Hoppa till innehåll

Runstil behärskar jag heller inte längre

Jodå, när jag var utbytesstudent i USA imponerade jag på omgivningen genom att skriva runstil. Jag minns idag inte varför jag lärde mig konsten eller när jag glömde bort den eller varför jag inte istället satsade på ett utdött språk som latin. Naturligtvis trodde alla i Dallas att vi i ”Schweiz” hade ett alldeles eget alfabet och efter någon månad slutade jag att säga emot.

Nu har jag trillat över en sajt som listar sådant som man kan eller kunde men som man nuförtiden faktiskt kan glömma. Obsolete skills. (Fast först med idén var Scobleizer.)

Utan att tjuvkika på sajten ovan för mycket kommer jag på ett par exempel:

  • Jag minns hur det var att sätta in en ny film i en kamera och dra den precis lagom långt så att den inte flärpade loss och stod och stampade på ett och samma ställe. Vi väntade i eoner av tid på att den löstagbara blixten med ett högt pip skulle orka ladda om för ett nytt ”fotografi”.
  • Att ringa med en nummerskiva trodde jag var busenkelt. I lördags lärde jag mina tre yngsta barn denna färdighet, vilket kostade en och annan peng till Melodifestivalen. Jag försökte få dem att förena nytta med nöje och ringa till gamla släktingar, men ”nej, vi vill inte prata i telefon”.
  • Tänk er att med darrande händer sätta på en LP-skiva eller stoppa in en hålförminskare i en EP. Vår skivspelare gick sönder för tio år sedan och alla plattor ligger i två stora flyttkartonger i källaren. Förmodligen har de möglat i nederkanten … och ingen bryr sig.
  • Vem har inte layoutat en tidning med sprejklister och gnuggbokstäver?
  • Att hantera en rullbandspelare var enkelt – men minns ni spaken som man spolade fram och tillbaka med?
  • Det är en bedrift att snyggt pensla tip-ex ur en flaska som har fått stå lite för länge så att färgen är lite klumpig och torr. För att inte tala om att sätta in ett nytt raderingsband i skrivmaskinen!
  • Mangla lakan har jag inte gjort många gånger, men jag vet att det är viktigt att vika rätt från början. (När jag var tio år manglade jag pappas skjortor i tvättstugan på Hertsön, vilket var mindre lyckat.)
  • Att poppa popcorn i kastrull var kul. Fastbränningsrisken var hela tiden stor och så fort man lyfte på locket för att kolla, hoppade några popcorn ut.
  • Varje kväll skulle man vrida upp armbandsklockan, men inte för långt för då gick fjädern sönder.
  • Träskokunskap! Alltså att obehindrat gå med en till hälften lossnad sula, att inte halka med träskor utan sula baktill, att springa ifatt bussen utan att tollorna föll av. Allt kunde vi!
  • Men det svåraste av allt var att äta Eterna utan att sätta damm i halsen.

 

Rullbandspelare. Those where the days.

Nå. Vad hette apparaten som var stor som en trea på Söder och som man lade en bok i så att whoooff, syntes den uppslagna sidan i jätteformat på en filmduk? (Här är det alltså inte kunskapen att sköta apparaten som har gått förlorad utan mitt minne som har kajkat ihop.)

Uppdatering: Episkop! Eller balloptikonapparat! (Tack Örjan!)

Share
Publicerat iBloggen

69 kommentarer

  1. Skioptikon?

  2. Jag har kunnat göra bilder till en stencileringsapparat utan att använda elstencil, dvs. med rasterplatta. (Elstenciler var lite dyra, har jag för mig.) Om man gjorde fel kunde man måla över det med ett särskilt korrigeringslack på flaska. Det var rosa.

  3. Förlåt.
    Baloptiken skall det väl vara?

  4. Jag är kompetent att göra det mesta av det där (jag vet dock inte vad Eterna är och har egentligen aldrig hanterat rullbandspelare själv, även om vi hade sådan i skolan).

    Å andra sidan tycker jag att skrivmaskiner som har inbyggd korrekturremsa är moderna. Rättar gör man antingen med flytande tippex eller med små ark med tippexpapper som man höll ner framför pappret och sedan skrev den felaktiga bokstaven igen.

    Poppar popcorn i kastrull gör jag fortfarande.

  5. PGW

    Och linjetejp, glöm inte linjetejpen! Och redigera band till rullbandspelaren, med tops i högsta hugg! Det var så underbart KONKRET, så odigitalt liksom.

