Jag sitter i ett hus i Ditchling strax utanför Brighton och dricker vin med min kusin, vilket ju låter som något av Lennart Hellsing. Då hör jag Tioåringen ropa:
– Mamma! Mamma! Din mobil ringer! Det är Skogsgurra!
– Kan du svara?
– Ok!
Så konfererar kommentatorn Skogsgurra med Tioåringen en stund, varefter jag får telefonen för att tala om att jodå, vi lever och allt är väl. Innan jag han uttrycka min stora tacksamhet över denna kontrolluppgift, försvann linjen, ljudvågorna eller kontakten och jag fick stirra på luren sådär som man gör i filmer.
Men ja, vi lever och har hälsan och tycker mycket om vårt Englands-projekt.
Vi kom iväg i förmiddags efter en liten försening som berodde på att fyra av resenärerna hade ”gått vilse på Arlanda”, varför deras bagage ju måste letas upp ur flygplanskroppens inre för att inte åka med över till England … fulla med sprängmedel som de förmodligen var. Tioåringen och jag såg de fyras jätttestora väskor brutalslängas upp på en kärra för att forslas bort.
– Men varför gör de sådär? Tänk om det finns nåt ömtåligt i väskorna, sa Tioåringen med en ytterst bekymrad blick.
Jorå, till exempel bomber och granater, tänkte jag.
Vi överlevde alltså både packning och flygresa och har anlänt till England. Detta är Tioåringens allra första resa utomlands (förutom svängar bortåt Danmark och Norge), och han var skräckslagen under flygningens första halvtimme. Precis när han hade lugnat sig och rapat en jätterap orsakad av måttlöst läskintag (det var inte mitt fel utan medpassagerare med fäbless för pratsamma tioåringar med blont, lockigt hår och bruna ögon), blev det dags att besöka toaletten som på flygplan ju är stora som likkistor. Där inne råkade han trycka på larm- och inte spolknappen, varför kabinpersonalen med lite oroliga ögon kom och frågade hur det egentligen stod till.
Just nu är vi alltså hemma hos min kusin Ann, som bor i England sedan 1982. Hon är svensklärare och gift med en engelsman som pratar utmärkt svenska och tillsammans har de tre vuxna barn som pratar svenska (parallellt med perfekt engelska). Och här kommer Tioåringen, som bara vill prata engelska. I affären Tesco slår han sig i slang med kassören och förklarar att i Sverige måste man lägga varorna med streckkoden åt rätt håll så att de anställda inte får ont i ryggen och att varuberg (”mountains of things”) är förbjudna. Kassören tittar på varorna som min kusin har lagt såhär på bandet:
Trevlig karl. Men nu kom jag på en sak. Ni vill se fler matvaror från affären, va?
Och hur har ni det?
Jomen va skönt! Vi var riktigt oroliga. På riktigt. Och så tänkte jag att klockan är ju inte riktigt 9 p.m. än. Åtminstone inte där. Så jag kollade, förhoppningsvis på rätt sida om det magiska klockslaget.
Tioåringen ville verkligen prata engelska. Jag fick honom inte att förstå att det gick att prata svenska med en svensk. Till slut frågade jag: ”Can I talk to your Mom, please?” och då gick det fram.
Va bra. Vi är inte oroliga längre.
Bara bra Lotten. De andra var lite oroliga men dock inte jag.
10-åringen verkar vara en cool grabb, hälsa från mig.
Du var allt lite orolig, du också!
Välkommen med rapport.
Färdiga råa köttbullar har jag ej sett i svenska butiker. dock dito pannbiff7hamburgervarianter.
Åh, snälla Lotten, köp Spotted Dick och smaka och berätta för mig! Jag är mycket väl medveten om att namnet betecknar en helt normal engelsk husmanskost-efterrätt hur skojigt det än låter, men jag har aldrig prövat.
Och den väsentliga ingrediensen i ”Ett Herrans liv” nämligen ”I cannot believe it isn’t butter!”
Nejdå Gurra inte alls.
