Hoppa till innehåll

Språk jag inte kan

När jag skulle välja linje till gymnasiet hade jag ingen aning om vad jag ville. Favoritämnena var matte, gympa, svenska och engelska, och vad blir man på det?

Till slut sa jag till Bästisgrannen:

– Vad ska du välja?
– Humanistisk så att jag slipper matten.
– Ok, då väljer jag också hum. Med latin!

Efter två latinlektioner hoppade jag av eftersom läraren luktade illa. (Sade jag lite coolt och knyckte på nacken. I själva verket var det nog personkemin som kraschade totalt. Jag gillade honom inte och ansåg i min mognad på en fyraårings nivå att jag minsann inte skulle behöva stå ut med lärare som jag inte tyckte om. Han tyckte säkerligen lika illa om mig.) Åh, vad jag sedan dess har ångrat mitt avhopp! Men nu läser Femtonåringen här hemma latin och hälsar mig varje kväll med ett glatt:

– Salve regina misericordiae!

När jag sedan läste blandade småkurser på Nordiska språk i Lund, upptäckte jag till min stora glädje en fempoängskurs i isländska för nybörjare. Min klasskompis Birtna Bragadottir från Reykjavik (?) lärde mig i ettan att säga ”Hej. Du är söt. Hejdå.” Med denna förkunskap måste jag ju glida genom kursen lätt som en plätt!

Till första lektionen var vi tio elever. Läraren bad oss att berätta varför vi hade valt denna kurs, varpå de åtta som satt till vänster om mig på flytande isländska berättade att de var från Island, att de hade bott på Island, att deras pojk- och flickvän eller föräldrar var från Island och att det här skulle bli en chans för dem att lära sig ännu mer om det ack så fascinerande landet.

Jag svalde. Och så blev det min tur. Jag sa:

– [Hai. Tho ert sajt. Bless.]

(Jag lärde mig inte att stava av Birtna. Bara att säga orden.) Då var det bara en tjej kvar, den tionde. Hon var äldre, säkert uppåt 25 år. Hon förklarade:

– Ja jag är bara här för att jag vill lära mig att prata med min häst!

Jag hoppade förstås av efter första lektionen.

Share
Publicerat iBloggen

65 kommentarer

  1. Om någon av er läsare vet hur man stavar “Hej. Du är söt. Hejdå.” får ni gärna hjälpa mig till denna kunskap!

  2. Haha!!

    Vad svarade läraren på hästmänniskans inlägg?

    En gång i världen pluggade jag tyska tillsammans med en galning som ägnade sig åt tyska enbart för att hon vill göra ett “kultiverat intryck”.
    Det gjorde hon inte.

  3. – Aber doch!

    (Tyska är underbart att slänga ur sig.)

    – Selbstverständlich!

    Jag minns inte vad läraren sa … jag minns inte ens vad läraren hette eller om det var en man eller en kvinna. (Översättarhelena vet säkert besked.)

  4. “Hej. Du är söt. Hejdå.” stavas precis så. 🙂
    Men på andra språk vet jag inte…

  5. /ingrid

    Kvinnan som kunde tala med hästar! Del två i serien, del ett heter Mannen som kunde tala med hästar och Robert Redford spelade huvudrollen i filmen jag inte såg (men boken läste jag på bussen till stallet, med skyddsomslaget borttaget emedan jag i likhet med Mariannes kursare ville göra ett kultiverat intryck).

  6. Jag läste latin, men så här i efterhand känner jag mig lite lurad. Det pratades mycket om vilken enorm nytta man skulle ha av detta utdöda språk, men jag väntar fortfarande.
    Hade nog haft mycket mer nytta av isländska. Det låter i alla fall coolt.

  7. Sådär var det när jag läste koreanska. Alla kunde redan, de ville bara ha akademiskt betyg på att de redan kunde. Jag hoppade också av.

    Jag har en gång tagit reda på hur man uttalar namnen i Indridasons böcker. Hjälpte med frutrationen över att hur tusan uttalas det där nu då?

