Hoppa till innehåll

De knastrande knäna of no return?

Sedan den 3 oktober 1982 har jag haft ont i vänster knä.
Sedan den 3 november 1982 har jag haft ont i höger knä.
Utan avbrott.

Det lär vara så att jag har ärvt min farmors knän och med tanke på att hon föddes 1890, är det inte underligt att de är lite slitna. De knastrar, de knäpper, de smäller och de är svullna – vilket är tufft för en kortkortfantast som jag.

Igår var jag inne i en skoaffär som var tom som en frilansares bankkonto. Jag strosade runt och pillade på reastövlar med brutalklackar och reaskor med fladderflärpar samt vårens mode som (i mina ovana ögon) såg ut precis som förra vårens mode. Det var knäpptyst. Med emfas på knäpp.

– Ursäkta, sa en av de två sysslolösa expediterna. Kan jag hjälpa till?
– Nej – jag bara tittar, sa jag och tänkte att det var då sjutton, ser inte dagens expediter att jag är en typisk ”stör-mig-inte-kund”.
– Nej, jag menar, kan jag hjälpa dig?
– Mäh … eh … med vad?
– Du låter. Du … låter. Är det skorna?

Det hon hade hört var alltså mina knän. Tänk er knäckebrödsknaster med musikaliska fingerknäppningar, fast i baktakt. Om jag sätter mig på huk smäller det som av pistolskott och sedan kan jag inte ställa mig upp igen utan att ta hjälp av omgivande människor eller möbler. Eller så välter jag över i sidoläge och reser mig upp via knästående till på alla fyra-positionen och sedan stående.

(Med dessa knän spelar jag alltså basket 2–3 gånger i veckan.)

Efter att under tio år ha opererat knäna, fått behandling av alla sorters läkare och hokuspokusmediciner, ultraljud och akupunktur gav jag upp runt 1992 och tänkte att jag väl får vara ”Hon Som Har Ont I Knäna”. Men nu stundar nya knätider. Jag har nämligen varit hos en läkare med mina onda fötter (hälsenorna) – en läkare som konstaterade att all ondska i världen beror på mina knäns PFS (patellofemoral smärta). Som man kan träna och medicinera bort!

(Illustration. Nu var jag bra rolig va?)

Här sitter jag nu och gör knäövningar och äter en närapå dödlig dos av Voltaren och Alvedon och ska bli bra. Finns det månne någon elitklubb som vill ha gammal pånyttfödd basketstöt som förstärkning senare i vår?

Share
Publicerat iBloggen

48 kommentarer

  1. Mina knän låter när jag går i trappor. Men de gör inte ont… än.
    Detta fenomen inleddes när jag var gravid med yngsta sonen (f 1997). Då blev jag tyngre än under de tidigare graviditeterna och sen dess kan mina knän höras om det är mycket tyst. Fast tung är jag inte längre.

    yrbqr = yrbar?

  2. Ska man verkligen äta Voltaren om man har haft magsår?

  3. Knastrande knän – ett välbekant fenomen!

    Det var intressant att det går att arbeta bort.

  4. H. H.

    Jag har ett knastrande, sprakande vänsterknä som jag inte kunde böja fullt och som jag var tvungen att parlamentera och lirka med för att resa mig upp.
    Förslitning? Lös bit? Eller kronisk seninflamation med eller utan förkalkning? Eller någonting annat!
    Jag har besegrat knät!
    Jag stretchar och styrketränar knäna varje dag under 15 minuter. Håller jag upp några dagar så får jag börja om.
    Jag gissar på någon form av kronisk seninflamation annars hade väl inte resultatet blivit så lyckosamt.
    Voltaren skall Du väl bara äta en kortare tid?!

  5. Det är jättekul att ha kommentatöser som vet att jag har haft magsår! (1991 och 1993.) Och nej, då är varken Voltaren eller Alvedon en hit … men detta är en dunderkur på blott fem dagar, precis som H.H. anade.

    Övningarna tar 25 minuter och ska göras två gånger om dagen. Redan nu ligger jag pga. dum deadline efter — morgonjympan får jag helt enkelt göra nu efter lunch.

    (Jag ligger på golvet framför tv:n och spretar. Idag ska jag titta på .. blädder blädder … Blåsningen från 1973.)

  6. Ska bara lugna Översättarhelena också: Jag har inte haft en tillstymmelse till ens släng av magsår sedan jag slutade på Nationalencyklopedin.

    Paula och Dieva: jag ska rapportera om knäna och deras eventuella tillfrisknande. Man behöver varken har knirkande eller smärtande knän, har jag förstått.

    Nu ner på golvet marsch!

  7. hinken

    Förklara mera!
    Vad är den där patellofemorala smärtan? Att Patellasenan ligger rakt under knäskålen vet jag, den brukar jag känna av ibland.
    Men jag har flera närstående personer som också har knäproblem, fast mer knastrande än knäppande sådana.
    Kan vara intressant att få veta mer.

