Människor i koftor och grå lockar, en och annan stickad pullover kombinerad med tweedkjol, krusigt blont hår, robusta kvinnor, buttra män i lite mer tweed. Klockslag. Väldigt många klockslag. Och te.
Förstår då rakt inte vart mitt anteckningsblock har tagit vägen. Reservoarpennan som jag fick av Mr Chanandler förra julen har jag också förlagt. Jag som inte kan fatta mig kort på tangentbord! Nåväl, nu ska jag berätta vad som hände efter att den döda kroppen forslats bort.
Mrs Westerbrook lade sitt huvud med det blekta håret på sned och spärrade upp sina blå ögon. Överste Snittrington tvinnade åter sina grå mustascher, uppfylld av sin egen betydelse, och gav sin lilla dununge till fru en överseende blick. Miss Lurgeraid, som var tjock och vänlig, föll avsvimmad ner på Miss Lippertroyds divan. Underligt nog var det Mrs Westerbrook som skyndade till hennes hjälp. Hennes krusiga hår påminde om ett fågelbo och var tillrufsat. Dessutom hon var en smula andfådd.
— Oj då. Miss Lippertroyd såg ångerfullt ner på sina fötter.
— Mordleken, sade överste Snittrington ödesmättat, och läste högt ur kvällstidningen.
”Härmed meddelas att ett mord kommer att äga rum på High Street Road onsdagen den 7 december kl. 18.30. Alla som förstår ombedes närvara.”
— Vad synd att klockan redan är 19.30 och att det inte är igår, mumlade Miss Plummingham.
— Men Margie då!
Mrs Westerbrooks röst höjdes till ett gällt klagorop. Så sänkte hon bevekande rösten.
— Är inte timvisaren lite sned?
Hennes väninna, som var mer robust och okomplicerad till sin läggning, tittade upp och gäspade.
— Sannerligen, sade hon med en suck.
Mrs Flarmon, som på grund av sina runda former och sitt runda ansikte på ett tidigt stadium hade kallats ”Kakan”, föll plötsligt till golvet. Död! Hon hade varit en söt, blond och blåögd men ganska dum flicka. Genom sin munterhet, sitt goda humör och sitt söta ansikte hade hon ändå fått många vänner. Den breda envisa munnen, den lätta uppnäsan. Stackars Mrs Flarmon, så enerverande, så virrig, så trofast och så svår att förstå sig på. En rar och förnumstig gammal toka och ändå på något underligt sätt med en instinktiv känsla för nyanser. Men … hennes kraftigt utvecklade barm rörde sig upprört under den åtsmitande jumpern!
— Hon lever! flämtade den unge John.
Han var mycket underligt iklädd en dirndlkjol i lysande färger och hans flottiga svarta flätor var virade varv på varv runt huvudet. Hans ögon var mörka och sköt blixtar. Han sade häftigt:
— Som tur är så är jag mycket smal. Därför kunde jag ta mig in i klockans urverk och vrida tiden ur led. Det här händer alltså egentligen vid fel tidpunkt.
Men än är jag inte säker. När Mrs Flarmon återfår talförmågan kan jag kanske få ordning på tidpunkterna. Det var inte John som ströp den gamla kvinnan. Det hade varit alldeles för enkelt — i den utstyrseln kan han inte vara annat än oskyldig. Och vem på tidningsredaktionen hade utan att blinka tagit emot annonsen?
Oh, det här låter väldigt engelskt. Tweed, mord och precisa klockslag tillsammans med England ger… Agatha Christie? ”Ur led är tiden” är väl i och för sig ett Shakespeare-citat – Hamlet om jag inte minns fel – men resten låter ju inte så Shakespeare.
Det måste vara Agatha!
Tweed och te, frisyrer i mängd och en himla massa beskrivningar av anletsdrag i kombination med mord knasiga namn, en överste och trasiga klockor måste helt enkelt vara Agatha.
Eller är det kanske Hastings?
Agatha C, rakt ur den gamla dammiga skolbibliotekshyllan på Katrinedalsskolan i Karlskoga, eller? ”Tio små negerpojkar” är en av de få böcker som jag faktiskt läst två gånger, och jag mindes ändå inte andra gången att mördaren var just…hm…äsch, nu har jag glömt det i alla fall. Butlern?