  8. ahhhh…
    Den där människan med hästen… hon hade ju verkligen en anledning att lära sig språket… Visst måste man ge sina djur en lugn och harmonisk tillvaro – hamna på något nytt ställe (direktimport från Island?) och inte fatta språket… Tänker er in i detta traumatiska tillstånd för djuret!!! (Hiskeligt svårt det var att skriva detta med kaffemuggen i ena handen och bli störd av en norskimporerad katt dessutom… Skippar muggen!)
    Säger de inte – “prata på de lärdes sätt, med de lärde…” eller något liknande (därav INTE inledning med stor bokstav, kanske börja med prickar också?) De där latinarna vill säga… Det måste ju kunna gälla människa och djur också – vissa djur kan tom erkännas klokare än sina ägare – lovar, då jag sett det ibland… Eller det vill säga, tanken har föresvävat mig 😉
    Må så gott… värmländskan Bim, som INTE har pluggat Latin – fanns inte… och ingen isländskan heller…
    Latin skrivs i min hjärna alltid med stort L, nästan… Ungefär som man kan skriva Ni med stor bokstav i tyskland 😉 hihihi (och ingen fattade något alls, jippie ;))

    frslt – nä, jag är nog inte frälst, hm… i latin (puh, klara skriva liten bokstav!) eller isländskan…

  9. Det var nog antingen Kristinn Johannesson eller Kjartan Ottoson. (Osäker på vad alla accenter ska sitta, så jag hoppar över dem.) Båda är män (trots namnet på den förste). Själv har jag ägnat timvis de senaste dagarna åt att försöka ta reda på om den isländska namnlagen är ändrad. Förr var ju invandrare i Island tvungna att byta till ett isländskt namn (inklusive patronymikon i stället för efternamn), men i Islands handbollslandslag fanns det en spelare med det föga isländskklingande namnet García. (“Före detta kubanen García” som kommentatorerna sa hela tiden.) Summan av det hela verkar i alla fall vara att man inte längre måste byta till ett isländskt namn!

  10. vajlan

    Vilket underbart inlägg! Jag läste latin i gymnasiet men hoppade inte av förrän jag hoppade av hela klabbet… Sen försökte jag mig på latin igen, för några år sen, men då kom livet emellan big time och jag hoppade av efter fem tagna poäng. Har aldrig varit med om hårdare studietakt, folk grät och vred sina händer (typ som det man hört om läkarutbildningen). Vet inte om det blir nåt tredje försök nån gång, jag har ett annat språkprojekt som ligger mig varmare om hjärtat. (Självstuderar ett afrikanskt språk, med varierande intensitet, ibland bara som smyglyssnande på andra, ibland med timmars läsande av lexikon i sängen…) Tack för ditt inlägg, flinet sitter som en smäck nu.

  11. vajlan

    Bim> E.A Karlfeldt skrev om Fridolin som talade med bönder på böndernas sätt och med lärde män på latin.

    alpgyxrt- en obskyr medusin från Schweiz?

  12. Ica

    Prata med sin häst är bland det viktigaste man kan göra. Bright tjej det där-

  13. Jag ville läsa finska som c-språk på gymnasiet. Efter tre års franska på högstadiet med en eländigt sur och grinig lärare ville jag prova nåt annat. Tyvärr fanns det ingen mer i hela södra Lappland som ville det, så det blev ingen grupp. Synd, det hade varit kul att kunna lite finska.

    Nu blev det franska med en glad och trevlig fröken och det var riktigt roligt. Jag kan dock inte påstå att jag har haft stort bruk för mina kunskaper i det franska språket. Ett par gånger i tågluffaråldern bara. Numera består de mest i att kunna sjunga med i någon fransk sång.

    Hade jag haft möjlighet att välja ett språk i dag hade jag valt samiska. Det hade förstås varit det naturligaste då, men den möjligheten kom aldrig ens på tal.

  14. Jag har Kristinn Jóhannesson som föreläsare i isländska nu. Han har skrivit i stort sett hela kurslitteraturen själv. Bland annat har han lyckats sammanfatta Islands historia, språkhistoria och litterartur i ett kompendium på 33 sidor (vilket han själv tyckte var lustigt).

