Hoppa till innehåll

Handstil, skrivstil … och kråkfötter

Spring genast till Annika Bryn och kolla vad hon skrev igår: hur ser en sjuårings handstil ut idag? Inte som hennes; ett av mina barns skolböcker från ettan ser ut så här:
Men jag då? Jag rotade kvickt fram bevis och exempel och fick källaren på köpet lite mer städad. Jag hittade saknade dagböcker, barbieskor, alla breven jag skrev när jag gick på high school, ännu en låda med axelvaddar och tre par basketskor också. Förstås.

Men det här med handstilen. När jag gick i ettan skrev jag så här:
Det är g:n som ser ut som kringlor och det är a:n som ser ut som ett kroknat d. Alls inte skrivstilsvänligt. Men vad tusan, ungen ska ju inte börja lära sig skriva skrivstil förrän i fyran, tänkte … någon.

I fyran var det så dags att göra om bokstäverna och binda ihop dem. (Det där med 2b var inte klassen jag gick i, utan skrivstilsboken 2b, som kom efter 2a.)

Det var ett farligt trixande, för ibland skulle pennan lyftas från papperet, ibland skulle den det inte alls. Bokstäverna y, g, q och j skulle inte sättas ihop med efterföljande bokstäver, medan andra skulle det. Bokstaven f skulle tillverkas genom att man först åkte uppåt och gjorde en krok, och sedan åkte neråt i samma streck för att på mitten göra en pinne som ledde till nästa bokstav. Stora E skulle bindas ihop med efterföljande bokstav via mittenstrecket. Och jag försökte verkligen. Ett tag. Men det är som med perfekt fingersättning på tangentbordet eller vacker avvinkning till basketbollen när den lämnar handen på väg mot korgen eller (hu och ve och fasa och katastrof) kombinerade steg under ett aerobicspass. Jag ger upp och gör på mitt eget sätt. Idag är min handstil förfärlig, men jag brukar skylla på dåliga gener.

Här nere kan ni läsa en av exempeltexterna – en text som den tioåriga eleven 1974 skulle skriva av för att öva på snabb och lämplig handstil.
Men nu tar det ju inte slut här. Det finns en “Nordisk Idégrupp för Handskrivning” som sannerligen inte kan ha det lätt. Jag skriver inte ens handlingslistorna för hand längre. Jag driver med gammaldags handstil i kåserier. Jag kan inte läsa mina egna anteckningar i min fiffiga anteckningsbok som jag har hängande runt halsen. Men jag citerar ur “Handskrift omkring år 2000”:

Det kan inte förväntas, att unga i dag skall skriva som unga på 40-talet, även om de har liknande skrivbakgrund. Det finns nämligen ett naturligt samband mellan en bestämd tids uttryck på områden som t.ex. arkitektur, dagligt beteende och det grafiska uttrycket i skriften. Grafologen Annelise Garde har jämfört de ungas skrift på 70-talet och 40- talet. Skriften i vår tid är inte så regelbunden som då, utan präglas av större självständighet. Friare oformella beteenden påverkar även handskriften. Här måste vi bortse från okoncentration som kan hänvisas till slarvighet.

Okoncentration. Slarv. Oformellt beteende. Här sitter jag i ett nötskal. (Det är trångt.)

Uppdatering:
Nu har jag intervjuat en man som föddes 1913. Och antecknat för hand.
Här står det, tro’t eller ej:
Nej, när jag spelade i det estniska basketlandslaget i OS i Berlin 1936, märkte vi inget speciellt. Det var bara ordning på allt. Räta rader. Du vet, man var ju ung och brydde sig bara om bollar. Jag tror att vi kom åtta eller nia. En i laget var förresten stavhoppare, han hade det estniska rekordet jättelänge. Vet du att vi spelade på tennisbanor? När vi sedan startade KFUM i Eskilstuna 1956, visste de inte i stan vad basket var. Flickspelare kallade de oss!

