Hoppa till innehåll

Dag: 26 oktober, 2012

Vad man gör på den engelska landsbygden

Plötsligt kom min kusin på att vi skulle se på Oliver Twist. Minns ni?

Så vi åkte hit och dit i vår jakt på dåtiden.
Så vi åkte hit och dit i vår jakt på dåtiden.

Vi gick in i konstiga affärer där det fanns allt från tomtar i naturlig storlek till soppslevar och kaninöron, till stormarknader med allt från skiftnycklar till skoputs och till en kyrka med genomskinliga fönster samt en och annan pub.

Kolla, inga blyinfattade fönster!
Kolla, inga blyinfattade fönster i Berwick!

Plötsligt blev vi liksom Stålmannen intresserade av en mystisk artefakt. Tioåringen klev in …

… och skrek ”It's a TARDIS!” (Ja, han pratar fortfarande bara engelska.)
… och skrek ”It’s a TARDIS!” (Ja, han pratar fortfarande bara engelska.)
Ingen, säger ingen, har varit i denna telefonkiosk sedan åtminstone … 2011.
Ingen, säger ingen, har varit i denna telefonkiosk sedan åtminstone … 2011.

Vi gav slutligen upp jakten på filmen och åkte hem för att beställa den på internet. Klockan 18:37 gick beställningen igenom, och Oliver Twist kommer att levereras vid dörren i morgon kl 11 – för här har får man post även på lördagar. Jag som numera knappt får post ens på vardagar blev förstås intill döden imponerad.

På tv pratade man ungefär samtidigt om Beatles-prylar som säljs till fantasipriser – idag handlade det om en LP med alla fyra beatlarnas autografer på. Utropspriset är 200 000 kr.

– Jahaja, sa kusin Ann. Då kanske Paul McCartneys glasögon är nåt att ha?

Och så gick hon och hämtade dem.

– Ja, han glömde dem hemma hos Mike en gång, och … ptja, här är de.

Ni ser fingeravtrycken? Som är fulla av DNA!

Ja just det, jag glömde:

Ungefär tio minuter hemifrån såg kusin Ann ett barn med en stor väska och en kvinna med krycka på den smala trottoaren som går längs de slingriga vägarna som förbinder byarna med varandra. Hon tvärnitade med bilen och kastade sig ut och ropade något ohörbart. Kvinnan skakade på huvudet och barnet nickade. Kvinnan skakade på huvudet igen och barnet nickade igen. Så hoppade barnet in i bilen, medan kvinnan stod kvar på trottoaren. För mig var det en glasklar situation: kusin Ann ville ge dem skjuts hem eftersom hon kände igen dem och visste var de bodde. Kvinnan ville ha motion och gå hem, medan barnet ville åka med den tunga väskan. Men för Tioåringen var detta helt obegripligt. Han sa – ganska tyst – med bekymran i rösten (fortfarande på engelska):

– But this feels …  strange. Mom … Is this a kidnapping?

Share
79 kommentarer