Hoppa till innehåll

Oktober i mitt vardagsrum (uppdat.)

Det var ju det jag visste. Jag kan numera inte bara styra vädret, nu kan jag flytta månader hit och dit också.

Vi sitter i vårt vardagsrum: jag, Bästisgrannen och Min djefla man. Ytterörren är öppen, fönstren här och där är öppna, verandadörren i köket är öppen och regnet häller ner. I fjärran blixtrar det, vilket inte riktigt är oktoberlikt, men annars är det helt klart oktober. Ok, det är varmare än i oktober och vi är brunare i skinnet än vi brukar vara i oktober, men annars är det helt klart oktober. Vi oktoberbloggar med varsin knädator, samtalar utan att lyfta blickarna från skärmarna, sörplar oktoberte som kommer att hålla oss vakna i natt och lyssnar till smattret ute på busshållplatsen.

– Hur stavas skälmskt?
– Varför har du ett frimärke under strumpan?
– Och varför har du förresten strumpor?
– Hör ni musik från gatan?
… joooor bjoootifuuul … jooooor bjooooti… o-oh-oh-ooo …
– One side often relies …
– Va?
– … the storytellers win every time.
– Varför heter det vardagsrum?

Jag hoppar upp och grabbar tag i NE för att kolla etymologin. (Det gör jag inte alls, men det låter trevligare än ”jag knappar snabbt in ne.se”.) En av exempelmeningarna lyder Vardagsrummet måste också få användas av barnen.

Jomen. Jag sitter på lego, jag ser plockepinn, jag skådar en liten regnjacka och en stövel i ett hörn, jag trampade nyss på ett uppblött rån, jag kan räkna till tre Ken och fem Barbie. Vardagsrummet kallas förstås för vardagsrum för att det (sedan 1750) är det ”mest använda samlings- och sällskapsrummet”. Var det inte väääldigt länge sedan barnen inte fick vara i vardagsrummet?

Uppdatering:
Nu kom det plötsligt över mig – minnet av att inte få tillgång till ett rum. Min mormor bodde på Bergsgatan på Kungsholmen (Stockholm) i en sagolik våååååning i ett sekelskifteshus som familjen flyttade in i på 1930-talet. Knarrande parkettgolv, jungfrukammare och kallt skafferi i ett hörn i köket. Bakelittelefon. Barnkammare. Morfars rum. Och så SALEN.

Salen var finrummet med piano och inglasade bokhyllor (vitrinskåp hade jag kallat dem idag) och möbler från släktens prästhem. Mattorna kunde man inte gå på, för då for de undan som bananskal på rostfritt stål. Soffan i rummet var en 1700-talskopia, tillverkad på beställning under 1850-talet. Nu står denna soffa på högkant med ett lakan över sig i vår källare. Jag tror att den känner sig kränkt.

Share
Publicerat iBloggen

23 kommentarer

  1. cruella

    Hå! Nu blev jag lite oktobersugen! Här har det dock slutat strila men idag kring lunchtid brakade det så till den grad kring riksdagens förnämliga men tämligen sommarövergivna byggnader att jag NÄSTAN hoppade till där jag satt och låtsades stenografera (jag surfade istället, förstås). Från verkligheten därutanför hördes dels en stråkkvartett som inte lät sig hämmas av “lite” regn, dels falsettjut från tonårsflickor med dåliga nerver.

    hssluzb – halsfluss? herrslusk?

  2. Vardagsrum är väl en sak, men finrummet är knappt någon välkommen i?
    Jag bor i en tvåa och är portförbjuden från minst ett rum… höhö

  3. Vi parkerade ett sexkantigt matbord i vardagsrummet tillfälligt, men nu har den blivit ritbord för flickorna. Då inser jag fördelen att det inte är rörigt längre i köket….!

  4. Håkan (hakke)

    Man är alltid vaken på natten i oktober, vare sig man dricker te eller ej. Det blir nämligen natt så ohemult tidigt i oktober. Det blir nämligen natt redan på dan.

    När jag var liten (1960-sent) sa vi aldrig vardagsrummet. Det hette stora rummet. Och där fick vi barn minsann vara nästan jämt!

  5. När våra barn var små – liksom Hakke ljuva 60-tal -fanns där vi bodde inget fritis eller likn.
    Vi var oroliga för att våra barn skulle ” driva vind för våg” …
    Så vi satte ett bordtennisbord i “vardagsrummet” – och vips – var inte bara våra barn alltid hemma hos oss….

  6. Jag håller med dig hela konceptet med vardagsrum känns lite förlegat. Eller egentligen inte, vardagsrum är ju en bra grej. Men många (tex min mormor och morfar) har ett vardagsrum som är så icke vardag att man knappt får vara där när man hälsar på. Det är museilikt. Vad är meningen med ett sådant rum?
    Snacka om väldigtsällanrum, snarare än vardagsrum.