  6. Risken finns att jag blivit en gammal gubbe – men vi begagnar fortfarande mycket av det där.

    Snurrskivetelefonen har hedersplatsen, mitt i huset på en av köksbänkarna. Vinylskivorna spelas på stora stereon i vardagsrummet. På lilla stereon i musikrummet spelar vi CD-skivor. Spraylim använder jag minst en gång i veckan i jobbet. Inte för layout, men för dummytillverkning.
    Klockan drar jag visserligen upp på morgonen i stället för kvällen – men det är väl en smaksak?

    Men mangla håller jag inte på med. Men jag har självklart provat ett par gånger.

    Att rädda bandtrasslade kassettband genom att klippa bort den dåliga delen av bandet och sedan tejpa ihop ändarna igen. Glöm inte att klippa rent runt kanterna, annars fastnar klistret på tonhuvudet. Och då måste man snabbt fram med t-sprit och tops för att rädda tonhuvudet från klisterdöden.

  7. Episkop hette det när jag var i början av min “karriär”.

    Balloptikon hände det att någon äldre kollega benämnde föremålet i fråga.

    Den sista har lämnat vårt materielrum nu, men den stod länge kvar, eftersom det alltid fanns någon som trodde att de skulle använda den vid något tillfälle…

    Eterna åt våra kusiner. Själva smulade vi knäckebröd i långfilet. Eterna gick i min familj under namnet “veahusbåse”. Alltså båsset som blir i ett vedhus. Sågspån och flisor och barkflagor typ.

  8. Jag älskade Eterna. “Dammet” blandade sig bra med mjölken och smakade mums. (Antagligen snuskigt mycket socker…) Har försökt hitta det i välsorterade affärer, men icke. Tjugoelva sorts corn-flakes finns det men ingen Eterna. Ingen Alpen heller. Attans!

  9. En ny filmrulle kan jag sätta in i en kamera. Två olika sortesfilmrullar dessutom.

    Nummerskiva på telefonen hade jag önskat att jag haft. Det är så mycket mormor!

    LP skivor brukade jag spela hemma hos mamma ibland. Men nu har hon ingen spelare kvar längre.

    Både sprejlim och gnuggisar används flitigt. Vid tillvekning av födeösedagskort.

    Rullbandspelare kan jag inte, men i min kassetbandspelare spelas det fortfarande ett och annat Mamma mu band.

    Tippex. Äger jag inget. Men det dagen jag köper ett så blir det i flaska med svamppensel.

    Mangla lakan gör jag när jag hinner, hm, tar mig tid. Gör det troligtvis inte på rätt sätt men de tar lite mindre plats i skåpet och det är det viktigtste.

    Popcron som poppas i kastull är godast så det gör jag fortfarande. Nästan en gång i veckan.

    Min armbandsklocka går inte att vrida upp varje dag. Däremot så ska den vridas framåt varannan månad. Annars blir datumen fel.

    Äta eterna? Jag fattar noll. Men den där maskinen har jag sett användas i skolan. Jag tyckte den var super smart! Behövde ju inte kopiera allt då!

    Det var väl allt?

    Dessutom kan jag fortfarande tina mat i ugnen och koka vatten i en kastrull.

  10. Räkna på räknesnurra, kanske? Inte för att jag någonsin fattat hur man gjorde, men ändå.
    Jag har också med viss möda lyckats lägga rabarber på en Bessman-våg (tror de heter så) som min morfar brukade ha att väga fisk med. En krok i ena änden och sedan en vikt som man drar längs en stång där vikten finns angiven. När stången hänger vågrätt, kan man läsa av vikten.
    Det där var knappt begripligt, men när man ser det, fattar man.

  11. Minns ni att man kunde ringa även på låsta telefoner som hade snurrskiva, genom att i snabb takt trycka ner de där små klaffarna som trycktes när när man la på luren? Ett tryck för en nolla, två tryck för en etta, o.s.v.

  12. Jag tycker mig skönja att allt var inte bättre för, men det är roligt att minnas.
    Mamma manglade – jag har manglat men vi har en livsfarlig stenmangel i huset så just nu ligger det på is.

    Eterna har jag ingen aning om vad det är. Eller den där apparaten.
    Krånglande skrivmaskiner med tippex, raderingsrulle och köp inte fel bläckband till skrivmaskinen. Tack gode gud för Apple!!

