Jag sitter här och klockan är före sex. Med gröten och teet och morgontidningen och så lilla radion med den dåliga antennen … Och plötsligt spelas ”Sailing” och jag blir 11 år igen.
Precis så här i ottan och ensam satt jag ju när jag var liten! I trean, fyran och femman gick jag nämligen i en skola som innebar promenad och buss eller låååång cykeltur medan resten av familjen hade närmare till jobb, skola och dagis. (Och ja, jag hade förstås halm i skorna fastän det varje dag var snöstorm.)
Men nu ska jag ju inte till skolan utan få åka till mitt morgonradiojobb och prata strunt.
Halå, hörni. Musik på radio. Vad vill man inte höra? Jag blir nämligen alldeles matt när i mina öron helt fel musik spelas där jag står i studion. För att inte färga era åsikter, ska jag inte berätta vilken musik jag menar.
1. Vilken musik vill man inte höra?
2. Byter man kanal om ”den där jävla dunkadunka” eller den där mesproppslåten återkommer för tredje gången samma vecka?
3. Struntar ni helt i radiomusik kan ni väl berätta om ny, bra musik istället!
Ser man på, nu kom den djefla mannen upp ur sänghalmen (samma halm som när jag var liten förstås).
– Morrn. Vad du är tidig!
– Mhm. Jag vaknade av att jag hade en cd-skiva innanför tröjan.
Det finns en låt av Chris de Burg som alltid får mig att byta kanal. Jag berättar naturligtvis inte vilken, det skulle vara att utmana ödet. Svensk dansbandsmusik går också bort för det mesta. Om det inte är Sofia spräckte kjolen i en gogo! förstås.
Mycket har jag vaknat av, men aldrig det. Man kanske skulle ha en alfabetisk dag? Läsa lite blogg hos ab, lyssna på cd och studera språk via ef.
Ja, jag byter kanal. Till P3! Därifrån byter jag sällan, även om det då och då kommer någon riktig fettsugare, eftersom jag vet att ordningen snart är återställd.
Så egentligen är svaret nej. Om musikproducenterna för kanalen ifråga besitter mitt förtroende.
Det värsta är dock inte kanalen du arbetar på, utan den där som brukar vara inställd på radion i familjens stora bil: Slisk Megapol, tror jag den heter.
1. Jag har väldigt svårt för sån däringa modern elektronisk dansmusik – house och techno och trance och allt vad det heter.
2. Byter kanal eller sätter på en skiva, ja.
3. Jag är lite inne på vibrafon just nu, så varför inte Severi Pyysalo.
Jag klarar det mesta i fråga om musik så länge det har någon form av melodi och inte är alltför oharmoniskt.
Improvisationsjazz hör till det som kan få mig att stänga av eller byta kanal. Den är nog mest för de frälsta.
Jag är ganska petig med musik så jag undviker de kanalerna som sänder musik. ”Min” musik spelas just inte i radio. Det blir mest P1 till frukosten.
I min mp3-spelare finns giganterna från 70-talet, Yes, Genesis, Rush, Kansas, Styx och Camel. Dom samsas bra med deras moderna kusiner Marillion, IQ, Magellan, Pendragon och Arena.
Lotten, har du någon som helst inflytande över musiken eller är det en producent som bestämmer det?
Ah, Rod, vilken megahit det var! Du blir elva, jag kommer tillbaka till tiden när mina grabbar var elva…
Tänk att han hade piffiga sidenbyxor och skjorta med knut på det nakna bröstet och stod så där i fotomodellposition med handen behaghsjukt i håret! Kul.
Lyssnar sällan på musikprogram. Försökte lyssna på musikkanalerna när jag skrev, men man måste ju kasta sig över apparaten varje gång det kommer larvig reklam och jinglar och strypa tjatet med sina bara händer… det blev för bökigt!
-h
Den dagen jag hör ”I love Europe” på radio kommer att bli den sista. Då är hoppet övergivet och det finns ingenting kvar.
1. Techno. Oh the horror.
2. Nej, det är aldrig jag som sätter på radion – således har jag inte rätt att byta kanal.
3. Oj vilken fråga. Ge mig en genre, vilken som helst (utom kanske ovan techno då) så skall jag tipsa om tio kanonlåtar.
Det största problemet med radiomusik för mig är den ringa variationen. Gäller kanske mest reklamkanalerna iofs.
Sportradion brukar spela en del gamla godingar, fast när det är Vasalopp vill man vara lustig och sända med lokala bondgäng på temat skidåkning och valla. Not very great.
Jag vill höra mer Cardigans, Oasis och Nirvana! Och Beatles. Funkig dansmusik är skitdålig i radio.
1. Jag vill inte höra amerikansk collegerock (Linkin Park är ett utmärkt kräk-exempel), ultra-wailande R’n’B, Peter LeMarc, Tomas Ledin eller nån av de däringa populära nya sångarna som inte kan sjunga rent.
2. Jag stänger av.
3. Ny musik? Det skulle vara Amy Winehouse. Annars är jag mest inne på gammal musik just nu – håller på och för över min skivbaserade musikkatalog till empetre.