Om jag får fråga Lotten, vilket flygbolag flög du med?
Ett till musiktips: Baskery – Tendencies
Såna ostekta köttbullar finns på min Ica. Tror jag har sett dem på Konsum i krokarna också.
Själv åker jag till Nice på lördag. Lagom till det goa sensommarvädret släpper sitt sitt grepp om Rivieran, verkar det som om man kollar in väderleksprognoserna. Så det är väl bara att packa ner sitt svenska regnställ (suck). Är det någon som har några tips på trevliga saker att göra/se där?
Nice things? Nej förlåt, men jag läste faktiskt helt spontant just så fel först. Bry er inte om mig.
Ö-Helenas födelsedag i dag! Grattis så mycket!
Grattis Ö-Helena!
@Helena E: Det här inlägget leder dig vidare till en trevlig reseblogg i området. Dock missar man nog det här inlägget på den länken.
Jag trodde också det var jordgubbar i de där köttbullsförpackningarna. Något sådant har jag inte sett här.
Vad spotted dick är, och framförallt vad det inte är, är väl inpräntat i mitt minne efter en trevlig spelkväll med några engelska vänner för ett par år sedan. I spelet Cranium, som var aktiviteten för kvällen, ingår ett moment där man får ett kort med ett ord och sen ska skulptera det i modellera. Lite som charader eller kanske snarare Pictionary fast i modellera. Jag fick ett kort med ”Spotted Dick” på och tyckte väl att det var ett lite märkligt ämnesval i ett spel för 12-åringar och uppåt men vafan, jag tar väl fram min inre skulptör och klämmer raskt fram en Spotted Dick som hade fått Sam Wheat att rotera i sin grav.
Efter en genererad tystnad gissades det friskt på alla möjliga skamliga sjukdomar – ingen gissade rätt – innan facit avslöjades. Efter att gapskratten klingat ut fick jag förklarat för mig att det hela var en maträtt och inget annat.
Varför kommer jag att tänka på Pågens Lingongrova?
(Det är ett bröd – tro inget annat)
@sarvi – men det måste ju ha varit just poängen i spelet!
Spotted Dick är OK som ”pudding” (dvs efterrätt) men bäst är ändå Sticky toffee pudding. Missa inte den Lotten när ni äter middag på lokal!
Det vet du nog bara du själv Gurra.
Kanske beroende på att det är ett matbröd?
Jag undrar varför jag läste Påvens Lingongrova …
Niklas, själv tyckte jag att det stod Pippi Långstrump först
innan jag tittade närmare.
Kolla in den här parkeringen.
Är det Lotten som varit framme igen? 😉
First things first – sicken trevlig parkeringsbild, LL99. (Och ja. Det påminner om både det här och det här.)
Vi åkte med Norwegian, som inte alls har gjort oss besvikna på något sätt. Vi har dock lärt oss att man inte ska äta maten ombord utan har egna mackor hemifrån med oss istället. (Men mitt favoritflygbolag var ett tyskt som jag åkte med för nio år sedan. Öl och stor macka. Minns inte vilket bolag var, dock.)
Sarvi: Jag hade själv aldrig hört talas om Spotted Dick och vill verkligen köpa och smaka. Ska se om min kusin är villig att låna ut bilen till mig … (Jag kör så himla bra på fel sida om vägen.)
Även jag gratulerar förstås Ö-helena – även om hon inte hänger i båset så ofta numera. Come back! ropar vi som Rose i Titanic.
Sarvi: Sam Wheat aka Patrick Swayze i Ghost?
http://www.youtube.com/watch?v=LW8j818w-qE
Norwegian minsann?
Då kan du kolla på reprisen av din flygning.
Observera att denna länk inte rekommenderas att öppnas på
mobiltelefon.
Tidsangivelserna är i UTC.
Lotten, glöm inte custard om du skall handla spotted dick!
Åh, ditt plan var illrött Lotten! Det måste bero på att förseningen vida översteg 5 min.
@Sarvi: Hahaha!!!