  7. Lotten, jag har en bekännelse på min blogg. Hemskt ledsen.

  8. Bim

    Hm, vi har skippat detta med vardagsrum… 🙂 Här har vi förutom hall (eller vad den nu ska kallas, :() och minibadrum, jättetvättstuga, pyttekök, sovrum åt alla, biblioteket och tv-rummet… Altanen (oinglasat) är kanske vårt vardagsrum då???
    Men, livet kanske var bättre med ett vardagsrum??? Nu blir all vardagsrumsröra i HELA huset… hm, eller är det så de SKA vara???
    Dock tror jag inte jag önskar stela varianten som på bilden… Men, något är fel där… Ser ni det? Det är en kvinna som sitter och läser i en stol… För inte såg jag väl fel??? Brukar inte far i huset sitta och läsa tidningen i en stol/fåtölj på dessa bilder, medan frun donar med någon sorts hushållsyssla? Och OM hon råkar sitta ner så stickar hon gladeligen på något till någon i familje, far eller barnen… Sällan till sig själv, hm… Jo, det kan tänkas att hon sitter och stoppar strumpor också, så var det visst…

    Må så gott… en Sjöbackabo på irrvägar ute på nätet… kramis, ngn som nu kanske fått en dos av bloggskrivning in i knoppen… kanske orkar blogga lite själv då???
    http://sjoebacka.hotserv.dk

  9. När jag var liten var det många kompisar som inte fick gå in i sina “finrum”. De var låsta helt enkelt. I finrummet brukade det finnas piano, blommor, glasskåp och prydnassaker. En snygg soffa osv. Men dit hade bara vuxna tillträde. När barnet skulle öva på pianoläxan, låstes dörren upp av modern som satt och vaktade så att barnet inte busade där inne. Dessa finrum hade alltid glasdörrar, vad jag minns. Vi barn brukade stå med näsorna tryckta mot glaset och titta på allt oåtkomligt som fanns där inne.

    Tack och lov att hemma hos oss fick det lekas hur mycket som helst i det som skulle ha varit ett “finrum”. Vi kallade det “stora rummet” istället och där busades det hur mycket som helst. En gång brakade bokhyllan ihop av springande barn. Ingen blev skadad, och inte blev vi förbjudna att vara där för det, bara tillsagda att ta det lite försiktigare.

  10. /ingrid

    Soffrum kallar barnen och numera även vi det rum i lägenheten där ingen sover (utom mormor på en hopfällbar säng just för stunden). Något vardagsrum har vi däremot inte. Å andra sidan finns det folk som inte har någon soffa i sitt soffrum berättade nioåringen.

  11. cruella

    Och så finns de dem som har två soffor i soffrummet. Och som har soffor även i andra rum än soffrum, där man kan sova – fråga din yngsta dotter, Ingrid;-) Om jag inte passar mig kommer hörnsoffan Karlanda snart att flytta in i vårt soffrum – givetvis i fredlig samexistens med minst en av de befintliga sofforna.

    Jag skulle nog också behöva bo i en nedlagd affär.

  12. ukfqkus-
    ? Svär WV åt mig?

    Jag tillhör dem som växt upp med ett “stora rummet” istf vardagsrummet men av någon anledning säger jag numer alltid just vardagsrummet.

    Eftersom vi har en förbannat dyr och tjusig soffa (enfaldigt när man har småbarn jag vet) så har det varit leksaksförbud i vardagsrummet under en längre tid (förutom mannens dator som ju faktiskt måste kunna räknas som en leksak…) men det har märkligt nog funkat eftersom mina barn endå helst hoppar i vår säng, kladdar klet i köket eller river sitt eget rum.

    LÄNGTAR till oktober — bästa månaden på året…

  13. Soffrum, det var ett bra ord. Vardagsrum har lite taskig klang. Ordet är egentligen klockrent men det finns lite hitoriskt smolk i vardagsrumsbägaren, tycker jag.
    TV-rum förutsätter att TV:n är allas altare. Soffrum däremot gillar jag. För alla har väl ändå en soffa i sitt vardags/tv-rum?

    WV: betbols = jag slår vad om en flaska likör.

  14. Soffrum … hm. Trubbel här i the crazy house. Vi har
    * ett rum med två f.d. beige soffor (numera kamoflagesoffor) och en soffa som Bästisgrannens familj glömde kvar när de flyttade hem
    * ett rum med en hörnsoffa som Olle och jag ruinerade oss på 1990
    * ett rum med en underlig spjälsängssoffa som en gång stod på Systembolaget
    * ett rum med kökssoffa.

    Nu fattar ni att vi inte behövde den orange, va?

  15. Nu lät det lite som om jag soffskröt, men det gjorde jag inte. Ni hade inte varit avundsjuka på våra soffor, vår planlösning, vår inredning eller vår halvmålade utsida om ni hade sett allt …

  16. margareta

    oktober, november och december borde strykas i almanackan, eller ännu bättre kanske: jag borde gå i IDE under dessa månader. Stora rummet har soffa 2 svängfåtöljer och TV och det är nyss om-möblerat.
    fqmvjnfh

  17. Vi har vardagsrum med två soffor och ett soffbord. Hur normalt som helst. Men vi var utan soffbord väldigt länge, tills ett av barnen sa: “I andra familjer har de ofta liksom ett lågt bord framför sofforna där man kan ställa chips och läsk och sånt så man slipper hämta köksstolar att ha dem på.” Så då köpte vi ett chipsbord.

  18. Så trevligt att äntligen hitta någon mer med en sal. För så hette det när jag var barn, och så sa min mamma ända tills hon dog -93.
    Och i salen lekte man INTE. (Knappt inne öht…)

  19. Ami

    Vi borde ha åkt till Eskilstuna och norpat den brandgula soffan som stod utanför det halvmålade huset. Men det gjorde vi inte. Så nu får vi fortsätta att tränga ihop oss fem personer i två fåtöljer.

  20. ha ha – du är som vanligt kul…ja, medelåldersbarnen ja…vi får väl se om jag utmanat ödet.
    men du ska få höra vad som hänt i det förflutna så får du en annan…uppfattning tror jag…

  21. Låt soffan stå och skämmas!

    Finrum är trams och det har jag sett i andras hem men gudskelov inte i vårt.

    Vi bodde på en hopvikt tidning inne i en septictank!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.