    Vi skulle ta foto på småbarnen i familjen med systemkamera. De små kom farande för att se hur det blev. Fotot alltså. Tyvärr, det här är en kamera där man måste vänta på framkallning. De var mycket konfunderade.

  13. Jag förstår itne hälften av din lista men jag vet ett annat väldigt kul sätt att poppa popcorn som min morbror visade mig och mina tusen syskon. Först dammsuger man köksgolvet (men det är inte jättenoga), sedan häller man ut kärnorna på en oljad bakplåt och stoppar in i ugnen. När lagom mycket kärnor är poppade och det börjar se sådär halvfullt ut i ugnen öppnar man luckan och låter popcornen poppa ut på golvet. Sedan är det bare å ät!

  14. Jag hittade min gamla räknesticka för ett tag sen. Inte kunde jag använda den, inte.

    Men ta ut kompasskurser och räkna med missvisning kan jag iaf. Och den stabbiga pennvässaren med vev pryder sin plats på skrivbordet.

    At snikladda kameran så att man fick ett par-tre exponeringar extra på rullen var en konst som jag inte har kunnat kontrollera om jag fortfarande kan, men jag tror det iaf.

  15. Stellan: Jag förstår precis vad du menar. Om inte jag minns fel så hade sjuksyter i skolan en sån. Eller var det när lillsyster vägdes på BVC? Jag kan minnas fel.

    Matildas fikarum: Japp det går alldeles utmäkt att ringa på det sättet. Ju kortater nummer eller lägre siffor desto enklare är det!

  16. Man blev ju riktigt nostalgisk när man anlände in hit idag, jö! Tippex och raderbandskorrigeringar – efter att man REDAN skrivit klart, sätter pappret åter och DÅ rättar. Japp, det var min specialitet 😉
    Åh, måste läsa igen minnas allt utom dagens teknikfanatism… Känns så vissa dagar 😉
    Må så gott… värmländskan Bim, som faktiskt önskar sig en mangel – tro det eller ej! 😉

  17. Jag tror att Eterna var ganska osötat. Om jag inte missminner mej var det vasslepulver i, någon slags proteinberikning antagligen.

    Jag spanar också efter en kallmangel på beg.marknaden. Manglade lakan och framför allt örngott är en njutning. I Boliden AB:s före detta husmorstvättstuga i lilla byn Adak finns en hiskelig men effektiv stenmangel där jag manglar juldukar och sånt en gång per år.

    Känner mej som ett fornfynd ungefär.

  18. Jag skrev faktiskt min B-uppsats i nationalekonomi på skrivmaskin. Tippex användes ganska flitigt, men inte lika flitigt som en filur vid namn Petri S. gjorde.
    Den mannen förflyttade efterfrågekurvan för Tippex rejält, om man säger så.
    Detta bör ha varit 1989.

    Kamera med filmrulle använde jag så sent som 2005. Då öppnade jag bakstycket innan hela filmen var tillbakaspolad. Därför har jag ett halvt foto av utsikten över Tatrabergen sett från Zakopane, inte femton.
    Skit.

  19. ab

    Men kära nån Lotten – inte är du väl gammal nog att ha kunnat allt det där – utom ett behärska träskoteknik, då!(70-tal=träskons decennium)

  20. Men hallå, kastrullpopcorn är fortfarande det enda som förekommer hos oss! Och jag kan tillägga att jag är popdrottning! Inte ett bränt korn, inte ett opoppat. Bara vackert fluff!

  21. Stenografi fanns minsann med på obsoleta listan. Jag kanske bara TROR att jag kan? Och finns.

  22. AB! Tack! Men johodå, så gammal är jag.

    Jag är förresten fullständigt flabbergasted (modern svenska) över Milda Matildas kunskap om tryckningar som motsvarar nummerskivevridningar.

    Har detta använts i någon film? Om inte, måste vi ju göra det snarast!

    Eterna, hörnu ungdomr, var en smulig müsli, även kallad lådskrap. Sedan kom Alpen som hade hela nötter i, vilket var höjden av lyx.

  23. Jag läser nu i NE.

    Episkop är samma sak som balloptikonapparat, som fick sitt namn av Bausch & Lomb Optical Company (men även det grekiska balla [höhö] ‘kasta’ och optikos ‘som hör samman med seendet’: ‘synkastare’).

    Den har ett spegelsystem och ett objektiv och projicerar en förstorad bild på en filmduk.

    Med en balloptikon skulle man förmodligen idag kunna slå världen med häpnad. Eller i alla fall en samling åhörare som vill lära sig moderna skrivregler.