Share
Publicerat iBloggen

48 kommentarer

  1. Mitt hjärta blöder för Pellejöns vänner, offer för den blinda fiskarprofiten.

    Jag tillhör de sextiotalister som räddades av gamla fröknar. B.E. på Bäckaskolan i Viken fnös åt moderniteterna och lärde oss en sammanbunden, effektiv skrivstil som är utmärkt för brev- och dagboksskrivning samt vardagens praktiska små anteckningar.

    Skål för alla ståndaktiga fröknar av den gamla stammen!

  2. Pelle-Jöns hade det lätt om man jämför med stackars Barlotomeus (inte dagens namnsdagsbarn Bartolomeus), som i alla mina sagor under hela lågstadiet innehade huvudrollen.

  3. Huruvida (som för övrigt är ett vackert ord) det var bättre förr undandrar sig min bedömning, men faktum är att jag är den ende i världen som kan läsa min fars och min förste chefs handstilar.

    Faktum är att de är så förfärliga (handstilarna, alltså) att de (skribenterna, alltså) inte ens kan läsa dem (handstilarna, alltså – jag inser strax att jag börjar bli tjatig) själva.

    Och då är ändå dessa äldre herrar utbildade i det skolväsen som höll barn i herrans tukt och förmaning på 30- respektive 50-talen.

  4. Jag hittade en pärm med gamla vykort som var min farfars mammas. De flesta var postade runt 1900-blankt. Och samtliga – SAMTLIGA – hade skrivits med en handstil som gör mig grön av avund. Det var säkert vykort från 30 olika personer, men alla var fantastiskt fint skrivna.

    Kan det vara så att på den tiden tog man sig tid på sig och prioriterade sin korrespondans, medan man idag krafsar iväg ett snabbt meddelande i någons bloggkommentarer?
    Vad skriver vi för hand idag egentligen? Små meddelanden att sätta på kylskåpet i stil med:

    ATT KÖPA
    ——–
    Mjölk
    Kaffe
    Muggpapper
    Glass

    Inte konstigt att vi inte skriver så snyggt nu för tiden när vi aldrig skriver för hand.
    Och våra barn som växer upp nu, kommer de ens att kunna skriva för hand? Datorerna blir mindre och mindre och mer och mer lättanvända…är pennan på utdöende?

    WV: geybq – Homogrillkväll?

  5. Nu ska jag och min erbarmliga handstil åka iväg för att intervjua en man som är 93 år. Och jaaa, jag måste anteckna för hand på papper.

  6. Den översta bilden liknar min nuvarande handstil. Så illa är det.

  7. ab

    Blir riktigt rörd av din sons mödor. Intressant att han skriver substantiv med stor bokstav som många gör nu, inspirerade av engelska rubriker – men därifrån kan ju inte han ha fått det?? Är det läraren?

    Glad att Pelle-Jöns klarade sig – jag tycker du skrev fint, men tydligen var det ingen bra idé att vänta med skrivstil till fyran. Den där mallen från 1974 var verkligen tråkig på alla sätt och vis, hu! Varken bu eller bä och vilket erbarmligt innehåll! Kunde de inte ha tagit några roliga historier?

    Min farmor fick diplom för välskrivning i skolan. Det hängde resten av hennes liv över hennes skrivbord. Hon skrev alltid en kladd innan hon skrev brev.

  8. cruella

    Vi började lära oss den gamla skrivstilen redan i ettan. Fröken Anita skrev varje avklarad bokstav i en slingrande och allt längre bård överst på svarta tavlan. En morgon i tvåan kom hon in med munnen som ett bistert streck och suddade med hetsiga drag bort våra bokstäver! Fasa! Skymf! (Och dj-vligt opedagogiskt tycker mitt 42-åriga jag). Nya direktiv, ny handstil.