Jag får panik och byter station så fort det är hiphop (eller var det hisshss det hette?), någon hårdrock som är allt för brötig eller skrikig. Sådan musik blir jag alltid ilsken av. Dessvärre älskar min kära sambo att lyssna på den däringa hårdrockskanalen, vad den nu heter, och då måste jag då och då helt byta station, till hans stora förtret.
Och så får jag alltid spel och måste byta från p1 när det är radioteatern, det är det värsta jag vet! De artikulerar så märkligt – scenskolska i sin värsta form!
Fast nu handlade det ju om musik, och jag måste tipsa om Guillemots, speciellt ”Made up love song #43”
byter alltid/stänger av när det spelas ”It’s raining men”. Men det är nog det enda.
(Lady in Red med Chris de Burg = höjer volymen och tänker på tryckare i högstadiet)
(Notera också Roddans förströdda(men ytterst medvetna) koketta småplockande med sin lugg precis i inledningen av låten. Störtskönt).
Störtskönt är också ett ord som beskriver läsupplevelsen hos dej, Lotten. Missar alltid o säga det när jag är inne o kikar.
Och beröm är man alltid för dålig på att dela ut – så nu minsann fick jag till det! Beröm, beröm, beröm!
Just nu spelas bara cubansk och japansk musik här hemma. (Det är två extremt olika musikstilar, så det är alltid några som håller för öronen!)
Men den cubanska är underbar och beroendeframkallande. Jag rekommenderar Compay Segundo och Omara Portuendo till att börja med. Båda finns med på Buena Vista Social Club-skivan, tror att Compay Segundos berömda ”Chan Chan” är första låten.
Pseudonaja — jag har ingen som helst makt över låtvalet. Däremot kan jag ju nypa musikväljaren i rumpan på kaffepausen om han inte lyder mig. (Ingen lyder mig här.)
Däremot måste man ibland skippa några av låtarna som ligger i körschemat för att man har pratat för mycket. Det är trevligt — då kan jag vråla:
— Nej! Iiiinte Lady in Red, hoppa till Fox on the Run, annars dödar jag dig!
Men när Peter Lundblad följs av en ny Marie Fredriksson som följs av en Vikingarna som följs av … ja, dåååå.
Oj och tack, Xtian.
Nu ska jag göra en mycket varierad lista på P4-låtar som man inte dör av. Nirvana. Jakob Hellman. Atomic Swing. Genesis. Gasolin. Sweet. Kent. (Förstås.) Oj, måste ruuuuuusa.
Den där listan här ovan var inte särskilt varierad, va?
Musikstilar är som människor: alla har något att ge såvida de inte är lögnaktiga eller ytliga.
Jag avskyr spelade käääääääääänslor, t.ex. ylande, tjutande, fjantande, fjäskande R&B-vejlare.
Uuuuu-uu-uuu-uu, låvv jo forräääääver!
(Det märkliga är att de människor som gapar mest högljutt om ”forääävvvöööör” har till vana att byta livsbeledsagare en gång i halvåret.)
Mmm, Gasolin’!
Två tips för generationsfränder:
1. The Black Box. Gasolin’ galore!
2. Dokumentären från 2006. Den bästa rockdokumenter som jag har sett!
Jobbar jag och lyssnar på radio kan jag generellt inte lyssna på något (tal eller sång) som är på samma språk som jag för tillfället tänker på. Med en hjärna som egensinnigt flippar mellan engelska och svenska ett antal gånger per dag (yrkesskada av forskarstudier) blir det en del radioflippande också. Och rapmusik eller falsksång har jag svårt att jobba till oavsett språk – då blir det kanalbyte.
Jag tycker generellt att det är alldeles för lite stämsång på radio. Och för lite rock med riktiga blåsinstrument. Och för lite nyswing!
I min mp3-spelare för tillfället (bland annat):
*Gillian Welch
*Suede
*The White Stripes
*Toto
*Amy Winehouse
*Mika
*Rockapella
*Dire Straits
*Big Bad Vodoo Daddy
Och av dem har jag plockat upp Amy Winehouse och Mika genom att lyssna på radio – allt annat kommer via vänner och liknande.
Jag vill inte höra vispop. Allt av Winnerbäck får mig att byta, eller rättare sagt: skräcken att få höra honom får mig att inte lyssna på radio alls.
Anledningen till att jag inte lyssnar med är att den musik jag vill höra aldrig spelas. Typ Manson, Evanescence, Rammstein, Linkin Park,Superchick, Apocalyptica, Nightwish. Pink kan ju spelas ibland och då blir Ica glad och skrålar med. Eminem också.
Ica, du skulle trivas ypperligt i tonårshålan i mitt hem! Fast Nightwish mönstrades ut – det enda jag stod ut med;-)
Här ser jag minsann en förslagslista komma krypande. Musikväljaren måste tyvärr följa en policy, men lite ”bättre” låter kan man kanske lura till sig …
(Obs, det är JAG som definierar ”bättre”.)
Gittos länk där uppe trasslade.
Klicka här, nu ska det funka.