  24. Jag har också ringt medelst klyktryckning, som Matilda beskriver. Men Misswar, jag tror tyvärr inte det fungerar längre även om man har en nummerskivetelefon. Klyktrycktricket bygger nämligen såvitt jag vet på pulsval, medan det är tonval som gäller numera. Man tryckte alltså ner klykan åtta gånger i snabb följd för att slå en åtta, två gånger för en två och så vidare.
    Lotten: Jag tror att Hannibal Lecter gör det i Röd drake. (Som går på tv i dag!)

  25. ab

    Hakke – herregud vad svårläst Englunds evighetslånga lista var. Jag bågnade redan vid komihåg nr 25 så där. Och då hade jag ändå täckt över alla tjatiga “Jag kommer ihåg” med ett begagnat brunt kuvert.

    Han kommer ihåg mjölkflaskorna som fanns före tetrapaken som fanns före mjölkkartongerna. Ha, jag kommer ihåg att i de flaskorna samlades grädden högst upp under stanniolen!

    Fasen – jag kommer ihåg när jag hämtade mjölk i spann på mejeriet i Sandefjord. Mjölken slevades upp ur stora kar…

  26. Överkurs med filmrullen var att dra tillbaks den, men lagomt långt så man inte drog in flärpen. Bra att kunna om man växlade mellan svart/vit, dia och “vanlig” färg. Överkurs på överkursen var att komma ihåg att notera hur många exponerade bilder man hade på respektive rulle för att inte dubbelexponera.

  27. Här är en till som poppar popcorn i kastrull, varje vecka. Vansinnigt mycket godare och roligare än i mikron. Speciellt när någon (typ mannen i huset) glömmer lägga på locket…

    Min far försökte en gång poppa popcorn i ugnen, och la en en sil över för att det inte skulle sprätta. Fast några popcorn blev det inte, och min mor kom med sarkastiska kommentarer om den missfärgade silen i många år efteråt…

    Trots min förhållandevis låga ålder kommer jag ihåg när det inte fanns några raderband i skrivmaskinerna. Däremot har jag vänt det gamla svart/röda bandet och kört det en gång till, som man som ekonomiskt sinnad person skulle göra. OCH jag har bränt stenciler och orsakat stor rökutveckling i förrådet där stencileringsapparaten stod. Inte för att jag gjorde fel, utan för att det blev så… Säkert jättegiftigt och en av anledningarna till att jag fortfarande klamrar mig fast vid gammaldags popcornspoppande…

  28. Eterna var så gott! Och de där telefonknäppningarn minns jag också, liksom träskorna, rullbandspelaren, skivspelaren, skrivmaskinen och tippex mm mm. Kan det vara för att jag är lika gammal (ej ung) som Lotten?
    Partypizza var gott också, förresten.

  29. Agneta

    Jag minns att jag har kunnat morsetelegrafera.

    Själva morsealfabetet lärde jag mig som sjuåring. Då hade nämligen vår fader med svart spritpenna skrivit detta alfabete på de vita kakelplattorna vid badkarets ena kortände, samt tillfogat: Kära barn, när ni lärt er detta morsealfabete utantill erhåller ni en stycken enkrona. Undertecknat: Eder tillgivne pappa. Vi hade vårt WC i badrummet, så varje gång jag satt där och dinglade med benen passade jag på att lära in några fler morsetecken.

    Som femtonåring, då medlem i en radioamatörförening, gick jag och en handfull ynglingar en kurs på stadens regemente och lärde oss morsetelegrafi. Någon större snabbhet kom jag aldrig upp i och i dag minns jag inte ett jota varken av telegrafitekniken eller morsetecknen. Och inte kan jag bygga kortvågsmottagare längre.
    Men jag har byggt i min ungdom.

    Krusa örngottsband med hjälp av en matkniv har också hört till färdigheterna. Sedan införskaffades en krustång för ändamålet och krusnings-färdigheten var till ingen nytta mer.

    Baloptikon tals det om. Jag mins något som kallades skioptikonapparat På en julgransplundring (när var ni på slik senast?) på fyrtiotalet fick vi efter långdansen lugna ner oss genom att titta på bilder på väggen via den där apparaten som ställts på en rätt hög ställning mitt på golvet. Minns apparaten, dansen och att vi sjöng bland »och ta din kärring och dra till skogs falleralla … «, samt att bilder visades. Men vilka bilder har helt fallit ur minnet.

