Lucka 24
När julkalenderluckan skapades, var det november. Peter Englund skulle det bli. Detaljer, detaljer. Eftersom både min morfar och mormor hette Englund som ogifta är vi säkert släkt dessutom. När han plötsligt kom i ropet och blev världens förste bloggande & ständige sekreterare, blev det som att spela basket med Musse Pigg-öron eller att gå på bal i gyllene gummistövlar. Så jag bytte.
I kommentatorsbåset försökte jag att ge er vinkar om att de tu som eftersöktes var en engelskspråkig och en svenskspråkig. Julaftonsstök i kommentatorshemmen blandades upp med funderingar. Som detta:
Chall undrade: ”Samtidigt är det något skumt med att vilja sno saker från en avhandling för att bygga en story på.”
En annan Malin svarade: ”Dan Brown blev ju anklagad för plagiat, här är någon som försöker sno från en avhandling.”
Anna satt har lyckligtvis med inside information som faktiskt förklarar en hel del: ”Dan Brown ramlade i en trappa i slutet av 1999, slog i skallen och hamnade i koma. Alla böcker som kommit ut i hans namn sedan dess är i själva verket skrivna av två handläggare på svenska Migrationsverket.”
(Tack!)
Hans Persson kom med en gissning som jag tyckte så mycket om att jag redan längtar till nästa december: ”Jag tror att det är Lotten och bloggen som argumenterar.”
Heléne, däremot, argumenterade med sig själv: ”Eftersom jag kan få ihop alla ledtrådar och knyta fast dem i just det verket måste det vara rätt, hur fel det än är egentligen.”
Aequinoxia var nöjd, glad och stolt: ”Jag har ingen aning, som vanligt, men jag är mäkta stolt över att jag kan läsa korrekturtecken.”
BéatriceBeaBeata och Översättarhelena fokuserade fortfarande på på det ologiska i både manuset och korrigeringarna:
”Hur hamnade de i bilen, de var ju vid köksbordet och plötsligt kör de vidare. Borde inte den som editerar ifrågasätta det?”
”På tal om att lägga in fel med flit så funderar jag på ett orättat fel i det kladdiga manuset: ’medan tuppen gol och vinden vänder’. Bör förstås vara: ’medan tuppen gal och vinden vänder’.”
Bra, hörni. Det var medflitfel som inte rättades eftersom båda hemlisbloggarna har irriterande, ologiska krumsprång och logik som inte stämmer. De är inte många fel, men de finns. Fast så är det kanske när man arbetar snabbt, har ett gigantiskt material och många detaljer? (Material = något man gör något av, materiel = något man gör något med.)
Fru Decibel knäckte en av nötterna vid elvasnåret igår kväll: ”Ok, i baddaljan är det bokstäverna bd som är ihopblandade – initialerna för Dan Brown – ett annat stavfel är papperstappen, där är det bokstäverna tl som är ihopblandade, initialer för vem?”
(Här ställde jag mig upp och vrålade ”Inte TL, det är ju SL!”.)
Wickmanskan var den som först nämnde SL vid namn: ”Paolo Roberto förekommer i Flickan som lekte med elden. Vi gissar således Paolo och Stieg.”
Pysseliten var med sin sovande karlslok den som först nämnde båda: ”Rätt kombination löser alltså problemet, Dan Brown och Stieg Larsson!”
Citronen var nästan samtidig: ”Efter att ha läst alla kommentarer, googlat, klurat och funderat tror jag mig vara säker på att dd=db står för Dan Brown (äntligen) och st=sl står för Stig Larsson.”
Ingen av er nämnde korr-ändringen ”när” till ”då”. Stieg Larsson använder nästan uteslutande ”då”, vilket irriterar mig i min läsning. Särskilt när ”då” ibland betyder ”när” och ibland betyder ”eftersom”. Men det är kanske bara jag, det.