    Jag vet dock redan att jag inte kommer att lära mig prata isländska, men det gör inget.

    – Och varför är du här då?
    – Jag vill kunna läsa isländska bloggar!

    Fast det är ju inte värre än med min franska, som jag pluggade duktigt i sex år, och därefter fortfarande inte kunde säga något vettigt på. Då kommer jag mycket bättre överens med spanskan.

    Hasta luego.

  15. Vill gärna tipsa om Eddie Izzards synpunkter på undervisandet av det latinska språket i showen “Definite article”. Finns på dvd eller styckevis och delt på youtube.

  16. Jag trooor att det var Kristinn Jóhannesson med en fnutt på o som var min lärare den där gången. Vad kul att du har honom i detta nu, Rastlös Rotlös. Fråga hur man stavar “Hej, du är söt, hejdå”! På isländska. (Ett poäng till Bengt.)

    Jag har aaaaalla dvd:er med Eddie Izzard. Men har nog inte sett den där om latinet, måste kolla …

  17. Jag har ärvt Cavallins svensk-latinska ordbok ~1890 och fått höra att det är den enda utgåvan i sitt slag. Är det någon som vet om det stämmer?

  18. Tiila

    Vad kul! Just de två tyska uttrycken utbrister jag i med jämna mellanrum. Ett och annat “Mit bestimmtheit” slinker också in. I övrigt kan jag ingen tyska alls. Trist!
    Latin hade jag gärna velat kunna, det hade varit praktiskt när vi läste växtmateriallära.

  19. Jag läste latin, men historian var roligare än språket. Läs Richard Graves “Jag, Claudius”!
    Men det är väl aldrig för sent att “rätta till” sina konstiga val man gjorde som ung?

  20. 1. Apropos inlärning av språk. När jag 1954 studerade medicin (dock utan att falla i gråt) i Lund gav lärarna allmänbildande kurser på kvällen öppna för alla inskrivna. Jag bevistade två:
    – En om Sigmund Freud och psykoanalysen (vilket jag haft stor glädje av)
    samt
    – en termin i kantonesiska – världens största dialekt.
    Flitiga studier en gång i veckan resulterade bara i att jag lärde mig uttalet. De har ju korta ord som låter likadant, men uttalas olika.
    Vad jag minns fanns det hög, mellanhög och låg ton, mellan höjande, mellan sjunkande, hög sjunkande etc.
    Mest minns jag låg sjunkande när typordet var tsjai:man börjar så lågt man kan och så försöker man gå ännu lägre. Det betyder ju te och det ordet har jag ju haft nytta av!!

  21. 2. Apropos latinstudier.
    Ett barnbarn skall åka till Rom och bibringas lärdomar i italienska.
    Härvid kom vi ju in på likheten med engelska ord d.v.s. egentligen latinska.
    Då kunde jag informera om att fram till mitten av 1700-talet alla lärda män i hela Europa talade flytande latin med varandra. Smålänningen Linné behövde inte lära sig något annat när han åkte ut i Europa och gav ut sitt Systema naturæ…
    Fredsförhandlingarna efter 30-åriga kriget 1648 var lätta att genomföra:ALLA talade latin -i EU skall det simultantolkas till, om inte 27 språk så näst intill ….

  22. båthuspernilla

    Sei doch mücksmäuschenstill! är ett tyskt uttryck jag gillar. Det betyder “var knäpptysta” och jag kan ha råkat stava fel…

    WV eiseikkl = felstavad Esekiel, apropå stavningsproblem??

  23. vajlan

    Får man i detta bildade sällskap tillstå att tüskan mest används för att leka p-rulle-inspelning med en kompis? (Jaja, Franz, noch einmal! Spritz mir mit deine Sahnepumpe…)

    Lotten, blir du för uppbragt får du ta bort mitt inlägg!