    På tal om telefon så vevade man på veven, lyfte luren (eller om det nu var tvärtom) och då telefonist svarade sade man »kan jag få bli kopplad till nummer 24« (vårt nummer på landet).

    Och så hade vi en jättestor issåg på landet! Men den var helt kommen ur bruk. Det var däremot inte bonmaskinen vi hade i stan för att blanka upp de bonade parkettgolven.

  30. ab

    Agneta: Din fader måste ha läst “Dussinet fullt”! Där lärde sig ungarna morsealfabetet på det sättet, och sedan satt de och knackade vid middagsbordet.

  31. Men förutom att balloptikonen förstorade boksidor, var det vad den var till för? Inga alternativa användningsområden?

  32. Anonymous

    ab: Tack för upplysningen om »Dussinet fullt«, den kände jag inte till. Enligt Libris översattes den av Barbro Alving och kom i en andra upplaga 1950. Tydligen filmatiserades den också. I mitt minne placerar jag den här badrums-dekorationen till omkring 1949, så det kan säkert stämma att pappa hade läst den boken. Däremot har jag inget som helst minne av att den funnits i mitt föräldrahem, vilket den förstås kan ha gjort ändå.

    Den tycks handla om en tolvbarnsfamilj och det lilla jag nu vet om den, får mig att tro att Edit Unnerstad kanhända fick inspiration av den till sina böcker om familjen Pip-Larsson.

  33. Agneta

    Det var förstås jag som skrev ovanstående inlägg.

  34. Agneta

    Det var förstås jag som skrev ovanstående inlägg.

    På tal om rullbandspelare så har vi föregångaren: trådbandspelare med fullt av fortfarande fungerande inspelade trådband som min man gjorde tidigt femtiol av radiopjäser och en del annat.

  35. ab

    Filmatiseringen av “Dussinet fullt” kan man glömma, men läs gärna boken! Väldigt rolig om en tolvbarnsfamilj där föräldrarna är tidsstudieexperter i USA i början av 1900-talet, och roligt översatt av Bang.

  36. Hej och förlåt att jag inte är här och guidar er, men jag ser till min stora glädje att ni klarar er själva medan jag springer runt i mitt ekorrhjul.

    Ekorrhjul, förresten? Vabaha?

  37. Agneta

    Säkert inte ekorrhjul du springer i – det du gör leder säkert någonstans.

  38. Åh. Jag vet att jag var en hejare på att montera stenciler i en Gestetner (med trycksvärta och inte de lila spritdoftande som användes i skolan). Idag skulle jag nog inte klara det.

    Vad har jag mer kunnat som idag är ute? Hmm.
    – Byta kula i skrivmaskinen.
    – Skriva och skicka telex.
    – Optimera RAM-minnet för att ge tillräckligt med utrymme för minneskrävande datorprogram i DOS.
    – Montera diamagasin i projektorn (fast det bör jag upprätthålla eftersom jag har min fars alla diabilder och han var fotoentusiast).
    – Göra DNA-analyser med E.coli-odling, enzym, syror och elekroforesgeler.

    Men analog systemkamera använder jag fortfarande. Fast är på gång att skaffa en ditto digital.

  39. Aha! Klyka var ordet, inte klaff. Tack Ö-Helena! Telefonklyka. Nu när jag hör det så, men oj, vad jag fick sitta och fundera innan jag gav upp och skrev klaff!

  40. William

    Jag är 19 och kan sitta meed och minnas en del av som sakerna. I lågstadiet hade vi en sådan omständig bandspelare, på den fick vi lära oss multiplikationstabellen. Telefon med snurrskiva fanns hos både mormor och morfar. Ladda kameera med film fick jag göra så sent som i första ring på gymnasiet då vi skulle prova på olika inriktningar och hade foto, det var bara i ettan man körde analogt, min morfar är närmare åttio och före detta fotograf, han kan fortfarande ta och framkalla analoga bilder men gör det inte. Lp spelare har jag också använt genom skolan till att sända raio, mest för att jag inte har någon egen och därför aldrig fått använda en själv. Mangel har vi i tvättstugan här i mitt miljonprojektshus, brukar mangla lite när jag väntar på att nån maskin skall bli färdig.