  9. Emi

    Och jag, o stackars klämbarn, lyckades hamna i skarven för både skrivstil och betygssättning. På lågstadiet fick jag lära mig först såndär modern skrivstil och sedan, när någon kommit på bättre tankar om gångna tider, fick vi börja om med mer krusiduller och lustiga z. Numera blandar jag r:en hejvilt och har gjort mig en helt egen skrivstil, fröken som jag är. Hur ska det gå, tro?

    WV: zihtt. Passar bra in i skoltemat.

  10. Lite analys då: Skrivstil är begreppet för en metod att sätta samman bokstäver till ord och meningar (NE)

    skriv–stil-en
    • sätt att forma bokstäver sammanhängande vid skrivning för hand i mots. till textning: sirlig ~; ful ~
    HIST.: sedan 1688

    Handstil är däremot den personliga tolkningen av skrivstilen. Och märkväl att ordet handstil kan beläggas tidigare än ordet skrivstil. Då kommer vi således fram till att alla har rätt att ha en handstil. De är inte olika bra utan bara olika. Det är själva grundbetydelsen i ordet att det är personligt. Så ju närmre skrivstil man kommer desto mindre personlig är man. Och kan man ådstakomma perfekt skrivstil så att skrivstil och handstil blir detsamma har man förmodligen tappat sin personlighet och charm. Och vice versa. Kommer man en bit ifrån har man vunnit charm och personlighet. Så nu är det bara för dig att njuta Lotten. Du har lyckats bli någon….medan de som lärt sig avbilda skrivstil blivit något……skrivstilsavbildare (sa)

    NE om hansdstil

    handstil

    han`dstil subst. ~en ~ar
    ORDLED: hand–stil-en
    • personlig utformning av skrivstil: en driven ~; barnsligt spretig ~
    HIST.: sedan 1569

  11. Heter du Lilly? Det var ju… fint! 🙂

    Själv är jag född 2 feb 1965 (rena ungdomen!) men gick i skolan med 64:orna (dessa åldringar). Vi fick lära oss den gamla skrivstilen medelst skrivplattor där bokstäverna var som fördjupningar. Man följde dem runt med pennan och nötte mödosamt in alla böjar och kröka. Det gick så bra att min skrivstil blev fullständigt oläslig. Och snirklig!

    Anteckningsbok runt halsen skulle jag behöva. Den enda jag har nu är mobilen, där jag kan spela in korta snuttar. Förutom att jag skäms över att tala in saker i andras närvaro är det så mycket knapptryckande för att komma till rätt meny att jag hunnit glömma bort vad det var som var så smart och viktigt innan jag kan börja spela in. Vilket gör att de flesta inspelningarna består av ett blygt och förvirrat “ehh… vad tänkte jag, ehh… jag menar…” *klick*

  12. Tvillingmamman

    Min pappa, född 1941, är vänsterhänt. Han tvingades lära sig skriva med höger hand (eftersom vänster skulle släpa i bläcket när han skrev).
    Han skriver BARA med versaler, eller för att vara korrekt; majuskler,idag.
    Till nöds kan han krafsa ned några krokiga minuskler men det är bara om han måste.

    Min ena son är vänsterhänt, eller egentligen ambidexter, men håller pennor och kritor med vänster hand. Jag är övertygad om att han kommer få skriva som han vill när han börjar skolan. I dagen skola är de väl bara glada om barnen lär sig skriva överhuvudtaget…

    WV säger: euukokb
    Tvillingmamman säger: ?

  13. cruella

    Min far är också född -41 och fick skola om sig till högerhänthet. Vilket han gjorde med den äran – när det gäller skrift. Han har en snabb, hygglig skriv-/handstil som inte står min egen långt efter;-). ALLT annat gör han dock med vänstern. Kastar pil, spikar, sågar. Sätter du en penna i hans vänstra hand numera kan han knappt hålla fast den…

  14. Vilka minnen du väcker… när jag gick i klass 1 och 2 lärde jag mig gamla skrivstilen och den gillar jag så när vi skulle börja med den nya moderna stilen tvärvägrade jag och gissa vem som vann? *skrattar*

    Än idag skriver jag gammal stil eller bara rent textat om jag måste…

    Synd att typsnittet skrivstil inte finns så bra…

  15. Åååh… ambidexter! Det finns ett tjusigt ord för min sons förmåga att klippa med höger och skriva med vänster.

