Lucka 16
Denna dag var fantastisk ur hemlisbloggarperspektiv. Ni samarbetade och gav ledtrådar och lät alla leta på egen hand för att … det helt enkelt blir roligare så. Flinn berättade att hon till och med hade letts in i kvinnohistoriska samlingarna på universitetsbiblioteket i Göteborg.
Ingela var nog först med rätt spår – men hon mumlade snyggt nog bara lite i skägget. Wickmanskan gjorde likadant, men nämnde (liksom Agneta) bl.a. hur hon tuggade på pennskaftet. Görel hoppade in och gav mig dagens första (men inte sista) skratt:
”Femton äpplen på död man kista, hej och hå och en flaska med must!”
Allas vår coach BéatriceBeaBeata hoppar med jämna mellanrum in och ger fakta eller ledtrådar så att ingen ska tappa tempo. ”Nordanvinden har ju ett namn, som även förknippas med en nobelpristagerska som var en kvinnokämpe. Kanske diskuterade de henne?” Mhm.
Översättarhelena utbrast: ”Men skrev hon så förfärligt pekoralistiskt, hon från Lund med tv-brorsdottern som passar in i Östen Warnebring-spåret?”
Och jag kan bara tänka: kommer vi någon annanstans än här få läsa ”Östen Warnebring-spåret” och dessutom begripa det? Lovely.
Dagens hemlisbloggartext är skapad med hjälp av stilen i Kvarteret
Korpen från 1919. Måhända skiljer den sig från de andra böckerna, men
si sådant bryr jag mig inte om i dessa bråda tider. Några saker som ni faktiskt
ställde er frågande till är taget ordagrant eller bara förvrängt lite,
lite. Från originalet:
- erfarenheter gemensamma med hustrur till busar
- förvånade mig inte alls att bli serverad fisksufflé, lammkotletter, [tiotalet] ostar, käx och bourgogne
- bara för att en är fattig och kvinna
- Jag ser vilka medel ni använder för att påverka mig. Det har ni ingenting för.
- Jag föll i gråt. Barmhärtiga öde, jag hade av alla män i världen försökt lura Mannen Som Inte Går Att Lura.
Fast den där mannen hette i originalet ”Mannen Som Inte Går Att Muta” på just det där sättet med versaler som gör att man läser med ett leende på läpparna. En kvinna beskrevs verkligen som ”liten som ett stenogram”, vilket är förtjusande roligt. Ordet tiotalet hade jag däremot stoppat in som en ledtråd (tiotalsförfattarna).
Till vänster 351 454 underskrifter för krävde kvinnlig rösträtt, till höger Elin Wägner i ett mode som jag verkligen gillar.
Elin Wägner (1882–1949) föddes på ovanvåningen till det som idag är gymnasieskolan Spyken i Lund. (Läs Agnertas kommentar nedan så ser ni hur jag glatt förvränger fakta.) Tre år senare dog hennes mamma i barnsäng och den som då föddes var lillebrorsan som jag nämnde i hemlisbloggartexten. Hans dilemma var att han 1920 fick ett barn med en kvinna som (här är det lite luddigt i källorna) sedermera lämnade barnet i Elins vård. Det barnet hette Giovanni och var halvbror till Ria Wägner.
Elin var en kvinnosaks-, miljö-, jämställdhets- och fredskämpe som var såpass före sin tid att ledamöterna innan hon väl valdes in i Svenska Akademien 1940 grälade om saken i flera år. Hör nu här vad rolig Elin Wägner är – den allra första meningen i Kvarteret Korpen lyder:
”Fröken Svenson är mycket smal, vilket ingen torde undra över som hör att hon är kontorist och har tbc.”
Husse mejlade (under sitt riktiga namn, varför jag inte förstod vem det var – Husse är ju bara Husse på samma sätt som att jag har svårt att kalla Översättarhelena för något så fjuttigt som Helena IRL) och berättade:
Elin Wägner har förekommit i mitt hem sedan jag var liten eftersom farmor var god vän med henne, likaså rösträttskämpe, så ung hon var. Farmor Signe föddes 1896, men hann med att gå med listor, precis som en annan efter USA:s bombning av Hanoi julen 1972. [—] Vill man läsa mer om deras vänskap och Signes syn på Elin Wägner så har hon ett eget kapitel i boken ”Eldsjälar i fredens tjänst”. Elin Wägners kamp mot krigsleksaker ledde till att brorsonen Vanny, 8 år, sa till faster Elin:
– Nu har du förbjudit oss att leka med bössor och pistoler och gevär och pansarbåtar och allt sånt. Nu återstår bara att tortera varandra vid pålar!
Elin Wägners arbetsrum. Titta, precis som mitt skrivbord.
Gamle språkröret Birger Schlaug har två stora idoler: Elvis och Elin. Elvis turnerar han med på pubar och caféer (Elvis’ musik, that is), Elin Wägner hyllar han på en blogg. Där hittade jag följande lilla text som Elin skrev till Karin Larsson:
”Vi känna er uteslutande genom er man, så som vi känna Beatrice genom Dante eller Laura genom Petrarca, men vi känna er bättre och alldeles säkert hålla vi mera av er, ty medan vi är i tvekan om den del Laura som sådan hade i Petrarcas sonetter, så veta vi förvisso, att det i Carl Larssons fall inte är drömmen om en kvinna, utan verkligheten av en kvinna som inspirerat honom.”
Se där, Elin och Dante i en smäll. Julkalendern is everywhere! (Nej, jag vet inte varför jag gödslar facit med engelska idag. Men jag tror att jag måste bejaka impulsen.)
Jag skulle kunna rabbla en massa år, anställningar, noveller, böcker och pris samt hur Elin Wägner var med och grundade Röda Korset här – men sådant har ni ju hittat fram till själva under dagen. Såg ni också att hon 1908 anställde en hushållerska –Linnéa – som stannade livet ut hos henne? Fly mig genast en hushållerska så att jag blir invald i Akademien *räkna-räkna* år 2022 eller så!
Nu ska vi ha en vinnare! Eftersom alla skötte sig exemplariskt med ledtrådar, rim och finurligheter och jag ju inte kan nämna alla här, blir det två pris. Håll i hatten! Jag drar … Aequinoxia och … Den obildade skåningen! Grattis! Mejla!
Lucka 17 kommer kl. 07 i morgon!
Ja just det. Mistral är en hård, nordlig vind från alperna. Gabriela Mistral är en kvinna som fick Nobelpriset i litteratur 1945 – på förslag av Elin Wägner. (Vilket BéatriceBeaBeata, hakke och Ardy listade ut.)