Utan att titta på andra kommentarer gissar jag: Agata Christie. Mordlekar i en sådan typisk engelsk miljö bara måste vara det.
På tal om stavning så kan jag anföra Agata som bevis på att jag inte tittat.
Jag tror också att det är Agatha. Men bara för att avvika så gissar jag på Dorothy Sayers. Det (enda?) som talar för henne är väl att många av hennes historier kretsar kring klockor och tidpunkter.
Agatha Christie! ”Härmed meddelas att ett mord kommer att äga rum…” är lånat från ”Ett mord annonseras”.
Jaha, Agatha Christie förstås. Namedropping verkar ju gå hem hos Lotten (ja jag vet, jag tar till alla knep nu, men jag är desperat! ;0) ) så jag ska kort redogöra varför det inte är någon annan av de brittiska damerna… Min favorit Margaret Yorke skriver ju mer om nu nutid och mindre om tweed. Dessutom tar hon alltid död på någon make… PD James vill gärna ha med en präst i sammanhanget, och han saknas här. Däremot kan hon mycket väl skriva om tweed… Ruth Rendell är det inte alls, för hon skruvar inte till det sådär – men tweed har dom iaf i tv-serierna! Val McDermid kan det inte heller vara – hon är för modern och butch! Och inte är det Mo Hayder – som Olle introducerade f.ö..
Oj, nu måste jag hjälpa en kollega med att få in webradion.
MEN i sann Agatha-anda så kommer här en twist! Jag tror inte det är en kvinna utan en man som bloggar idag!
Sir Conan Doyles Sherlock Holmes brukar ju alltid få till konstiga lösningar på sina mysterier, så jag gissar på honom!
Over and out
Chanandler skulle kunna vara Miss Chanandler Bong, och då är vi genast i New York, inte i England. Om vi då flyttar oss ännu mer västerut skulle tweed kunna referera till Rupert Giles. Det blonda krusiga håret är väl Buffy själv då (nja…) även om hon aldrig skulle få för sig att klä sig i tweedkjol. Robusta kvinnor, tydliga klockslag och mycket frisyrer. Samt mystiska och bisarra mord. Klart det är Buffy the Vampire Slayer och hennes Scooby gang. Så då får jag gissa på Joss Whedon! Teve är också litteratur. Hehe.
Hmm, är det Agatha Christie eller hennes Miss Marple som bloggar…
Eftersom det saknas alla de där franska uttrycken som Hercule Poirot slänger omkring sig så är det inte han som bloggar. De där franska uttrycken är för övrigt rätt besvärliga för mig som läste tyska i skolan… vet ju aldrig om jag missat något viktigt. 🙂
Citatet är stulet från ett mord annonseras, fast där skulle mordet äga rum på Little Paddocks fredagen den 29 oktober.
Överstar och andra avdankade miltärer brukar det krylla av i Christies deckare. Så även koftor och tweed. Och stickningar och korkade flickor som hjälper äldre damer hemma.
Efter att ha skummat igenom övrigas gissningar väljer jag att gissa på Miss Marple, det får ju inte bli allt för enahanda här.
(För övrigt så hörde jag på tv (Carin 21:tretti) igår att pusseldeckare (typ Chrisite) var Freuds favoriter.)
Den engelska damen och deckarförfattaren Agatha Christie är inte min gissning utan mitt svar. Jag har inte läst mycket av henne men åndå tycker jag att teet och titlarna påminner om deckardrottningen.
Hm, för att stämma in i kören – Agatha Christie? Eller har du dragit en riktig luring här?
Jag märker att jag har utvecklat en slags taktik – jag läser Lottens ingress, lossar pannans veck med viss handgriplighet för att liksom skaka fram några associationer, sak samma vilka. Sen läser jag med detta associationsfilter på några rader och si! Idag säger mig mitt sjätte sinne (eller min välutvecklade slutledningsförmåga) att det MÅSTE röra sig om Agatha Christie!
