Imorrn är det dags att äta fastlagsbulle/ semla/ hetvägg eftersom det är fettisdagen/ fastlagstisdagen/ vita tisdagen.
Men varför bara behålla den del av traditionen som är söt, fet och mysig? Ack, huru bortglömt är inte fastlagsriset, som på 1600-talet användes när far i huset med ett björkris (utan förmildrande påskfjädrar) piskade de sina så att de inte skulle glömma bort att Jesus led på korset. (Jeeez. Hade jag varit troende, hade jag varit jättearg på både Jesus och Gud som ideligen ska ha oss att lida, gräla, larma och göra oss till.)
Nu ska jag hjälpa er att på kafferasten imorrn sprida glädje och gamman samt imponera storligen på kollegerna. Anna-Maria Lenngren (som är jätterolig!) skaldade 1780 i Stockholmsposten detta – som ni lätt kan lära er utantill:
Du, som til Lögns och Ledsnads pris,
Dig föresatt at papper svärta!
Jag ettret piska vil med detta Fastlagsris
Ur dina fingrar och dit hjerta.
Särskilt passande är detta förstås på en tidningsredaktion – skynda, skynda innan papperstidningarna går i graven och svärtan är ett minne blott.
Men nu till dagens uppgift: jag vill ha er hjälp med att platsbestämma
- hur semlan äts
- vad den heter.
Mina källor är nämligen inte riktigt överens och mig själv kan jag inte lita på eftersom jag inte vet om jag säger semla för att jaghar vuxit upp i Luleå eller i Lund och verkligen inte kan tänka mig att hälla varm mjölk på bröd annat än om jag äter blöta – men beror det kanske på tonåren i Täby?
88 kommentarer