Nope – jag fixar inte att lyssna musikradio över huvudtaget.. det blir P1 och skivor eller filer som det blir nuförtiden…
En listen lista över det jag lyssnar på just nu (kanske kan det finnas något nytt som lägger sig som honung i dina öron):
Band of Horses
Magik Makers
Souvernir
Dengue Fever
Montys Loco
Rilo Kiley
The Vaselines
Dengue fever…? Är inte det en hemsk tropisk sjukdom, träskfeber eller dylikt?
Man kanske skulle skriva en låt (starta ett band) som heter Kikhosta? Giktknöl? Skorv i hårbotten? Dålig matsmältning?
För övrigt är Gittos kommentar ovan om ”hisshoss” jättecool: hon refererar diskret till mitt skrivfel här.
AB: Mitt band ska heta Akromegali. Jag ska spela triangel eller tvättbräda.
1. Jag vill inte höra den där mesproppsmusiken de inte bara spelar tre gånger i veckan utan gärna tre gånger om dagen(eller i timmen i vissa fall). Sen finns det ju en massa annat jag inte heller vill höra,jag tycker att radiokanalerna är för mesiga med att spela ny kanske lite annorlunda musik.
2. Jag lyssnar oftast på jobbet och bryr mig inte om att byta(får ju skylla mig själv)
3. Nu lyssnar jag ju iofs på radio,men inte så mycket,och vad gäller bra musik så tipsar jag för tillfället om Anna David(vars musik väl mest kan kallas R´n b tror jag) Sen Chambao som jag inte ens kan beskriva,men för all del:) kolla upp dem.
Men hu, Lotten. Akromegali är inte kul alls.
kan du inte nöja dig med Diarré eller Nässelutslag?
ROD Stewart!
30 år senare samma underbara röst!
Även ABBA såg ju löjliga ut på 70-talet: Jag säger bara kostymeringen i Brighton!
Jag lyssnar mycket sällan på radio. Den musik jag fördrar: jazz, visor och klassiskt förser jag mig själv med via iTunes.
Sånt här t.ex. lyssnar jag till, men det är rätt skoj att också betrakta via Youtube någon gång.
1.Dansband och finsk tango. Roland Cedermark, kristna visor, Amy Diamond, Marie Lindberg
2. Jaaaaa. Jag kan få rysningar och utslag och bli helt aggressiv av ”fel” musik.
3. Jag gillar oftast radiomusik, förutom enstaka små vredesutbrott *S*
Jag är en sådan där typ som slår på radion på morgonen och stänger av den på kvällen. Så får den stå och mala nästan hela dagen.
Jag lyssnar på P4 på morgonen, men efter att ha hört samma nyheter ungefär sjuttioelva gånger så att jag kan varenda intervju utantill brukar jag byta över till P3. Oftast har Christer börjat då. Så fortsätter jag där tills jag återigen spyr på nyheterna. Då stänger jag av en stund. Eller slår på WMP och lyssnar på min egen blandade musik, fram till ca kl 22 eller 00. Då åker radion igång igen och det är Karlavagnen eller Vaken med P3 och P4.
Sen börjar karusellen om igen.
Oj! Jag skulle bli galen av att höra ljud hela dagarna. Här är det tyst och skönt så att man hör lite fågelkvitter och enstaka barnskratt.
Funkar CD-skivor innanför tröjan mot snarkning?
(Måste ju skicka denna kommentar innan jag läser de andra 35 eller hur många de nu var.)
Om musik på radio har jag nästan ingen åsikt alls. Här låter så mycken musik från alla möjliga andra apparater som jag inte är herre över och radion kan nästan bara p1.
ab: ja det är något typ av ljud på som oftast. Ibland går faktiskt SR klassiskt hemma hos mig. Bättre pluggmusik finns inte.
Men en anleding till att jag kan ha ljud på hela dagarn är att jag har på väldigt låg volym. Min grannar hör den inte när de kommer in till mig. För musik på hög volym, det tål jag inte, om jag inte är arg. Eller ska dansa.
Härmed meddelas!
Den djefla mannen har fått tid på snarkkliniken den 15 maj! Han behöver inte längre försöka sova med dvd-skivor under tröjan!
(Nej, ingen av oss ha en aning om hur den hamnade där.)
Om radion skulle stå på när jag kommer hem så är det första jag gör att stänga av den. Ofta startar radion i bilen när jag vrider om startnyckeln, jag kan inte vara snabb nog på brytaren.
Fast jag lyssnar gärna på radio när jag kör bil, åtminstone på långresor och helst P1. Men jag vill slå på den själv, när jag har kommit en bit på vägen.
Och Roddan…jag hade för mej att det var en benig jäkel, men på filmen har han ju världens knapprumpa. Fanns det push-up-kallingar i mitten av 70-talet?
Ingela — jag tänkte också på den där Rod-rumpan i videon. I min värld är det en mycket spänstig basketrumpa, som lovar gott vad gäller returtagningar som kräver spänst.
Ja, jag kollade också in rumpan. Inte dum alls. Men basket var kanske inte on my mind.
(Från en tyst och go lägenhet. det enda som hörs är katten som rör på sig i sin kartongsäng ovanpå bokhyllan. Prassel prassel.)