Måste börja hålla mig vaken om nätterna och skicka mitt svar 00:03, för att komma så här vid tio och tvärsäkert gissa Agatha Christie ger inte samma effekt. Det verkar bara som om jag härmas vilket jag ABSOLUT inte gör. Te, tweed, reservoirpennor, ett och annat mord och kvinnor som tituleras Miss eller Mrs = Agatha. Tweed, mord, anglofili (som ju alla som jobbade på NE i dess guldålder alp–ass vet vad det betyder) plus adliga titlar hade fått mig att svara Elisabeth Georges. Rosman: jag gillar formuleringen häromdan om att i botten är du värmlänning i botten. Så kan det också vara ibland. Botten.
Yyyyyk! Ser att jag har en namne, en med en Mycket Underlig Hotmailadress *tittar strängt* Helena 1 döper härmed om sig till Cruella.
Nu ska jag gissa utan att först ha läst alla andra förslag. Har hoppat över gissningsmomentet de andra dagarna då det ändå bara känts copycat-igt att skriva som alla andra. Tweed, mustasch, mordlek och massor av Mr och Miss. Kan bara vara Agatha Christie…
min dåliga deckarerfarenhet säger dock inget annat än Agatha Christie.
När jag läste dagens bloggare fick jag en deja vú-upplevelse. En sån här berättelse är rena arketypen för en anglosaxisk deckarhistoria — den är neurologiskt hådkodad i anglosaxer från födseln … och eftersom våra europeiska förfäder tyckte om att resa runt och hälsa på hos varandra, så har vi väl alla en liten anglofil i oss. Detta för oss snarare till Jung och hans arketypiska nationella-etniska myter … usch, det börjar bli riktigt obehagligt, och det kan ju en klassisk anglosaxisk deckare inte vara — på sin höjd lite irriterande om det innebär att man missar 10-teet (vilket jag nu håller på att göra).
PS: Hur stavar man till ’deja vú’ och ’10-teet’? /DS
Emi: heja heja! Kan du inte komma med några riktigt virriga gissningar?
Chalott: hajforskare slash deckarkännare — vilken fantastisk utredning!
Aequinoxia: du kan dina New York-vänner du!
Alla: ge inte upp, gissa på! Ni som är bombsäkra kan förstås fortsätta att vara bomsäkra och istället fundera på den röda tråden som slingrar sig mellan alla 24 bloggarna.
Jag saknar rimmen, limerick-Ami, hallå!
(Även jag har förresten glömt hur det egentligen var i ”Tio små negerpojkar”.)
Det är ju hopplöst det här, jag får ju hålla mig vaken om natten om jag ska ha nån chans att gissa utan att fnuttioåtta mänskor gissat samma sak för. Men jag säger Agatha Christie i alla fall, och associerar till Ett mord annonseras.
Jag skummade i natt, i halvdvala, och konstaterade rätt snabbt att det måste vara Sherlock Holmes eller Agatha Christie. Såhär på morgon.. förlåt förmiddagskvisten är det Agatha som gäller, det där med att annonsera mord i förväg samt att ideligen hänga upp sig på klockslag ringer en hel mängd klockor. Ingen väckarklocka dock, bara samma gamla felringning på UNT.
Helena/Cruella — jag har stenkoll på er, kan era ordvrängningar och för noggrann statistik över mailadr … hm. Not. Välkommen alla Helenor!
Ingrid: a-ale, alf-ano, anp-ass, ast-bau, beu- … ja.
(Förlåt, det där var inte alls bloggargåte-relaterat utan bara de encyklopediska arbetgränserna som varade i sexveckorsperioder i slutet av 80-talet. Det blir Julkalendertemat 2006, förstås. Intresseklubben antecknar febrilt.)
Så här stavas i alla fall déjà vu…
Carin: i morgon kommer bloggaren att läggas ut vid halv nio på morgonen! Men morgondagens är så svår, så svår, så ingen kommer att klara den.
Hon var en ettrig ragata
vår deckardrottning Agatha
Hennes röst är så len
när nån klubbas med sten
och hon bildat om våldet får prata
Har ni tänkt på att kexhäxa blir Ragata Crispy på engelska?
Ni är nu värda hur mycket beröm som helst! Förutom t-shirten som plommonstopet väljer ut, väljer jag något extra till tre utvalda ikväll!