Men, har ni sett så mycket plan det är i luften? Det är så man allvarligt funderar på om man vågar flyga nedåt kontinenten.
Anders GM, visste du det här om custard?
Unfuckenbelievable!
Glad att någon faktiskt redde ut detta.
Oj! Fast man undrar ju om det var alldeles alldeles nödvändigt att fylla hela poolen, det gick ju åt väldigt mycket pulver. Och så tyckte jag nästan att det roligaste var när han lät sig sjunka en bit och sedan skulle upp. Jag har stått i myrar som uppför sig ungefär sådär, men då har man ju vanligtvis stövlar man kan kliva ur och dra loss separat.
Jag tänkte precis som Annika när det gäller stärkelsetestet: varför en pool? Ett badkar hade varit tillr… Inte lika visuellt, säger ni? Ok.
Niklas: Undrar varför jag sett det klippet tidigare.
Nåväl
Får mig att tänka på kvicksand
ta sig ur kvicksand
TV-äventyrare (?) i/ur kvicksand
Dessutom finns/fanns Tarzans kvicksand?
kolla ”Myth Busters”
Fantastiskt! Undrar om det funkar med Ekströms vaniljsås?
Tack Cecilia N för en trevlig länk!
Någon som känner till besökets natur?
Blir det semikolonföreläsning på engelska kanske? Eller, vänta, det nämndes något om svenskaläraret. Semikolon på svenska?
Hursomhelst, Lotten. Om du lånar bil i Storbritanien så gäller det att se upp. Annars kan du få ett charmigt brev: http://www.gke.org/pub/files/Transport%20for%20London%20brev%20pa%20svenska.jpg
Jag trodde först att det var ett skämt. Det känns rätt så amatörmässigt, om man säger. Inget egentligt brevhuvud. Loggorna inklistrade i låg upplösning. Ingen adress. Just ingenting. Och så detta obegripliga språk. Använder engelska myndigheter google translate?
SG: Svenskaläraret?
Noterar att Lotten specialmarkerat ordet ”svensklärare” och orden för språken ”svenska” resp ”engelska”.
Noterar för jag hatar ”svenskalärare”.
En riktig svensk-/engelsk-/fransklärare utbildar i svenska/engelska/franska enligt min uppfattning.
Min uppfattning.
LL99:s men framförallt Lottens parkeringar: Det ingår misstänkt mycket basket i de här bergmanska historierna. Ingår det basket även i Göteborgsfallet?
(Nån sorts tvåtaktsgrej som går fel eller? Hur fungerar detta med moderna bilar egentligen?)
Förlåt sista två orden. Blev dålig svenska av det hela.
Örjan, det var ett citat. http://www.youtube.com/watch?v=EvZhsouPFS4
Med twist, dessutom.
SG: Tack för klassiker som jag hade glömt bort.
Äntligen hemma (varit ute och åkt hela dagen), och det enda jag tänker på, därför att ämnet har varit uppe för debatt tidigare och för att jag hörde folk yra om det på radio (bilradio), är ett ”jubileum” under vatten och sedan över. Se där, så länge sedan det var!
Därtill vill jag gärna veta vad — om någonting alls — Skogsgurra egentligen har gjort i anslutning till det där groteska ”brevet”.
Jag har ännu inte fått veta vad det handlar om. Varken plats eller klockslag berättar dom om. Vi tangerade ringvägen, M25 på väg mellan Bletchley Park och Canterbury. Trafikstyrelsen säger att dom inte tänker göra nåt. En ganska Kafka-artad situation. Kan bli dyrt. Tusen pund snyter man inte ur näsan.
Ditchling!? Där hade ju Eric Gill (typsnittstecknaren, konstnären, bland mycket annat) det första av sina märkliga, katolska konstnärs-(bland annat)kollektiv! Undrar om det finns något kvar av kollektivet vid Hopkin’s Crank på Ditchling Common? (Fast det gör det visst inte, läser jag nu.)