    Majuskler och minuskler. Nää. Det låter som nån sorts blötdjur. Måste man använda de orden? Tacka vet jag versaler och gemener. (Som dessutom ansluter till ordet gemen och förhöjer förståelsen för det.)

    Jag är 63:a och lärde mig skrivstil i tvåan, den modellen som kom strax före Lottens. Med f som far både uppåt och neråt med små tunna linjer bredvid den lite tjockare som är “den egentliga bokstaven” och så en liten kringla på mitten.
    Och hängande små bulliga z.

    Dock fick jag aldrig till r på ett sätt som jag var nöjd med så jag adopterade snabbt in nya modellens r när jag fick vetskap om den (det?).
    S (fast gemen) blandar jag vilt.

    Men textningen Lotten. Var det den sortens g som ni fick lära er?
    Jag kunde redan läsa när jag började ettan och fick ibland sätta mig i ett annat rum och göra andra uppgifter. Bl a skriva. Och då upptäckte jag att jag inte visste hur man skrev g. Så jag kollade i boken och härmade, såna som du skrev och som blir här på kommentarerna, fastän det blir “enklare” g här i skrivrutan.
    Men då kom fröken och berättade att man skrev såna som blir här i skrivrutan.

    Lilla a fick vi lära oss som de står här, med ett litet tak över magen. Och det var viktigt att a:et fick en liten nedförsbacke från “stolpen” ner mot magen. Och en liten svans på stolpen.

    Min mans handstil är rätt oläslig. På fullt allvar erbjöd hans mellanstadielärare honom att skriva på maskin! En grupparbetesmedlem på universitetet tittade förundrat på något han skrivit och förundrade sig över att han kunde få in så många z i texten. Fast det visade sig att det var a, sånt med tak och bulle…

  16. (Det är väl ändå i tyskan som man skriver substantiv med stor bokstav?)
    Ja, jag öppnar helt fräckt med en parentes.
    Sen vill jag komplimentera damen som inte slängt bort gamla fina skrivövningar, trots att omgivningen försökt få dej göra dej av med antikviteterna.
    Sen vill jag säga att du hade en så självsäker handstil som barn!

    Och avslutningsvis: jag har en bok om grafologi och jag kan inte låta bli att undra hur mycket av ens personliga uttryck kvävts av alla regler för exakta längder och vinklar som man nötte i skolan.

  17. Om uppdateringen/jobbanteckningarna:

    Så där ser mina ut också, och jag undrar alltid varför jag inte lär mig stenografera istället. De där kråkfötterna är väl bra men om det går mer än en dag innan man skriver rent så kommer man ju inte ihåg och har inte en SUSNING om vad det står. Jag vet inte hur många gånger jag suttit och suckat över reportageblocket och kallat fram den ena familjemedlemmen efter den andra: Hördu, titta här, vad tror du att den här krumeluren ska vara? Va, “måsar”? Inte kan han väl ha sagt att chefer behöver vara mera som måsar?

  18. Jag som är född 1935 och började skolan 1942 har så mycket tankar och synpunkter på detta så det kommer kanske i en blogg framåt midvintern!

    Det som fascinerar mig är i stället Charlotte Lilly Elisabeths textinnehåll:
    Luleå, Norrbotten,Sverige, Skandinavien, Europa, Jorden, Rymden;
    Jag har ärvt skoböcker från 1910-talet, har kvar egna och min mans, upplevt dessa listor hos barn och barnbarn.

    Överallt dyker det upp, detta positioneringsbehov.
    JAG ÄR HÄR!
    Cogito, ergo sum

  19. zgijsva

    Anna: tro inte att det på något vis är lättare att läsa *stenograferade* kråkfötter än vanliga! Snacka om färskvara!

