Lucka 1
Det första som skulle leda er på rätt spår, var fyren. Det första ord som tvärtom skulle leda er vilse, var Muminpappan, som ju var lite fyrgalen. Eftersom första meningen inleddes med "Muminpappan bor i Fyrtornet", var ni alltså redan vilse innan ni kom rätt och då hjälper det inte med ens fyrtorn i dimman. Tänkte jag.
Men vad händer? Godivas mamma ramlar in strax efter lunch och har rätt svar: Fay Weldon. Eftermiddagen flöt på med diverse gissningar i samma riktning (Bokmoster, Pia, Hosanna, Lina, Görel, Marie och Wickmanskan) och en försvarlig mängd roliga gissningar som var helt uppåt väggarna. Perfekt! Men hur var det nu med Patric och Julian?
Fay Weldon hette Franklin Birkinshaw när hon föddes 1931. Hennes bok The Life and Loves of a She-Devil utkom 1983. (Bra, då har jag åtta år på mig att skapa min motsvarande megasuccé. Oj, nej, hon skrev tydligen det första avsnittet av Herrskap och tjänstefolk när hon bara var 40 år. Jävlar.) Boken handlar om en bitter toka som vansinneshämnas på sin man och hans älskarinna – som bor i ett Fyrtorn. Titta nu på bilden, är inte Fay lite lik Debbie Harry?
När Fay Weldon i sin ungdom jobbade som copywriter, föreslog hon – precis som Wickmanskan kommenterade – inför en alkoholrelaterad reklamkampanj denna slogan: ”Vodka gets you drunker quicker”.
– Jamen jag bara tyckte att de som ville bli fulla fort behövde få veta detta! förklarade hon.
I ett annat skede var hon boss över copygruppen som skulle få engelsmännen att äta mer ägg, precis som att vi i Sverige skulle äta en farlig massa bröd varje dag.
”Go to work on an egg” blev en jättesuccé, men är numera totalt nedgjord och funnen olämplig eftersom man ju då inte förespråkar ett varierat ätande och samtidigt kränker de andra matgrupperna i kostcirkeln. (Det är inte bara här hemma som det händer underliga saker.)
Efter att nästan hela livet ha varit ateist, har hon på äldre dagar funnit gud och dessutom funnit detta positivt. Med glimten i ögat berättade hon om när hon för ett par år sedan var med om en nära döden-upplevelse. Hon hade då de facto sett ”ljuuuset”. Men tyvärr var det hela ruskigt vulgärt utformat i glitter och bjärta färger, så det kanske var helvetet i alla fall.
I intervjuer från 2000-talet talar Fay Weldon väldigt mycket om kvinnor, kvinnans frigörelse (från männen) och hur hon på ålderns höst hatar alla unga kvinnor som är precis så som hon ville vara som ung kvinna: ung och kvinna samt trevlig människa.
– Men det är inte förrän man får barn som man inser att man inte alls är en trevlig människa utan bara en självisk översittare! säger Fay nu.
Boken som jag hemlisbloggade (ja, det är ett nytt verb) skrevs av Weldon när hon slogs av tanken att kvinnor ju var så himla vana vid att vara ”trevliga människor” att det faktiskt inte skulle skada om de kunde lära sig att vara lite, lite … mindre trevliga. Och alltså bränna ner hus, lämna bort sina barn, lura maken i fängelse, stjäla hans pengar och förvandla sig till makens älskarinna. Bitterheten och hämndbegäret såg ni – botulinumtoxinet kom sig av att Weldons karaktär ville att någon skulle drabbas av botulism. (Som inte är botoxsjuka.)
Jag läste boken anno dazumal och såg sedan tv-serien som BBC gjorde 1986. Den var ruskigt välgjord och 80-talig. I huvudrollerna sågs Patricia Hodge och Julie T. Wallace, som jag förstås döpte om till Patric och Julian (vilket Ö-helena listade ut!). Den amerikanska filmversionen som kom tre år senare var någon slags absurd komedi med överdrivet agerande – som i en stumfilm med prat. Regissören till USA-versionen (Susan Seidelman) hade inte blivit underrättad om att det fanns en brittisk tv-version förrän långt in i produktionen. Jag tror att hon då sa:
– Shiiiit. But ours will be bigger, better and jättemegaöverdriven. Hoppa högre, Meryl!
Fay Weldon som jag minns henne – i randig kavaj 1988.
Cecilia N är farligt nära ett hederspris med denna helt felaktiga slutledning:
Patric = Isaksson = Isaks son = Jakob
Julian = Lennon = John = Johannes på svenska.
Två av lärjungarna hette Jakob och Johannes. De var dessutom bröder och frågade ivrigt om de fick sitta på varsin sida om Jesus i Himmelen.
Judas Iskariot tog saken i ena händer.
Alltså: Judas Iskariot.
Men idag blir det bara en vinnare. Dagens lapp drar jag nu ur plommonstopet, som för övrigt hade behövt
renoveras. Det blir … aaaaah, en av rättgissarna (det är alltså inte
alltid fallet) – Bokmoster! Grattis! (Mejla lotten@bergman.com med adress och t-shirt-storlek.)
Gå mot utgången och kliv in i lucka nummer två … i morgon bitti. (Ser ni att jag månar om er nattsömn?)
Ordens magi. Bredvid mig sitter Viveca Bergstedt-Sten, sedan kommer Mustafa Can och Erik Blix. Bakom talarstolen gömde sig Jan Mårtensson tyvärr. Som ni ser är Can mycket imponerad av mitt resonemang.
Det är tur att jag inte måste tala teckenspråk. Foto: Jenny.