(Ni förstår väl, alla som jag inte nämner vid namn i dessa uppräkningar, att ni inte ska bli ledsna och känna er undanskuffade i det där hörnet på skolgården? Jag vet att det inte är rättvist, jag vet att hakke slet sig från julrimmen flera gånger och att jag borde ha nämnt ALLA. Men ni finns ju kvar i det mysiga kommentatorsbåset som är som en fest hela dagen.)
Dan Brown (f. 1964) och Stieg Larsson (1954–2004) har flera gemensamheter. (Bra ord.) Deras böcker är av sträckläsningstypen och har stora, blonda, nästan omänskliga karlar i persongalleriet. (Hej alla som ska skriva böcker: albinon är tagen. Av 597 andra författare.) Dessutom frossar både Dan och Stieg i lidande. Blod rinner längs benen, sår svider, huvuden dunkar av smärta, munnar är torra som öknar och de stela kropparna är så svåra att få ur sängen på morgonen. Dans figurer far och flänger däremot runt mycket mer, medan Stiegs persongalleri äter smörgåsar och lider av sömnbrist.
– Sätt högerhandens pekfinger mot tinningen, bra, bra! (Att döma av glasögonen är detta runt 1994.)
Stieg Larsson hette faktiskt Stig, men när han och den andra Stig Larsson var unga fotografer (!), insåg de att de skulle komma att förväxlas – så en av dem bytte och blev Stieg. Därför lät jag i hemlisbloggartexten den som redigerade (Stieg) byta ut två normalstavade namn till mer ovanliga: Person och Hannah.
Annika Bryn har på sin blogg lagt ut sina egna manus som Stieg Larsson en varm sommardag fick redigera faktagranska. Detta var innan han själv började skriva. Kolla här bara. Det är många varför?, vilken? och krav på detaljer. (Jag försökte, men klarade inte att härma även hans handstil.)
I Stieg Larssons krypin finns en mycket intressant mejlväxling utlagd – med Eva Gedin på förlaget. (Varning, det är flash och ljud och jag vet inte allt.) Där kan man läsa om tankarna bakom böckerna, tankarna om omslagen och ”tänket” om själva trilogin – som egentligen skulle ha blivit så mycket längre. Tänk ändå att mejlen avslutades så här kärvänligt: ”Puss & kram/Stieg”.
Stieg Larsson skriver:
”Det är roligt att du tycker att böckerna är väl genomskrivna. Det förnöjer en gammal textproducent.”
Han förklarar där att han vill göra tvärtom jämfört med andra kriminalromaner. Mikael Blomkvist ska inte lida av de banala deckarsjukorna som magsår, alkoholism eller ångest och absolut inte lyssna på opera. Han ska sakna problem. (Att lyssna på opera är förstås antingen ett problem eller en sjuka.) Stieg förklarar:
”Blomkvist uppträder i mångt och mycket som schablonbilden av ’bimbo’ medan Lisbeth Salander försetts med stereotypa ’manliga’ värderingar och egenskaper.”
Ursäkta, men I beg to differ. Strunt samma, så här skriver Stieg Larsson också:
”Jag avskyr kriminalromaner där huvudpersonen kan bete sig hur som helt eller göra saker som normala människor inte gör utan att detta får sociala konsekvenser. Om Mikael Blomkvist skjuter någon m
ed pistol, även om det är i självförsvar, så kommer han att hamna i tingsrätten.”
Hm. Harrkl. Host. Nåväl.
”Lisbeth Salander är undantagen från detta helt enkelt därför att hon är sociopat med psykopatiska drag och inte fungerar som vanliga människor. Hon har alltså inte samma uppfattning om ’rätt’ och ’fel’ som normala människor, men hon drabbas också av konsekvenserna av detta. (—) Syftet här är förstås att skapa ett realistiskt universum kring Blomkvist/Salander.”
Hm. Harrkl. Host. Osårbara jättar med kromosomförändringar och en fullständigt underbar Paolo Roberto samt en levande begravd 42-kilosflicka som gräver sig upp trots att hon är skjuten i huvudet får väl räknas in bland det mer realistiska. (Eva och Stieg lägger ner mycket kraft på Salanders vikt, kan man läsa.)