  8. Jo, om jag har förstått rätt, ligger knäskålen inte på rätt plats utan glider snett mot lårbenets grop. Då gör det ont, och knäskålens baksida ruggas upp och blir skrovlig och det är ju precis som det låter alls inte lämpligt. Genom att öka muskelmassan på lårets insida (springmuskeln) ändras knäskålens läge. Förmodligen har jag även en inflammation där inne.

    På engelska heter detta “patello-femoral syndrome”, men kallades förut “chondromalacia patella”.

    (Ni får gärna rätta mig om jag nu skriver i nattmössan!)

    Lite mer info. (Har inte faktakollat, vet inte om man kan lita på informationen.)

  9. Jag är omgiven av kassa knän. Och så har jag ett eget, som inte blivit riktigt sig själv efter att mitt korsband gick av under en fotbollsmatch.
    Men vad jag skulle säga var egentligen att min mor, som tvingades sluta sitt vårdjobb i förtid på grund av utslitna knän, nu har tränat bort sina besvär helt. Inga paleontologiska metamorfoser, dock. Artros, tror jag det heter.

  10. paleontologiska metamorfoser?
    Paleontologi är vetenskapen om dinosaurier plus lite mer så jag är ju nyfiken hur det hör samman med artros?

    Jag är problem som tusan med mina axlar och nacke. Ingen annan?

    Malacia har med tiden utvecklats till malady/malaise, lite sjukdomskänsloaktigt sådär.

  11. Här krasar det i höger knä och det smäller när jag cyklar i uppförsbacke. Dessutom blir jag mycket tröttare i höger ben än i vänster när jag tränar eller promenerar långt.
    Vissa anser att förklaringen är att ena benet är kortare än det andra, andra anser inte det.
    Fn vet.

    Tack för tröjan!

  12. Aha. Här finns det graverande knäoträningsbevis.

    Lägg er på golvet allihop och träna lårmusklerna! Knirr, knarr, smällar och smärta skall musklers ankomst försvinna.

    *hokus pokus*

  13. Filijokus!

    Jag har rejäla lårmuskler, så det är inte där skon klämmer.

    Hämtade nyss den nyinköpta spikmattan; det bör gå att tota till den så att den har effekt på knäna.

  14. Har så sent som idag (på arbetstid) ägnat mig åt “Bodypump”.
    Knäböj med vikter på axeln och s.k. utfall när knäna ska böjas i 90-graders vinkel anser mina knän vara en UTMANING.
    Tack och lov har jag inte så ont av det.
    Ser fram emot rapporter om hur det går.

    Är det dags att bilda “Knastrande knäns klubb” (KKK)? Inte att förväxla med tre andra kända K:n.

  15. cruella

    Du spelar basket MOT dina knän tycker jag det låter som.

    Jag har för övrigt knäfobi och känner mig svimfärdig vid tanken på knaster och skalpeller i stackars oskyldiga knäskålar.

    Knapra på!

    (Du lider av karfmxx säger wv)

  16. Marianne, jag hade också så där med oliktrötta ben. Och det röntgades och benen var lika långa, men när man mätte på själva benen verkade de inte vara det.
    Lösningen var att jag hade spänningar i ryggen, på ena sidan.
    Efter en klok massörs vidrörningar hade jag lika långa ben och inte oliktrötta ben!

    F ö reagerar jag som Cruella på knän. Det var jätteläskigt att läsa om skelettet i skolan, för det var som att knäna skulle falla dän på nåt sätt.

  17. Hmm, verkar som om man ska föredra strejkande axlar, jag vet vad det beror på i och för sig och går på träning “light” riktade just mot nacken och axlarna. Jag tar nog ont i axlar mot knäckande knaprande knän.

  18. Jag har en bekant, för övrigt, som hela tiden knäcker tillgängliga leder.

  19. Cecilia N: Aha, där ser man.
    Jag har en klok massör som säger att jag är mer spänd på höger sida.
    Får väl be henne ta i ännu mer … Aj.

    “falla dän”? Är du närking?
    Det är jag och säger “dän” och “hän” i ett kör.

    Nu tar vi dän det onda ur våra knän och sedan går vi hän och gör något annat.

  20. cruella

    And now over to something completely different!

    Borde det inte bloggträffas snart? Är det helt omodernt, nu när vi skriver 2008? Jag kunde förstås föreslå något själv MEN jag är inte postare på bloggträffbloggen – och huruvida Anna fortfarande grejar med den vet jag inte…

    Lotten? Någon annan?

  21. Knastrande knän, magsår och dinosaurievetenskap. Det här var vansinnigt intressant!

    “Ta dän” trodde jag var typiskt sörmländskt(?).

  22. “Ta deen”, säger jag på typisk stockholmska. Men hur stavar man det?

    *går till NE*

    Dän. Sedan 1688, se dädan. Hum hum hum, med en ändelse som betecknar riktning bort från något, jfr hädan.

    Se där! Det är lärorikt i bloggosfären (uärk!).

    Jag vill inte åka på solsemester med WV: khsspol – kisspool! Hu.

  23. Aha igen.
    Men hemma gör vi i vissa fall ingen skillnad på “hän” och “dän”.
    Både “gå hän!” och “gå dän!” betyder “gå härifrån!”.
    Däremot heter det “ta dän den”, absolut inte “ta hän den”.

