var är våra svenska motsvarigheter?
knorotna! Jojo, detta skrivet med ett ordentligt tangentbord och allt …
Present, Pysse, present brukar vi säga här. Och godispåse tycker jag vore ett bra alternativ.
Företagspresenter har jag försökt säga och Språkrådet föreslår presentreklam. Och goodie bag tror jag att Anna Toss föreslog skulle heta godispåse, vilket är både kul och roligt. (Presentpåse och prylpåse föreslår Språkrådet.)
När man undrar över dylika ting får man NATURLIGTVIS fråga här – men om ingen är på plats och man måste ha snabbt svar, kan jag rekommendera en googling på:
språkrådet ”goodie bag”
eller till och med
”give away” site:sprakradet.se
… för då kan man se om det försiggår diskussioner i ämnet.
Man kan ju också accentuera hur fånigt det svengelska låter genom att kalla det en ”ge bort”.
Jag tror att det bor ett elakt språktroll i varje företag, som VILL att vi ska sluta använda svenska.
–ENGELSKA är vårt koncernspråk och nu kan vi inte säga present längre!
Tack för länktipsen.
Lotten, din länk är sådär kul igen! Jag ser din goggling!
Pryttlar med reklamtryck kallas för profilprodukter i branschen.
hurra för språkpolisturné! jag hade mycket hellre sett dig än schyffert!
Och när ska Språkrådet börja använda Språkrådet.se istället för sprakradet.se? Det finns inga tekniska hinder för det och det skulle vara trevligt om de använder svenska. (OK, jag vet, fel forum för den frågan. Se den som retorisk.)
Dieva: knappa in http://www.språkrådet.se och kolla vad som händer!
(Men om man däremot försöket kopiera DEN länken, där i url-rutan, ser det kopierade så här roligt ut: http://www.xn--sprkrdet-c0ac.se/)
Hur menar du nu Lotten? När jag kopierar det som står i adressfältet hos språkrådet efter att ha följt din länk så står det: http://www.språkrådet.se
Hur får man fram http://www.xn--sprkrdet-c0ac.se/?
Sorry, jag var otydlig!
Jag gick till http://www.språkrådet.se och sa hej till å:na. Sedan markerade jag http://www.språkrådet.se och kopierade. När jag sedan klistrade in det jag trodde att jag hade kopierat, kom http://www.xn--sprkrdet-c0ac.se/ fram. Om det inte blir likadant när du gör det, kan det kanske ha att göra med webbläsaren? (Chrome.)
Tror mer på en ”ge bortis” än en ”ge bort”. Då finns det ju möjlighet att ändra till ”ge bortiz” (valfritt antal z) för alla som gillar kramizar med mera…
Nämen hörni, vad tusan ska jag skriva om i nästa inlägg?
Varför inte Ellen Key? Fascinerande kvinna. Eller Erskin. Han hade kontor på en båt. Eller Astrid Cleve Euler, vår första kvinliga naturvetare. Stod en blänkare om henne i senaste FoF. Man snackar inte så mycket om henne, för hon var visst nasist.
Ska jag skriva om knät, om ett recept eller singla slant om vilken av de två det blir? Men tänk om jag singlar slant och det blir knäsidan och jag inte vill … ah.
Nu vet jag.
Spanska blodpuddingen!
Oj, nu kom Bess med tips, vad bra! Men de där männschorna måste jag ju läsa på om, och det tar minst en halvtimme … som jag inte har eftersom jag måste titta på QI.
Kom på en till. Tulpanbubblan i Holland på 1600-talet.
Tulpanbubblan! Jamen den blir det i övermorrn! (Kanske. Jag ska ju eventuellt göra fel i Vi i femman imorrn, och då måste jag ju rapportera om det sedan.)
Örjan: Den spanska blodpuddingen rev en annan räv … nej, det var fel. Jag får inte öppna den spanska blodpuddingen utan spanjorer närvarande, så det kanske blir till helgen.
Åh, den spanska blodpuddingen. Den får du väl ändå ta och förklara lite närmare någon gång. Kom den i en goodie bag? Var den någons giveaway till dig? Vänta, Spanish black pudding, här blev koncernspråket engelska. Jag är väldigt concerned.
Jag har 87 dagar –ett primtal– till pension och är 66 (bara det!) dagar från ett cancerbesked. Detta inspirerar mig till att föreslå en utläggning om talmystik och osannolika sammanhang.
LarsW — hoppas det blir bra, gånger två. Bra i kvadrat! (Inte så mystiskt tal, men man måste ju börja någonstans)
Men så bra då Lotten!. Jag borde naturligtvis ha kollat noga först.