Röda tråden, röda tråden!
Magnus: nu ska jag gå och dricka 11-teet. (På svenska stavas denna ädla dryck inte längre the eller thé.)
Den verklige tekännaren
tillagar sitt te sålunda:
den verklige tekännaren
gudskännaren människokännaren
sköljer själarna ordentligt
med kokande vatten.
Karl Vennberg, Den verklige tekännaren (i Halmfackla, 1944)
Jisses, vilken djuping. Jag häller vatten på parfymerat Earl Grey, så får det vara bra med det.
Men Lotten, har du inte övergått till roibuste efter min kampanj? Rött te — röd tråd? eh, nä förresten.
Om man vill läsa detektivhistorier där det dricks roibuste kan man göra det, för Alexander McCall Smith har skrivit flera stycken (Damernas detektivbyrå till exempel).
Lotten, Lotten, tro henne INTE. Rooibos smakar, precis som detektivdamens sidekick Mma Makutsi hävdar, som ”rat droppings”. Håll dig till bergamott!
Elegant stavning, Cruella! Rooibus, hå hå.
Jag känner att det är dags byta gissning från Agatha (Det börjar bli fullt i den hörnan), och övergå till hennes rollfigur Hastings istället.
Som nämnts är jag för fler fiktiva personer i julkalendern så nu får jag ju föregå med gott exempel.
Här kommer en genomgång av misstänkta i sann Agatha-anda:
Tommy och Tuppence hade varit en originell och trevlig gissning. De arbetade dock alltid i par och som före detta agenter var det väldigt mycket spioner och militära hemligheter i deras mysterier.
Man skulle kunna tro på Miss Marple men Miss Marple ägnade sig mest åt mord i grannbyar och hos bekantas bekanta.
Förekomsten av en divan tyder på att detta mord begåtts i ett hem med gott om pengar och då är Hercule och Hastings troligare.
Det skulle kunna vara Hercule.
Att det inte förekommer några referenser till stiliga mustascher, varm choklad, ”sirop” eller de små grå och att inte Hercules förträfflighet nämns en enda gång gör att jag inte tror på att det är han som har skrivit denna blogg.
Hastings verkade tillsammans med Hercule Poirot och är den som vanligen är berättare i dessa böcker. Skriver väldigt ofta med reservoirpenna kan jag tänka mig. Han antecknade också alltid medan Hercule höll allt i huvudet.
Hastings it is!
Ragata Crispy fnittrade jag gott åt!
Gissar på……….. Agatha Christie….. kort o gott.
Att det är Agatha Christie är ju säkert eller är det Jack Higgins. Eftersom Tweed, brittiska underrättelsetjänstens chef nämns i inledningen.
Dagens smartaste villospår kom Pelle G just med!
Agatha Christie måste det vara när jag kom in i texten! Men ledtråden i gårdagens facit och ingressen fick mig att tänka på James Joyce (som jag inte heller läst).
Grå lockar och koftor! Måste vara Agata. Den första deckare jag såg på bio var en svartvit gammal inspelning av …(tiden? var det 4.50?) till Paddington.
Jag har missat att du skaffat dig blogg med kommentarfunktion. Illa!
För många smarta villospår leder snart in författarinnan på ett helt nytt spår, vilket gör att rätt svar inte alls är rätt svar, utan istället fel svar. Och att i sin tur att det är fel svar som faktiskt är rätt. Hon som är så smart och klok kan troligen förvandla (i sitt eget huvud) dagens – och säkert andra dagars också – blogg till vilken författares som helst, allt för att ingen ska vinna någon t-shirt.
Alltså gissar jag, för att vara helt säker på att ha fel, på ”Gunde Svan” av Gunde Svan. (Så långt kan förvandlingen aldrig sträcka sig i alla fall.)
Agatha Christie no question about it!
Pseudonymen Mary Westmacott är väl inte lika känd som Agatha Christie själv, men någon av dem måste väl ha bloggat idag.