  20. cruella

    Nu blev det ju väldigt intressant Wv istället för username? Man kan slinta med både penna och tangentbord, det är uppenbart!

  21. Jag är inte riktigt säker på om jag har förstått det här med “Basket”. Är det gammal hederlig korgboll som avses?
    😉

    (wv: lvfiief
    Tur man slapp skriva det på skrivstil…)

  22. Fjortonåringen

    Min handstil har inte ändrats mycket sedan jag var sju år. Ack och ve.

  23. Erik J och R Skriverier: jag har lagt rabarber på gamla brev och vykort som jag har hittat på vindar och i källare och på loppisar. (Allt är tyvärr inte från min egen släkt, alltså.) Olles släkt har ett helt album fyllt med vykort från sekelskiftet. Men Erik, jag hade behövt dina tjänster. Jag stavar mig fram som en femåring eller han i Pippi Långstrumps klass — när hon ska gå i skolan för att kunna få jullov:

    — Frääää… djan … han drööödj … er …?

  24. Aktare, hakke.

    Den som förolämpar den ädlaste av sporter faller ofta själv i galenpanna.

    (Gammalt djungelordspråk.)

    Vad tusan! WV:

    lalot — Det är ju jag!

  25. Blev lite inspirerad av Hackes korgbollsfunderingar. Så här skriver NE om korgboll:

    korgboll, lagspel med boll. Planen är 20–30 m lång och 10–15 m bred och genom mittlinjen delad i två planhalvor. Målen, en järnring med nät (korg), placeras på stolpar 3 m inne på planen från vardera kortsidan. Laget består av sex spelare och speltiden är 2×10 min. Bollen får endast beröras med händerna. Det är förbjudet att springa mer än tre steg med bollen och att hålla den längre än tre sekunder. Mål är gjort när bollen uppifrån passerar korgringen.

    Korgboll omnämns första gången 1603 i Tyskland. Spelet bedrevs i primitiva och varierande former i många länder, bl.a. USA, där det blev förebild för basketboll. Till Sverige kom korgbollen från Tyskland (ty. Korbball) i början av 1900-talet och bedrevs främst som skolsport. DM genomfördes i många distrikt på 1920- och 30-talen. Då handbollen på 1930-talet slog igenom som tävlingssport avtog intresset för korgboll, som åter blev en skolsport, främst för flickor. I och med basketbollens intåg i slutet av 1940-talet har sporten successivt trängts tillbaka.

    Men visste du att det finns en av de få blandsporterna med både män och kvinnor som heter korfball och stammar från Nederländerna som har 90.000 spelare. New for me. Vore någonting för nästa bloggträff…med korfball. Här följer reglerna:

    korfball (nederl. korfbal, av korf ‘korg’ och bal ‘boll’), ursprungligen nederländskt bollspel mellan två lag om vardera fyra damer och fyra herrar. Bollen (ca 450 g) passas mellan spelarna (det är förbjudet att springa med den) för att kastas i målkorgen, placerad 3,5 m högt. Planen, numera oftast inomhus, är 60 m×30 m och delad i två zoner; högst två damer och två herrar från varje lag i varje zon samtidigt. Kroppskontakt är förbjuden. Speltiden är 2×30 min. De första reglerna fastställdes 1904 och ett internationellt förbund bildades 1933 (29 nationer 1992; Nederländerna är störst med ca 90 000 spelare). VM infördes 1984.

  26. Jahapp. Då har vi nästa bloggträffstema klart: korfball!

    Måste bara tacka Salt, som stöttar mig så i mitt sparande av gamla onödiga ting. Jag har ju denna sommar slängt ochslängt och slängt på order av den välmenande omgivningen … men lyckades gömma undan skolböcker och urklippspärmar.

    Och jaaaaa, AB, den där erbarmligt trista texten som vi skulle öva på. Kan någon begripa hur de tänkte?

