Mitt största problem med denna text var att försöka komma på om det heter baklucka och motorhuv – alltså delarna som man öppnar. Kan man inte titta in även i motorhuven och stoppa in saker i bakluckan? Ett tag var jag inne på motorhuvslucka och bakluckedörr, men hejdade mig. Ett annat problem uppstod när jag insåg att min version av originalet byggde på en översättning som inte står att finna på nätet utan bara i den bok som jag blänger argt på just nu. Det är ju inte lätt för er att hitta spår på nätet som bara finns i en bok i min famn. Och hemma hos Cellolina. (Puh!) Då var det kanske inte så konstigt att Kristina af Knusselbo hörde tok-svaret: ”Peter Andersson läser ur en ljudbok av Dennis Lehane. Och bilen är naturligtvis Boston!” Jag ber om ursäkt för alla lysande gissningar på bilsånger och bilrim – men de var roliga att sjunga i alla fall!
En av de mer hemlighetsfulla gissningarna detta år kom redan efter en timme, när Hemliga Morsan satsade på en smash med ”Jag tror att bilen ska vara ett kadaver”. Smashen förvandlades vips till en snurrfint med fortsättningen: ”I varje fall gissar jag på Johnny Cashs Flesh and Blood.” Leopardia hängde på med ”Det första jag tänkte på var att bilen måste vara ett kadaver och gissar på den bästa av de bästa, när det gäller poesi”. Under tiden försökte jag få min gamla kompis Anna P – lärare i franska – att förstå. Så då drog hon till med Tacitus "Dialogus de oratoribus". Ack.
På eftermiddagen kom det äntligen: Ö-helena, som förmodligen hade suttit och skakat som en knarkare gone cold turkey hela morgonen, klämde ur sig författarens namn. Tillerosa exploderade i ett:
– Baudelaire. Charles Baudelaire. Nämen jag mår bra. Jättebra. Faktiskt.
Charles Baudelaire (1821–1867, tusan hakar vad de hann med mycket på kort tid förr i tiden) skrev 1857 en diktsamling som heter Ondskans blommor. Ett av de mer kända poemen är Kadavret, som beskriver hans älskade som … ett ruttnande lik. Men banne mig om inte Stagnelius (som flera av er nämnde) var inspirationskällan eftersom han hann före med detta runt 1818:
att bädda vårt ensliga läger!
[—]
Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Baudelaire samplade bara lite, tror jag. Men det var väl ok – däremot blev han dömd till böter p.g.a. sex av de snuskigaste (mest sedlighetssårande) dikterna, som ju var fyllda av dekadens. Dekadens. Deekadaaaaans. Smaka på ordet, när får vi idag använda det? Baudelaires dikt representerar alltså urartning, förfall och kulturell nedgång. Hoho, fly mig lite mer dekadens.
I min version var liket en bil, förruttnelsen var rost och de lyfta benen blev en lucka och huv och formerna som suddades ut var ju bilen som blev allt mindre bil. Drottningen som multnar till jord blev en frustration över svunnen skönhet, den bevakande hyndan blev en antikhandlare och slutet blev en betraktelse över livet, som kan jämföras med en gammal bils … eh … levnad.
Här ville jag nu ha dikten uppläst. Så dekadent, hörni, det gick inte. Gå till Youtube och kolla eftersom jag inte kan få in filmen här. Det är Kadavret de läser – ett elevarbete från en datorgrafikutbildning som heter SUPINFOCOM.
Nu ska vi dra två vinnare. Det ska vi för att ni kämpat så väl och varit hemlighetsfulla samtidigt som ni är välformulerade och roliga. Jag tar en först … nähe, det blev två på en gång: Pseudonaja och … vikelivik … Anna. (Sorry, Anna P och Anna B, om jag gjorde er glada och besvikna i samma sekund nu men det var Anna T som vann.)
Lucka 9 kommer imorrn bitti!
19 kommentarer