Även Blyga Gunilla ligger vaken på nätterna och funderar över julkalendrar och dess röda tråd. Via mail får jag:
Citat:
”I natt, när jag vaknade av min resthosta, kom jag ju på den Röda tråden:
Alfabetet:
I the jury ( AJ…)
Blyton
Cederholm
Danielsson
E?
Frank
Grimm
Ja, var Lundell kommer in får vi väl se
Men så kommer dagens missräkning:
Ja, interören verkar ju som de flesta observerat typiskt Agatha – A – och C har vi ju redan haft!
Men vänta!
Nu minns jag ju!
— Peter Wimsey undertakes to disguise himself and enter into an advertising agency in order to investigate the death of Victor Dean, a man who, it becomes evident, was certainly deserving of death. In her biography, Barbara Reynolds points out that this book is fondly reminiscent of Sayers’ own time spent with Benson’s, the London advertising firm where she worked during the early years of her career. It also features Wimsey’s skill at cricket actually giving him away to a member of the firm, who realises that he is watching none other than ’Wimsey of Balliol’. —
Men så såg jag av Pernillas inlägg, att ja, Agatha har tydligen också skrivit om ett Annonsmord.
Ja så det får bli Agatha Christie då – men där rök nattens snilleblixt!”
Slut citat.
Den röda tråden, var det ja… (Minns ni teveprogrammet med Pekka Heino, förresten?) Det har ingenting med kön eller ålder att göra. Någon lever, de flesta är döda. Alla är européer utom en. Någon föreslog ”Lottens väg till litteraturen” vilket låter vettigt – förutom att det då måste vara i fel ordning. Ingen är nobelpristagare. Kommer det en sådan på Nobeldagen, kanske? Är alla filmatiserade på något vis? Är det bloggarna eller deras böcker som hänger ihop?
Agata onekligen. Men det känns en aning uttjatat att komma dragandes med henne så här som nummer 48 i ordningen eller vad jag kan vara.
Min vinnartröja från den 5 december kom med posten idag. Den sitter som en smäck (eller tröja då kanske snarare…).
/Herr R
Jag glömde ett h. Men det bjuder jag på.
(Rimmar piffigt.)
Jaha Herr R, läska bara oss andra om ännu inte har korvat åt oss någon tröja… Själv har jag gett upp efter dagens gissning och funderar mer på vad den treåriga Junis kan vilja ha i julklapp och födelsedagspresent… (Dom arma tvillingarna fyller år den 30 december!). Brorsan Frans får en tuff Spindelmannenbil, för moster inser att om dom får fler hajsaker detta året så lär det komma ett uppror mot hajarna snart! Ja just ja, boken ”Hajpuss” är ju redan införskaffad…
Man skulle naturligtvis kunna gissa på Ture Sventon (Åke Holmberg), men endast om man byter ut vissa (alla) bärande element i texten. Och det känns dumt. Nästa tankesteg är att man kan utnyttja Chanandler-parallellen och gissa på att bloggaren är Raymond Chandler/Philip Marlowe, den typiskt brittiska tweeden till trots. Dock känns Agatha fortfarande mest rätt.
Nu ska det gnällas. Denna dag på jobbet har varit helt miserabel. Dåliga nyheter har bara staplats på varandra. Då är det läge för lite allmänt gnäll:
1. Först på mig själv: Hur in i h-lv-t- kan jag missa Bröderna Grimm när jag större delen av mitt liv bott på Bröderna Grimms väg. Skandal!
2. Sedan på webmaster: Apropå röda tråden. Bloggarna ända tillbaka till 1/12 borde vara åtkomliga för seriöst ”röda-tråden-studerande”.
3. Därefter på Lotten: Någon skrev häromdagen att Lottens julkalendersblogg kostar tid och koncentration om man skall hålla sig à jour (åt fanken med ev. felaktiga accenter). Jag föreslår att vi kollektivt stämmer Lotten på kostnaden för förlorad arbetstid. Jag känner en bra advokat.
4. Sist får vi vända detta gnäll till lite mer positiva tankar. Förslag: på denna blogg träffas uppenbarligen en massa intressanta, intelligenta, trevliga, spirituella, snygga (?), pålästa osv. människor. Borde inte Lotten bjuda in alla dessa på en julgransplundring?