    Popcorn poppar jag inte själv i kasrtull men jag har en vän i vars hushåll man bara poppar i kastrull, dricker kokkaffe och köper mjölk direkt från bonden, ironiskt nog samma familj som var först med att köpa dvd spelare med inspelningsbar hårddisk. Eterna har jag dock aldrig hört talas om, har dock gjort egen müsli nån gång…

  41. William

    Kom nyss på en annan grej som är lite old-school som jag provar på just nu, jag undrade hur jag skulle se ut i helskägg men istället för att bara photoshoppa en bild så låter jag bli att raka mig..

  42. Då ska du veta, William, att jag då aldrig druckit kokkaffe. Mina far- och morföräldrar måste ju ha druckit det, men jag har banne mig inget minne av det!

    Har jag ens settkokkaffe?

    Mysko. Utredning tillsätts.

  43. Jag kan lugna Översättarhelena och andra oroliga och berätta att klykdetektorn fortfarande ingår på kretskortet till i stort sett alla telefonabonemang. Jag hade faktiskt vänner som roade sig att rösta med genom att använda metoden med klyktryckningar i melodifestivalens andra chans i lördags!

    ab: När jag läste Peter Englunds lista (lite i taget) satt jag bara och log. Det kanske beror på att jag själv brukar fundera över saker jag själv kommer ihåg. Minnesbilder av en förfluten vardag.

    Apropå alla kameror läste jag förresten i tidningen förra veckan att Polaroid slutar tillverka sin klassiska film. Jag hoppas att de konstnärer som jobbar med gnuggning av nästan färdigframkallade polaroidbilder har köpt på sig ett lager, för de bilderna kan vara så oerhört vackra.

  44. Hoppsan. Glömde visst länken till tidningen. (Och glömde uppenbarligen också att korrekturläsa. Ber om ursäkt för felskrivet fulspråk på din fina blogg Lotten.)

    Jag jobbade som vårdbiträde i hemtjänsten 1986-88 och då dominerade fortfarande kokkaffet bland de äldre, i alla fall i trakterna kring Barnängens gamla tvålfabrik på Södermalm.

  45. Vad kul Hakke, då måste jag köpa en snurrskivetelefon och lära mina barn klyktricket!
    Vad lustigt att du skriver om Polaroidfilmen förresten. Döttrarna här i familjen har nämligen just köpt varsin gammal Polaroidkamera, och den ena är just en sån som den gamla filmen skulle passa till. Men vi har redan gått in på diverse forum och tagit reda på hur man manipulerar den film som fortfarande finns i handeln så att den passar till den kameran. Så konstnärerna kan med förtroende vända sig till oss i frågan!

  46. Men titta det är fler saker jag har kunnat (och kanske fortfarande klarar):

    – Koka kaffe och sila sumpen mellan tänderna (Lotten, Gevalia säljer fortfarande kokkaffe, så du kan kika i butiken, men när mamma ville ha en nya kaffekanna för några år sedan fick jag leta ett tag för att hitta någon).

    Så kom jag på att jag också har kunnat ta mig igenom text skriven på Esperanto, det undrar jag om jag skulle klara idag, det kändes lite främmande när jag var på Esperantomuseet i Wien i höstas.

  47. ab

    Kokkaffe finns i varje Konsum och Ica, så du har i alla fall sett paketen, Lotten!

    Tänk, en gång i tiden var Tippex NYTT och man fick x-a när man skrev fel…

  48. Desperate Housewife

    Eterna har jag ingen som helst aning om vad det är. Och en sökning på Google/Wikipedia hjälper inte mycket.

    Men på tal om sågspån så kommer jag ihåg att vi kids brukade käka Weetabix i mjölk.

    Popcorn föredrar jag fortfarande att göra i kastrull. Sååå mycket godare än micro-popcorn!

  49. d.o

    …det gjordes en undersökning som visar att kidsen idag inte fattar skrivmaskins-plinget som kommer då Långben äter sig till slutet av majskolven på julafton. Ett obsolete skämt.

  50. Det konstiga med Eterna är att jag ju inte kan hitta en enda bild på paketet! Tänk om jag har en gammal kartong i mina källargömmor …

    (Nejdå. Så knäpp är inte ens jag.)

  51. Jag undrar om an inte skulle kunna ha fest på detta tema. Att servera fondue och kokaffe … och testa folk på rullbandspelarkunskaper. Alla som har på sig livstycke eller knäppkängor får förstås extrapoäng i tipsrundan.

  52. Här kan man åtminstone se en bild på plåtburken som man kunde köpa och hälla över Eterna i. Den ger i alla fall en aning om hur det rödgulrutiga paketet såg ut.