  24. Nämen, vajlan, nu blir jag ju smått upprörd… det ligger något alldeles för günterish över det där!!!
    Tyska är ett mobbat språk, tänk på det!

  25. Uppbragt? Jag fnös av storfniss så att en snorloska hamnade på bokstaven g på tangentbordet!

    – Gib mich mehr, liebe Helga!

  26. Glömde:

    – Das ist doch ganz verrückt!

    Hit med interjektioner på isländska!

  27. Apropå onödiga språkstudier – när jag studerade till förskollärare (en karriär som jag som tur var övergivit för länge sedan) för hundra år sedan fick jag och en klassis för oss att vi skulle ta en kvällskurs i finska för att det fanns så många finska invandrarbarn i hemkommunen. Vad minns jag av denna kurs?
    Henkilöauto = personbil. Jo.

  28. Aber nich doch!
    Ordagrannt blir det hu helkul…men inte jo, eller?

  29. wv föreslår att senaste inläggen är exempel på hudlex (sparas för vidare befordran till Lottens samling.

    * Avviker från arbetsplatsen, återkommer *

  30. Lotten: Det blev inte av att fråga på isländskan idag. Jag orkade nämligen inte vänta på min tur.

    Är det så att det i alla klasser på universitetsnivå finns minst en person som bara måste prata med läraren på alla raster och efter föreläsningarna, och helst även före och under dessa (dessutom sällan om riktigt relevanta saker)? Jag tror nästan det.

    Kristinn pratade dock faktiskt om sina studenter “i Lund för länge sedan”.

  31. Jag anser på fullt allvar att tyska är ett vackert språk.

    Och tyvärr mobbat, som min nya bästis Jessika mycket riktigt påpekar.

    Fast det klart, ju färre svenskar som kan tyska, desto mer jobb till mig.
    Skrattar nästa hela vägen till banken.

    Prost!!

  32. På tal om annat så har du, varken du vill eller ej, hamnat på en lista på min blogg. Reglerna kan du ju ändra på som vanligt.

  33. Jag har också 6 års franskastudier bakom mig. De ploppar upp synnerligen sällan. (Dock i Italien. Italienarna kunde ingen engelska och jag ingen italienska. Då knackade franskan mig lätt på axeln och ville göra ett försök. Men de kunde inte franska heller …)

    Min pappa kunde egentligen ingen tyska, jag tror aldrig han hade det i skolan. Men han kunde en mening (som jag bara kan på svenska): “Varför ska man göra det enkelt när man kan göra det så härligt komplicerat?”

    Dottern har läst 5 år tyska, två år italienska och (hittills) en dryg termin kinesiska.

    Vi har en kompis som gick på kinesiskakurs. Men han hoppade av efter den gången då, efter halva lektionen, läraren kom på att rullbandet gick baklänges. Hur det går för dottern vet jag inte riktigt. Men nuförtiden används nog inga Tandbergare.

    Lotten, vad vill femtonåringen att du ska vara snäll om?
    Jag har sjungit en väldigt vacker sång med den texten. Tyvärr höll inte altar, tenorer och basar med om att den var sångbar så den har nog utgått från repertoaren.

  34. Mja, Femtonåringen säger nog mer “Var hälsad, barmhärtighetens drottning”, med vilket han kanske menar “öööh vablire för mat?”.

    Jag klappar händerna av WV-lycka. Dieva samlar till mig!

    På nästa lektion, Rastlös Rotlös, vill jag också ha en översättning av:

    – Min hund har ingen nos.
    – Men hur luktar den då?
    – Illa.

  35. Knusselbokristina! Jag kan också finska. (Men inte stava.)

    Ållakovai ejkö ålla sinnä kyssemyss!

  36. Emi

    Jag håller lite med Ingela – tänk om någon i alla fall hade föreslagit en kurs i samiska, så hade jag kanske kunnat något mer än könsord på mina förfäders språk. I och för sig ägnade jag istället tiden åt att läsa gymnasiets kortaste nybörjarkurs i tyska. Kunskaperna sträcker sig ungefär till meningen “Wann werden wir in Travemünde anlegen?”, och det känns ju lite användbart.