Men vad finns det i Ditchling nu?
http://www.ericgill.org.uk/news/ditchling-museum-gill-book-still-available
http://www.ericgill.org.uk/content/sopers
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Guild_of_St_Joseph_and_St_Dominic
http://www.ditchling-museum.com/collection_guild.html
http://www.pricejb.pwp.blueyonder.co.uk/Guild/Cribb.htm
http://www.britishlistedbuildings.co.uk/en-292813-hopkin-s-crank-ditchling-east-sussex
Men så ytterst underligt med ditt brev, Skogsgurra! Och så vansinnigt mycket pengar!
Vad jag gör i England är … inte riktigt klart att berätta om. Men det inbegriper varken berömmelse eller enorma inkomster. Men är roligt.
Hum. Transport for London anser att ditt fordon inte är korrekt registrerat när det gäller avgaser. Typ. Trots att du inte ens var i själva London. Sen hänger i varje fall inte jag med mycket längre, och då är jag rätt bra på att läsa engelska … alltså, vad tycker de egentligen att du ska göra?
Jag kommer osökt att tänka på den här underbara tv-serien (som på svenska kallades Uppdrag OS och som jag tyvärr misstänker att de flesta aldrig uppfattade att den gick) — det finns en bit i trailern där de talar om transport, ja.
Jag har köpt, men ännu inte smakat på Spotted Dick, förresten! Och bloggat! Och inte köpt världens snyggaste kappa i sammet för 1 500 kr!
Just the way you like it, som det stod på förpackningen? Smaka, och säg oss — var det?
Tack för bekymrade reaktioner på ett brev som jag faktiskt trodde var ett skämt när jag först fick det. Jag börjar undra om jag inte kan klara mig på grund av brevets urbota dåliga utformning och språk. Plus att jag inte får veta vad jag faktiskt anses ha gjort utom att fordonet ”sågs köra inom LeZ”. Hoppas på det.
heh … jag ser förresten att jag uttryckte mig jättekonstigt — vad jag egentligen menade var att jag försökte läsa igenom den underliga och förmodligen maskinöversatta ”svenskan” och gissa mig till vad det stod på engelska. Och det hjälpte inte heller.
Det hela är fascinerande, förbryllande och därtill förkastligt. Vem ska kunna klara sig ur det språkträsket?
Jo, alltså, en poäng är:
Texten ”www.lotten.se – DEN SKRATTANDE SPRÅKPOLISEN” i blogghuvudet står med typsnittet Gill (Monotype Gill sans-serif).
Att själva blogginnehavaren då befinner sig i den gudsförgätna lilla by där den excentriske stenhuggaran och typtecknaren (bl.a.) Gill bodde i 17 år är ett sammanträffande som ter sig närmast synkronistiskt (eller kanske snarare syntopistiskt).
(Fast vid tiden då han tecknade Gill-typsnittet hade han tröttnat på Sussex, och stuckit och startat ett nytt kollektiv i ett f.d. kloster i Svarta bergen i Wales.)
Det, M.A. är en omständighet som förtjänar långt större uppmärksamhet än den hittills rönt.
Jag hoppas att Lotten åtminstone tar sig till platsen (är kanske redan där) och hittar några ställen där Gill huggit i sten. Och fotograferar.
Som genom en outgrundlig synkronistisk slump handlade typsnittsprogrammet Typo i Sveriges radio i dag 27/10 om just typsnittet Gill (och om Eric Gill):
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/109013?programid=4387
Har inte lyssnat på avsnittet och vet inte om det är bra (jag tyckte inte att förra avsnittet var särskilt bra) och vet inte om Ditchling var med – skulle inte tro det, men däremot talas det nog om sånt som hände i Ditchling.
(Dessvärre är nog inte innehållet så uppbyggligt.)
Magnus Andersson — jag har verkligen försökt höra mig för om Ditchlings stängda museum och vad ”som finns i Ditchling idag”, men det närmaste sevärdhet man kan komma är att min kusins man och tre barn sköter och sätter upp nästan all teater- och musikalverksamhet i sydöstra England.
Men jag letar vidare!
Gratulationer i Lottens kommentatorsbås, vilken oförtjänt ära! Tack!