  53. vajlan

    Minns nån halsbanden som var en hopsättning av en plastfigur av vardera könet? När man hade dem ihop blev det en hjärta i mellanrummet. Man delade dem och hade varsin när man hade chans på nån… Jag minns det mkt för att jag aldrig hade nån att dela med (melodramvarning, jag vet), liksom jag heller aldrig hade de åtrådda Gul & Blå-jeansen av Marilyn-modell, de med knapp sittande precis på höftbenet (så jädra obekvämt!!).

  54. En sån burk hade jag fast jag inte kan minnas att jag åt Eterna mer än nån enstaka gång vid tiden då jag skulle starta eget hushåll. Ganska precis -79 var det.

    Slängde burken i fjol, tror jag, för “gångjärnen” bak var alldeles utmattade.

  55. Vajlan, Vajlan, spring till Lindex! De har sådana där jeans med knappar på höftknylan. Nu!

    Wahoo — kolla på Ö-helenas länk!

  56. vajlan

    Spanx Lotten men retromode och vintage är inte riktigt min grej. Jag fortsätter på min blandning av socialarbetar- och socialfallskläd”stil”..

    Tänkte på dig när jag läste gamla dagböcker som jag ska klippa och klistra ifrån. Hittade ordet automagiskt (som vi antingen pratat om här eller på ORDning, minns inte) i texter från 2001. Värdelöst vetande. 🙂

    Har tänkt göra en mugg med Mutter Kurage med civil inbockat i, men det har varit för mkt irl för att mugga mig nu ett tag.

  57. (Måste ha satt mig på tangentbordet eftersom jag avslutade ovanstående kommentar med femhundra radbrytningar och bokstaven ä. Raderar, klipper och klistrar)

    Ingen annan än jag son har reagerat på att det passerade en språkpolisfråga här rätt så obemärkt? William talade om analoga fotografer som föregångare till de digitala. Först reagerade jag inte, sedan reagerade jag inte heller men tredje varvet slog det mig: Är alltid “analog” motsats till “digital”? Analog har ju egentligen med elektronik att göra, utformnngen av våglängder. Ljud i en LP-spelare eller rullbandpelare är analogt. Klockor med visare är ju “analoga” i motsats till “digitala” som visar tiden med siffror, här har jag lite svårt att förklara det med elektroniken, särskilt när det gäller gamla fjäderdrivna mojänger…

    Tillbaks till fotograferingen: Hur benämner man “gamla” fototekniken på ett bra sätt, oavsett om det är vanliga färgbilder, diabilder, svart-vit, polaroid… – dvs “gammalt odigitalt”?

    Förslag: “Traditionella” bilder, “kornbilder” (de är ju uppbyggda av korn), “odigitala”…

    Frågan är väckt, och kanske ska den bollas över till språkpolis…

  58. En såååån fest skulle jag vilja gå på …

  59. Utan att vara språkpolis tar jag mig friheten att kommentera.

    Något som är digitalt har bara ett av två värden. Går tillbaka på grundvärdena som all digital teknik baseras på, nämligen noll eller ett (som en hårddisk t.ex. ny eller full!).
    Något som är analogt kan däremot ha många olika värden, ofta i en kontinuerlig skala.

    Jag skulle vilja påstå att fotografen alltid är analog men fotografiet kan vara digitalt (alla färgvärden går då tillbaka till pixlar som representerar en viss sekvens ettor och nollor, olika många beroende på hur många bitar som används) eller
    analogt (och då representerar färgen energivärdet hos ljuset som träffade filmen).

  60. Vad härligt med vikarierande språkpoliser!

    (Detta kommer att utvecklas till något stort!)

  61. Oj, jag skrev analoga fotografer – menade naturligtvis analoga fotografier (har problem med bokstaven i på den andra datorn så jag slösar inte med den).

    Det ligger en hel del i vad dieva säger och jag är benägen att hålla med. Dock har jag en liten reservation. När man talar om analog inom tekniken är det nästan uteslutande signaler med variation i amplitud och frekvens som menas.

    Men nu har jag googlat på analog foto och analog fotografering och det är många miljoner träffar på det så naturligtvis, jag ger mig.

    Som ett bifynd halkade jag även förbi ett ställe där jag läste mig till att ett diapositiv i ISO 100 har en upplösning motsvarande 16,5 miljoner pixlar med tre äkta färger per pixel, finkorning svart-vit film har ännu högre upplösning. Det lär dröja några år innan digitala kameror klår den upplösningen, iallafall för oss “vanliga dödliga”.

