Igår när jag hade kört bil i åttaånhalv timme, ringde mobilen. Eftersom jag från mitt bilkontor bollade basketträningar, gympapåsar, matsäckar, busstider och tvättprogram samt matintagsfrågor, svarade jag.
(Innan vi nu fortsätter: jag håller helt med om att mobiltelefonprat i bil bör förbjudas, men att man kanske kan få dispens om man har god simultanförmåga och händsfri?)
Ring ring. Satan. 019, vem ringer från 019? Örebro? Ah, mina älskade kompisar från Örebro vill att jag ska hålla en jättedyr föreläsning förstås!
– Lotten Bergman, full av förväntan!
– Ja hejsan Lotten, jag ringer från XKRRSFGHUKR och jag vill erbjuda dig KHÖLKÖOK.
(Det som sägs med versaler är välartikulerade ord som är helt omöjliga att tolka. Ni har väl varit med om samma fenomen?)
– Du ringer från vem och vill erbjuda mig vad?
– En dator till halva priset!
– Du, jag kör bil och kan inte diskutera det här nu.
– Du kan inte köra av någonstans eller parkera vid vägrenen så att jag kan berätta om hur du får en dator till halva priset?
Det var faktiskt bland det konstigaste jag har hört. Att någon okänd människa vill erbjuda mig en dator till halva priset känns helt normalt, men att be mig att sluta köra bil för denna halva dator … va?
– Ursäkta mig, du tycker att jag ska sluta köra bil för att du ska få berätta om ett erbjudande?
– Ja! Vad har du för dator idag, Lotten?
– Absurt. Nu avslutar vi det här samtalet innan jag kör i diket. Hejdå.
Jag har kollat upp numret, och företaget var Dialect. Dags att ta ett snack med säljarna, kanske?
31 kommentarer