Lucka 2
Ja. Ja. Ja. Jag har gjort en hemlisbloggare för andra gången! Jag tänkte
- servera en enkel en
- ha med konstiga referenser till religion och välkända poeter
- välja en som redan har varit med (2006) för att förvirra lite extra.
Men tji fick jag. Totte var rätt – och ni såg det. (Eller om det är Gunilla Wolde som är rätt – jag blir alltmer vilsen när det gäller vem som är skaparen: karaktären eller författaren, författaren eller karaktären?) Alfons hade faktiskt varit svårare att göra en poetisk version av eftersom den är så mycket mer resonerande. Tror jag. För att inte tala om hur svårt det är att glädja dessa gissare:
Ullah: Någon bokfigur av han den där polisforskaren, GW vad han nu heter?
Niklas: Bloggaren är naturligtvis Marcel Proust, vem skulle det annars kunna vara! Jag tror att det som åsyftas finns i femte delen av "På spaning…".
Görel: Men Totte var, åtminstone i den här boken, helt klart inspirerad av Ragnar Östberg.
Rikard: Jag tror Jean-Philippe Touissaint kallades för Totte som liten. Han är säkert kompis med Stephen Hawkins som väl inte är stum men kanske inte säger mer än nödvändigt och kan en del om svarta hål.
Beröm till rimmar-Loppran!
Den här historien känner jag igen
fast det var ett par år sen jag läste den.
Jag undrade då, och jag undrar än:
Heter han Torsten egentligen?
Nej, han heter bara Totte, och det var författarinnans son som bestämde det. Ullahs association till Leif GW var intressant, eftersom det var just de initialerna (GW) som jag försökte förmedla till Eva-L när hon i ottan bedyrade att hon visste svaret. Underliga äro kommentarorsbåsets vägar.
Jag passade idag på att mejla Gunilla Wolde, som är ungefär lika talför som sina böcker:
Jag är nyfiken på hur det gick till när Totte och Emma blev böcker. På nätet kan man läsa att du jobbade lite som Astrid Lindgren – inspirerad av dina barn. Och att du ju egentligen inte alls hade tänkt skriva, utan bara teckna.
– Ja så var det…det handlar mycket om det självupplevda som man blandar ihop lite extra med de egna barnen… Hästböckerna jag skrev och ritade var samma sak!
Fick du kontakt med ett förlag som insåg potentialen och omedelbart kastade sig över dig och tjoade hurra? Eller fick du kämpa? (Inger och Lasse Sandberg lär ha blivit refuserade gång på gång i flera år innan det släppte.)
– Jag bodde då i Stockholm och gick till porten bredvid där ett förlag som hette SAGA hade sin redaktion och det tände direkt…men hon ville jag skulle göra om lite bilder…
Har du kunnat försörja dig på författarskapet hela tiden eller har du jobbat med andra saker vid sidan av?
– Ja… dom försörjer mig än!
Har du fått negativa recensioner någon gång – och hur hanterade du i så fall dem?
Ja de två första totteböckerna fick omdömet… spretiga bilder och torftig text… Men men
förskolelärarna uppmärksammade barnens reaktioner och skrev sen om det… så den sura recentionen blev inte till förfång för mina böcker.
Coolt va? Nu vill jag bara hemlisblogga författare med mejladress och många utropstecken!
Totte, som fyller 40 år nästa år har en gammal sajt här. På bilden här kan ni se dem som jag kallade Modern och Fadren.
Göran Palm då? Nej han står ingenstans att finna, han var bara lika lugnt konstaterande som Totte, så jag tror att de hade kommit bra överens.
Och här ser Totte snart ljuset genom stora och små hål.
Min egen relation till Totte är bara ”stöhn, javillinte vabarnvakt!” eftersom lillasyster Orangeluvan är sju år yngre än jag och ideligen skulle läsas för. Böckerna var dessutom inbundna i en konstig plastspiralsrygg som sprack, sprättes loss och lämnade sorgliga Tottesidor med stora, fyrkantiga hål efter sig. (Dem gillade inte Gunilla Wolde heller.)
Men har vi någon vinnare då? Tyvärr har jag lämnat Godivas mamma ledsen och besviken efter gårdagens första rättgissning – hon trodde att man skulle vara duktig för att föräras ett pris. But noooo. Här vinner man hur tokigt man än gissar. Nu har jag en farlig massa lappar här i plommonstopet och klockan närmar sig midnatt … 00:00:00! Och så drar vi …. aaah. Nu blir hon glad. Jag är dessutom skyldig henne en tröja sedan förra året: Ica! Grattis!
Ska vi ta morgondagens redan nu vid midnatt? Ja! Så crazy! Rusa!
Ordens magi. Bredvid mig sitter Viveca Bergstedt-Sten, sedan kommer Mustafa Can och Erik Blix. Bakom talarstolen gömde sig Jan Mårtensson tyvärr. Som ni ser är Can mycket imponerad av mitt resonemang.
Det är tur att jag inte måste tala teckenspråk. Foto: Jenny.