    Närkingska: Å i åa ä e ö.

  24. Jag funderar på om Stellan istället för paleontologi som innebär att man måste ha varit död och infogad i sten tämligen länge (dessutom ska man ha varit något dinosaurielikt) menade osteologi, ev. osteopati?
    Det förra vetenskapen om ben, den senare sjukliga (tillstånd) i ben?

  25. Vad kul, Stellans formulering håller på att utvecklas till en hemlisgissarkommentar!

  26. Äsch, jag skulle ju bara skoja lite med Lotten. Hon är ju liiite äldre än mig…

  27. Nej, Stellan, du ska ju humma och mumla och inte tala ur skägget!

    (Jag har ingen aning om hur gamla alla ni andra är. Men jag hoppas att ni håller ordning på och minns att 2/2 är en synnerligen viktig dag i historien?)

  28. Såg att maken bluddrat om att han är omgiven av kassa knän… Mina brakar varje gång jag sätter mig på huk eller på golvet. Tror att mina kollegor snart får med mig på spinning (fast jag står emot än) för det är visst en finfint sätt att få igång knäna. Kanske något även för dig?
    BRAK!

    Aj, jag kommer inte upp!

  29. Oooo. Spinning is my middle name. Redan 1995 cyklade jag motionscykel och känner mig som hemma där framför tv:n. På riktig spinning har jag däremot inte varit än — jag är en kass workoutare.

    (Det kan Ica intyga. Hon bevittnade mina försök 2005.)

  30. Du vet Stellan, att sånt kan vändas emot en av yngre medbloggare ;), må så vara att jag har mina dagar då jag känner mig tämligen utdöd men i varje fall.

  31. Absolut, självklart kommer vi ihåg 2 februari.
    Noterar också att du är årsbarn med min lillebror.
    Vad står på önskelistan? Du fick kanske något mer är de randiga stövlarna till julklapp.

    Cruella: Jag har aldrig varit på bloggträff, det låter kul.

  32. Cruella: Du kan ju skriva på Bloggträffbloggen! Det vore jättekul med en ny träff, men det är ju Anna i Långtbortistan som är boss över bloggen.

    Mejla henne så fixar hon lösenord: anna.toss@gmail.com

  33. Det här blir jag ju nyfniken av och på.
    Med nyss konstaterad dubbelsidig artros i båda höfterna, m a o, och minst lika lång basketkarriär som Lotten undrar jag hur Stellans mamma TRÄNADE bort sin artros??? NU, vill jag veta. 🙂

  34. vajlan

    anna toss, är det inte hon som startade föräldranätet?

    vi kan väl ordna nåt lokalt annars? jag o cruella är bekanta så jag får hålla henne i handen om ni andra är läskiga. 😉

    och när jag ser Wounded Knee-bilden undrar jag om du varit inne på Allposters.com än?

    nu kallar irlet! bajbaj!

    apmhal? ett Taj mahal för Hanuman?

  35. cruella

    Tack Lotten! Jag ilar (fast långsamt).

  36. båthuspernilla

    Min mamma pajade sina knän under utbildningen till gympalärare.

    Nu, tjugotalet knäoperationer och fyrtio år senare, är lätt att konstatera att det är den ständiga rehabträningen som hållit henne rörlig.

    Med envishet och bra träning har hon motbevisat den läkare som för ca trettio år sen talade om att hon skulle vara rullstolsburen vid 35… (Senast 2004 körde hon tjejvasan på bättre tid än jag.)

    Träning på rätt sätt är bästa medicinen! 🙂

  37. Ica

    Ta dän säger gubbarna på lagret där jag jobbade i Småland. Där hörde jag det innan sörmland.

  38. Hmm, hän och dän kanske inte är dialektalt alls?
    Eller inte så pass som jag trodde i alla fall.

  39. ta dän finns i västmanland också, samt hän.

  40. Jag börjar känna mig litet som Harris i Tre män i en båt, han som blev upprörd över att han INTE hade vatten i knäna (när han vid genomläsning av en läkarbok upptäckte att han i stort sett hade ALLA andra sjukdomar).

    Såsom senior kan jag informera om att man för varje år som går blir skröpligare – det gäller bara att gilla läget – och glädja sig åt att man/jag INTE har vatten i knäna.
    Jag har ju en hälsena som trilskas…
    h.h.s råd 17/1 12.58 är ju att rekommendera – hjälper även mot hälsenor och ryggar i förekommande fall…

  41. Jag kan meddela att jag har gjort alla mina övningar med bravur och hittills kommit ihåg att ta alla piller som ska tas och att jag har precis lika ont som vanligt.

    Otålig? Jag?

  42. Anonymous

    Hej,

    Intressant läsning om knäproblem m.m.

    Själv har jag haft problem med värk i axlar & rygg, men sedan jag började använda en spikmatta så har denna värk minskat himla mycket.

    Kanske värt att testa för fler?

    Här finns info
    http://www.spikmattan.net

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.