    Emi: jag är ett klämbarn vad gäller datorundervisning. Fick inte en dags datorträning, såg inte en enda dator under alla dessa skolår. Inte skrivmaskin heller, för den delen.

  27. margareta

    stavning och stilar och svåra ord.Här hemma säger vi sällan skjorta, vi säger skojskjorta. Vi är båda födda -40, och min man stavade sig igenom skjorta i skolan och fick det till skojskjorta. Min skrivstil har jag ändrat under åren, började gammaldags och fint(?). Flickorna (födda -65 och -69)lärde sig en annan stil som jag försökte anamma och fann nog min egen som nu får duga.

  28. evamor

    Men åhh…fick verkligen en flashback (på ren svenska). De där skrivböckerna var såååå tråkiga, usch.

    Men på tal om handstil – varför skriver alla amerikaner likadant? Lite runt så där? Det har jag alltid undrat. Är det lag på det?

  29. Tvillingmamman

    Ja, faktiskt alla amerikanskor skriver likadant utom min väninna Kristina som skriver risigare än en påtänd överläkare. När hon skriver brev är de så oläsliga att när jag senare svarar via mail visar det sig att jag inte fattat ett smack…

  30. Jag skulle vilja trösta alla de som tycker att skrivstil var något förfärligt.

    Nuvarande läroplan säger bara att elever som går ut nian ska kunna “tillämpa skriftspråkets normer både vid skrivande för hand och med dator”.

    Hur mycket tid man ägnar varje del och vilka metoder man använder får lärarna bestämma själva.

    Vilket har fått till följd att när jag skriver brev till mitt ena barnbarn kan jag använda skrivstil (gammaldags). Till mitt andra yngre barnbarn textar jag. Annars kan inte han läsa det jag skriver.

  31. Pernilla

    Är det någon mer än jag som med en snabb blick kan se att det är en tysk som skrivit en text (handskriven alltså), oavsett språket?

    Det är något himla karatäristiskt med tysk skrivstil. Dessutom verkar man inte laborerat med skrivstilarna på samma sätt där som här heller…både min 80-åriga vännina och min 35-årige vän har samma stuk på sina handstilar.

  32. Tvillingmamman

    Jo, så är det. och ALLA italienare skriver med samma handstil.
    Deras ettor ser ut som upp och nedvända V.

  33. Min erfarenhet är att amerikaner i gemen inte skiljer på gemener och versaler som vi gör utan blandar hej vilt efter behag. Ett skrivstils-G ser mer ut som ett krumelurigt D i mina ögon. Och så har de aldrig sett en sjua med ett streck på magen.

  34. Tvillingmamman: Majuskel är inte mer korrekt än versal, det är bara en äldre benämning på samma sak. Fast jag minns från en kalligrafikurs att man där bara talar om majuskler och minuskler, så det är kanske riktigt att göra den åtskillnaden när man talar om handstilar.

    Och när jag erinrar mig kalligrafin kan jag inte undgå att förundrat fråga mig själv varför jag har ett sånt oändligt tålamod med den, men har en så väldigt slarvig handstil. Inte oläslig (åtminstone inte för mig själv, inte långt efteråt heller) men otålig. Visst, okej: skilda ändamål och användningsområden, men ändå. Man kan inte fatta att samma människa som kan skriva både så tålmodigt och så slarvigt. Fast inte på samma gång.

  35. pellejöns det undrar jag nu om en daggmaskc verjeligen kan hetra

  36. Lena B.

    TALA INTE MED MEJ OM HANDSTIL! Vi bodde Utomlands i några år och barnen gick i engelspråkig skola och blomstrade intellektuellt så det var en fröjd att se. Samt tillhölls att skriva prydligt. Penmanship fick man särskilt betyg i. Yngste gossen som just börjat skolan la sig till med en fantastiskt proper, utländsk handstil och fick beröm för den. När han kom hem till Sverige igen tyckte hans fröken att det var “för mycket snirklar” så han fick sluta att skriva snyggt och läsbart. Hans äldre bror textar – vilket tar tid – och hans systers handstil kan beskrivas som “krumelutt krumelutt”, allt går i runda slingor, rart och läsbart för en älskande mor men annars vet jag inte just…

    Min mamma och min svärmor är nästan jämngamla och det var NÄSTAN omöjligt att se från vem av dem breven kom. På den tiden då man fick brev med posten… Men tala om standardiserad handstil.