  37. vajlan

    åh vad skönt att ingen är snäckchockad av mitt Du hast doch eine schöne Schwanz och så vidare. Hoch im Ruf eller vad man ska säga då. jag har faktiskt läst tyska såväl som barn i Frankrike som under högstadiet och gymnasiet. det tycks inte lämnat några mer användbara spår. hemskt frustrerande att förstå och inget kunna säga. för mig gäller det tyska, spanska och italienska. jaja.

    nu har jag glömt vad jag skulle säga. jo, finska lär man sig av förpackningar ju. metsä-serla som är nåt med papper måste rimligtvis ha med skog att göra inser man när man ser metsämaarja (stavning) på yoghurt med skogsbär. mieto ja hoitava. milt och vårdande. på schampoflaskor. little by little lär man sig lite finska. lite var det ja. 😀

  38. Även jag genomled (jo) sex års studier i franska utan något egentligen stannade kvar hos mig. Det jag enda jag egentligen kan säga på franska har jag ärvt av min mormor: en bakläxa från 1920-tal:

    “Il a ecrit un gros livre, dans lequel il nous racont toutes les choses merveilleux qu’il a vu.”

    Ursäkta stavning, jag orkar inte kolla. Handlar om Sven Hedin, no less.

    Jag började lära mig lite teckenspråk då jag jobbade på en arbetsplats med många döva. Det är praktiskt att kunna säga “färgskrivaren är trasig”, “det var inte min tur att sätta på kaffet, det var Benny” och “det brinner”. Vi lärde oss nog bara det första innan läraren gav upp.

    Wv: mamuuh – en råmande mammut?

  39. Angående franskan.
    Jag gick från en fyra till en svag tvåa på högstadiet.
    Så det blev tyska på gymnasiet. Med en tvåa som följd. Men jag skulle ju bli ingenjör – vem behöver språk då. Precis som humanisterna inte behöver matte.
    Så fel vi båda har.

    Etá gele mé treské i veboa – var en fras som rabblades av äldre personer i släkten som hade den enda kopplingen till Frankrike att de sett Eiffeltornet på bild.

  40. Grejerna ovanför bokstäver är jag inte så bra på förutom ¨.
    Men jag skyller på ingenjörskapet.

  41. Tecken – det är väldigt användbart det. Synd bara att inte så många kan det. Annars vore det väldigt praktiskt, till exempel i simhallen där det är mycket ljud och vatten i öronen eller när man vill kommunicera lite bredvid med nån som pratar i telefon. Användningsområdena är många. När jag jobbat i grupper där det funnits nästintill döva och alla behärskat åtminstone grundläggande teckenspråk märker man hur fiffigt det är.

    Och nu börjar jag fundera på hur det skulle bli om man spelade in en sån där film på teckenspråk…

  42. Lilla E

    Under gymnasiets korta och inte så värst intensiva studier av tyska språket, ledda av en alkoholiserad lärarinna som lät oss göra “fylleriövningar” *fniss* eller en odräglig vikarie som nöp mig i kinderna och stoltserade med att hennes efternamn betydde “kind” på franska, bestämde jag mig för att minnas den mest oanvändbara glosan i boken, vilken visade sig vara “paraplyavdelningen”.

  43. Åhå, nu drabbades jag av ett intensivt behov av att lära mig “paraplyavdelningen” på franska.

    (Min mamma är fransklärarinna och jag har läst det ädla språket i tre år, men banne mig om jag ens kan stava till cedilj. Jawohl!)

    För övrigt lärde jag mig lite teckenspråk på tv, i “Upp med händerna” av Gunnel Linde. Mycket bra.

  44. Jag menar alltså en “sån där” film. Som vajlans.

  45. “Dass” ist doch ganz verrückt ska det vara.

  46. Wie bitte, Jessika?
    Det ska det inte, jag lovar 🙂

    Kul att läsa om vilka språk folk har nosat på!
    Själv har jag utan större framgång försökt lära mig franska, spanska och latin.
    Insåg dock att två främmande språk gör världen alldeles lagom stor.

  47. I Bayern stavas det dass 😉 😉 😉
    Eller kanske inte.

    (Jag slår vad om att du inte har nosat på japanska (som jag kan lovligt), koreanska, arabiska och en rejäl dos officiell indonesiska.

  48. Om man hälsas som barmhärtighetens drottning då har nog hälsaren gjort något som “drottningen” skulle kunna bli arg över …

    eEller så anses man bara rakt av som snäll

  49. vajlan

    Il a ecrit un gros livre, dans lequel il nous racontE toutes les choses merveilleuSES qu’il a vu.

    Så, nu är det korrat! Varsågod! 🙂

    Skulle vi prata om språk vi nosat på så har jag läst arabiska som sextonåring. Jag tänkte mig kunna prata med mina beurs-kompisar (ah, julkalendern), föga anade jag att lärarn tänkt sig vi skulle läsa klassisk arabiska. Men jag minns några tecken och kan fortfarande ord som hund, sol, titta, pengar och lite annat. Det kunde jag å andra sidan innan kursen också…

    Sen har jag läst persiska så pass mycket att jag med behållning kunde smyglyssna på medpassagerare på allmänna färdmedel, och kunde använda det i jobbet som telefonist. Det var precis hur roligt som helst. Jag gav upp när jag insåg hur många duktiga språkbegåvade iranier det finns i landet, inte behövdes en svenne som talade persiska.

    Och i sanningens namn hade jag tappat en del av intresset för att min håg nu vänts mot wolof. Det är min stora språkliga passion. Inte ens det faktum att jag senare levde med en ungrare och hörde en massa massa ungerska omkring kunde dämpa flamman för detta bantuspråk. Vilken hjärngympa det är med ett språk som är uppbyggt på ett helt annat sätt än vårt(våra). Av ungerskan lärde jag mig mycket svordomar och lite grammatiska krumbukter.

    Så. These are the results of the Vajlan jury.

  50. vajlan

    Och så fick jag en läskig känsla av att jag skrev fel, såsom så många andra, på “vu”. Börjar grunna på om vu syftar på sett eller på de sedda sakerna? Hilfe! Det är alldeles för tidigt på dagen för såna kluror.

    wv håller med och snarkar t o m. zzllr

  51. fröken virrpanna

    Hmm.. Det närmsta jag har kommit latinstudier är när jag satt med under ett par latinlektioner på Katedralskolan i Uppsala. Detta var verksamhetsförlagd utbildning under en kort sejour på lärarutbildningen i uppsalal innan jag drog till Norrköping och kärleken. Åh vad jag tyckte synd om de stackars eleverna som kastade iväg 300 gymnasiepoäng (ja, det är ju timmar och inte veckor på den nivån om jag inte mins fel) på ett språk som har döden dött. Självklart frågade jag dem varför all denna energi på latin varpå det svarade att det kunde vara bra när man skulle bli läkare. Jaha tänkte jag och sa inget om alla de läkarstudenter som klarar sig finfint utan latin. Tänk om de läst tyska istället!

    Jag lärde mig i alla fall vad Knatte, Fnatte och Tjatte heter på latin.

  52. båthuspernilla

    Dass = att, das= det/den

    Att skilja på dass och das är ofta svårare för tyskar än för svenskar. Vi har ju helt olika ord för det/den (das) och att (dass).

    Fråga: Vad heter det tecken som tyska dubbel-s skrivs med? Beta?

  53. vajlan

    Fast såväl latin och grekiska har man mycket glädje av om man är det minsta språkintresserad, och det är väl många härinne om inte annat. JAG har iaf tyckt det varit till glädje. Men så är jag närmast perverst intresserad av lingvistik (fast jag pestade över fonetiktentorna).

  54. 1. Jag är jättestressad.
    2. Jag proriterar att lämna en kommentar framför att hinna med tåget mot Gbg.
    3. Jag har skickat en fråga om interjektioner till Anne-Maj!
    4. Jag kallar det tyska dubbel-s:et för düskt s.
    5. Jag älskade fonetiktentorna!