Jaja. Psykopaten Pippi Långstrump (Lisbeth Salander) och tjuren Mästerdetektiven Blomkvist (Mikael Blomkvist) får ihop det och löser mysterier på ett synnerligen roande sätt. Jag sträckläste jag också – jag har verkligen inte krav på att böcker ska vara realistiska. Dessutom skulle jag vilja ha Paolo Roberto som hjälte i fler böcker. Jag skulle vilja ha honom som kompis. Jag skulle vilja ha honom i en liten ask i fickan.
(Puh. Jag vet att ni inte vill ha långa facit. Men jag måste ju berätta lite om den andre också.)
– Sätt ena handen på höften, bra, bra. (Att döma av brallorna och Michael Jackson-skorna är detta runt 1994.)
Dan Brown lever fortfarande. Det kan ha att göra med att han är forskartypen som går på gym. Om han inte har kommit ur sängen klockan 04 på morgonen blir han besviken på sig själv och straffar sig med extra många armhävningar och sit ups. På skrivbordet har han ett timglas, och detta styr hans jobb så tillvida att han gör armhävningar och sit ups så fort sanden tar slut. Då kommer idéerna lättare.
Men det verkar så himla jobbigt att hela tiden snegla på timglaset! Eller tutar det till när det är tomt?
Det som är typiskt för hans böcker är (förutom skiffer, osynliga bokstäver, resor, mystiska män och fantastiska kvinnor) de ständiga cliffhangrarna. För att som läsare få i sig mat eller få sova då och då, gäller det att inte läsa tills kapitlen tar slut – för då måste man läsa nästa. Och det spelar ingen roll att man ha genomskådat hans teknik och till och med kan tycka att det blir lite överdrivet, man tänker hela tiden ”måste bara läsa en liten bit till, bara lite, lite …”.
Att Brown blev författare över huvud taget beror på att han (precis som Stieg Larsson) läste andras böcker och stånkade ”äh, det här kan jag ju göra mycket bättre”.
Nä. Ja ä int’ bitter. I’m better. (Det där var inte Stieg eller Dan. Det var jag.)
Nu ska vi dra den sista vinnaren för 2008! Jag har dokumenterat förfarandet och kommer att redovisa allt en annan dag. Orangeluvan har ju helt rätt i att jag inte är helt rättvis. Så här kan det t.ex. gå till:
Jag draaaar, jag draaaaar, ah, Orangeluvan. Nej, hon får ingen i år heller, hon är ju min syster. Jag draaaar, äh, min djefla man, nähedu, du har inte städat källaren som jag sa. Nudå … Den blyga! Men nej, hon kan få en t-shirt när vi ses nästa gång. Översättarhelena – igen? Nej, vi måste ha en annan. Aha! Här kommer den! (Och nu återvänder vi till verkligheten, för nu drar jag verkligen en lapp.) Fru Decibel!
Vad passar väl bättre då än att avsluta med Fru Decibels egen Hercules?
Fru Decibel hon stod upp en morgon i sista sin ungdom
Fuller av ångst och twijk huru hon sitt gissande börja
Skulle därav hon pris kunde vinna med tiden och Tröja.
I thet hon alltså går uti tankar och högste bekymber,
grunnar på vem det kan vara som gäckar i Lottens kalender;
Wett och Sinne gå bortt; fördwälmas i dwaas och i glömsko.
Trenne gånger hon rättgissat hawer; otur i stopet
stoppar dock stiliga bloggtröjans ankomst till tröjlösa tantan.
Slungar en slutlig gissning på Birros och åkallar goda
makter. Måtte nu Lotten ur hatten dra lotten med namnet
Fru Decibel som stod upp en afton och svamlade detta.
DRT-facit kommer här ikväll, jag ska bara ..
Förra årets tolvslag såg ut så här. 
Min alldeles egen jag gick fem mil till skolan med halm i skorna-historia är denna:
