Dag: 23 december 2008

Lucka 22
(Varning. Jag slår rekord i parentesmästerskapen här och nu.)

Jag håller med Örjan (”Tänk att detta inte kommit tidigare”) och beklagar att Bengt, Husse och Statistikern inte fått sin vilja (”Mera sport!”) igenom tidigare. Men jag lovar er att min kamp att fylla världen med mera sport är full av god vilja, men … många misslyckanden. Det finns dessutom ju bara en Jan Majlard. (Läs när Majlard var hemlisbloggare och hans facit.) Jag misstänker (jag är fan inte säker på något i dessa dagar) att hakke idag var först med en aning:

hakke:

Fatta nu hur smart detta är: det som sades sådär snabbt nästan utan inandning eller paus, sades på 23 sekunder. (Punkten var ju den saknade pusselbiten.) GRANQVISTen med hjärta och kulor … ja. 

Översättarhelena hängde på, men låtsades att hon inte gjorde det i världens roligaste kommentar:

För att han Granqvist har så hiiiiimla lite hår, jue. Men … det mullrar i leden. Vad är det som händer? Är det myteri på gång? Aha:

– Fast den där är ju inte någon litterär gigant! hör jag nu halva kommentatorsbåset hojta.

Nåmen, det finns det många författare som inte heller är.

Lasse Granqvist (f. 1967 … ungdomen anfaller) är i alla fall en synnerligen kompetent journalist. Han får ideligen frågor om hur han lyckas plugga in alla spelarnamn och uttal och associationer till gångna mästerskap och svunna spelsystem. Han säger (och jag håller med) ”pah!” och ”det är ju det som är jobbet”. Fråga översättarna hur de kan hålla reda på alla ord, snickarna hur de kan hålla ordning på alla sågar och vinklar och reklamarna hur de håller koll på all reklam som redan har gjorts. Eller, gör inte det förresten.

Texten som till synes handlade om det tunga brittiska kavalleriets berömda attack  vid Waterloo (som uttalas [vaaaaterlå] på brysselska) skapades ur det sammelsurium av ord som var Lasse Granqvists rekord (som Statistikern länkade till). På 23 (där kom det!) sekunder lyckades han få ur sig 118 ord (kontrollräkna hemlisbloggarens text). Se:

Som ni (inte alls) minns, är ju just denna match ett kärt minne. Sverige låg under med 1–5 i andra perioden, men bytte målvakt och vände matchen och vann till slut med 6–5. I VM 2003 (20,03, bravo Aequinoxia).  Oj, här kommer plötsligt två minnen flygande:

1.
När jag i höstas intervjuade Lasse Granqvist i radion. Radioperson som intervjuar radioperson är som när frisör klipper frisör eller jag och min djefla man kliar varandras ryggar (ursäkta bilden). I alla fall artikulerade Lasse väl och talade i fullständigt normal hastighet.
2.
När jag 1994 som redaktör för Nationalencyklopedins litteraturämne fick ringa upp Kristina Lugn för att fråga om något relativt oviktigt (som jag egentligen hade kunnat kolla på annat sätt). I alla fall artikulerade Kristina väl och talade i fullständigt normal hastighet.

Man kan se Ralf Edström och Lasse Granqvist referera på massa ställen på nätet. (Klicka nu.) Eller referera och referera. Edström sitter (ni har väl klickat?) och vrider sina händer av pur uppsluppenhet medan Granqvist hoppar, skriker, vrålar och bryter sin röst på fem ställen. (Det är Sveriges 1–0-mål mot Paraguay i VM 2006. Kolla här hur det såg ut på planen – men med helt andra kommentatorer.) Lasse är galen av glädje som jag, Ralf är galen på insidan, suger lite på snuset och njuter lika lugnt som alltid, t.ex. här. (Fast nu ljög jag. När Ralf slog in den volleyn led han av diarré och vågade inte hoppa omkring.)

Jag vet att det ofta är så att man antingen gillar sport eller gör så gör man det INTE – men ni som är lite anti: kolla på glädjen på planen! Tänk er att det är små barn som har fått femton
kilo godis var … visst hade ni kunnat förstå deras hopp, skratt och skutt? Själv blir jag nästan rörd och suckar från djupet av mitt sorgsna landslagshjärta ”Aaahhaallbäck …”. (Han har slutat att delta i landskamper, den dummern.)

Såja. Den rolige Lasse Granqvist har med den äran tagit över facklan av inte alls i tur och ordning Plex Pttersson, Bengt Grive, Sven Jerring, Lennart Hyland, Åke Strömmer, Arne Häger oj, Hegerfors, Lars-Gunnar Björklund och de andra. (Jag slog upp och kollade lite på Wikipedia. Sverige listar 11 medan Tyskland listar 170 sportjournalister. Oj. Någon tüsk sportwikipedienörd ist verrückt gegangen.)

Nu ska vi ha oss en vinnare! Jag drar och sliter i lapparna. Det är ett himla sjå med er som är på resande fot och missar luckor. Bort, bort, bort. Men nu! Jag draaaaar … och draaaaaar och draaaaar … Plastfarfar! (Han som behagar kalla mig populist [ofta nedsätt.], mutter mutter.) Grattis! Dagens bragd, som härmed premieras med en tröja, stod Vredens barn för. (Hon klämde fram kommentarer från Smålands allra mörkaste skogar, herrejisses.) Mejla adress och storlek!

Nästa lucka! (Men när nästa facit och sista luckan kommer, vet jag inte riktigt. Har en hel del att stå i.)

Kuriosa: Lord Oxbridge fick sin fot bortsprängd som en annan Foppa. Benet amputerades under en segdragen operation. Lordens stoiska kommentar under stort lidande var:

–The knives appear somewhat blunt.

Läs mer.