Ja, jag vet att punkt 3 och 4 kan verka lite motsägelsefulla. För att inte tala om punkt 2 och 3, men man behöver väl inte alltid vara så himla logisk.
Efter 45 kommentarer från alla som tydligen inte haft något annat att göra på förmiddagen så känns det ganska överdrivet att ens försöka gissa, så jag talar bara på detta vis om att jag äntligen hittat hit, och återkommer med framtida gissningar istället…(Agatha?)
Hasse är jätteklok tycker jag. Börjar nästan misstänka att han är en kvinna ; )
PS. Fast, det där med att föregående bloggar inte kan kikas på var ju lite fel. De ligger ju där så fint klickbara i den lilla almanackan uppe till vänster.
Men oj, kunde man klicka där? Det visar bara vilken bra dag jag har.
Hihi, jag tänker på Basil Mus när jag läser den här texten. Smärre känsla av disneynostalgi, men jag håller nog med bunten idag, utan att ha läst för mycket av denna författare känns det ändå så. Om nu ändå Basil vore bloggare, men Agatha Cristie
Ett litet sidospår som kan vara värt att fullfölja är temat som ska gå rakt igenom 1-24 december. Mitt förslag i dag är, en aning förfinat från tidigare:
Föreställ er ett tonårsrum, sängen obäddad, jeansen på golvet, basketbollen med autografer och de dammiga Converseskorna i ena hörnet, smutsiga eller dammiga.
Förflytta sedan blicken längs ena väggen upp längs bokhyllan och granska titlarna på de vällästa bokryggarna. Där har vi temat (fanfar):
Lottens tonårsbokhylla!
Än i dag stående i samma skick hemma hos mor och far. Med sagoböcker och Enid Blyton samsandes med Jack och Åsa-Nissetidningarna, Miss Marple och Tage D sida vid sida.
Vad får jag för det?
Ibland blir det botten i botten. I dag blev det dammiga….i….dammiga.
Jag gill också earl grey. Och ALLTID i vit kopp. Det GÅR INTE att dricka te i kopp med mörk insida.
Tekonnässörer, julklappsfunderingar, Basil Mus, rödatrådenteorier och den ständigt återkommande Chanandler. När jag så här i kvällningen tacklar av och egentligen bara vill kolla vad det är jag har som visslar i näsan — ja då drar ni till och blir klurigare än någonsin!
Jag gillar Earl Grey i grå kopp. Tycker det är så passande. Och så ska det förstås vara honung och citron i.
Om rosmans teori håller, vad har vi då att vänta oss imorgon? Tonårsångest i form av Dostojevski kanske. Men definitivt inte Harry Potter.
Appropå den röda tråden och aequinoxias kommentar så kan jag avslöja att mitt argusöga har sett i kloumnen till höger på Lottens ordinarie blogg att julkalendern är återvunnen från 1996. Det borde förstärka hypotesen att Harry Potter inte kommer att dyka upp, han dök upp för första gången ett par år senare.
Men visst verkar hypotesen om tonårsbokhyllan vara rimlig.
Te kan visst drickas i kopp med mörk insida! Och det får gärna, liksom whisky, vara riktigt rökigt och serveras med ett mumsigt bakverk av choklad.
Röda tråden: Mat & dryck av alla de slag? Här frossas ju i allt ifrån Whisky och te till ansjovis och nybakade vetebullar.
Fast stackars Frank fick ingenting till livs ser jag. Där föll kanske den idén i alla fall då…
Åhh vad jag nu blev hungrig, och törstig! Och det är Lottens fel.
Nej, nej! Pernillas skarpa ögon har sett något som inte stämmer!
År 1996 gjorde jag och min syster en pyyyyyytteliten julkalender som innehöll en liten teckning och ett litet allmänt hållet råd. Den tog sammanlagt 3 minuter per dag att tillverka.
Denna mastodontkalender av 2005 tar upp lite mer av min tid, kan man säga.
Att den inte repriserades som jag lovade i högerkanten på https://www.lotten.se beror på att vi inte hittar resterna! (Har ändrat nu, tack Pernilla.)