  55. Lilla E

    Lotten, det var på tyskalektionen (eller närmare bestämt på bussen till skolan) som jag lärde mig det mindre användbara ordet paraplyavdelningen. På tyska heter det die Regenschirmabteilung. Vad det heter på franska har jag ingen aaaning om, trots sex års glospluggande.

  56. Hej! Jomen visst finns det tecken för nästan allting, om det inte finns någon tecken så uttrycker man bara med kroppen eller hittar ett mostsvarande tecken liksom synonymord. Visst går det att spela film på teckenspråk!

    ww=duaag ????

  57. Jamen. Vi fick också den frågan på första lektionen, och när alla kom med väldigt logiska svar såsom “jag studerar fornreligion och vill kunna läsa texter på originalspråket” eller “jag har jobbat där och jag vill städa bort min dåliga grammatik” utbrast Heimir, vår rara rara lärare med tjock mage och getskägg: Är det INGEN som har en isländsk häst som de vill kunna prata med?
    Varpå jag lite skamset svarade: Jo, min mamma har en men han lyssnar ju ändå inte på någonting man säger.

    Apropå erbjudandet att böja isländska återkommer jag till det när jag hunnit ta några lektioner. I går missade jag nämligen föreläsningen tack vare en hosta som låter ganska lik Åttaåringens, faktiskt.

  58. vajlan

    Rayon parapluies skulle jag säga om paraplyavdelningen.

    Så skulle jag skicka in vad Susning.nu sa om esstzett-et, men tänkte att Vad fasen, andra kan väl googla lika bra som jag, varför vara besserwissrigare (alternativt messerschmidtigare) än nödvändigt. Det är ju ändå bara torsdag.

    Lotten, angående fonetiken så älskade jag att skriva fonetiskt, drömde om det t o m, och skrev i huvet när folk pratade, men TENTORNA, med alla uträkningar av var ljuden låg i munnen, nej fy för den lede! Vår lärare var (är)forskare och f.d ingenjör, och han hade ingen som helst förståelse för den dyskalkyliskt lagda falang jag tillhörde.

  59. Tyst teater är också fantastiskt. Vackert att se på men inte alldeles lätt att hänga med i om man inte är “flytande tecknare”.

  60. Var har vajlan läst fonetik förresten?

    Jag älskade också fonetiken. IPA är så vackert! Jag har också turen att få jobba praktiskt med fonetiken i mitt dagliga värv.

  61. Hela huset hamnade i Internetskugga igår. Så mycket för att återkomma.

    Efter att i många år verkat i olika europeiska sammanhang har jag plockat upp en intressant blandning av språkkunskaper; lite tyska, spanska, portugisiska (som jag aldrig studerat), italienska och franska (som jag studerat i olika grad) och lite nederländska (som iofs inte har studerat men jag hade en brevkompis som skrev på nederländska). Latin har jag användning av i jobbet (har jag inte heller pluggat men läst en intressant bok om). Ja, så engelska förstås som jag behärskar väl + nordiska språk.

    På sjuttonhundratalet blandade de lärde hej vilt de olika språken i Europa. Kanske är vi på väg tillbaka dit – Europeiska??

  62. vajlan

    Ingela> Stockholms Universitet är det jag gått på.

  63. Ullah

    Stellan, om du är kvar därute: hade du Orvar i latin? Eller rentav Carl-Johan?

  64. Detta är hur coolt som helst. Gamla språkkompisar med gemensamma lärare finner varandra och jämför erfarenheter i ett kommentatorsbås.

    *lycklig suck*

  65. Jag fyller på med att jag nu försöker stava lite på gammal grekiska.

    Men nu och då drar jag en lycklig suck att “jaha, det ordet liknar det på svenska” och anar hur de hamnat i samma härad. (Synda och skandal, t ex).

    Tur att jag inte ska lära mig massa grekiska utan bara lite grand. Annars hade nog den här kursen tagit väääääldigt lång tid …

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.