  62. Orangeluvan

    Rullbandspelare! Jag lyssnade på ljudupptagningen till tecknade varianten av Djungelboken i oändlighet, utan att ha sett själva filmen. Det är konstigt att trettio år efteråt se den och förstå vad ljuden symboliserade för händelse.

  63. Asså … rullbandspelare illustrerar du med en som inte är en Tandberg! Fanns det verkligen nåt annat märke än Tandberg? (Inte på de skolor jag gick på iaf.)

    Min mamma har fortfarande ingen mikro, men jag vet inte om hon fortfarande tinar bullar på spisplattan.

  64. Cecilia N: Men så konstigt! Jag kunde ha svurit på att det var en Tandberg!

    (Vi hade förstås också en Tandberg.)

  65. vajlan

    På tal om vikarierande språkpoliser tror jag bestämt jag ska dela med mig av en gammal dagbok om ett tillfälligt jobb (2001). Ramlade på den igår. Den handlar om språk och mänsklig dumhet, det tror jag kan roa dig. Annars ber jag om ursäkt för att jag gökungat igen.

    “På jobbet har jag gjort intervju på intervju, verkligen jobbat som faaaan o så i eftermiddags så kommer den tuggummismaskande renskriverskan o frågar: Vad menar du med att skriva förkortningar?
    o visar på ett svar jag skrivit där det står projmöten..

    Vajlet: De intervjuade SÄGER projmöten, det heter uppenbarligen projmöten..

    Hon: Betyder det projekteringsmöten? VARFÖR skrev du inte UT hela ordet projekteringsmöten då???

    Vajlet: Därför att ni sagt att jag ska skriva PRECIS som de säger…

    Hon: Jaaa, men vi sa ju inga förkortningar..

    Vajlet: Jag antog att du menade att jag inte skulle skriva iofs o iaf o osv alltså skrivna bekvämlighetsförkortningar…

    Hon: Näääää, inga förkortningar betyder inga förkortningar..

    Vajlet : SÅ jag ska be att få saker förklarade? Till exempel UE-möten och spänningsättning och liknande ?( tyst för mig själv: Trots att jag blivit sagd att inte bry mig om att jag inte förstår ett jota o att bara fråga rätt upp o ner o anteckna svaret RÄTT AV.

    Hon: Ja just det , det måste gå att förstå för oss..

    Vajlet: AHA, så jag ska be att få förklarat o sen skriva ut allt de sagt, fast utan deras förkortningar?

    Hon: JA, o du ska skriva hela meningar också!

    Vajlet: Även om de bara säger t ex Prisbilden så ska jag skriva Det är prisbilden som är det vanligaste problemet när det kommer till problem på installationssidan?

    Hon: Jaaaa.

    Vajlet: men de har ju inte sagt så ??

    Hon: näää, men det är så vi vill ha det!

    När jag frågade vad jag skulle göra av uttalanden som kom av sig själva o inte på direkt fråga så fick jag svaret att putta in svaret där det passade.. Fast andra gånger har jag blivit sagd att för GUDS SKULL inte tänka själv utan bara göra precis som det står i formuläret; exemplen är redan efter en dryg vecka otaliga…
    Jag har också frågat om till xempel hur många till det behövs intervjuas i en serie o fått svaret att det BEHÖVER JAG INTE BRY MIG OM!!

    En stilla tanke: Varför intervjua folk om man ändå gör vad man vill av svaren? Anlita hellre nån insatt skribent att svänga ihop nåt flådigt!! Så kan man supa upp pengarna man sparar på våra sketna löner!! Varför vilja ha människor med hjärna när man inte vet hur man hanterar såna? Dvs, varför anlita mig när jag uppenbarligen är ”fel” med min inställning? Får otroligt obehagliga kopplingar till min månad som häktesvakt…”

  66. Blev det nån fest? Jag kan låna ut mina 8 rullbandspelare. Min 3 grammofoner. Vi kan titta på mina glasnegativ. Eller foto på plåt från 1850-talet. Sen kan jag lära ut ett annat trick med mynt-telefon- så man kan ringa gratis över hela världen, obegränsat tid. Eller tröska säd med slaga. Hässja hö. Skiva raket-ost (smakade hemskt).

  67. Nej, ingen fest än! Ärligt talat hade jag till och med glömt bort att idén uppkom …

    Måste spåna vidare!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.