    Jag som alltid ska krångla till det designade ett eget skrivstilsafalbet. Det anses allmänt vara snyggt men oläsligt. När jag kommer och hälsar på min lilla mamma får jag läsa högt vad det står på de vykort jag skickat. Ibland klarar jag det.

  37. Ulla

    Embryo skrev bästa kommentaren, det tycker jag nu.

  38. Embryo: Om jag kan heta Lilly (jaaaa, hakke!), kan masken i rimlighetens namn få heta Pelle-Jöns. Det kanske var ett sätt för mig att få ge igen? I ettan hade jag banne mig hellre hetat Pelle-Jöns än Lilly (som var min farmor). Att min mamma dessutom heter Hedvig, fick retstickorna i klassen att gå i spinn och brygga på en gång. Jag grät inne på toa. Och döpte sedan ett av mina barn till Gottfrid.

    Nu har vi verkligen vältrat oss i handstilar och skrivstilar och skolsystem och vänsterhänder som vet vad högerhanden kan samt lärt oss hur man skriver för hand i olika länder (där jag håller med om att amerikaner har runda bollar till bokstäver som kan vara versaliga ibland, men gemena oftast).

    Fröken Lotten meddelar (pga. ett önskemål i ett mejl från någon som vill vara hemlig):
    majuskel = stor bokstav i handskriven text
    minuskel = liten bokstav i handskriven text
    ambidextri = tvåhänthet, att kunna använda vänster respektive höger hand lika bra
    kalligrafi = konsten att åstadkomma vacker skrift med prydliga tecken
    gemen = liten bokstav
    versal= stor bokstav
    zgijsva = Cruella

  39. Herr R kan inte låtabil att tillägga:

    Kapitäl: ser ut som en versal, men har samma x-höjd* och fyllighet som gemena bokstäver.

    Gemena siffror: Har till skillnad från versala siffror (de vanligast förekommande) underhäng och stapelhöjd, precis som gemena bokstäver.

    0,1 & 2 ligger på x-höjden.
    3, 4, 5, 7 & 9 har underhäng (som bokstaven “g” till exempel).
    6 & 8 står på x-höjdens basline och sticker upp som staplarna i tex “h”.

    * x-höjden är den höjd som (lilla) x upptar i ett typsnitt.

  40. Ica

    wow. jag hade samma skrivbok som du! nu kände jag mig gammal 😉

  41. Ica, man är inte gammal ens när man är 93 år, har jag lärt mig.

  42. Pernilla

    Grattis på namnsdagen, Lilly!

  43. Nämen! Pernilla! Jag visste inte att jag hade namnsdag!

    Nu ska jag påminna mina föräldrar. Om de nu har delat ut detta namn till mig, får de tammetusan ta och uppmärksamma det då och då!

  44. Pernilla

    Din svärmor har i alla fall koll… kolla in hennes blogg.

  45. fint namn

  46. Carro

    Jag är oxå ambidexter! YAY! mestadels högerhänt men kan skriva fint med vänster oxå =) kan även skriva skrivstil jättefint! född 79, kanske var min generation den sista som hade skrivstilsövningar??

  47. Grattis, Carro! Fast även mina barn har haft (halvhjärtade) skrivstilsövningar i skolan.

  48. […] kallar sig Den skrattande språkpolisen. Hon skriver mycket lärorikt och underhållande i ämnet ”Handstil, skrivstil…och kråkfötter” på sin blogg. Lite rekommenderad läsning för den som känner sig […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.