Men här kommer i alla fall ett bonusråd:
”Om du ska gå ut i slöslask utan skor, är det praktiskt att ha duschmössor på i alla fall ena foten.”
Snittrington är ett väldigt roligt namn… Men Olle, vet du vad en snottit är?
Agatha Christie, förståss!!! 🙂
Tack ’aequinoxia’ för stavningskorrigeringen … och tack Lotten för ’teet’– själv funderade jag på om man skulle peta in ett sådant däringa snett liten streck någonstans ovanför ett ’e’ — fast inte så många som i aequinoxias (fy va svårt å stava) ’déjà vu’ (som tydligen skulle ha en massa små streck och prickar på alla ställen utom där jag trodde).
En sån här dag är det inte lönt att gissa — men jag tycker Ica:s gissning på ’Basil mus’ är den bästa gissningen …
… och om nu Lotten varit lite uppdaterad inom utvecklingen i den akademiska välden, så hade hon vetat en postmodernistisk historierevisionistisk omtolkning i en marxistisk kontext av dagens bloggtext skulle visat att Ica:s hypotes om ’Basil mus’ förenar ett klassperspektiv med en programenlig dekonstruktion av den borgeliga diskursen i enlighet med Bourdieus teori om habitus och praxis å fan och hans moster).
Lustigt att jag råkade få igång en te-diskussion i bloggen (när jag ju i själva verket drack kaffe).
Om någon kallar sig ’Ica’ — kan jag då kalla mig ’Konsum’ i fortsättningen?
Jag börjar mer och mer luta åt en årslång julgransplundring. Ni får helt enkelt säga upp er alla från era jobb (där ni ändå inte hinner jobba) och bosätta er i min källare. Där ska vi plundra julgranar och blogga loss tills alla infraröda vågor glöder.
Anyone for lite spaghetti och köttfärssås i mitt kök?
Spaghetti+köttfärssås=min favvo!!!
Kunde inte låta bli att slå upp stavningen av spagetti i NE. Går bra både med och utan h. Med är ju lite finare, förstås.
Sedan föll blicken på ordet efter – spagettimask! Så här står det:
”spagettimask, Saxipe´ndium corona´tum, art i klassen ollonmaskar. Den upptäcktes 1979 invid heta utflöden på havsbottnen utanför Galápagosöarna på 2 478 m djup. Den är gulvit och ca 220 mm lång och har en största diameter på 8 mm.”
Tur att man är tjej.
Magnus: om jag inte visste bättre, skulle jag misstänka att du i ditt förra inlägg faktiskt gav en ledtråd till morgondagens bloggare. Mycket mystiskt.
Tindra: jag är en finstavare! Titta bara: restaurant!
Jas, vi har personalfest hos oss så anyone for vin och sprit is totally ok.
Åhhh – vad fiiint *tindrar*.
PS. Det finns spagettipumpa och spagettiwestern också (eller spagettivästern – vilket väljer en finstavare? Gissar på spaghettivästern.)
Rosman:
Brukar man på era personalfester sitta vid datorn och skriva inlägg i julkalendrar? Som jag minns från den tiden jag fick gå på personalfest, var det hångel på dansgolvet, vinglas som i frustration hälldes över medredaktörer och antika vaser som slogs sönder samt ett och annat nakendrama.
Jädrar i min låda, Tindra. Jag måste sluta skriva h. Och för alla er andra delar jag med mig av texten i detta ämne (spagettivästern) i NE, säkerligen ihopknåpad av the famous Jan Aghed:
”Filmerna hade cyniska, amoraliska antihjältar och innehöll mytisk-romantiska teman i parodisk förstoring, chockrealism och ett övermått av grymhet och blod.”
Klar bloggare till en framtida julkalender!
Kanske är det en virtuell personalfest? Man sitter vid datorn och klickar på vilka kollegor man vill hälla vin på, skalla på dansgolvet eller klä av. T o m vaserna kan vara klickbara – ”klick and drag”. Och så ”klick and drug” för önskat drogval. Och ingen behöver städa dagen efter. Geschwindt! (felstavat?)
Uh-oh. Klockan slår. Facit kommer strax. (Hur ska jag kunna koncentrera mig — det är ju en dokumentär om Beatles på tv!)